Jul och Nyår

Ifall ni har missat det tänkte jag påminna om att vi precis har passerat ytterligare en jul och närmar oss ett nytt årsskifte. Jag och Klara sitter för tillfället på ett övergivet universitet och pluggar, det är inte många som pluggar i mellandagarna men jag gör det i alla fall!

Min stora resa börjar närma sig med stormsteg utan att jag hänger med. Några nyttiga julklappar som jag tar med på resan har däremot kickat igång min hjärna som förstår att jag verkligen ska iväg.

Planerna om välgörenhetsdagen rullar i mitt huvud både dag och natt. Dock kan jag inte göra så mycket åt det nu när alla är på lov eller semester.

Utematchen var en upplevelse av eget slag. Jag stod på bortastå, alltså bland frölundafansen, och jobbade. Det kändes konstigt när de skrek hejar ramsor som "en gris, en ko, en Karlstadbo". Men de var fåtaliga på läktaren och Färjestad överröstade dem lätt. Med stor vinst till Färjestad åkte jag sedan hem till far för att sova.

Nu ska jag ta upp boken "orientalism" igen för att se om jag blir klokare.

Långt eller kort?

Frågan är om tre år är en lång period? När jag gick i högstadiet var det riktigt långa tre år. På gymnasiet gick det dock snabbare. Nu på universitetet känns tre år som alldeles för kort tid. Ett år kan ibland kännas väldigt kort, eller kanske långt. Om man har ett barn har jag hört att man ska ta tillvara på tiden för den går alldeles för snabbt och plötsligt står man där med en klase barnbarn utan att ha hunnit blinka. Ett krig som vara i tre år är ett väldigt långt och obehagligt krig. Men ett par som varit gifta i 50 år, det är väl lång tid i alla fall? Ja detta kan man spekulera i hur mycket man vill men idag har jag och Axel varit ihop i hela 3 år, eller ska man säga bara 3 år?

Förkylningen har verkat drabba de flesta runt mig. Själv sitter jag hemma och bara snuvar hela tiden. Förhoppningsvis är den snart över men man kan aldrig vara säker. Att vara förkyld i 3 år, det skulle jag aldrig vilja vara! Men att bara vara förkyld i 3 veckor känns som en evighet.

Denna välgörenhetsgala som kommer att arrangeras av mig äger rum 19 mars 2011 och detta datum kommer jag att påminna er om då ni inte vill missa det. Vad det ser ut som nu kommer det vara öppet för utställning, café och shopen 14.00-17.00 då konserten kommer att börja 15.00.

Nu ska jag snyta mig igen...

Pepparkakor

Nu sitter jag hemma hos mormor och morfar och har precis bakat klart pepparkakorna. Morfar står i och grovstädar i badrummet, mormor fixar maten och jag, ja jag tar det bara lugnt och passar på att blogga för en gång skull.

När man inte har något att prata om sägs det att man alltid brukar prata om vädret. Så varje gång jag diskuterar vädret med en vän tänker jag just på det "har vi så lite att prata om alltså?". Men att inte diskutera vädret en dag som denna vore olagligt. Å vad glad jag kan bli av fint väder. Jag njuter av att traska i de hårt packade snövägarna och bli bländad av solen. Ingenting slår ett riktigt soligt vinterlandskap.
Så jag skriver inte om vädret i min bligg bara för att jag inte har något annat att skriva om för jag har mycket ny och intressant information!

I helgen var jag iväg till Linköping för sista gången för att träffa de jag ska till Afrika med. Nästa gång vi ses är på arlanda, färdigapckade och startklara. Det känns lite konstigt men det stämmer faktiskt. Jag har tidigare funderat på vad jag ska ha för fördjupningsarbete under resan. Nu har jag kommit på det bästa fördjupningsarbetet jag någonsin skulle kunna få. Jag ska nämligen arrangera en välgörenhets eftermiddag i Kil där Afrika står i fokus. Det komer att bli storartat och du vill inte missa det! Så boka i 19/3-2011 för då gäller det.
Denna eftermiddag i Afrikas anda kommer att inehålla det mesta. Det kommer finnas ett café, fotoutställning från vår resa, försäljning av olika produkter och en konsert innehållande musik, dans och reseberättelse. Alla från min distanskurs kommer att bo hemma hos mamma och under konserten ska vi ha satt ihop ett program för er i publiken där vi berättar med ord och bilder hur vår resa varit och vad vi har upplevt.
För att få detta så bra som möjligt vill jag vara i Kil arena som är perfekt för ett evenemang i denna klass. Sagt och gjort, i måndags fick jag godkännande av Kils kommun att de går in och spronsrar med lokalhyran, snacka om att jag blev glad!
Det kommer att vara gratis inträde till café och försäljning men också till konserten. Däremot är det frivilligt utträde och alla pengar som vi får in inklusive café går till ett projekt i Afrika. Vilket projektet är kommer att redovisas under konserten.
Jag kommer att hålla er uppdaterade och när jag vet vilka som kommer att uppträda är det här jag publicerar informationen först så håll dig uppdterad inför detta storslagana evenemang i KIL!

Nu ska jag iväg och ha min sista lektion på universitetet i denna kurs, sen kvarstår bara pluggande på hemtentan. Föresten så fick jag högsta betyg på min förra hemtenta, det trodde jag aldrig!

En kvinna, en mor

Jag la precis ihop den skönlitterära boken jag läst som jag nu ska skriva en recension av till Afrika kursen. Boken handlar om hur svårt det är att vara kvinna i Afrika under början av 1900 talet och framåt. Man får följa en kvinnas iver till att bli mor men sedan hur hon efter allt slit med barnens utbildning blir övergiven och dör i sin ensamhet på en väg. Boken är gripande på det sättet att man ser hur underordnad kvinnan är sig själv, att hon från födseln får höra att hon endast är en kvinna, till och med modern påminner sina döttrar om detta. Nnu Ego som är huvudrolls innehavaren i denna bok får uppleva de fattigas kriser och själv samla in pengar till familjen via marknaden när hennes man är ute och bekämpar ett krig i Englands räkning.

Min förta hemtenta lämnade jag in för några veckor seden helt ovetande vad jag skulle få resultat, jag har till och med oroat mig för att inte få godkänt. Men när jag nyligen hämtade ut den visade den på ett VG som också är det högsta betyg man kan få på en grundutbildning på universitetet. Stolt över resultatet skjuter jag nu istället upp den andra hemtentan lite för mycket tror jag men det har varit mycket att läsa i Afrika kursen och jag har lagt ner tid på det istället.

Men nu ska jag fortsätta plugga och sedan sova inför resan i morgon!

Advent

När almanackan börjar fyllas med julkonserter, ja det är då julstämningen sätter till för min del. Det är spring hit och spring dit, lite jultoner spelandes på var ställe. Men ack vilken stämning att sitta där i orkestern och avnjuta julens vacka toner som tillsammans klingar ut med hjälp av ett hav av musiker.

I morgon går första julkonserten av stapeln. Kulturskolan i Karlstad firar 50 år nästa år och för att fira det har man satt ihop musiker från nu och förr till en stor symfoniorkester och blandad kör. 18.00 i Domkyrkan för den intresserade.

Nästa helg har hemvärnets muskkår konsert i Baptiskyrkan i Karlstad, den traditionella julkonserten de har för att sprda stämning i Karlstad. Tid meddelar jag här senare.

Sedan har Kils paradorkester årlig julkonsert i Kil lite senare i december, tid och rum meddelar jag senare.

Men nu ska adventsljusstaken upp i fönstret och i morgon tänder jag det första ljuset när jag avnjuter morgonens frukost med hemmabakat bröd.

Afrika 2

Nu har jag besökt Linköping ytterligare en helg för att träffa gruppen med tjejer som ska åka till Afrika. Det börjar närma sig men för mig känns det fortfarande overkligt. Jag håller på att maila olika företag för att se om de är intresserade av att skänka några gåvor till Afrika som jag kan frakta dit i min packning. Jag letar efter reflexer, skrivblock och väggalmanackor så om ni har någon idé om vart jag ska vända mig, hör av er!

I onsdag var jag och Axel på Ikea, utmattningen av en dag på Ikea finns fortfarande kvar i kroppen. Vi införskaffade lite nya saker till hemmet, spegel, hyllor, lampa m.m och har nästan fått upp allt. Det är riktigt kul när det blir bra!

Tentan är inlämnad och starten på nästa delkurs är redan igång, här finns det inte tid över till vila. Men på söndag blir det ändå en tripp till den årliga julmarknaden på Liseberg med mamma och syrran.

Vita landskap

Ett vitt underbart landskap är nu här igen. Jag njuter av den sköna synen och tar fram vinterkängorna. Vi får glädjas av varje vit dag som Sverige får uppleva för man vet inte när de kommer att ta slut.

I morgon bär det av till Linköping igen där jag ska träffa min resegrupp för andra gången. Vi kommer att diskutera i huvudsak barns rättigheter och FN:s millenniemål. Sen ska jag fundera mer över ett fördjupningsarbete.

Nu har jag sista dagen på mig att göra klart tentan. Jag ska ha lämnat in den före 16.00 idag så det är bara att köra på. Men ni ska köra försiktigt så ni inte halkar.

Ett kort på herr Giraff kommer att komma upp förhoppningsvis nästa vecka.

A long friend

Hemtentan är en stor del av mitt liv nu. Slutdatumet börjar närma sig med stora steg. Ju mer jag skriver ju längre blir tentan...

Sova äta plugga. Sova äta plugga. Ja det är bara att konstatera att mitt liv kommer se ut såhär några år framöver, troligen. Det är kul att lära sig nya saker, problemet är bara att det är mycket som är kul att lära sig. Nästa vecka ska jag till Linköping för att för andra gången träffa afrikagruppen. Vi kommer fördjupa oss mer i solidaritets organisationer och helst ska vi ha kommit på ett fördjupningsarbete. Jag vet inte riktigt vad det är jag vill få ut mest av på min resa än. Afrikas musikkultur har alltid intresserat mig och jag ska kanske fördjupa mig i det. Eller jämföra olika kulturer. Jag tror att Afrika är mycket bättre på oss vad det gäller gemenskap och att hålla ihop familjer. Det kanske är det jag ska fördjupa mig i? Jag får nog ta och fundera lite mer på detta innan jag bestämmer mig.

Nu är det hemtenta som gäller så det är bara att hugga in i historiens olika tänkare och människosynens utveckling.

Jag vill också välkomna vår långa familjemedlem. När jag och Axel var i Tallinn under föregående helg lyckades jag finna en lång vän som nu pryder ett hörn i vår lilla lägenhet. Herr Giraff på ca 150 cm välkomnas nu av oss alla.

I torsdags satt jag på tåget från Karlstad till Arvika sen kväll. När vi rullade genom Kil och Fagerås såg jag vit mark, kan det stämma. Har snön anlänt till oss. Har vi återigen gått från höst till vinter.

Att ha fyra underbara årstider som har sin egna glans är underbart. Man hinner inte tröttna på vårens knoppar innan sommarens värme tar vid. Sommarens värme byts mot höstens underbara färger och en promenad i skogen med en extra halsduk är alltid extra mysigt. Vinterns vita landskap är alltid välkomnande innan cirkeln sluts med nytt liv och knoppar i vårens årstid.

Men hur mycket vi än kan njuta av miljön runt oss finns det fortfarande problem som måste lösas. Ett av problemen jag haft under sommaren är av brottslig karaktär. I juni köpte jag en mobiltelefon via Internet men fick ingen telefon levererad till mig. Jag anmälde ärendet till polisen och i tisdags reste jag till Lidköping för att vara målsägande under utredningen i tingsrätten. När jag var på plats var målet redan avslutat och personen dömd så jag slapp sitta dör mitt emot honom. På torsdag fastställs domen och då kommer jag få reda på om jag får tillbaka mina pengar eller inte. I vilket fall som helst har jag gjort en god gärning åt samhällets rättigheter.

Andra problem är, som jag tidigare nämnt, vad man ska bli när man blir stor. Som ni vet studerar jag kulturvetarprogrammet i Karlstad men är inte helt nöjd, jag kommer att ge det några chanser till men tror inte jag har valt rätt. Men för att veta måste man prova sig fram, bättre det än att sitta hemma i soffan för det blir man inge klokare av. Det kanske visar sig att detta är helt rätt i slutändan, det är bara tiden som vet.

Nu är jag på väg till Kil för att ytterligare en gång repa med kören. Det blir bara roligare för varje gång och de blir bara bättre och bättre. Vi får se om mamma vill följa med och sjunga lite idag, ska ringa henne nu och kolla.

Så allt rullar på i livet, likaså årstiderna.

Afrika 1

I helgen var jag i Linköping och träffade gruppen som jag ska resa till Afrika med.

För er som blir helt förvirrade av att jag ska till Afrika och inte vet i vilket syfte så kommer här en kort redogörelse:

Jag går en global reskurs på distans som tillhör folkhögskolan Valla i Linköping. Temat på kursen är kvinnor och barns rättigheter i öst Afrika. Vi träffas tre helger under hösten och i slutet av januari 2011 börjar vi vår 3 veckor långa resa till Kenya och Tanzania.

Just nu är jag i eld och lågor och kan bara tänka på hur kul det är att studera om andra länder och sedan få uppleva det på riktigt. Det gör att kursen på universitetet inte blir lika kul så de tunga böckerna tynger nu mina axlar ännu mer. Men hemtentan ska snart vara inne och ju snabbare man är klar desto skönare att vara ledig.

Som ni ser i överskriften har jag numrerat den. Det betyder att jag kommer hålla er uppdaterad angående Afrika resan och förhoppningsvis blogga direkt från Afrika.

Älgjakten håller på för fullt och igår kunde pappa ha blivit älgmat, om de skulle ha käkat kött, när han i sin skog vandrade runt och letade jägare fick han istället syn på två älgar som fyllde på fettförrådet. Man kan förvånas i vardagen.

Inte lätt när det är sårt

"Ordet får således den ovanliga status att det är varken entydigt, tvetydigt eller flertydigt OCH samtidigt är entydigt, tvetydigt och flertydigt" Ordet kultur

Det är inte lätt att läsa om kultur och svara på frågan vad kultur är när svaret själ säger emot sig själv.

Jag plugga och står i, har haft två repetitioner till med kören och hittills jobbat på löfbergs lila arena två gånger. Men det som ligger närmast nu är min distanskurs.

Utöver kulturvetarprogrammet som jag läser på universitetet i Karlstad ska jag också nu läsa en global reskurs på distans med 4 träffar på skolan. I morgon tar jag mammas bil och åker till Linköping för att sova kvar till på lördag. Det ska bli kul att få träffa deltagarna jag ska resa med och lära känna nya människor. Flygbiljetten är bokad och vi åker i januari så nu brinner det i knutarna.

Men om jag ska hinna plöja igenom det danska häftet måste jag fortsätta nu.

Kören

En nystartad studiecirkel vid namn kören utgör mitt första riktiga arbete som körledare. I söndags stod det klart.

Nu har jag åtagit mig en plats som körledare. Det är en härlig amatörkör som sjunger för att det är kul. Som en av deltagarna sa till mig under pausen: om man är deppig en dag lyckas man ändå inte gå från en körrepetition utan ett leende på läpparna. Rätt inställning! Det kommer bli en stor utmaning som jag med glädje tar åt mig.

Är du intresserad av at umgås, fika och sjunga lite så finns det alltid plats för dig i "Kören". Vi repeterar på söndagar 17.00-19.00 i musikskolan i Kil. Endera dyker du upp eller så hör du av dig till mig.

Men mycket kommer mellan skolan och mig. Att plugga på universitet är intressant men påfrestande att ta sig den tiden som behövs. Det är bara att bita i det sura äpplet och sätta sig ner med litteraturen och plöja. Det får bli kvällens aktivitet.

Tiden räcker inte till

Om jag fick välja skulle vi leva i en annan tidsram. En tidsram som ger möjlighet att hinna med allt.

Jag har så mycket jag vill göra och lära mig men jag vet inte hur jag ska hinna med allt. Detta år som 20-åring har gått fort och snart är jag 21 år! Jag går på universitetet och har flyttat hemifrån. Är jag gammal?

Hur ska man prioritera för att inte göra någon ledsen och orka med själv. Det är inte lätt att säga att man är expert på något när man är 20 år men jag är expert på att prioritera bort det jag vill minst bara för att vara snäll mot andra. Är det en felprioritering? Inte ens mitt stora intresse att skriva hinner jag med, att blogga gör så att jag får rensa min hjärna men taimern på datorn visar 6 minuter. Så då har jag 6 minuter kvar att få ur mig allt för att sedan gå hem igen och plugga. Nu kommer jag återigen till denna punkt, prioritera. Vad ska jag ta upp som är viktigast för jag hinner inte med allt på bara 6 minuter. Så vad ska jag prioritera först? Det jag tycker om att skriva om eller det ni har mest användning för?

Varje dag prioriterar vi, men på olika sätt. Jag har under mina 6 minuter försökt att prioritera för både min och din skull men misslyckats totalt. Såhär brukar det sluta för mig när jag vill alla väl, ingen få vad den vill ändå. Så nu säger jag till mig själv: ryck upp idag och lär dig säga nej!

Nu räkna taimern ner så då misslyckades jag än en gång att prioritera. Jag vill göra för mycket på samma gång så jag hinner inte med någonting istället, det måste jag ändra på.

30 sekunder kvar !

Hänt

Första dagen på universitetet är avklarad. Vi får se om kulturvetarprogrammet kan hålla mig kvar i Värmland ett tag till. Det känns som att det kan vara något för mig men det återstår att se. Att jobba är inte riktigt samma sak som att plugga men det känns ändå bra att gå vidare i livet.

I helgen besökte jag och Axel ett underbart och fint bröllop, Frans och Julia är nu gifta alltså Julia Wingård. Det var ett mycket vackert bröllop vid arnäs gård med ladan som både festsal och kyrka. Många var inbjudna att delta och många var också där. Jag var em av fe lyckliga att se det lyckliga paret.

Nu sitter jag på tåget på väg hem från första nollnings dagen. Jag sitter och knappar på en iPhone, Axels iPhone.

Bedrägeri

Några ord sammansatta i en mening hjälper mig att rensa insidan. Ett gott knep är en blogg så att den som vill veta får det och den som helst slipper surfar vidare på nätet. Man behöver inte lådsas att det är intressant, inte heller stå och nicka utan det räcker med att sitta och läsa i lugn och ro, kanske tillsammans med en varm kopp kaffe.

Det är nu dags för mig att rensa mina känslor innan min inre kanna kokar över. Dagens ämne är bedrägeri och inte vilket bedrägeri som hels utan det JAG blivit utsatt för.

För ca 2 månader sedan gjorde jag ett stort val i livet som skulle ha resulterat i att en mobiltelefon dumpit ner i min postlåda. Valet kostade mig en liten gnutta mod och 2070 kronor. Jag hade gjort en affär på blocket med en Sony ericsson xperia x10 mini som vara. Problemet är att jag ännu inte fått varan efter 52 dagar. Det har varit undanflykter hit och undanflykter dit. Länge trodde jag på denna bedragaren men nu har jag fullständigt tappat tron. För en tid sedan gick jag till polisen för att anmäla brott. Mitt hopp fanns fortfarande och jag berättade min historia för mannen framför mig. Jag fick känna på hur snabbt hoppet kan sjunka i en 20-årings sinne. Mötet avslutades med att jag frågade när de hör av sig till mig. Som svar fick jag: "Om du har tur tar det bara några månader men annars kan det ta uppemot 1 år". Det är inte sant! Så han menade att bedragaren kan leva rövare i flera månader till och sedan bara försvinna så att polisen inte kommer kunna spåra honom. Det är dagens samhälle.

Jag har alltid tyckt att Sverige har ett bra samhälle men att vi är lite för snälla när det gäller brott. Men att ett ärende ska behöva vänta flera månader tyder på att bedragarna kan leva rövare utan att vara oroliga. Helst av allt vill jag skylla på polismyndigheten men det är inte deras fel, det är inte de som väljer vilka resurser de har. De som står för Sveriges resurser är regeringen. Nu kanske inte jobbfrågan är det ENDA viktiga inför kommande val. Det är bara prat om vilket parti som kommer att vara bäst gällande jobbfrågan men det finns fler brister. Brott är en stor brist och ett stort hål i vårt samhälle. Varför inte ge mindre brottsärenden till myndigheter som har befogenheter att leta reda på uppgifter om privatpersoner eller starta en ny myndighet där dessa ärenden reds ut direkt de hamnar på bordet?

Mannen som har bedragit mig kommer inte bli kvitt mig än, jag sitter som en igel på honom. Senast idag ringde jag hans telefonnummer med dolt nummer. Då äntligen svarade någon i andra änden av luren men denna gång med ett nytt namn...

Rik eller fattig

Några siffror på banken har bytts ut mot en ny ägodel i mitt liv. En ägodel som kommer att ge mig nya erfarenheter. Kan man då säga att jag blivit fattigare? Jag vill påstå att jag har blivit fattigare i siffror men rikare i egenskap, det som kan diskuteras är viken kategori som väger mest. Kärlek slår allt sägs det, men kan man köpa kärlek för pengar och varför är dessa, numera brömda, hollywood fruar beroende av pengar och inte sin mans kärlek?

När jag efter måndagens äventyr går hem med en inte lika tung plånbok är jag ändå lycklig. Pengar är mycket och vi måste ha det för att kunna leva men vi lever inte för pengarna. En klok man sa till mig en gång, vi jobbar för att leva och inte lever för att jobba. Ägodelen som har bytts ut mot siffor är en motorcykel som ska ge mig kunskapen i att bli en motorcykelchaufför!

Och med dessa visdomsord ska jag nu bege mig hem för att spendera en hel kväll med Axel då vi äntilgen är lediga samtidigt. Ta vara på dem som finns runtom dig, det är det dyrbaraste du har!

Livets val om väg

Under livet går vi över berg och ner i djupa dalar. Vi står alltid inför ett val och kommer aldrig undan att varje dag göra ytterlgare ett nytt val. Men först och främst börjar det med att lära sig gå. När den toppen är nådd går det bara utför, med undantag för några ytterligare toppar som måste bestigas. Det är trottsåldrar, förskola, lågstadie, mellanstadie och högstadie.
Alltid tvingas vi att välja vilken väg vi ska följa. Vilken inriktning ska jag välja i skolan? Ska jag ta den mörka skogsvägen till skolan idag eller ska jag gå samma gamla vanliga väg? Ska jag äta korv eller köttbullar idag? Vilken tröja passar bäst idag? men inte minst vilket kurragömma gömställe är bäst?
Du har till exempel valt att ägna några minuter åt att läsa detta inlägget. Om det kommer göra dig klokare eller ej vet inte jag men förhoppningsvis en avslappande stund från dina vardagliga sysslor.

Mina val såsom dina val utformar ditt liv. Varje val vi gör registreras av vår personlighet. Varför just grön är min favirtfärg är för att jag många gånger har valt t.ex. gröna kläder istället för röda som skär sig mot mitt hår. Personligheten registrerar detta och utformar oss till den vi är.

Val är inte alltid så lätt. Det vet du nog själv också. Om du har lyckats undkomma dessa svåra val i ditt liv är jag bara glad för din skull och glädjer mig i det. Jag kan till och med ha svårt för att bestämma vilken maträtt jag ska laga. Då står man i affären och ser ut som ett fån. Men lugn, om man kollar sig runt då kommer man se fler som hänger över köttdisken i desperat behov av att vara tvungen att välja.

Hela varadgen ge oss betydligt många tillfällen till att välja. Klockan ringer, ska jag gå upp? Det brukar sluta i att jag går upp efter att ha satt klockan på "snooz" ett X antal gånger. Kläder? Vad ska jag ta idag. Frukost och matlåda, vad är jag sugen på? Jacka, regnar det ute eller är det kyligt nu när sommar'n börjar närma sig slutet? Och skor! Jag skulle kunna fortsätta men ni har nog förstått poängen.

Jag står just nu inför mitt livs största val. Vad jag ska jag bli nu när jag är stor. Vad är egentligen min dröm och vad ska jag satsa på för karriär. Har ni svaret på min fråga så berätta för mig för jag har ingen aning! Mina funderingar har gått så lång att jag har gjort en liten "minde-map" för att sortera mina tankar men jag har då inte blivit klokare av det. Mina funderingar har alltid lett till att ett jobb inom kulturen är nog det jag vill. Och när jag har kommit så långt brörjar jag redan tvivla, vill jag jobba inom kulturen eller vad kan jag mer tänka mig? Varje dag försöker jag rensa tankarna på ideér men lista blir bara längre och jag blir mer förvirrad. Mitt val blir större för varje dag som kommer och jag kan inte stoppa det.

En klok mna sa en gång att när man säger ja till något säger man också nej till allt annat. Tänk, när du ska köpa glass lyckas du till slut bestämma dig för en sort och väjer den. Automatiskt har du valt bort alla andra sorter och säger då nej till dem. Detta påstående håller till en viss gräns. Nästa gång man köper glass kanske man säger ja till en annan istället. Samma sak är det med utbildnigar nu för tiden. Man studerar och byter jobb stup i kvarten så atthamna fel är inga problem, det blir rätt tillslut ändå. Men jag vet inte ens vart jag ska börja och ser därför inget slut på mina funderingar.

Men det viktigaste valet vi gör gör vi varje morgon: Vilken sida ska jag vakna på idag? Det kan vara avgörande för resterande framtid.

Början på slutet

Början på sommarens slut är nu här. Vi går mot höstens färger och vinterns vita landskap. Men än ska vi inte förhansta oss. Ändå om vi vaknar med grå himmel finns det hopp om att solen spricker igenom och värmer upp våra sjöar så att ett dopp blir en frestande tanke.


Början på jobbets slut är nu här. Men en månad kvar på Vänerhamn för denna gången kliver jag tillbaka in i studietiden. En tid med Kulturvetenskapsprogrammet och Global reskurs som högsta prio.
En termin på kulturvetenskapsprogrammet vid Karlstad universitet öppnar förhoppningsvis det stängda rummet inom mig. Det rum som säger vad jag vill och vart jag ska gå.
En global reskurs om "kvinnor och barns livsvillkor i östafrika" ger mig förhpppningsvis en bredare syn på världen utanför trygga Värmland. Kanske en upplevelse som jag utvecklar till något större.


Början på ungdomens slut är nu här. För varje steg jag tar kliver jag närmare vuxenlivet, kanske lite väl snabbt kan jag tycka. Men i varje vuxen finns det en ungdom som aldrig kommer att förgås. Eller ska man säga i varje ungodm finns det en vuxen som växer och blir visare men aldrig kommer att slå ut ungdomen.


Det finns början och slut över allt men nuet existerar endast just nu så ta vara på nuet och lev nu.

Italien: Andra delen

... och så kommer den sista delen om min Italienresa till Lido Di Jesolo med Kils paradorkester.

Onsdag - 100707 - Ledig dag

En dag har vi ledigt hela dagen. I år var det denna dag. En del åkte till Venedig för att se på den otroligt vackra kupolstaden men jag valde att spara pengarna då jag varit där 2 gånger tidigare. Istället tog jag och de andra överblivna ytterligare en dag på stranden. Vi hade planerat in en stranddag med avslutande shopping.

För er som var uppmärksamma och läste mitt förra inlägg vet att jag fick ett erbjudande om att hoppa bungy jump gratis om jag gick dit som denna dag, onsdag. Jag köpte en entré biljett i hotellkassan på morgonen för att jag inte skulle kunna ångra mig. Vädret var väldigt blåsigt under hela dagen och jag kände på mig att de skulle ha stängt idag med på grund av det. Men jag hade bestämt mig för att gå dit och titta, ifall de hade öppet. På eftermiddagen begav jag mig dit tillsammans med en skara intresserad publik. Det visade sig att folk hoppade för fullt, så min chans var stor att det nu var min tur. In genom entrén och fram till tornet. Kö! Jag fick återkomma 40 minuter senare för att kunna hoppa. Nervositeten blev, vad ska man säga, inte mildare i alla fall. Ut genom entrén igen och tillbaka till vännerna. Vi käkade en glass i väntan på att klockan skulle gå. In genom entrén igen och fram till tornet. Äntligen! Nu var det min tur och jag började klampa upp för alla dessa trappor. Det slog mig nu att jag som alltid brukar räkna trappsteg tänkte inte på att göra det denna gången. Jag fokuserade istället på att hålla en jämn rytm och inte titta varken upp eller ner. Pulsen ökade med varje trappsteg men jag fortsatte kliva på utan att känna hur trötta mina ben var. Jag visste att om jag skulle stanna skulle jag aldrig kunna ta mig upp. Så min enda chans var att marschera på, och marschera det kan jag ju ;) . Efter en evighet var jag nu uppe. Vilken utsikt! Ett tips för er höjdrädda är att titta långt bort i horisonten, där jord möter himmel. Bättre att kolla dit än ner i marken. Om man kollar ner inser man hur fruktansvärt högt det är.

Väl uppe var det nu dags att ta sig ner igen, fast utan trapporna. Två personer instruktörer tog emot mig. Först fick jag väga mig, för att veta vad de skulle ha för band, och sedan dra på selen. Man har en sele på sig som går genom armar, som en säkerhetssele. Jag kommer inte ihåg allting i detalj då jag koncentrerade mig på att stå rakt upp. När de spänt fast säkerhetsselen skulle remmarna vid vaderna på. Det är de som är själva hjärtat i hoppet då gummibandet sitter fast i dem. Sen var det dags. Ingen återvändo. Det fanns nu bara en väg ner och där stod jag med stortårna utanför bryggan. Hjärtat bultade och andningen var oregelbunden. En instruktör stod till höger om mig.

"Are you raedy?" säger han.

Måste man svara på den frågan?! tänker jag. "I'm not sure"
"Just say yes!"
"YES"

Foto: Frida Gyllström

Fallet som förändrar ensl liv

Att hoppa bungy jump är en känsla som inte går att beskriva. Eller jo jag kan beskriva den men inte så att du som aldrig provat något liknande förstår den. Det lättaste sättet att beskriva den på är ur en dröms vinkel. Jag drömmer ofta att jag faller. Om du gör det vet jag inte, den obehagliga men härligt kittlande känslan som finns i kroppen under fallet liknar den som man drömmer om. De få sekunderna innan gummibandet träder i kraft känns som en evighet men nu efteråt bara som några hundradelar. Jag kan känna känslan i kroppen nu när jag tänker tillbaka på det men att uppleva det på riktigt är betydligt härligare.

Foto: Frida Gyllström

Jag har gjort ett försök till att beskriva hur det känns att hoppa bungy jump men mitt tips till dig är att prova själv! Det är svårt att komma upp för trapporna, svårt att luta sig framåt och falla men lätt när man väl fallet, man har inget annat val än att falla då.

Onsdagen slutade i shopping och jag fick mitt hopp så man kan väl säga att det var en helt okej dag!

Torsdag - 100708 - Sista konserten

Dagen gav mer sol och vinprovning för de som ville. Jag hade tackat nej till att följa med på vinprovningen men skickade med Ann-Christine lite pengar för att köpa ett gott rött vin till mig. Det slutade med att hon kom hem med 3 viner till mig eftersom det var så gott och billigt! Har inte hunnit smaka på dem än men tror att de är i riktigt bra klass.

Foto: Anna Johansson

Ombyte för sista kvällens konsert

När de vuxna var på vinprovning tog vi "barn" oss en promenad till det beryktade sandslottet för att se på de makalöst stora sandskulpturerna. Förra gången var det tema Hollywood och i år Pinocchio. Jag tyckte om Hollywood temat mer men Pinocchop baserades på en gammal saga från Italien där Disneys tolkning speglades i vissa avsnitt. Det var trevlig att kunna följa en hel saga med sandskulpturer och text.

Foto: Johan Halvarsson

Sandslottet. Peter Hogen poserar för att imponera för sandslotten.

Fredag - 100709 - Den stora konserten

Morgonen började med det andra och sista repet inför kvällens konsert. Vi repade massband och stektes i solen. Efter repet tog vi oss till vår strand där vi marscherade ner i vattnet och gjorde en strankonsert i vattnet! Publiken växte och förundrades över att en orkester bara så där kommer marscherande för att spela 3 marscher. Det var både spännande och kul att göra en sådan speciell konsert.

Foto: Anna Johansson

Konsert i vattnet, en spännade upplevelse!

När vi hade tagit vårt sista dopp i havet och var sorgsna över att resan snart var slut väntade den sista sista stora grande finale på piazza aurora. Varje orkester spelade några låtar på scenen och sen stod vi alla tillsammans och spelade massband med de gemensamma låtarna. Det gick väl sisådär och dirigenten var inte så trevlig han så det var skönt när det hela var över.

Natten var lång och innehöll kortspel såsom bus. Vi försökte att vara vakna hela tiden men misslyckades och försov oss nästa morgon istället.

Lördag - 100710 - Avresa från Italien

Då var det dags att bänka sig i bussen igen. Jag och Anna försov oss lite på morgonen då vi var väldigt trötta. Men vi hann att packa allt och äta en lugn frukost ändå. Emil hade lämnat oss utan att säga hej då eftersom han skulle åka bil hem tidigare.

Söndag - 100711 - Sista dagen

Det kändes som att vi aldrig nådde Svenska gränsen och jag försökte sova så mycket jag kunde. Det tyckte nog Kasper var tråkigt eftersom han satt bredvid mig. Vi åket fel på natten i Tyskland och blev 3 timmar försenade. Men när vi till slut nådde Svenska gränsen var Max det perfekta alternativet! Härligt med mat som man vet vad det är och det kändes faktiskt billigt att handla i Sverige.

Vi var inte hemma förrän mörkret la sig och då stod pappa och väntade för att hämta upp mig.

Foto: Johanna Gyllström

Jag var inte lika pigg på båten hem som båten till Italien.

Hela Italienresan ha varit jättebra och jag längtar redan till nästa resa. Några höjdpunkter jag inte nämnt är de härliga morgonpromenaderna som vi tog varje morgon längs stranden. Det är inte varje dag man får vandra längs en 2 mil lång strand med solen i ryggen. En rolig sak som hände mig var på en morgonsamling då Ingbritt ville tacka två av oss som gjort ett speciellt jobb för Kil och paradorkestern. Jag hade ingen aning om vad som skulle hända men efter att ha deltagit på bröllopet har jag, som motiveringen löd, spridit ett bra rykte om Kils paradorkester och fick därför en flaska fin champagne som tack. Det var riktigt kul att bli uppskattad på det sättet och det ger mig mer energi för att fortsätta.

Nu efter två veckor har jag kommit tillbaka till verkligheten och till Internet Men vad skönt det var att vara utan dator för en gång skull.

Det blev inte så kortfattat ändå men hur ska man kunna fatta något kort som är så stort och kul, sen tycker jag det är kul att skriva.

Foto: Johan Halvarsson

Sista morgonpromenaden skrev historia

Italien: första delen

Tidigare har jag flöjt med Kils paradorkester till Italien tre gånger. Det är en svensk blåsmusikfestivald i Lido di jesolo varje år. Bland orkestrarna i Sverige är det många som har uppträtt på just denna festival längs Italiens kust. Geografiskt ligger Lido di jesolo i norra Italien och inte lång ifrån den berömda pål staden Venedig. I år var jag med för fjärde gången och hittills är det den bästa resa jag åkt på med Kils paradorkester. För tre år sedan var vi i Frankrike, en riktigt fin resa men det är ändå kul att vara tillbaka i Italien. När man känner igen sig på semesterorten kan man slappna av rejält och det var precis vad jag gjorde! Jag tänkte berätta kortfattat i kronologisk ordning vad som hände. Allt började 20.00 100701.

Torsdag - 100701 - Bussresa mot Italien

Foto av: Anna Johansson

På båten till Italien, skönt med lite luft!

Packningen är färdig och jag hade känslan av att jag glömt något, som vanligt! Vi började bussresan utanför musikskolan i Kil. Alla var förväntansfulla och glada över att vi äntligen var på väg igen! Bussen tog oss över Öresundsbron och sedan med färga "Rödby-potgarden", längs autoban och genom alperna.

Fredag - 100702 - Bussresa mot Italien

Foto av: Johan Halvarsson

Vi stannade till på ett ödsligt område i Tyskland, vid en lanthandel.

Jag har tur som kan sova på bussar så jag försökte att sova så mycket som möjligt.

Lördag - 100703 - Anländer Italien

Ju längre söder ut vi kom desto varmare blev det. Vi blev sittandes i bilkö på väg in till Lido di jesolo. Italiens trafikregler skiljer sig lite från Sveriges. Ett exempel är att i Sverige har vi väjningsplikt för de som står utanför rondellen men i Italien är det värt om. De som står i rondellen ska släppa in de utanför och då blir det stopp!

Hotellet såg skapligt ut på utsidan men var toppen på insidan! Vi hade AC i rummet och det var ett riktigt stort plus i kanten. Första doppet gjordes så fort vi hunnit byta om. Det var länge sedan jag badade i havet och jag mindes inte riktigt hur underbart det är, nu kommer jag ihåg.
Rumsfördelningen blev så att jag, Anna Johansson, Emil Larsson och Andrea Nilsson bodde tillsammans i ett av de finare rummen. Dagen innan var det inga problem för hotellet att vi bodde tillsammas men när vi skulle anlända och få våra rum började de dividera om att vi var blandade tjejer och killar i ett rum. På bara några sekunder blev vi då syskon med samma mamma och olika pappor enligt Ingbritt, otroligt kul! Emma Gyllström och Peter Hogen som hade samma rum blev i text "nygifta" för att få bo ihop. Hela situationen var kul och vi betedde oss nästa som syskon under hela resan. jag har aldrig haft så kul i ett hotellrum som då, jag röstar för samma rumsfördelning nästa gång också :)
När kvällen närmade sig och mörkret la sig satt många på ute serveringarna och tittade på fotboll. Vi som var mindre intresserade tog oss en sväng i affärer och sedan en promenad på stranden. Åskan hördes på långt avstånd och till slut hände det, ett elavbrott i hela Lido. Allt blev mörkt och TV apparaterna stängdes av. Som tur var var det halvlek i fotbollen. Men det var en häftig känsla när vi gick på stranden och såg hela staden lysas upp efter ca 15 minuters avbrott. Folk jublade över den ljusa strimman som spred sig över hela staden.

Söndag - 100704 - Första paraden

En härlig stranddag som jag längtat så mycket efter. Vi gjorde vår första inledande parad som slutade i att tre av fyra musikkårer stod på ett och samma torg och spelade Under blågul fana tillsammans. Vädret var ett perfekt marschväder, för att var Italien Lite regnstänk kom och åskan dundrade i takt till musiken.

Foto av: Anna Johansson

Här står vi uppställda för parad

Måndag - 100705 - Kapell spelning och Gokart
Vi var ju som sagt i Italien och sol och bad var det ultimata valet. Ytterligare en dag slappade vi på stranden och jag smörjde in mig för fullt för att slippa bränna mig. Tyvärr misslyckades jag som vanligt och har nu flagnat bort allt på axlarna.

För att variera oss lite tog några av oss en tur till gokartbanan för att leka av oss. Jag har kört gokart en gång tidigare men det var ingenting jag minns, ändå valde jag att köra med den starkare modellen, 200 kubikaren. Skitkul! är det rätta ordet.

Kvällsparaden gick av stapeln 21.00 som alla andra kvällar men denna kvällen hade vi en egen sittande konsert. Vi satt i ett kapell på ett torg i Lido di Jesolo. Det var ett fint ställe att spela på, det bästa jag spelat på i Italien.

Foto av: Frida Gyllström

Rally brudarna! Så här snygga var vi när vi körde gokart.

Tisdag - 100706 - Aqua landia

Morgonen började som vanligt fast en halvtimma tidigare. Vi åt frukost tidigare för att hinna till det tekniska repet som startade 9.00 på Piazza aurora. Alla 4 kårerna var där för att öva upp och nergång från scenen.

Foto av: Johan Halvarsson

Piazza Aurora, där den sista konserten hålls med alla musikkårer.

När vi var färdiga bar det iväg till Aqua landia! Som Sunne vattenland fast 10 gånger större. Där finns aktiviteter för den minste till den störste, för den klena till den starka jag för alla med eller utan familj. Det var också skönt att slippa salt vattnet och sanden för en dag. Min längtan var dock inte "fritt fall", som var en av vattenattraktionerna, utan jag ville hoppa bungy jump för andra gången. Förra gången vi var här, alltså för 5 år sedan, hoppade jag och Anna Johansson bungy jump tillsammans, i år skulle jag göra det själv. Jag visste att om jag inte hoppar ångrar jag mig men det fanns ändå en käpp i mitt jul, min höjdskräck. Att stå på en stege tycker jag är jobbigt högt men att falla från 60 meter är ju galet! Man funderar ju på vad det är för personer som utsätter sig själv för en sådan idiotisk sak. Jag har kommit fram till att jag är en sådan person.

Tidig eftermiddag begav jag mig bort till bungy jump tornet för att boka tid då det brukar vara kö till denna attraktion. När jag väl var framme visar det sig att det inte var någon kö men jag var inte redo att hoppa då så jag vände om för att komma tillbaka senare. Det skulle jag aldrig ha gjort. Framtidens väder var inte på min sida och när jag stod i en lång kö till en av vattenattraktionerna började det blåsa upp till storm. Jag kunde inte vika av från kön för att hinna med att hoppa bungy jump innan stormen visade sin makt. Jag fick stå kvar så fint och hoppas på att det inte blev för sent. Det blev för sent och de hann att stänga tornet. Typiskt! Tänkte jag då jag var väldigt besviken på mig själv. Instruktören såg på mig hur besviken jag blev och sa, om jag kommer tillbaka nästa dag skulle jag få hoppa gratis bara jag betalade inträdet i entrén. Jag gick tillbaka till hotellet i besviken hållning.

Foto av: Anna Johansson

Såpfotboll! Som ett bordsfotboll fast där vi var spelarna.

Foto av: Johan Halvarsson

Här står vi och tittar på en föreställning om pirater, de hoppar över allt!

Paraden och konserten på kvällen ägde rum på en bekant plats, på ett torg där vi spelat tidigare år. Vi fick oinbjuden publik som bara ville suga ur oss allt blod vi hade, dessa mygg alltså! Annars slutade kvällen i el liten runda inför morgondagens shoppingtur. Man måste ju titta in det man vill köpa.

Fortsättning följer...

Festival

Jag har aldrig tidigare varit på Arvikafestivalen men i helgen stod jag där med reflexväst och ordningsvaktsbrickan. Det har varit en lärorik helg och riktigt kul faktiskt!

20.00 på fredag kväll gick jag på mitt första 15 timmarspass med en anda av nervositet. Dock var vi många ordningsvakter som jobbade och polisen fanns alltid runt hörnet. Men på en festival är det mycket folk och man vet aldrig vad som kan hända så därför var jag nyfiket nervös på att arbeta. Som tur var fanns lugnet i luften under helgen och endast mindre incidenter inträffade. Jag tillbringade mesta tiden till att förklara vart närmaste toalett fanns.
Helgen har varit lärorik och jag har fått ta del av att jobba med många ordningsvakter i en miljö där olika fans blandar sig hejvilt.
Camping 2 (den lilla campingen), den lugna campingen och festivalområdet var positioner jag rörde mig på. Jag hade oturen att stå vid norra entren när In flames spelade på den största scenen, vintergatan, men fyrverkerierna som spelningen avslutedes med kunde ingen i Arvika ha missat. Teddybears gav en härlig show på näst största scenen, apollo, och publiken diggade till det dansvänliga soundet.

Tyvärr retade jag upp mig på sångaren i Babychambles, han och hans barnsliga beteende. Hans mor har skrivit en bok om Petes (sångaren i Babychambles) uppväxt, från en mönsterelev till idag en av musikbranschens största narkomaner. Det är inget nytt att många musiker hamnar i en ond cirkel som är svår att bryta men varför ska det vara så?

Hur kan man vara så stark

och gå så långt

att man vågar stå inför tusentals människor

och spela sin musik,

men samtidigt va så svag

och sjunka lågt

till en nivå utanför samhällets gränser

Många gånger har Babychambles uteblivit från inbokade spelningar på grund av sångaren Pete men han har fortfaranade inte fattat allvaret med livet. Jag tycker synd om honom, han som är fast, troligen för alltid. Om han får upp ögonen och hittar repet som drar honom ur kvicksanden ska han ta chansen direkt, greppa tag och hala sig upp innan kvicksanden tar hans liv.

Pete har talang och skriver bra musik, dock tycker jag inte att livekonserten med honom var någon höjdare. Han har ingen direkt "show" och ordet mellansnack är ett ord han kan stava men inte ge en förklaring till. Men känslan till musik är helt otrolig, han har det lilla extra. För mig är han dock ingen riktig artist, han är en skandal som kan det där med musik. En artist i mina ögon sjunker inte så lågt utan blir älskad på grund av framgång, inte skandal. Enligt wikipedia är en artist någon som "uppträder", inte gör bort sig offentligt inför alla sina fans.

9 minuter efter sin spelning på lördag natt kliver Pete upp på scenen och greppar micken igen. Han förklarar för sina fans att polisen vill ta med honom för ett narkotikabrott ,när han kliver av scenen. Han vägrar och sätter sig istället på scenen för att ta sig en drink i väntan på att poliserna ska ge upp. Utanför festivalområdet senare på kvällen blir han medtagen till polisstationen för att testas och släpps efter att fått betala en bötessumma. Resultatet på provet tar ca 1-2 veckor att få fram.

Artister är förebilder för sina fans. Många vill bli som sin idol. Ända från födseln till sista dagen i livet tar vi efter beteenden. Ordspråket "barn gör inte vad du säger, de gör vad du gör" fungerar i alla åldrar. Vi tar efter föräldrar, vänner, lärare och absolut artister/idoler.

Det har varit mycket skriverier sedan Arvikafestivalen bokade Babychambles, kommer de att vara på plats och vad kommer Pete ställa till med denna gång? Ett stort minus som Arvikafestivalen får av mig är just denna händelse. Man tar inte dit en artist som har ett rykte om sig som Baychambles med sin Pete. Han är mycket musikbegåvad men en festival ska inte stödja musikens mörka sida. Och Pete är känd för att vara narkoman, varför tar man då dit honom? Vi måste tänka på vika som står i publiken och dyrkas sin idol.

Pete kommer att fotsätta för det är så han har valt att sprida sitt namn och det är så han blivit känd, tyvärr. Ta bara min blogg som exempel. Vem fick mest uppmärksamhet?

Jag valde ändå att skriva om detta för han är inte ensam om att ha mist sig själv i musikens mörka sida. Däremot hoppas jag att riktiga artister inte tar efter den store Pete, sångaren i Babychambles.

Arvikafestivalen

Nu håller Arvikafestivalen på för fulla muggar. På radion säger de att det har varit lugnt hittils, bara några incidenter. Jag hoppas att det fortsätter så då jag i kväll går på mitt första vaktpass på 15 timmar och mitt andra i morgon kväll.

Det ska bli intressant att se hur festivalen är uppbyggd då jag inte varit där förrut, och det är ju en riktigt stor festival!

Annars har jag tillbringat veckan i Kil hos pappa någon natt och hos mamma för att passa Busan. Jag ska klarlägga att det inte varit endast jag som passat Busan utan mormor Inger och morfar Bertil har gjort en stor del :) Mormor har vattnat blommorna och morfar kelat med Busan i soffan.

Åska

Alla pratar om vädret och jag ska inte vara sämre jag!

Natt till Tisadg vaknade jag av smatter på taket och upplysta rum. Det dundrade och blixtrade för fullt runt vår lilla lägenhet i Arvika. Ett åskoväder är något som hör till svensk sommar, inte minst efter att luften varit så kvav senaste tiden. Men när jag öppnade ytterdörren igår morse fanns fortfarande åskan i luften. På eftermiddagen bröt vädret igenom igen med en rejäl skur över Karlstad så att åskan hördes ända till Kil. I morse när jag öppnade yterdörren möttes jag av en sval sommarvind utan känsla av åska.

Efter att ha kommit hen från Italien har jag nu börjat jobba och skriva på ett inlägg om hur resan varit. Jag skriver för fullt och publicerar inlägget med text och bild så fort som möjligt. Vi har haft det riktigt härligt och det har varit den bästa orkesterresan jag varit på tycker jag.

Igår var jag hemma hos Gyllströms för att hämta lite kort från resan. Efter det begav vi oss till Johan för att hämta hans 745 kort från resan. Vi blev kvar i 2 timmar då hans ormar underhöll oss! Allt började med att jag inte ville gå in i rummet med ormarna tills att jag satt med en av dem slingrandes runt min arm. Jag har fortfarande inte riktigt förstått vad jag gav mig in på men det var spännande. De var lena men inte lika söta som kattungen jag träffade tidigare på dagen.

Axel har åkt iväg till Färörana för att jobba som ljudtekniker på en festival så det är tomt hemma. Jag passar på att sova i Kil i mammas tomma hus, då de är på Sunna. Busan blir glad av lite sällskap. Det blir ett nattbesök hos papps någon kväll i veckan också får att sitta i lugnet på Lyckhem. Jag laddar upp med vila inför helgens långa jobbpass på Arvikafestivalen, ska införskaffa lite koffeintabletter så att jag orkar hålla upp ögonen.

"Den svenska värnplikten har mucka"

Så skriver försvarsmaktens hemsida: http://www.forsvarsmakten.se/sv/Aktuellt/centralanyheter/Den-svenska-varnplikten-har-muckat/

Under 109 år har värnplikten funnits i Sverige och över 100.000 män och kvinnor har genomgått utbildningen. Idag när den läggs ner kan jag känna mig stolt över att ha gått utbildningen.

Ingen vet vad konsekvenserna kommer att bli av denna abrupta vändning men jag vet att skillnad kommer det att bli. Tidningen värnpliktsnytt har slagit igen för gott och det finns nu ingen organisation som granskar försvarsmakten på det sätt som värnpliktsnytt gjorde. Försvarsmakten vill självklart inte ha någon granskande organisation och sa därför nej till förslaget att låta tidningen få fortsätta i ett annat namn.

När de sista värnpliktsmedaljerna nu är utdelade till alla värnpliktssoldaterna röjs plikten och den som vill kan välja att avbryta sin utbildning redan idag. För de som vill fortsätta och gå kvar blir erbjudna att skriva på ett kontrakt.

Värnplikten har varit bra för Sverige och jag tycker att det är en bra utbildning att starta med innan arbetslivet. Man lär sig att arbeta soicialt i alla omständigheter och med vem som helst, hur mycket man än ogillar personen. Det är en bra början till arbetslivet och jag tvivlar inte på att utbildningen kommer rinna ut i sanden, däremot tror jag att det nu kommer bli färre som tar chansen att genomgå ett år inom försvarsmakten.

På resande fot

Från det ena till det andra bär det nu av till Italien i 11 dagar.

Jag har börjat på mitt sommarjobb nu men bara hunnit med fyra dagar innan jag har klämt in en liten semester som jag fyller med Italienresa för 5:e gången. Tillsammans med Kils paradorkester åker jag ner för 4:e gången till Lido di jesolo på en blåsfestival där fler kårer från Sverige kommer att medverka. Tidigare har jag också semestrat med familjen i just Lido di jesolo så det känns som att jag varit där ett par gånger. Men jag ser framemot resan lika mycket som vanligt och det ska bli skönt att få åka iväg på en härlig solsemester igen.
Mina mål med resan är att för andra gången hoppa Bungy jump igen då jag förra gången vågade slänga mig ut i luften i Italien med endast ett snöre i benen fastknutna. Annars har jag inte så stora mål mer än att slappna av och njuta av varje sekund.

När jag kommer tillbaka drar det igång med jobb direkt och Axel åker iväg till Färörana för att jobba som ljudtekniker på en festival. Det blir hårt förr oss då jag är borta i 11 dagar, hemma 2 och han borta i 7 dagar. Men efter att ha gått igenom min lumpentid tillsammans är det inga problem. Jag ska vakta mammas hus, då hon och Maria är på västkusten, så jag får sällskap av vår katt Busan!

Bilder från bröllopet

Livgardets dragonmusikkårs kamratförening 20100619

Med näsan pekad mot Karlbergsslott och vattnet i bakgrunden ser det riktigt proffsigt ut. Här har jag stått och spelat tapto ett par gånger.Det blev mycket repetition och pauserna var till för att vila fötter och ben.

På plats för att vänta in det nygifta brudparet.

Den blåa fläcken mitt på bilden är vi innan kortegen kommit.

För de som stod vid Sergelsrondellen och väntade på kortegen kunde höra ljuv musik från LDK:K och såhär såg det ut när det nya paret gled förbi oss.

Vi var ca 45 musiker i LDK:K under bröllopet och 8 av oss utgjorde hornsektionen. Kan ni tänka er, 8 stycken horn! Det var riktigt kul att spela så många horn, jag hoppas jag får göra det igen. Denna bilden är tagen innan avmarschering vid Karlbergsslott.

Härligt att vara iklädd MÄ igen med sprillans nya poletter och havremått.

Till sist tar vi en blick in i vår sovsal. Gymnastikhallen som var inredd med tältsängar. Här sitter vi och har den avslutande utvärderingen.

Midsommar

Midsommar på gammalt vis var det jag. Efterosm Axel jobbade täkte jag: Jag bor i Värmland och känner mig som en riktig Värmlänning, då borde jag se på Värmlänningarna! Så blev fallet och jag, Maria och Mamma var under midsommarafton på Ransäters herrgård för att se det trevliga gästspelet. Mycket fint och roligt att vara med om midsommar på det sättet och ja kommer verkigen att göra om det!

I veckan hann jag besöka Oslo för att träffa Åsa och Frida. Det tar inte lång tid att åka till Oslo men det kändes som att jag var på semester i ett helt främmande land. För mig är inte Norge ett främmande land då jag är där minst en gång varje år. Och sen bor man ju i Värmland och det relaterar i att man stöter på en norsk lite här och där, i alla fall i Arvika.

Nu sitter jag hemma och tar det lugnt inna mitt sommarjobb drar igång i morgon. På torsdag bär det iväg till Italien med Kils pradorkkester och för mig är det 4:e gången, dock lika kul hoppas jag.

Sen har jag nu fått jobb på Arvikafestivalen och gör då premiär på Arvikafestivalen. Ska bli spännade och se hur de har arrangerat den festivalen.

Årets bröllop

Efter nu en veckas tid har jag lycakts dikta ihop min händelse av helgens spektakel, det kungliga bröllopet.

Tåget tog mig på torsdagsmorgonen till Stockholm för att "rycka in" och öva inför det kungliga bröllopet 2010. Vi anlände till K1 där vi till en början skulle hämta ut uniformer. Känslan av att ytterligare en gång prova ut en MÄ var underbart. Att bära den gamla och stiliga uniformen är något utöver det vanliga eftersom få personer får chansen att göra det. Vi repeterade tillsammans och när vi tillslut var trötta i läpparna var det dags för att åka till vårt övernattningsrum. Vad vi fått höra var att vi skulle sova på Karlsbergsslott och där finns det endast enkelrum, skönt tänkte jag! Men hemligeten spred sig snabbt och sa att gymnastiksalen numera var inredd med ca 50 tältsängar för vår skull! Enkelrummet var alltså inget enkelrum och tältsängen var skönare än den såg ut. Man sov väldigt gott när man var slut efter de långa dagarna och ventilationen störde inte allt för mycket.

På fredagen var det dags för repetition igen men nu också marscherande. Jag har under vårterminen lärt in ny exercis i 3 olika sammanhang så mitt huvude var inte helt med på noterna till en början. Det satt i ryggmärgen och vi alla kom igång ganska snabbt och visade framsteg direkt. Varje sekund vi marscherade njöt jag av att få vara tillbaka i den gamla exercisen och tillsammans med manniskor som har samma tankar som mig, att spänst och snabbhet är det ultimata. Om man inte ger gärnet och vill med hela kroppen när man exicerar kommer det inte att se bra ut. Vi gav gärnet och resultatet blev mycket lyckat.

Fötterna började få stryk redan på fredagen då vi gick in paradskorna men jag slapp blåsor och tejpade då inte fötterna inför lördagen. Det var en dum ide då jag fick vattenblåsa UNDER foten, precis på samma ställe som under fältveckan så jag borde ha kommit ihåg det. Men livet är kort och att ha en vattenblåsa under foten måste man också prova på!

Fredagkvällen påminde om alla kvällar som vi hade i lumpen, putsning. Tyvärr hade jag glömt hur tråkigt det var att putsa och trodde därför att det skulle bli relativt kul att putsa igen. Jag hade fel. Det var och är fortfarande inte så stimulerande att putsa men det blev trevligt tillslsut när vi satt och pratade tillsammans. I lumpen satt vi oftast framför tv:n och putsadå så då tänkte man inte på hur otroligt ostimulerande det är, men nu vet jag.

Den stora dagen - 100619 - Det kungliga bröllopet.

Ingen kan ha missat att Sveriges krinprinsessa Victoria Bernadott nu ska gifta sig med Daniel Westling, en man av folket. Det har vart mycket skriverier om hur bröllopet ska gå till och den stora hemligheten som hovet höll på var hur klänningen skulle se ut. Spekulationerna har varit många och olika. Jag säger bara att hon kunde inte ha hittat en vackrare kälnning! Stilren vit med ett långt släp. Inga onödiga krusiduller. Hon fann en klänning som speglar precis vem hon är - en ren godhjärtat person.

När jag först vaknade på morgonen hade jag inte förstått vad jag skulle vara med om, vilken stor händelse detta är. Men nu i efterhand förstår jag verkligen och kommer ta vara på det en lång tid framöver. Vi började värma upp lugnt på morgonen innan lunch för att sedan klä på oss uniformen och göra oss klara för avmarschering. Förutom de 200 kadetter som skulle marschera tillsammans med oss hade vi också vädret på vår sida. Ni kanske inte tyckte att det var ett perfekt väder då det var mestadels mulet men om du frågar oss som marscherade kunde vi inte ha fått bättre väder. Det perfekta marschvädret är en mulen dag med lite vind i nacken som svalkar när man är som varmast. Vi fick vad vi ville och jag var i alla fall mycket nöjd.

14.25 var vår avmarscheringstid. Efter visitation och avlämning slog klockan 14.25, framår MARSCH! Då var vi igång och ingenting kunde stoppa oss. En lång parad väntade oss men med den långa steglängden som vi marscherar med kom vi fram relativt tidigt ändå. Vi stod på plat vid sergelsrondellen ca 15.15 och hade då lämnat av kadetterna på gatan där de skulle stå som en mur längs kortegevägen.

15.30 började vigseln i kyrken men borta hos oss spelades det samlingsmusik fårn alla håll och kanter. ca 100 meter bort stod en hemvärnsmusikkår och spelade, ca 200 meter fram en till hemvärnsmusikkår och sedan vi mitt i. Ljudet dundrade mellan höghusen och klockan närmade sig kortegetid. För att en sista gång kolla in säkerheten genom kortegen åkt det en "mini" kortege bestående av polisbilgar förbi oss 30 minuter innan den riktiga. Det var stor satsning på säkerheten och ovanför oss hördes polishelikoptrar hela tiden. Men det störde inte oss och spänningen bara steg mer och mer.

Som tur var fanns det en stor klocka på en byggnad längre bort. När klockan slog 16.30 visste vi att kortegen skulle dra igång och snart skulle det ske. Jag kände hur spänningen spred sig i kroppen. Jag ville se hur lyckliga de var. Jag ville veta om hästarna skulle klara all denna publik, Jag ville uppleva den stora händelsen!

- Nu kommer kortegen! Skriker Samuel Petersson som dirigerar oss.

jag känner spänningen från alla i kåren när vi går upp i giv akt för att spela försvarsmaktensparadmarsch om och om igen. Polishästarna och de andra hästarna kommer närmare och närmare samtidigt som jublet från publiken blir högre och högre. 300 meter lång skulle kortegen vara, den skulle gå i ca 10 km/h och ca 60 hästar medverkade. Först kom de bekalnta trumpeterna från LDK sen standarvakten och trupp men till slut den öppna vagnen med det lyckliga paret! Victoria satt vid Daniels högra sida och vinkade till folket som jublade högre och högre. Hon bugade mot oss som i tack för att vi stod där för hennes skull. Tillsammans med vagnen spred sig en stor och varm glädje över hela sergelstorg. Folket jublade och brudparet log. Vi spelade försvarsmaktens paradmarsch och livvakterna sprang. Ett kort och lyckligt ögonblick var snabbt över men det var en härlig känsla! Den långa paraden och blåsorna under föttarna var verkligen värt detta.

Allting avslutades med en fortsatt parad till Östermalms IP för att fylla på magsäcken och få ett stort tack ch en minnessymbol för vår medverkan. LDK, AMK och TRK med kamratföreningar samlades i Ursvik på kvällen för att äta en bit mat tillsammans.

Nu sitter jag här en vecka senare och har upplevt den stora händelsen och varit med i det stora kalaset. Det är först nu jag förstår hur intressant det egentligen var att vara där på plats, vem vet när det sker ett sådant bröllop igen? En halv miljoner människor uppvaktade brudparet i Stockholm och ingenting dramatiskt hände. Jag tror att den ständiga frågan om ifall vi ska ha kvar monarkin har fått sitt svar. JA! I alla fall en tid till.

Sista puts och studs

Med svt på tv:n där det pratas bröllop i mängder försöker jag hitta rätt stämning men kan inte föreställa mig hur dagen i Stockholm på lördag kommer att se ut.

Imorgon 7.16 sitter jag på tåget för att börja min resa som kommer att innehålla en upplevelse utanför mina ramar. Det är mycket att tänka på och viktigt att inte glömma noter eller instrument! När jag kommer fram till K1 imorgon ska vi utrusta oss med våra uniformer och hjälmar. Det ska bli underbart att få spela i MÄ ytterligare en gång. Att få bära upp den traditionella gamla uniformen är mycket speciellt.

Repetitionerna börjar direkt på torsdagseftermiddagen och vi kommer att vara i rörelse fram till kl 22.00 varje kväll. Energin måste vara på topp och inte allra minst när kortegen kommer att rida förbi runt 17.00. Vigseln börjar 15.30 och beräknas hålla på i en timma då kortegen drar igång med avslut i "Slupen" där Vasaordern för paret mellan Djurgården och Skeppsbron där händelsen alla väntar på förhoppningsvis äger rum - bröllopskyssen.

Men för mig börjar paraden mycket tidigare än 15.30. Kl 13.45 kommer vi att genomföra en parad från Karlbergsslott till Sergelsrondellen på ca 45-55 minuter med en trupp bestående av stridssoldater från Karlbergsslott. Efter att ha kommit fram till Sergelsrondellen spelar vi samlingsmusik mellan 15-17 då kortegen beräknas rida förbi, den 150 meter långa kortegen. När kortegen ståtligt rider förbi och paret vinkar glatt till svenska folket spelar vi Försvarsmaktens paradmarsch som vi kan utantill så man har tid att titta rejält :)

Då kortegen har ridit förbi oss stannar vi kvar på platsen och spelar i ca 10-15 minuter till för att behålla feststämningen i publiken. Då vi sedan gör framåt marsch är vårt mål Östermalms IP dit alla 16 musikkårer kommer att marschera. Sen äntligen ska vi få sätta oss ner i bussen! En lång men mycket spännande dag.

Inte nog med att det kommer vara hundratusentals åskådare är ca 5000 militärer, 2000 poliser och 16 musikkårer utplacerade längs kortegevägen.

Festligheterna börjar redan ikväll för Victria och Daniel men jag tar det lite lugnt och ska sova en skön nattsömn hemma i sängen först. Mer dokumenterat kan jag inte lova nu innan bröllopet då jag inte har utrustning och tid. men lycka till för er här hemma med TV tittandet eller för er som kommer att vara på plats, var ute vid 7 på morgonen för att få bra platser!

P4 Värmland - morgonpasset

En tidig morgon blev det för att ta sig till Sveriges radios hus i Karlstad.

Som jag tidigare har nämnt är det många som kommer att medverka under lördagen. Tusentals militärer och poliser kommer att stå uppställda längs kortegevägen tillsammans med 16 musikkårer. LDK:K är den av dessa. Det har varit många ögon riktade mot kungahuset och hela arrangemanget men inte så mycket sagt om "de frivilliga" musikkårern som kommer att pryda Stockholmsstads olika hörn. Med en vistelse i studion hoppas jag nu att ni som kommer befinna er i Stockholm som åskådare lyssnar till alla de små paraderna som kommer att äga rum under lördagen. Vi finns till för er och kommer spela musik i ca 2 timmar innan kortegen glider förbi. Det kommer bli mycket spelande och trötta läppar men jag ska hplla ut så gott jag kan!

För er som missade inslaget kan ni besöka arkivet och lyssna igen. Det sändes mellan 06.30-07.00.
http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=54

Inför

Tiden går snabbt då det är många låtar som ska övas in. Det blir mycket lyssnande via mp3 men också notläsning. Nu ska jag sätta mig och förbereda mig för en tid med mp3:n.

Imorgon ska jag upp tidigt för att vara på sverigens radio värmland klockan 7.30 så om ni är intresserade av vad min uppgift under bröllopet kommer att vara slå då på radion 7.40, radio värmland.

Min historia

Igår kväll gjorde jag mitt andra pass som ordningsvakt och hade ytterligare en guldkväll då ingenting hände. Nästa kväll blir midsommardagen. Men nu är inte ordningsvaktsjobben det vesäntliga i mitt liv utan det är kommande hålgens drama.

Kronprinssessan ska nu glida fram till altaret. Med Daniel eller sin far är det ingen som riktigt vet och det kommer bli den största överraskningen på lördag. Jag kommer under denna stund befinna mig i Stockholm och vara startklar för att marschera iväg till sergelsrondellen där LDK:K har fått tilldelad plats. Vi ska marschera från Karlbergs slott tillsammans med trupp ÅR1 och ÅR3 från krigsskolan Karlberg, alltså ca 200 kadetter med befäl.

Människor jobbar och sliter för fullt inför helgen men för mig är det fortfarande relativt lugnt. Hittils har vi fått ut noter att öva på och några ska vi kunna utantill. Men jag vet att det just nu är flera stycken som arbetar på sin historia om "det kungliga bröllopet 2010".

Alla är vi inblandade på olika sätt. Det kommer att finnas chaufförer, musiker, åskådare, kockar, beridare m.m. Vi kommer att skapa våra egna minnen och historier om just denna tiden av vårt liv beroende på vad man har för roll. Min historia kommer inte att se likadan ut som för den som kör vagnen med brudparet, inte heller historien för den som sitter i kyrkbänken och ser akten med egna ögon. Min historia handlar om en musiker som hemma övar på de utvalda låtarna, åker till Stockholm på torsdag för att ligga i hårdträning. Marschera från Karlbergsslott på lördag och ställa upp vid sergelsrondellen där kortegen kommer att rida förbi.

Min historia har redan börjat men är inte slut ännu. Följ min blogg och upplev "det kungliga bröllopet 2010" som jag kommer att göra det.

Ordningsvakt

En danslördag med Fernandoz i Åmotsforsparken blev min premiär som ordningsvakt. En lugn kväll med glada människor skrämde inte livet ur mig och jag tror att jag kommer kunna leva med att jobba som ordningsvakt.

I helgen gav jag mig vika för en premiär och det slutar inte där. Till helgen ska jag gå vakt igen men denna gången bara några meter hemifrån. Det är festligheter i hamnen då det behövs ordningsvakter. Tiden är bra och platsen perfekt så det blir alltså mitt andra jobb.

Annars har jag nu inte så mycket inplanerat än LEDIGHET för en gångs skull. Jag ska ta det lugnt och försöka öva inför bröllopet så mycket som möjligt. Det börjar knappa in nu och notlistan bara växer och växer.

Undra vem som är mest nervös inför bröllopet, jag eller kronprinsessan...

För att göra en lång historia kort slutar jag nu med att säga God Natt!

Nattens tips: Om du har tillgång till en mp3 gå då in på sr.se och leta reda på p3 dokumentärer där du kan ladda ner som poddradio och göra din tågresa till en lärorik resa.

Återigen högvakt

Återigen satt jag på tåget till Stockholm.

Återigen var hornet och noter med som mitt bagage.

Återigen repetition på K1.

Återigen högvakt vid Stockholms slott.

Åter igen var kungen närvarande.

Återigen en spelning i blå hallen

och åter igen tapto.

Men! Denna gången bar jag inte Modell Äldere (MÄ) utan stoltserade i hemvärns uniformen för första gången på en högvakt. Det var med en ära jag fick spela med Skaraborgs hemvärns musikkår under denna stora helg.

Det har varit en helg fylld av toner som har gjort att jag nu i efterhand kommer ta en dags vila från hornet. På fredagen drog vi av en högvakt för att komma igång innan lördagens stora spektakel. Det blev repetition på kavalleri kasernen med Västmanlands hemvärns musikkår, Ystads hemvärns musikkår, Eslöv hemvärns musikkårs och självklart vi Skaraborgs hemvärns musikkår. För att fira hemvärnets 70:års dag satte vi ihop alla kårer för att få ett massband som spelade marscher för fulla muggar. Det blev under blågul fana, Framåt med hemvärnet (Av Ingemar Badman som också dirigerade) och avslutningsvis Hemvärnets marsch. När vi efter en timme på K1 var nöjda tog jag och Skaraborg oss till hotellet för att hinna vila en stund och kunna samla tankarna innan dagens högvakt. Det var nu eller aldrig som gällde. Skaraborg var mittpunkten under hela firande och jag fick äran att vara en del av dem denna gång. Vi gjorde en högvakt utan dess like som inte går att jämföras med och avslutade med ett rejält massband. Jag hoppas vi imponerade på Hans majestät konungen som närvarade vid högvakten för att dela ut den Svenska fanan.

Att ha stått med tjänstemin i i två timmar och sedan efter orden "Höger Vänster Om" få spricka ut i glädje, det är adrenalin det! Och det är just på grund av den känslan jag inte kan sluta att uppträda vid ceremoniella sammanhang, jag är skadad och kommer alltid att vara det :)

Med glädjen pulserande i ådrorna åkte vi ut till skeppsholmen föra att äta vårt lunchpaket och samtidigt njuta av en härlig utsikt, eller som Patrik uttryckte sig "istället för att stirra på fyra vägar i ett hotellrum." Men än var inte dagen över och än kunde vi inte slappna av för nu väntade en konsert i den beryktade blå hallen.

Förra året spelade jag i blå hallen med LDK. Det var under Water price festivalen som vi stod på var sitt trappsteg i stentrappan och spelade fanfarer. Men att få ha en konsert i blå hallen hade jag inte ens vågat tänka på. En stor lokal men inte så fullt stor som man tror. Det är en överraskning när man ser hur "liten" lokalen egentligen är jämfört med vad det ser ut som på TV. Alla var vi spända över den kommande spelningen då Hans majestät konungen skulle få höra oss en andra gång för dagen. Drottningholms musiken klingade riktigt bra bland tegelväggarna och avslutades med ett rejält eko. WOW! Det var en helt otrolig akustik och hela kåren lät riktigt bra. Tiden gick fort och sista låten spelades lika bra den.

Återigen ett gjäldjerus efter en lyckad konsert när väntans tider var oss hack i häl. Innan taptot skulle blåsas av satt vi stilla och bara njöt av ögonblicket.

Tiden var 22.30 då vi stod uppställda på gräsplanen utanför blå hallen med vattnet i ryggen, det måste ha varit en otroligt vacker syn. Skaraborgs hemvärnsmusikkår uppställda i konsertformation med Stockholms stads finaste bakgrund. "Se vad fint de spelar" är en replik som används för att visa att exercisen är lika viktig den med eftersom vi lyssnar med ögonen också. Men hör också så bra taptot lät! Till och med dessa höjdare i hemvärnet gav efter en liten tår.

Nu har jag precis kommit hem efter att hunnit med en spelning med Värmlands hemvärns musikkår på torget i Karlstad.

Att få hjälpa till i en kår som Skaraborgs är för mig en dröm. De har rätt anda till musiken, låter alla ta ett steg framåt och utvecklas, har kul hela tiden och välkomnar en med öppen famn. Man blir snabbt en i familjen och vet att vad som än händer kan man ändå skratta åt det i efterhand. Till och med stavföraren kan göra fel: Vad ska man göra när man under repet tränat in att här ska vi göra höger om och marschera iväg men nu i skarpt läge skriker (jag nämner inga namn mer än att det var stavföraren) "Vänster Om"! Vad är det han menar ... Fråga tuttitrummorna om vad som händer i det läget, dom har svaret!

Tack för den Öppna famnen som jag tagit emot och för alla trevliga stunder, och alla stunder då vi varit helt utmattade i huvud och kropp. Tack för de tighta efterslagen som den alldeles utomordentliga hornsektionen lyckades med och den härliga stämningen vi tre horntjejer hade.

Och nu säger jag bara stackars er, det var inte sista gången ni såg mig!

Hemvärnet firar 70 år

Lugnet före stormen eller snarare lugnet efter sotrmen för mig. Denna veckan är början till en nervarvningsperiod innan nästa tid med aktiviteter drar igång. Jag har min sista universitetslektion nu om 20 minuter och kommer fram till 28:e juni att ha det relativt lugnt bortsett från någtra spikade datum. Men om jag känner mig själv rätt blir det ingen soffligarperiod utan en tid då jag får ta igen det jag missat. Städning, träning, öva horn och träffa vänner.

Nervarna inför det kungliga bröllpet kommer och går. Jag har blivit tilldelad solohornstämman och kommer att köra gärnet, efter att ha övat X antal timmar först. Det ska bli riktigt spännande att delat på ett sådant speciellt evenemang och jag hoppas verklgen att jag kommer vara nöjd med min prestation under hemresan från Stockholm.

Ridningen medn Misse kommer och går. Vissa dagar, som idag, har jag oturen att han t.ex. tapapt en sko och kan därför inte ridas. Men varje gång jag cyklar iväg för att komma iväg från stadsvimlet slappnar jag av och känner ro, jag är absolut ingen stadsmänniska!

Helgens drama blir två högvakter med Skaraborgs(Skövdes)hemvärn vid Tre kronors slott. På lördag firar hemvärnet i Sverige 70 år och under lördagens högvakt kommer kungen att vara på plats för att dela ut medaljer Detta gör att vi inte kommer göra något figurativt marschprogram som jag tycker är synd men istället har vi slipat på exercisen och har fått till den riktigt bra! Så HMK kommer kunna vara stolt över oss.

Den 1 juni går min prenumeration av NWT ut och jag kommer nog sakna den nu när jag har vant mig att vara uppdaterad hela tiden.

Nu ska jag gå och öva inför kvällens konsert med ensembelsången, nu är det 7 minuter kvar till min sista universitetskurs för i år.

UKM läns

Under helgen 7-9 var det som sagt UKM läns i Karlstad med UNO som kärna. Jag var där som ledare óch det var en riktigt trevlig festival faktiskt, mycket nytänkande som var både bra och dåligt, det är verkligen något att spåna vidare på.

Efter festivalen fick jag som uppgift att skriva några rader om festivalen till kommunkontakten i Forshaga. För att göra dig lätt för mig publickerar jag artikeln här med några bilder.

Clockwork roulette heter detta bandet som är från Forshaga och som gick vidare till UKM länsfetival.

UKM läns skriver historia

Ett nytt koncept och ett vinnande koncept? Ja årets länsfestival skred över de gamla ramarna och gav ett hundratal ungdomar ett nytt koncept på hur en länsfestival kan se ut. Mycket lyckat, men är det något som kommer att fortsätta? Det återstår och ser.

På fredagseftermiddagen den 7 maj strömmade ungdomar från hela Värmland in genom portarna på UNO i Karlstad. Det var äntligen dags för årets länsfestival med temat storstad. UKM, ung kultur möts, är en festival där ungdomar arrangerar en festival för ungdomar. Man har under helgen 7-9 maj kunnat avnjuta musik i alla dess slag, en konstutställning med skulpturer och porträtt, pardans såsom magdans och trolleri. Men årets länsfestival såg inte ut som den brukar. Det fanns ingen stor och maffig scen, sittplatser var sällsynta och lokalen på UNO liten. Hemligheten var att det fanns en livesändning! För de trötta och taniga eller för de som vill avnjuta UKM i en skön fåtölj har nu drömmen kommit i uppfyllelse. På arenan i bibliotekshuset kunde man sjunka ner i fåtöljen och titta på storbilds TV när scenföreställningarna var i full gång.
Årets festival la sin storsatsning på kringaktiviteter för att inspirera ungdomarna och ge fler valmöjligheter på sysselsättningar. Om man kände för att vila öronen lite från någon av de fyra föreställningarna kunde man sätta sig i baren och lyssna på en dj:s musik eller traska bort till arenan och se på konstutställningen eller livesändningen. När det inte pågick föreställningar var det workshops som regerade. Bland annat Graffiti, UKM kören, klassikern örtakok, designa busskort och Go gerilla. Go gerilla var inspirerat av temat storstad där deltagarna rörde sig i Karlstad city och gjorde annorlunda saker. Det sjöngs sånger på stadsbussar, morgonyoga vid soltorget och andra underliga happenings. En uppskattad workshop av både deltagare och Karlstadbor.
Till rixfestivalen som i år hålls i Skara kommer det att finnas 25 ungdomar från Värmland representerade. På plats i UNO fanns det en urvalsgrupp som gjorde detta urval och det var ingen lätt match för dem med så många skickliga talanger som deltagit under helgen.
Nu återstår bara att se om livesändningen är någonting som UKM kommer att ta med sig i framtiden och utveckla. Kanske kan alla värmlänningar sitta framför sin TV och se på livesändningen i framtiden.

Text och foto: Anna Edlund

2 veckor alldeles för lång tid

Nu får jag ta ock skärpa mig! Så mycket har hänt de senaste två veckorna men jag har inte tagit mig tiden att blogga om det så därför blir det som det brukar, fler inlägg på samma gång :)

Nu sitter jag på Vänerhamn och gör min sista vikarie dag och har en full helg framför mig men massa roliga erfarenheter, men lite sömn vore inte fel. Ikväll ska jag hem för att packa inför helgen, sen åker jag och Axel till Skoghall för att sova där eftersom bilen går iväg tidigt i morgon bitti. Ett dop i Jönköping blir dagens höjdpunkt som slutar i en natt i Jönköping hos Axels släktingar. På söndag väntar sista repdagen med Skövde hemvärn då vi ska smälla av två högvakter nästa helg. Det ska bli spännande och självklart kul att marschera upp för slottsbacken ytterligare två gånger. Denna gång i M87 istället för i M/Ä men det ska nog gå bra det också.

Apropå M/Ä. Planerna inför bröllopet är i full gång och idag har jag tilldelats noter som skall spelas, jag har fått solo/1:a horn och det är lite pirr i magen inför det då jag inte spelade solohorn under värnplikten utan endast 1:a horn. Det är skönt med lite variation och jag ser verkligen fram emot hela spektaklet.

Apropå spektakel. den 25-26 september kommer LDK att vara i Karlstad med hästarna. De ska inviga travet vid färjestads travbana på söndagen men kommer troligen att hålla en konsert på lördagkvällen, så håll ögonen öppna och missa inte denna chans! Jag kommer med mer information om den helgen så snart jag är uppdaterad.

Apropå uppdaterad. För er som var i Karlstad igår vet om att det var ett åskoväder som begravde tågttrafiken i döda signaler för en stund och andra delar av Karlstad. Detta ledde till att mitt tåg var 20 minuter försenat men det är en tid som är överkomlig. Det jag vill berätta om i detta stycket handlar om den känslan som ett åskoväder för med sig.
På morgonen gick jag till jobbet och den kvava luften tvingade mig att bära på min jacka i handen istället för på mig. Under dagen på arbetet var det många lastbilschaufförer som kom upp och skulle ha fraktsedlar av mig som beklagade sig över vad kvavt det var ute! Sen på eftermiddagen föll regnet som också tog med sig årets första åskväder. Jag stod i regnet och väntade på bussen medan åskan ljöd några sekunder efter den knivskarpa blixten. Efter att jag hade haft min kvällskurs på universitetet gick jag ut när åskan seglat vidare och kände den klara och fräscha luften sprida sig, sommarluften!