Återigen högvakt

Återigen satt jag på tåget till Stockholm.

Återigen var hornet och noter med som mitt bagage.

Återigen repetition på K1.

Återigen högvakt vid Stockholms slott.

Åter igen var kungen närvarande.

Återigen en spelning i blå hallen

och åter igen tapto.

Men! Denna gången bar jag inte Modell Äldere (MÄ) utan stoltserade i hemvärns uniformen för första gången på en högvakt. Det var med en ära jag fick spela med Skaraborgs hemvärns musikkår under denna stora helg.

Det har varit en helg fylld av toner som har gjort att jag nu i efterhand kommer ta en dags vila från hornet. På fredagen drog vi av en högvakt för att komma igång innan lördagens stora spektakel. Det blev repetition på kavalleri kasernen med Västmanlands hemvärns musikkår, Ystads hemvärns musikkår, Eslöv hemvärns musikkårs och självklart vi Skaraborgs hemvärns musikkår. För att fira hemvärnets 70:års dag satte vi ihop alla kårer för att få ett massband som spelade marscher för fulla muggar. Det blev under blågul fana, Framåt med hemvärnet (Av Ingemar Badman som också dirigerade) och avslutningsvis Hemvärnets marsch. När vi efter en timme på K1 var nöjda tog jag och Skaraborg oss till hotellet för att hinna vila en stund och kunna samla tankarna innan dagens högvakt. Det var nu eller aldrig som gällde. Skaraborg var mittpunkten under hela firande och jag fick äran att vara en del av dem denna gång. Vi gjorde en högvakt utan dess like som inte går att jämföras med och avslutade med ett rejält massband. Jag hoppas vi imponerade på Hans majestät konungen som närvarade vid högvakten för att dela ut den Svenska fanan.

Att ha stått med tjänstemin i i två timmar och sedan efter orden "Höger Vänster Om" få spricka ut i glädje, det är adrenalin det! Och det är just på grund av den känslan jag inte kan sluta att uppträda vid ceremoniella sammanhang, jag är skadad och kommer alltid att vara det :)

Med glädjen pulserande i ådrorna åkte vi ut till skeppsholmen föra att äta vårt lunchpaket och samtidigt njuta av en härlig utsikt, eller som Patrik uttryckte sig "istället för att stirra på fyra vägar i ett hotellrum." Men än var inte dagen över och än kunde vi inte slappna av för nu väntade en konsert i den beryktade blå hallen.

Förra året spelade jag i blå hallen med LDK. Det var under Water price festivalen som vi stod på var sitt trappsteg i stentrappan och spelade fanfarer. Men att få ha en konsert i blå hallen hade jag inte ens vågat tänka på. En stor lokal men inte så fullt stor som man tror. Det är en överraskning när man ser hur "liten" lokalen egentligen är jämfört med vad det ser ut som på TV. Alla var vi spända över den kommande spelningen då Hans majestät konungen skulle få höra oss en andra gång för dagen. Drottningholms musiken klingade riktigt bra bland tegelväggarna och avslutades med ett rejält eko. WOW! Det var en helt otrolig akustik och hela kåren lät riktigt bra. Tiden gick fort och sista låten spelades lika bra den.

Återigen ett gjäldjerus efter en lyckad konsert när väntans tider var oss hack i häl. Innan taptot skulle blåsas av satt vi stilla och bara njöt av ögonblicket.

Tiden var 22.30 då vi stod uppställda på gräsplanen utanför blå hallen med vattnet i ryggen, det måste ha varit en otroligt vacker syn. Skaraborgs hemvärnsmusikkår uppställda i konsertformation med Stockholms stads finaste bakgrund. "Se vad fint de spelar" är en replik som används för att visa att exercisen är lika viktig den med eftersom vi lyssnar med ögonen också. Men hör också så bra taptot lät! Till och med dessa höjdare i hemvärnet gav efter en liten tår.

Nu har jag precis kommit hem efter att hunnit med en spelning med Värmlands hemvärns musikkår på torget i Karlstad.

Att få hjälpa till i en kår som Skaraborgs är för mig en dröm. De har rätt anda till musiken, låter alla ta ett steg framåt och utvecklas, har kul hela tiden och välkomnar en med öppen famn. Man blir snabbt en i familjen och vet att vad som än händer kan man ändå skratta åt det i efterhand. Till och med stavföraren kan göra fel: Vad ska man göra när man under repet tränat in att här ska vi göra höger om och marschera iväg men nu i skarpt läge skriker (jag nämner inga namn mer än att det var stavföraren) "Vänster Om"! Vad är det han menar ... Fråga tuttitrummorna om vad som händer i det läget, dom har svaret!

Tack för den Öppna famnen som jag tagit emot och för alla trevliga stunder, och alla stunder då vi varit helt utmattade i huvud och kropp. Tack för de tighta efterslagen som den alldeles utomordentliga hornsektionen lyckades med och den härliga stämningen vi tre horntjejer hade.

Och nu säger jag bara stackars er, det var inte sista gången ni såg mig!