Grattis Axel

Såhär efter julestressen har jag äran att få säga grattis till min Axel som fyller år idag.

Axel kan det där med att vara effektiv. Kortet är taget i höst under en av hans pannkaks mornar. När pannkakan ligger i stekpannan och gottar till sig ser han till att hinna med lite övning på gitarren.

Nu befinner vi oss i Falun efter att ha firat jul i Örebro med hans släkt. Här i Falun gästar vi Daniel och hans tjej i deras nya lägenhet. Lugnet efter stormen börjar sakta men säkert dra in.
  Det började med att jag klockan 20.00 den 22:a december ställde mig för att baka snickerskakor att ha med mig till diverse personer.
  Den 23:e lämnade vi lägenheten i all hast och med det alla snickerskakor som står kvar på vardagsrumsbordet. Vi for till far för att fira lite jul och därmed fick jag avnjuta det första julbordet denna jul. Efter tack och bock var det mormors tur att bjuda på julbord hemma i deras hus. När vi återigen var mätta och belåtna tog vi oss en sväng till Skoghall för att säga God Jul till Axels far och efter det körde vi mot Kil för en natts sömn. Julafton inleddes med presentöppning runt frukostbordet där julsinka serverades till mackan.
  Klockan slog 9.55 och vi var redan sena för avfärd till Örebro. Jag passade på att sova i bilen medan Axel körde för att spara energin till hans småkusiner som sitter inne med mer energi än mig själv. Örebro välkomnade oss med flera kramar från Rydborgssläkten innan det bjöds till bords för att äta julbord. Som många jular rullar klockan på; mat, Kalle Anka, Tomten, julgodis, lek och kvällsmål bestående av rester från julbordet. Likaså rullade den här julen på dock den första utan min egna familj men ack så lik. Julaftons kväll slutade med att jag och Axel checkade in på vårt rum på Clarion Hotel, en ny upplevelse att sova på hotell över jul men inte dum alls.
  Så var julafton över och Axels födelsedag trädde i kraft. Hotellfrukost, kramar hemma hos Rydborgssläkten i Örebro, paketutdelning, lutfisk och risalamalta till efterrätt. Nu, efter 2.5 timmars tågresa, sitter vi som sagt i Falun och beställer i pizza!

Ja du vad jag äter, kramas och reser under jul. Men, som min far sa, "Var glad över allt resande för det betyder att ni har många runt er som vill träffa er". Jag är glad över att ha en stor släkt hemma i Värmland. Jag är glad över att få så varmt välkomnande av släkten Rydborg. Och jag är glad över att under hela denna julen få avnjuta allt detta tillsammans med Axel.

Med jul kommer konserter

Så var vi här igen, högtiden för näringslivet. Efter att ha sett det 12:e avsnittet av julkalendern konstaterade jag att det är halvtid kvar till jul. Det kan man inte tro när tungt vattenpärlor faller ner från himlen istället för sköra vita snöflingor. Den som väntar på något gott...

Föreställningen med "flickan som tappade bort rösten" är avklarad och det blev en succé! Eftersom det gick så bra har vi också fått en plats i vårens barnprogram på stadsbiblioteket men den här gången spelar vi på Arenan, den stora scenen. Har ni eller känner ni barn 4-6 år får ni inte missa sista chansen att se vår föreställning. Om du inte har något barn med dig är du självklart välkommen ändå. Den 3/3 kl 13.00 ges musikteatern och det är hela 20 kronors inträde.

Och åter igen till jultemat efter detta sidospår. Som rubriken beskriver - med jul kommer konserter - är julen en storslagen tid för konsert. Själv har jag det relativt lugnt i år med endast 3 julkonserter. I morgon spelar Kils Paradorkester konsert kl 19.30 i stora kils kyrka så dit är ni varmt välkomna. De resterande två konserterna spelar jag tillsammans med Skaraborgs hemvärnsmusikkår i Helena kyrkan i Skövde. Tyvärr är det redan utsålt till de två julkonserterna som hålls nu på söndag så jag hoppas att ni kan finna någon annan Julkonsert att besöka för det tycker jag ni ska göra.

Så ikväll beger jag mig till Skövde för att repa.

God jul!

God höst!

Tänk att jag till slut lyckats ladda ner appen som gör det möjligt för mig att blogg via mobilen. Det var på tiden säg. Sen jag, efter många om och men, införskaffade en iphone har mitt internetanvändande näst intill helt flyttats över till mobilen. Det har lett till att jag inte kunnat blogga regelbundet tills nu!

Så en kort lägesrapport:
- Skolan rullar på och vi är mitt inne i repetitionen av vår musikteater för barn. Mer info kommer
- Utöver skolan är det helgutbildningar, styrelsemöten och snart julkonserter
- Snön lyser med sin frånvaro menen resa till Trysil med släkten är redan färdig bokad
- Jag har tackat ja till en plats i UNOrådet för att vara med och stärka ungdomskulturen i Karlstad
- Kuturpolitiken är för tillfället inne i en stor förändrings fas som just nu berör Värmland. Jag försöker att ligga i framkant och vara med och påverka hur barn och ungdomskultur och ideella sektorn ska kunna vara med och blomstra i kulturplanen.
- För att dryga ut studentkasan jobbar jag fortfarande som ordningsvakt.!

Så man kan väl säga att allt är som vanligt i mitt liv, många bollar i luften :)

Paris 17/8-24/8

Visst har ni väntat? Här kommer äntligen bilder och berättelsen om min och Axels resa till Paris.

Om jag finge välja skulle jag i detta nu sitta på nästa bästa plan till Paris. Jag är inte en storstadsmänniska. Jag tycker inte om trängsel. Jag förstår mig inte på de i Frankrike som inte vill tala engelska. Jag vill ha det lagom varmt. Jag trivs hemma i min egna säng. MEN jag är ett Paris-fan!

Tänk dig denna stad som vimlar av gamla byggnader och vackra parker. Tänk dig ett lugnt stadstempo där man har tid för att vänta på nästa tunnelbana. Tänk att få bli bemött med leenden och god mat. Tänk att en heldag sitta i en vacker park mitt i stadskärnan utan att vara medveten om biltrafiken runtom. Om du vill åka till en vacker storstad, åk till Paris.

Ja det låter som rena rama reklamkampanjen för Paris men det var faktiskt så bra som jag beskrivit. Jag hade inte stora förhoppningar på min och Axels veckas vistelse i Paris då det för det första är en storstad. Det jag var mest orolig för var språket. Varken jag eller Axel pratar Franska, han kan lite ord men inte mer. Jag var orolig för att det skulle bli svårt att ta sig fram via språket och att ingen skulle vela prata med oss men så var inte fallet.
  När vi satte oss på planet hade vi inga direkta planer om hur veckan skulle se ut, bra gjort av en planerare som mig. Vi visste knappt åt vilket håll vi skulle åka för att hitta lägenheten som vi hyrde. Det var dock inga problem att sysselsätta sig i paris då det finns mycket att se, flera "måste-se" upplevelser såsom Eiffeltornet, Sacre Coure, Noter dame, Chams selesyse och så vidare. Första dagen tog vi oss en båttur på Seine för att lättare lokalisera oss vart allt låg, turen hette "Les vedettes du pont neuf" för den intresserade. Det var en toppenstart då man fick höra om andra intressanta museum och ställen som vi inte tänkt på. Paris är, för en kulturvetare, en hel lösgodisaffär där man kan plocka sina favoriter. Vi besökte museum såsom musikmuseet, museum of modern art, Plas de Tokyo och pompidoe(se miniatyrmodellen av museet på bilden, det var dock färgglatt och inte vitt). Många av museerna hade gratis inträde för ungdomar under 26 år men bäst var Plas de la Tokyo som hade rabatt om man studerade kultur! Där hade de också en "utställning" med myror. De hade byggt upp ett rum där man kunde se hur myror arbetar och höra hur det lät genom högtalare som var kopplade till mikrofoner utlagda i myrlandskapet. Det var häftigt att se hur mycket de samarbetar.

Första dagen smällde vi på i rasande fart och vandrade i tulpanträdgården för att se diverse sevärdheter. Louvren traskade vi förbi med sikte mot triumfbågen. Vi tog oss också en titt in i Notre Dame.

Nästa dag valde vi att åka till La defrense som är den nyare delen av Paris kan man väl säga. Där var det bara massa höghus och buissnes byggnader men också mäktigt och intressant. Här ovan se ni "den nya triumfbågen" som är jättestor och ligger i La defrense.

 Vi gick runt på ett shoppingcenter hela dagen i La defrense och både jag och Axel hittade några fina kläder, inte mycket men kul att ha med. Som avslutningsvis satte vi oss på en uteservering och blev serverade av en trevlig servitris som jag beställde apelsinjuice av. Grejen var den att när jag skulle beställa min juice sa jag just "apelsinjuice" men med ett engelskt läte så Axel fick rätta mig och säga "orangejuice". Det tyckte han var kul så när han serverade mig min juce sa han "Here is your apelsinjuice". Ja det var i alla fall kul då :)

Vi lyxade till det med en underbar efterrätt som hette "double intensive choclate". Den bestod av cholkadglass, smält choklad och någon annan chokladröra. Ett 0.5 liters gals fullt av choklad! Tack och lov att vi inte beställde in en varsin, ni ser här hur den nyfrisserade Axel smäller i sig en del av den bästa efterrätten jag någonsin ätit. Jag skulle kunna åka tillbaka till Paris bara för den.

Vi hade bestämt oss för att under resan gå på minst en konsert. Detta skedde på lördagen den 20/8 då vi såg reklam om en gospelkonsert som skulle hållas. Sagt och gjort, vi ringde ett nummer och var således ägare till två biljetter till Amerikansk gospel i Amerikanska kyrkan. Vilken upplevelse! Tänk er en kör på 15 personer, alla har en pipa som gospelsångare ska ha, var klädda i de traditionella gospel kåporna och sjöng för kung och fosterland. Det kan man verkligen kalla riktig gospel! De VAR riktiga gospelsångare. 

Söndagen efter den otroliga konserten begav vi oss till Sacre Coure och åt frukost med en vacker utsikt över Paris. Vi fortsatte promenaden till konstnärsdistriktet montmarte där många konstnärer livnär sig på att måla, oftast turister som vill ha porträtt av sig själv. Här ser ni delar av tavlan som vi fick med oss hem efter att besökt montmarte. Ni är självklart väkomna och se den inramad i vår lägenhet :)

Det tog tre kvällar för oss att till slut hamna högst upp i detta magnifika torn. Vi ville åka upp på kvällen för att se staden i sitt nattljus men kön var för lång de första kvällarna så vi hann inte upp. Det var häftigt att vara där uppe och se så långt men det räcker med att ha gjort det en gång så nästa gång nöjer jag mig med att sätta mig i gräset intill och bara titta på den magnifika byggnaden.

Sista kvällen unnade vi oss finmat på la Coupole som förr var ett hak för konstnärer. Fin mat och en bra avslutning på en underbar resa. Det var mycket smidigt att bo i lägenhet så det tipsar jag om. Vi åt frukost ute i parkerna istället för en lokal på ett hotell, det var verkligen ett plus.

Spring framåt

Spring, spring. Spring framåt! Det är det enda tiden ger dig utrymme för. Hur kunde tiden springa iväg? Jag säg den som kan svar på det. 

Nu sitter jag här, nyss fyllda 22 år och fortsätter springa, men vart leder stegen mig? Det är bara tiden som kan svara på. Tiden som bara springer utan att stanna till för att hämta andan. Tänk om man kunde ha en sådan bra kondition! Men stanna, se dig om och njut av den färglada naturen runt dig, passa på medan du vilar för utan att du är medveten om det springer du snart igen.

Ett snabbt hej

Nu trodde ni väl att jag lagt av helt med bloggandet, men icke sa nicke. Jag är igång igen och kommer förhoppningsvis kunna fylla några värdefulla rader under den vackra hösten som nu närmar oss.

Sommaren är slut och oj vad fort det gick. Efter alla resor jag gjort är jag nu tillbaka på universitetet och har påbörjat min tredje termin på kulturvetarprogrammet i Karlstad. Höstterminen kommer att gå åt till kulturvetenskapliga metoder. Vi kommer att genomföra olika projekt i grupper där jag är med i en grupp som ska göra en barnteater med musikinslag. Mer om det kommer ni få höra under höstens gång.

Nu sk jag slänga i mig lite mat men innan det: Grattis mamma på 46 års dagen !!!

På resande fot

Nu ligger jag i sängen hemma och provar att blogga från mobilen medan Axel snozar bredvid mig. Jag uppskattar det här tillfället mycket nu då jag har varit bortrest en del på sista tiden men också för att vi åker til Paris o morgon.

Jag fick en fråga igår: vad ser du mest fram emot i Paris? Då kom jag på att jag inte tänkt på det på det viset, jag har bara oroat mig över svårigheterna som språket och transporter. Men efter en stunds funderande kom jag fram till är det jag ser mest fram emot är att åka dit med Axel. Vad vi gör är inte allt för viktigt, bara vi gör det tillsammans. Fast Eiffeltornet står självklart med på to do listan.

Sedan jag gjort min sista dag på Vänerhamn har jag hunnit med en tur till: västkustens Sunna, liseberg och Stockholm. I Stockholm var jag iväg på en utbildning inom RUM- riksförbundet unga musikanter - där jag sitter med i värmlandsdistriktets styrelse. Utbildningen heter SPETSprogrammet och sträcker sig över ett år med fyra ubildningshelger. Föregående helg var den första. Det är en ledarskaps utbildning som också inriktar sig på styrelsearbete. I helgen hade vi externa föreläsare i ledarskap och VardagsRUM och jag har fått med mig mycket ny information att smälta, perfekt för flygresan till Paris. Vi bodde ute på en skautgård vid namn Skatboet och varje morgon mötte solen oss glittrande i det bräckta vattnet. Ett härligt gäng och bra ledare = det blir ett toppen år!

På Väsrkusten besökte vi en skulpturutställning som finns ute i naturen på Tjörn. Pilane heter den och jag rekommenderar verkligen alla som har vägarna förbi Tjörn att ta sig en titt. Jag kommer att lägga upp lite bilder därifrån senare. Förresten så har jag seglat för första gången i mitt liv! Stenqvist tittade förbi en av dagarna och då hade vi sådan tur att deras föräldrar seglade vid Tjörn den dagen. Vi tog oss en sväng och seglade henån runt. Segling är underskattat och något jag verkligen vill göra igen.

Nu ska jag försöka väcka liv i Axel så vi kan gå upp och packa.

En gång i höstas

Under en förmiddag i höstas åt jag frukostbuffe med min far på Kaviar, ett mycket trevligt ställe i Karlstad som jag varmt rekommenderar. Som man vanligtvis gör under en tid då man äter tillsammans höll vi en dialog för att stänga ute den annars otacksamma tystnad som uppstår när två individer inte talar med varandra. Det var en enkel dialog med vardagsnack från; "m, vilken god mat" till Platon och hans historiske vän Arestoteles. Eftersom jag nyligen börjat att studera kultur och i det tillfället läste kulturhistoria drog sig faktiskt dialogen så långt som tillbaka till Platons tid och tanke. Det uppstod en komisk situation i miljön runt oss som min far valde att föreviga genom att sätta svart på vitt. Nedan följer hans redogörelse av vår frukost tillsammans:

Jag hade en inplanerad frukostträff med min dotter i morse. Faciliteten för ändamålet bestod i en frukostservering på Kasernhöjden. Klockan 9 är den till 95% besökt av hantverkare med diverse verktyg fjättrade kring kraftiga bälten om livet. Vi slog oss ner, med fullmatade brickor, bredvid en man med hyvelspån i håret. Han ägnade sin stund för avkoppling med att se på morgonnyheterna. Som inledning på samtalet med dottern, frågade jag lite oförsiktigt hur hon upplever sin första studietid på Universitetet, och om det 3-åriga programmet till att bli kulturvetare kändes rätt. Med en pyramidal berättariver, klar stämma och tydlig diktion, redogjorde hon om det inledande fokusämnet ”Moderniserad kultur ur ett filosofiskt perspektiv”. Ganska omedelbart ryste det märkbart till i vår bordsgranne, varpå en obetydlig mängd hyvelspån fick göra müslin sällskap i frukosten. När herrar Platon och Aristoteles dök upp i den unga kvinnans hängivna tirad, och huruvida deras undran - om kulturen möjligen kan fördärva naturen - skulle tas på allvar eller inte, då riste det till i karln och med ett dämpat gutturalt grymtande tog han sin bricka och lämnade platsen.

  Vill absolut inte lägga några värderingar i människors olika intresseområden. Tycker bara det var en fantastiskt rolig situation….

Nu ska jag lämna skrivbordet på jobbet under min näst sista arbetsdag på Vänerhamn. På söndag bär det iväg till västkusten men innan det blir det The Baseballs på ArvikaHamnfest under fredag kväll.

Någonting ofattbart har skett, något som aldrig skulle kunna ske... eller?

Norge, Norge, Norge. Ett drabbat land. Inte av fattigdom, inte av sjukdom utan av terrordåd. Ett terrordåd i egen klass. En klass jag inte trodde fanns.

Tidningarna tar upp de största och allvarligaste nyheterna dagligen. Man läser, tänker och blir lite bitter på att världen är som den är. Det rör ju ändå inte oss i Norden så mycket, att de på andra håll i världen lever i kris dagligen. Det är hemskt men för långt bort från Nordens individer för att kunna förstås.

  Den 22/7 2011 sker dock en förändring. En förändring som inte skulle ha skett i ett tryggt land som Norge. Men det skedde och en kniv har sadat Norges själ men också hela Norden har blivit sårad. Norden är som en kropp där ett skadat organ påverkar hela kroppen.

Vad är det för känsla man bär på efter en katastrof som denna?

Jag försöker känna efter men det är bara tyst och åter tyst, vad ska man tänka. Det är inte ilska, det är inte hat, det är medkänsla för de drabbade. Det är känslan av att en ny styrka växer fram. En styrka för det rätta samhället. Ett samhälle där alla får plats. Ett mångkulturellt samhälle. 

Det är nu vi ska vara starka. Nu som vi inte viker oss och nu som kärleken ska övervinna ondskan. Tillsammans är vi den rättes styrka.

7-16 eller 0-24?

Att jobba på ett såkallat 7-16 jobb är en stor kontrast mot min vanliga sysselsättning, studier. Det är skönt att kunna gå till jobbet, jobba sina timmar och sen gå hem för att göra precis vad man vill. Om man istället studerar kommer aldrig känslan "vad ska jag göra nu" över en då man ALLTID kan/måste/behöver/borde plugga. Man är aldrig ledig då en obehaglig känsla smyger sig fram varje gång man inte pluggar och litteraturen trängs med det dåliga samvetet i skolväskan.

  Men ett jobb kan också innebära hemsökta drömmar och att kunna gå hem utan att ta jobbet med sig är för många svårt. Det kan handla om ett tungt beslut som måste tas, arbete som ligger ogjort eller tankar inför kommande dag. Så hur jag än vrider och vänder på det hela kommer jag nog alltid att jobba 0-24, det är väl bara så vi människor funkar.

Nu har jag kommit fram till halvlek av detta årets sommarjobb och jag ska spendera pausen i Göteborg för att hälsa på Karin Stenqvist. Vad vi kommer att göra vet vi inte riktigt än, det beror lite på vädret. Men vi ska ta oss en sväng till Världskulturmuseet eftersom jag så gärna vill det, det finns några intressanta utställningar där nu.

Som avslutning på detta inlägg ger jag dig nu en tanke att fundera på, jobbar du 7-16 eller 0-24 egentligen?

Efter mina fem dagar i Liverpool stannade jag kvar i Norge tre dagar för att hälsa på Linn, från Afrika kursen. Hon bor ca en timmes bilfärd norr om Oslo i en av Norges vackra dalar som heter Gran. Det var ett bra avslut innan jobbet drog igång. I lördags åkte vi runt på tur. Första anhalten var vid en affär där de säljer Alpaca-ulls kläder och jag fick tag på en fin och riktigt varm tröja. Sen bar det iväg till ett gammalt glasbruk som numera är en turistattraktion. En av aktiviteterna man kunde välja på var att blåsa sitt eget glas. Jag nappade direkt då jag alltid fascinerats av glasblåsning. Nu har jag ett egetblåst glas hemma så om du kommer och hälsar på kan du få den stora äran att dricka saft ur det!


Här blåser de glas, för tillfället gör de rosa tallrikar



Vi avslutade kvällen med att äta på en fin restaurang precis vid vattnet. Det är en föredetta båt som blivit inbyggd i ett hus, svårt att förklara men det var riktigt gott och fint i alla fall.

 

Här sitter vi på båten och väntar på maten.

Jag och Linn i väntan på mat, visst är det fin utsikt !



Efter att ha blåst glas tog vi oss en glass och
satte oss nere på bryggan där solen värmde.


Spänningen är hög inför den kommande kvällen. Jag ska se på den sista Harry Potter filmen och har inte tänkt på det så mycket förrut men efter att ha läst och hört vad andra sagt om den kommer det nog bli känsligt. Det är faktiskt den sista filmen och jag minns när jag var yngre och mamma gjorde några tappra försök att läsa första boken som godnattsaga för oss. Dock tyckte jag inte att den var så intressant först och intresserade mig istället för den magiska berättelsen några senare år. Det positiva är att nu kan man se filmerna och läsa böckerna om och om igen och jämföra dem sinsemellan.

Liverpool

Idag sitter jag på Vänerhamn och gör min andra arbetsdag. Men jag drömmer mig tillbaka en vecka då jag istället var ute och promenerade i vackra Liverpool.

Det var min första resa, ensam.



Ett typiskt kvarter i Liverpool. Svårheten är
att hålla reda på vilken gata man nu bodde på,
allt ser så lika ut.



Jag valde att utmana regnet som faktiskt höll sig
med sin frånvaro under min promenad till
Sefton park. En fin park med mycket
fågelliv och grönska.

På onsdagen var Lina ledig och vi började dagen med en perfekt frukost på ett café i närheten av deras bostad. Efter att ha ätit upp den varma paninin lärde Lina mig att virka. Jag var riktift stolt då jag kom ihåg en del från skolans syslöjd. Sedan begav vi oss in till centrum för lite shopping.



Lina och Mia tog med mig till en av deras träffar med kyrkan på onsdag kväll. Jag valde en bra tajming eftersom denna veckan stod det tårtbakning på schemat. 12 tårtor smakades på, Självklart gjorde Mia en klassisk jordgubbstårta som kom på 2:a plats!



Lina och Mia granskar några av tårtorna.

Torsdagen återstod. Min sista dag i Liverpool och känslan av att jag precis kimmit dit kröp in under skinnet på mig. Lina skulle återigen jobba och Mia stannade hemma för att plugga. Men med mitt inte allt för bra lokalsinne vågade jag mig ändå ut för lite nya äventyr.



Om man är i Liverpool är det för många en självklarhet att man ser på fotboll. Men det finns inte i min värld, istället var det en självklarhet att besäka "The Beatles story" museumet på Albert Dock.




En av de första scenerna The Beatles uppträdde på var på en lite krog, deras stammiskrog. Rummet som kortet är taget i är en uppbyggt kopia av puben där man kunde sitta och lyssna på några godingar genom högtalarna.





På vägen hem från mitt besök på museet fick jag besök av en av kvarterskatterna.  



Jag och Mia avslutade dagen med Zumba! Mycket roligt sätt att träna på faktiskt. Min resa gick till sin ända och det enda som återstod var flygresan hem. Nu sitter jag här, belåten att ha vågat mig in på detta äventyr men också nyförälskad i en ny stad. Det var en trevlig resa som gärna kunnat vara längre men man ska alltid sluta när det är som roligast!

Jag ger mig själv cred för att varit så duktig och flugit och upptäckt Liverpool på egen hand! Med lite hjälp från Lina och Mia förståss :)

Resor

Nu har sommarens planer dragit igång för mig och kommer att täcka resterande tid fram tills universitetet börjar igen.

Den 30 Juni 06:15 kramade jag om Åsa och tackade för en trevlig vistelse i Oslo. Oavsett problem med smuts i kranvattnet var det 2 fina dagar med glädje och shopping. Min promenad från henne och Jacobs lägenhet till tunnelbanan var oroväckande lugn för att vara i kärnan av en storstad. Varken bilar, cyklar eller gående personer passerade mig. Självfallet var jag på ett av de finare områdena i Oslo men det kändes ändå så konstigt att staden fortfarande sov. På tunnelbanan var det lite mer liv men inte alls mycket, jag kan faktiskt säga att det är mer livat på en torsdagsmorgon i Arvika än i dessa kvarter i Oslo.
  Efter att ha kommit hem till Arvika och vilat upp mig över en natt var nästa anhalt Uddevalla. Jag, mamma och Maria tog bilen på fredag morgon för att hälsa på några vänner. På lördagen packade vi in oss i deras stora bil med 6 sittplatser och körde två mil i riktning mot Ullared. Det var stort och massa folk, mindre "skräp"-varor än jag trodde och en mycket intressant upplevelse. Jag fick med mig några användbara saker hem som bordsfläkt, våg, självuppblåsbart liggunderlag, ljus, choklad, örngott, muffinsform och massa annat. Jag fick också med mig några sällskapsspel såsom sänka skepp, Kalaha och något i stil med "market". Vi var alla trötta efter att ha gått så mycket och unnade oss en glass innan den två timmars långa återresan till Uddevalla började. På söndag morgon tog vi vårt pick och pack för att åter korsa länsgränsen till vackra Värmland.

Åter en natt hemma i Arvika men denna gången hann jag bara sova i 3 timmar innan klockan ringde för ytterligare ett äventyr. 4 Juli 05:00 kliar jag morgongruset ur ögonen och staplar mig fram till duschen, jag var så trött att jag satt ner när jag duschade. Men det svala vattnet fick mig att piggna till och jag var snart på fötterna igen. Dock har jag aldrig sovit så tungt som jag gjorde på tåget från Arvika till Oslo, inte ens de sprakande stationsutropningarna i högtalarna kunde väcka min livlösa kropp till liv. Väl framme i Oslo började väntan. Flygbussen till Torp flygplats tog ca 2 timmar och jag var i mycket god tid framme på flygplatsen för att vänta ytterligare några timmar på flyget mot Liverpool. Tack och lov för CD bokens uppkomst, den räddade verkligen min långa väntan under alla resor.
  Syftet med min resa till Liverpool är att hälsa på Lina då hon har bott här sen mars och kommer att stanna kvar till Augusti. Hon bor tillsammans med Mia som också hon är från Sverige. Väl på flygplatsen skulle Mia och Aled, från Liverpool, hämta upp mig med bil då Lina fortfarande jobbade. Men när jag febrilt letade efter ett bekant ansikte var det just Linas ansikte jag fann först. Hon hade lunch och vi väntade in att Mia och Aled skulle anlända. Till slut satt jag i bilen, lyxigt värre, och vi fick skjuts hem. Jag hade tänkt mig att första kvällen blir lugn och jag börjar packa upp mina saker men den blev raka motsatsen, dessutom till en bra motsats. Aled och Mia och några fler hade tänkt att se på bil, Transformer 3, så jag hängde på. Det var en kul start och en bra början på resten av veckan. Filmen var väl ingen hit men sällskapet och staden var härligt. 

Så nu sitter jag i Liverpool i ett fint och mysigt brittiskt kvarter. Små gator fyllda av parkerade bilar med långa längder av hus som pryder gatornas båda sidor. Tyvärr läcker himlen idag och vädret lockar mig inte ut på gatorna. Men jag ska ge vädret en utmaning med ett paraply!

Mitt sommarlov

Detta år firar Arvika 100 år och har under denna helgen en jobileumshelg med en stor scen på torget och massa medlemserbjudanden på stan, det är härligt när en stad verkligen lever!

För mig betyder oftast sommarlov oftast en massa jobb. Men i år har jag tagit mig friheten att endast jobba 4 vevkor för att kunna ha lite äkta sommarlov under resterande veckor, självklart jobbar jag också lite som ordningsvakt. Men ändå, om jag i denna stund, känner att jag verkligen har ett riktigt sommarlov betyder det inte att jag bara sitter hemma och latar mig. Jag kommer att vara mer aktiv i år än jag tidigare varit. Det är skönt att göra lite annat och bryta upp från studierna för att ränsa hjärnan inför nästkommande termin.
  Förutom att jobba fyra veckor på Vänerhamn kommer jag att: besöka Oslo två gånger, göteborg en gång, Liverpool, Paris, Västkusten och sen ska jag gå två helgsutbildningar för att förhoppningsvis bli lite smartare.

Men nu tänker jag lägga mig på soffa, sätta i hörlurarna och njuta av att lyssna till en CD-bok och vila inför ordningsvaktspasset i natt.

Glad sommar på er alla!

Student = Ensamhet, otrygghet?

Minns du hur det vara att ta studenten? Jag gör det och det var med både glädje och sorg jag lämnade Sundstagymnasiet 2008.

Tre år senare, 2008 06 03
Efter tre långa och fartfyllda år var det min tur att ta studenten med allt vad det innebar, klänning, betyg, mössa, champagne, bal och frihet... eller?
  Ja visst var man glad över att turen äntligen kommt till mig men det gick inte att tänka framåt utan oro och framtidsplanerna var ännu suddigare än tidigare år.

Gymnasiet innebär tre trygga år i slutet av skolgången och det som väntar varje individ efter dessa år är, ja individuellt och man måste själv staka fram en plan för det fortsatta livet.
  Men under studentveckan får man lov att vara just en student, en lycklig sådan. Oron kan vänta tills första vardagen efter studenten då man i många fall kommer in i samhällets fas som arbetslös. Arbetsförmedligen är öppen och det är bara att traska in, skriva upp sig och fundera på vad man vill plugga vidare till, men först - NJUTA AV STUDENTEN !

Jag visste inte exakt vad jag ville göra efter studenten. Jag hade ett år inom försvarsmakten som väntade mig men resten var mycket oklart. Ändå har jag klarat mig bra och jag kan inte säga att framtiden är mindre suddig idag än den 12 juni 2008 då jag sprang ut, för sista gången, från Sundstagymnasiet.

Dröm om bostad

Hela denna veckan har jag haft intensiva drömmar om bostad. Tre nätter har jag drömt att vi flyttat men att jag inte gillat den nya lägenheten och i natt drömde jag att vår lägenhet helrenoverades.

Det är många intensiva drömmar och jag är nästan tröttare när jag vaknar än jag lägger mig. Ibland kommer jag in i perioder då jag verkligen kommer ihåg drömmarna i detalj och har ibland svårt att skilja på om de är sanna eller ej. I morse var jag tvungen att fråga Axel om han hade missat sin buss till Ingesund eftersom jag hade drömt det och det kändes så äkta, men det hade han inte. Undrar vad som ger upphov till dessa drömmar för vi kollar inte på ny lägenhet just nu. Dock håller vi på att kolla på lägenhet i Paris för att semestra där en vecka i sommar, kanske är det det som spökar till det för min ljuva sömn som är allt ifrån ljuv.

Idag var jag och hämtade ett paket från Bokus innehållande fyra böcker om kul

turpolitik. Det är ämnet i skolan just nu och det är mycket intressant. Jag kommer snarast dyka in i en 500 sidor tjock bok som är lika stor som ett A4 ark med artiklar skrivna av forskare inom kulturpolitik. Under denna tiden i skolan ska jag försöka dränka mig i texter om just kulturpolitik eftersom det är mycket intressant och relevant för min framtid inom kultursektorn.

Igår såg jag också en intervju på kulturnyheterna om en pappa som uppfostrar sina barn med Bamse som förebild eller liknande Gud symbol då Bamse är en solidarisk björn som vill alla gott. Nått att tänka på kanske...

Kulturarv?

Gamla Real rivs - musikskolan lämnar Folkets Hus - nwt.se - Ditt Värmland, just nu!

I NWT:s artikel, som ni kan läsa om ni klickar på länken ovan, slås det fast att Sannerudsskolan ska rustas upp och moderniseras. Det betyder också att musikskolan kommer att flytta in i de nya lokalerna och lämna gamla Folkets Hus. Att Folkets Hus i sin tur kommer att kunna bli ett kulturhus i Kil gläder mig och jag hoppas att de planerna kommer att hålla i sig så inte den historiska byggnaden också måste räkna sina sista dagar.

För att göra plats år den nya moderniserade skolan kommer Real att bli ett med den plana marken och skolan som många kilsbor har gemensamt blir blott ett minne gott. Gott? Hur gott är det att riva en historisk gemensam plats?

Att gå eller ha gått i skolan är gemensamt för alla i Sverige. Det är en plats vi alla passerar i olika generationer och där vi alla har skapat många minnen. Jag kan sitta hemma och diskutera med mina morföräldrar om deras skoltid då Real var en viktig del av deras liv. När jag själv tassade med mina tonårs ben i Sannerudsskolans långa korridor var Real redan då byggnaden som bar på en lång historia. Att ha lektioner i Real var för mig något speciellt då jag visste att till och med mina morföräldrar har kånkat på skolböckerna upp för stentrapporna, likaså jag gjorde då. Tänk vad mycket de tysta väggarna har att berätta om de kunde tala.

Det är kanske inte den fräschaste byggnaden i stan. Inte heller den smidigaste. Och absolut inte den modernaste. Är det då ett kulturarv som kommer berövas kilsborna framöver när den moderna världen gör intrång på Reals historiska plats?

Sommarens planer

Som en funderare jag är går jag alltid runt och planerar min tid. Allt ifrån att jag har några timmar på en eftermiddag att disponera eller en hel sommar som måste fyllas med olika aktiviteter. Just nu är det sommarens tid som planeras mest i mitt huvud Dock är det nog en av de okontrollerade somrarna hittills för min del då jag inte fått reda på hur och om jag ska jobba. Men man måste ändå disponera tiden och jag försöker i alla fall planera så gott det går. Det som är klart hittills är att jag någon gång under sommaren kommer åka till Liverpool och häls på Lina och Mia som har bott där sedan mars och kommer hem igen i augusti. Det ska bli jättekul att åka dit och få uppleva en ny stad. Men när i sommar jag ska åka dit är inte helt säkert ännu. Sen ska jag till Norge över en helg för att träffa Linn, en av mina kursvänner från "Hjärta för Afrika" och förhoppningsvis är det fler som kan följa med från kursen så vi blir ett härligt gäng. Annars ska jag jobba, med vad eller vart har jag dock ingen aning om. Och sen ska jag och Axel hitta på något kul, vad eller vart vet vi inte. Ja som ni märker följer samma spår efter mig vad jag än försöker att planera inför sommaren, jag har inte alla detaljer till någon av aktiviteterna Men ibland ska man väl leva lite farligt och det är en bra träning inför kommande arbetsliv då jag säkerligen inte kommer att veta långt i förväg vad jag ska arbeta med, i alla fall inte om jag håller mig kvar i kultursektorn och startar eget företag som konsult och projektledare. Men vad jag jobbar med i ett framtida yrke är en helt annan fråga som den är lika olösbar som min kommade sommar. Ett tips: Gå ut i solen och njut!

Hockeyfeber

Var inte rädda detta skall inte bli en sportblogg! Som kulturmänniska ligger det i min natur att jag automatiskt drar mig till att skriva om kulturella evenemang m.m. Och vad kultur är kan man också diskutera, för det är väl egentligen allt? eller? Men det är inte ämnet för detta inlägg utan jag ska ägna mig åt sport.

Sport sport sport. Ja vad är egentligen sport. "Ett samlingsbegrepp för olika aktiviteter med tävlingsmoment. Sport kan utövas individuellt eller i lag. Den sport som antingen är störst i antal utövare eller drar mest publik brukar kallas nationalsport. " säger Wikipedia, den underbart hjälpsamma webbsidan när man snabbt vill ha ett enkelt svar om det mesta här i världen. Kan man då säga att hockey är en nationalsport? Ja, det tycker jag. Många männiksor drar sig till löfbergs lila arena som i kväll. Storbilds TV kan du se vart du än vänder dig i stan eller hemma hos människor. Men jag kommer att befinna mig i arenan med guljacka på!

Tänk att få uppleva guld i SM final för Färjestad första säsongen som ordningsvakt, det vore drömmen det. Så nu hoppas jag verkligen på att Färjestad vinner i kväll!

Hjärta för Afrika

För att göra en ytterligare uppdateringen om det fantastiska genomförda välgörenhetsprojektet "Hjärta för Afrika" Kan jag säga att vi fick in mycket pengar, mycket mer än vad vi hoppats på!

En tunna kostar, inklusive montering: 6050 kr för en tunna på 6000 liter.

Det är helt overkligt men vi har fått in till 3 tunnor ! 180150 kr sammanlagt

Nu ska vi dra igång processen med att kontakta de i Afrika igen om överföringen av pengar. Jag kommer att berätta för er varje steg som sker. Det är en komplicerad men intressant process. Våra lärare är de som kommer att ha den huvudsakliga kontakten med dem.

Men jag tycker att ni ska kolla på filmen ovan som är en reseberättelse. Den spelades upp under konserten och är gjord av Pernilla Zibung i vår grupp.

Åter hämtning, lika viktigt som projektledning

Med en vecka i Trysil och dess perfekta backar har jag nu vilat upp mig ordentligt efter "Hjärta för Afrika" och inför den nystartade kursen på universitetet. 5 veckor framåt ska jag läsa om mångkultur.

Som de flesta vet som känner mig tycker jag om att vara i spetsen och arrangera olika typer av evenemang. Inte minst fick jag svar på tal om det när jag arrangerade "Hjärta för Afrika" som , enligt mig, blev en succé utan dess like. Men en ska jag måste bli bättre på är åter hämtning som faktiskt är lika viktig som att leda ett projekt. För att hoppa mellan olika projekt måste man hinna smälta det föregående och rensa tankarna inför kommande. Denna gång gjorde jag det genom att åka till Trysil med släkten.

Våren välkomnas av många och snart är snön blott ett minne bort. Se dig runt och du ser hur människor stannar upp och vänder sig glädjeandes mot den värmande solens strålar. Jag gjorde själv samma sak idag under en paus i dagens föreläsning, välkomnade solen med att titta upp, blunda och njuta.

Årstider förundrar mig väl. Alla har vi någon stund på året som är det lilla extra och de tider då vi helst vill göra som björnen, och gå i ide. Men skulle våren välkomnas på samma sätt om vi inte hade haft en lång kall och snöig vinter? Skulle sommarens värme värma som den gör om inte våren utgjort grunden för grönska? Hur skulle höstens röd, orange och gulsprakade träd kunna färga naturen utan en grön dominerande sommar? Och skulle vintern verkligen vara lika isklart vacker med det snövita landskapet om inte höstens avklädda träd funnits?

Tack för Sverige och dess årstider! Det lilla extra finns i alla årstider och jag väljer helst inte någon före den andra då jag inte vill leva utan någon av dem. Nu är vi inne i en förändringsfas där knoppar sakta men säkert smyger fram där snön breder väg åt dem. Nya liv väcks och vårt värmländska landskap fylls av fåglar från söder som gärna återkommer till vackra Värmland.

För att uppskatta den speciella stunden måste vi ha något att mäta den mot och ändå om jag gillar vintern mycket välkomnar jag mer än gärna vårens alla tecken.

Nu blickar jag framåt och sommarens planer börjar redan planeras, vecka för vecka.

Alldeles, alldeles underbar!!

"Vad är en bal på slottet om inte ... alldeles, alldeles underbar" Den repliken känner ni säkert igen från disneyfilmen Askungen. Om ni tar den känslan hon förmedlar när hon säger "underbar" och subtraherar med ett glädjeskrik och en lyckobomb som sprängs inombords, då kanske ni förstår en tiondel av den känslan jag hade när jag efter konserten tog det första steget ut ur konsertlokalen. Jag hade så mycket glädje och energi så jag haffade Pernilla (en kursdeltagare) som var närmast och kramade sönder henne. Alla som varit med och gjort konserten så bra som den blev stod framför mig med ett leeende på läpparna men jag lyckades bara harkla fram några osammanhängande ord och glädjeruset svepte över mig helt. Men jag tror mitt budskap gick fram för det var nog ingen som kunde missa att jag svävade på ett litet moln av lycka.

"Hjärta för Afrika" är en av de bästa sakerna som hänt mig under den senaste tiden. Resan till Afrika var självklart toppen men det var en annan lycka jag upplevde då. Nu har jag slitit med ett projekt som blev helt perfekt och när man som projektledare ser vad man åstadkommit går det inte att hålla tårarna borta. Jag lyckades och jag kommer att lyckas igen.

I torsdags anlände mina kära kursvänner till Kil och blev in slussade i mammas hus. Direkt alla hade kommit, utom Lisa som skulle komma senare, och jag och Linn gjort klart maten sa jag hej då och stack till universitetet för att vara på plats på en examinerande lektion. Jag var nog inte den bästa värden just vid det tillfället. Men de fattade vinken och kände sig som hemma.

På fredag förmiddag fick vi tillgång till lokalen för att börja ställa i ordning. 07.40 var vi på plats, fick nyckeln och såg oss runt. Vi hämtade utställningsväggar och jembetrummor, hängde upp tyger och gjorde klart till försäljarna, och smyckade scenen. Efter att vi var nöjda och hungern smög sig på åkte vi hem för att käka en mycket god pastasallad. Helgen har inte bara inneburit en mycket trevlig gemenskap och ett lyckat projekt utan också mycket god mat.

Jag somnade rund 01.30 kvällen till lördag då jag satt uppe och skrev på mina konferenciers kort om vad jag skulle säga. Med Busan som somnade intill mig lyckades jag ändå få några riktigt bra timmar med sömn innan den stora dagen. Vi var på plats i lokalen 07.00 för att fixa med projektorn och sedan soundchecka. Men att fixa med projektorn en timma som planerat blev inte riktigt så. Projektorbiten "löste" sig 14.45 (alltså 15 minuter innan konserten) med att Axel (ljudtekniker) slog på ljudet till ett bildspel uppe från ljudbordet samtidigt som Pernilla nere på scenen timade in att slå på bildspelet. Det var ett mycket oroväckande moment som var tvunget att fungera eftersom musiken var synkroniserad med bilderna. Mer spänning i vardagen kan man väl säga.

Utöver att det hela dagen krånglades med projektorn hade vi ett inte så bra genrep som drog över på tiden men det blev i alla fall gjort. När alla gick på lunch och jag stod osminkad i slitna kläder och håret uppsatt i en boll på huvudet knackar NWT mig på ryggen och ville intervjua och ta kort!! Ett kort tänkte jag, såhär? Det är inte rättvist. Men jag släppte ut håret, hann slänga på mig lite andra kläder och wola en av de bästa bilderna någon lyckats få på mig! artikeln kan ni läsa på : http://www.nwt.se/kil/article872622.ece . Så det blev inte så pjåkigt ändå.

Tiden rullade på och tiden för konsert började närma sig. Folk runtom mig sa att jag verkade lugn men i mitt huvud gick en ångmaskin på högsta varv. Fast det är en bra egenskap att inte visa det så jag får komma ihåg det till framtiden. Jag slängde i mig lite mat och vilade i 5 minuter innan jag gjorde i ordning mig med smink och kläder. Tiden gick...

Människor började säkerligen hitta till lokalen då jag hade missat att tänka på att skylta. De flockades runt försäljarna och tog sig lite att dricka och äta i cafét medan jag satt bakom scenen nervös och förväntansfull. 15.00 smög vi alla som skulle delta på scenen in och ställde oss bakom den sittande publiken som var helt ovetande om vad som komma härnäst. JAMBO!!! Konserten började med en välkomstlåt på Swahili där vi alla sjöng och dansade med glädje till gitarr, bas och jembetrumma. Konserten fortlöpte och tro det eller ej men timingen med projektorn och ljudet visade sig bli perfekt! jag babblade på som konferencier om ditten och datten och försökte förmedla en avslappnad stämning. De andra i kursen redovisade istället sina arbeten om barn, kvinnor och vatten. Mellan arbetena var det musik som spelades av Mickan och Klara och kören "Kören". Det var mycket stämningsfull musik som bröt av bra och det blev ett fint upplägg under hela konserten.

Försäljningen gick mycket bra och vi kunde köpa: choklad av "Ellens choklad", saker från kvinnogrupper i Afrika av "Sol sisters", matvaror av "Zaras skafferi" och ytterligar lite saker vi köpt med oss från Afrika.

Att som projektledare se vad man åstadkommit och det är något riktigt bra, det är pricken över i:et när man slitit hårt alldeles för länge. Jag var och är jättenöjd med hela projektet "Hjärta för Afrika" och ångrar inte ett ögonblick att jag dragit igång det och fått slita så mycket jag gjort. Man får sin belöning efteråt och det är man värd för att orka starta upp ytterligare ett projekt senare.

Det är många som gjort "Hjärta för Afrika" möjligt att genomföra och jag är i stort tack till alla dem, er! Det är allt från små sponsorer till dem som stått bredvid mig på scenen. Alla ska ha en cred för det de gjort och inte minst tack till alla i publiken som var där och upplevde denna förträffliga dag tillsammans med oss.

Ett extra stort tack vill jag rikta till mina underbara kursdeltagare som åkte hela vägen till lilla Kil för att vara med och dela med sig av sina erfarenheter. Jag blev rörd idag när det stod ett blombud utanför dörren med en vacker bukett tulpaner från dem alla. De har sagt åt mig att jag då tänker på allt, men jag måste säga samma sak, de tänker då verkligen på allt!

Ni kan också gå in på http://www.vf.se/nyheter/kil/anna-ordnar-heldag-till-forman-afrika för att läsa artikeln VF skrev om evenemanget någon vecka innan genomförandet.

En fullspäckad vecka

Sitter på universitetet med en engelsk bok om globalisering på 500 sidor bredvid mig. Det är underlaget till nästa tenta som skall skrivas.

Veckan jag har framför mig är fullspäckad av allt möjligt och förhoppningsvis blir det ett riktigt bra slut med "Hjärta för Afrika". Idag väntar en eftermiddagslektion, sen blir det direkt till Kil för att sätta upp de sista affischerna och försöka få tag på ICA:s butikschef. Sen hoppas jag att jag hinner tillbaka till Karlstad för att se på bio med Axel, man måste hinna slappna av ibland så bio är bra.

På torsdag anländer alla klasskompisar från den globala distanskursen som jag var till Afrika med. Vi kommer att bo hemma hos mamma för där finns det tillräckligt mycket utrymme och nära till Kil arena. Under tiden hemma i Kil ska vi planera det sista inför lördagen och gå igenom allas fördjupningsarbeten.

Jag ska göra de sista sakerna, finputsa och sammanställa vad vi har kvar att göra och vad som ska göras på lördag.

Sen ska jag iväg till Volvo Arvika för att lära mig deltidsjobbet som receptionist som jag fått. Det är inte så betungande arbetsuppgifter där det viktigaste är att svara i växeln och koppla vidare. Men två dagar åt denna vecka går till det ändå.

Jag har alltså en vecka framför mig som kommer få mig att känna att jag lever!! Men lite fart ska det allt vara ibland :)

Vi ses på lördag!!

VF

Anna ordnar heldag till förmån för Afrika Värmlands Folkblad

Igår publicerades en artikel i Kilsnytt i VF om "Hjärta för Afrika" och på www.kil.se kan du i kalendern läsa om evenemanget och dess öppetider. Nu börjar det sprida sig och jag ser hur personer stannar till vid affischen för att läsa om vad det egentligen är. Sista repet med kören görs på Söndag och sen finns det ingen återvändo, snart smäller det!

När man har tagit på sig att annordna ett helt nytt projekt där man ska skapa egna ramar är man fast. Jag går jämt och ständigt och funderar, funderar och funderar, vad kan jag göra bättre? Hur ska rekvisitan se ut? Vem gör vad? Och inte minst, vad i hela friden ska jag ah på mig för kläder när ja gär konfrencier???
Ja som ni ser finns det små såsom stora problem men alla är lika viktiga för att få den perfekta touchen i slutet.

Nu ska jag försöka släppa tankarna en liten stund (men det tror jag inte pa att jag kan) och jobba bort lite pappaer på Vänerhamn.

Hjärta för Afrika

Två veckor kvar innan det smäller! Affischen är klar och jag har fått den upptryckt, nu saknas bara att de ska upp på alla möjliga ställen. För att se affischen gå in på Frida Johanssons bogg (du hittar den här på min sida i spaleten till höger under rubriken "Läsvärt") då jag inte lyckats då till filformatet och publicerat den här än, den är riktigt snygg!

Programmet börjar närma sig färdigt och inom sinom tid kanske jag publicerar det här, det beror på om vi vill hålla det hemligt eller ej.

Just nu sitter jag på Vänerhamn efter att fått hoppat in och jobba tre dagar. Men studierna springer ifatt mig och helgen går åt till en massa pluggande och ett besök på CCC. Jag, Klara och Adam (hennes kille) ska se på Mia Skäringes standup "Dyngkåt och hur helig hsom heslst". Det ska bli skönt att bara luta sig tillbaka och släppa alla andra tankar.

Solen börjar sticka fram och värmen sprider sig i den snart bortglömda vinter. Men än vill jag inte ha vår, än vill jag inte lägga ifrån mig halsduken, jag vill ta några åk i Trysil innan! vecka 13 hoppas jag på att kunna ta lite uppehåll från att plugga på tentamen för att åka med släkten på den årliga skidresan till Trysil, men först ska ett stor välgörenhetprojekt klaras av!!!

Arbetet fortgår

Tiden i Afrika börjar nu lägga sig hos mig och jag börjar nästan förstå att jag har besökt Kenya och Tanzania. Men än behöver det smältas.

Arbetet med välgörenhetsprojektet fortgår och jag ser bara en positiv framtid. På facebook har Frida lyckats fixa en egen sida till Hjärta för Afrika men också ett evenemang. Så gå in och läs, sök bara på Hjärta för Afrika så hittar ni båda delarna. Jag håller på att knapra ihop ett konsertprogram men har inte riktigt bestämt mig än hur det ska se ut så ni får hålla ut lite till. Men annars är det mest "det-som-måste-göras" saker som jag pysslar med, allt jobb som ingen ser och det som är grunden till ett bra arrangemang.

Den stora nyheten just nu är vår underbara affisch som Lisa Sundström, från kursen, och hennes vän Therese Eliasson har lyckats knapa ihop. Jag kommer att lägga upp den här lite senare fast det är svårt att se då jag inte kan göra bilden större än de bilderna från Afrikaresan.

För övrigt är det självklart mycket plugg nu i skolan eftersom jag varit borta i tre veckor men jag kämpar på och är glad över att kunna sitta hemma och plugga samtidigt som VM syns på TV:n!

Projektet vi samlar in pengar till är ett vattenprojekt där vi har som mål att kunna köpa stora tunnor som rymmer ca 6000 liter vatten och som en familj kan klara sig på efter en regnperiod. Detta gör att de slipper gå långt för att hämta vatten, mer information den 19/3.

Har kopierat in texten om välgörenhetsprojektet från vår facebooksida:

Startdatum	19/3-2011
Plats	KilArena, Industrigatan 1 665 33
Om	Ett välgörenhetsprojekt till för att uppmärksamma Afrikas svårigheter med- Vatten

Beskrivning	Välkommen till ett välgörenhetsprojekt med afrikansk stämning. Vi bjuder på konsert, fotoutställning, fairtradeförsäljning och café. Under en studieresa till Kenya och Tanzania har 10 kvinnor i olika åldrar och från olika delar av Sverige fyllt den osynliga erfarehetsryggsäcken för att ta med sig minnen hem till Sverige. De har studerat kvinnor och barn och lärt känna landet mer på djupet. Du kommer att kunna ta del av ett spännande återberättande blandat med intressant information genom att befinna dig i KilArena klockan 15.00 den 19/3-2011. Nu vill VI sprida det vi sett och visa er det vi upplevt. Jag, Anna Edlund, har valt att arrangera ett evenemang för att ge er möjligheten att se, lyssna och smaka på en helt annan kultur. I Sverige är det en självklarhet, vrid på kranen, slå på diskmaskinen eller spola toaletten. Men i Afrika är det en börda. Hämta vatten, koka upp till varmvatten, vattna plantor, hämta vatten igen osv. Vart vi än vände oss på vår resa såg vi svårigheterna i rent vatten, och vatten som inte fanns nära till hands. Vi upplevde själva, när vi bodde hos en familj, hur kvinnorna dagligen sliter med att bära vatten och hur många farmar bara torkar ut. Genom detta evenemang vill vi hjälpa familjerna vi mött genom att samla in pengar till en stor tunna, som rymmer 500 liter vatten, till varje familj. Under de stora regnperioderna kommer familjerna kunna samla upp vatten som rinner ner från deras tak med hjälp av tunnan. Genom att äga en tunna slipper familjen hämta 500 liter vatten efter varje regnperiod. Vi vill hjälpa, vill du?
Allmän information	Missa inte "Hjärta för Afrika", den 19/3-2011 i KilArena. Ett välgörenhetsprojekt där du kan höra om vår resa, uppleva lite av Afrikas kultur och skänka pengar till förmån för Afrika. Evenemanget består av en konsert, fotoutställning, fairtradeförsäljning och café. Det kommer att vara öppet hus på Kil arena mellan 14.00 och 18.00 då du kan ta del av fotoutställningen, försäljningen och cafét. Klockan 15.00 börjar konserten och försäljningen tar en paus. Under konserten kommer du kunna uppleva afrikansk såsom svensk musikkultur men också lyssna till vår reseberättelse och övrig intressant information. Så tveka inte, ge ditt hjärta till Afrika för en liten stund!
Vision	Att dela med oss av de nya erfarenheterna och upplevelserna från vår resa till Kenya och Tanzania. Också att underlätta för familjer i Kenya genom att samla in pengar till vattentunnor.
Priser/utmärkelser	Gratis! Frivilligt utträde för den som vill skänka pengar till vattentunnor i Kenya.

Lite mer bilder från resan

Nu krånglar jag lite eftersom det tar lååång tid om jag ska sitta och byta plats på alla bilder. De sista bilderna från resan ligger högst upp så börja läs från slutet, lite hjärngympa!

Planeringen med evenemanget har också dragit igång så jag påminner er än en gång boka upp den 19/3 för att befinna er i Kil arena. Där kommer det bjudas på mer informationer från resan.

Avslutningsvis har jag ett kort över Stone town, den enda och största staden på Zanzibar. Tre av oss hade åkt in dagen innan för att bo en natt i stan. Vi befinner oss på detta kortet på taket där frukosten serverades, härlig utsikt.

Ett vykort?

När vi anlände till Zanzibar var det som att hamna i ett fotografi. Turkost vatten, fuktig luft och de härliga båtarna. Stranden lika vit som snö. Det härliga var också att det var en relativt tom strand utan uppradade solstolar.

Sen vill jag ju dela med mig av min toaupplevelse. Denna toalett var till för oss gäster på Bigwa. Under de första dagarna var det helt okej, men sedan började det lukta. När man har gjort det man vill på toaletten tar man en skopa vatten och häller över så det rinner ner, då har man spolat.

Här är kranen som ger vatten åt otroligt många hushåll. En av dagarna var det brunt vatten som sipprade ur, det får man räkna med.

Ett övergripande problem i hela Tanzania och Kenya är vattenbristen. Här ser ni hur människor flera kilometer ifrån kommer och hämtar vatten till sitt hushåll. Män, kvinnor som barn samlas runt vattenkranen.

Inte dumt att ha en utsikt som denna precis i anslutning till skolan som Bigwa har.

Vackra färger på skolan Bigwa. De blåa dörrarna bakgrunden leder in till våra sovrum. Det är sent på resan men som ni ser har jag inte fått så mycket färg. Det blir inte så mycket sol eftersom man inte orkar vara ute i solen pga värmen.

Härliga djur, eller hur?

Vid ett vatenhål stannade vi till för att ta en lätt lunch. En buss med Kineser eller Japaner stannade också till för att skåda de mäktiga flodhätarna. Jag kunde inte hålla fingrarna borta när de ställde sig på rad och började fota, kanske stämmer vissa fördommar...

Titta noga! Det var det mest häftigaste vi fick se, en lejonhona som diar sin unge! Ser ni?

En dag i djurens värld. Här står vi under en enorm slags kaktus och väntar på att få åka in i nationalparken Mikumi.

Masajkvinnornas uppträdande i de traditionella dräkterna, de spred otroligt mycket glädje till alla.

Under det stora mötet som för kvinnogrupperna spelades det på dessa trummr som gav ifrån sig härliga rytmer.

Väl på Bigwa blev vi välkomnade av alla undebara kvinnor i sina färglada kangas. Det bjöds på sång dans och blommor.

Bussresan från Moshi till Morogoro, Bigwa, gav flera fina vyer. Här passerar vi en liten by mitt i grönskan.

Från balkongen i Moshi där storgatan gick utanför och Kilimanjaro strålade som en tavla i bakgrunden.

Det mest fängslande i Tanzania var självklart den eldröda jorden som så fint stämde in med all grönska.

Som sagt helt underbart!

Promenaden till vattenfallet med smältvatten från Kilimanjaro var underbart härlig.

Frammer i Moshi och första anhalten i Tanzania med utsikt över Kilimanjaro!

Påväg tillbaka från Rongo till Nairobi såg jag också mina första vilda giraffer!

Den lugna och sköna platsen vi sov på i Rongo, vandrarhemmet som styrdes av nunnorna.

Lorna, kvinnan i familjen som vi bodde hos, tar sig en bit mat. Innan resan var jag lite orolig för maten men det skulle jag aldrig ha varit. De har sina nationalrätter som ugali, chapati och någon böngryta. Jag smakade brödet Chapati och det var riktigt gott, böngrytan var också god! Ni ser böngrytan under Lornas arm, den gröna sörjan. De har, som ni ser, många olika grytor med något som alltid passar smaken. Familjen vi bodde hos hade haft svenskar hos sig förrut och längst ner i höger i bilden ser ni köttbullar! Ett bidrag från Sverige, lite kryddigare än hemma men riktigt goda!

De privata fiskebåtarna ser lite annorlunda ut, detta kort är taget nere vid Victoriasjön.

Under vår fyratimmars vandring för att se familjens farm och by mötte vi också några inte mogna apelsiner hängandes i träden. Tanka sig, jag so trodde de bara fanns gula färdiga i mataffärerna !

En bananklase i ett bananträd. VIsste ni att bananträden växer till sinn fulla längd på ett år och kan sedan inte användas. Man planterar nya bananträd varje år.

En vy i familjen som jag och Linn bodde i, en underbar utsikt över Victoriasjön.