Någonting ofattbart har skett, något som aldrig skulle kunna ske... eller?

Norge, Norge, Norge. Ett drabbat land. Inte av fattigdom, inte av sjukdom utan av terrordåd. Ett terrordåd i egen klass. En klass jag inte trodde fanns.

Tidningarna tar upp de största och allvarligaste nyheterna dagligen. Man läser, tänker och blir lite bitter på att världen är som den är. Det rör ju ändå inte oss i Norden så mycket, att de på andra håll i världen lever i kris dagligen. Det är hemskt men för långt bort från Nordens individer för att kunna förstås.

  Den 22/7 2011 sker dock en förändring. En förändring som inte skulle ha skett i ett tryggt land som Norge. Men det skedde och en kniv har sadat Norges själ men också hela Norden har blivit sårad. Norden är som en kropp där ett skadat organ påverkar hela kroppen.

Vad är det för känsla man bär på efter en katastrof som denna?

Jag försöker känna efter men det är bara tyst och åter tyst, vad ska man tänka. Det är inte ilska, det är inte hat, det är medkänsla för de drabbade. Det är känslan av att en ny styrka växer fram. En styrka för det rätta samhället. Ett samhälle där alla får plats. Ett mångkulturellt samhälle. 

Det är nu vi ska vara starka. Nu som vi inte viker oss och nu som kärleken ska övervinna ondskan. Tillsammans är vi den rättes styrka.

7-16 eller 0-24?

Att jobba på ett såkallat 7-16 jobb är en stor kontrast mot min vanliga sysselsättning, studier. Det är skönt att kunna gå till jobbet, jobba sina timmar och sen gå hem för att göra precis vad man vill. Om man istället studerar kommer aldrig känslan "vad ska jag göra nu" över en då man ALLTID kan/måste/behöver/borde plugga. Man är aldrig ledig då en obehaglig känsla smyger sig fram varje gång man inte pluggar och litteraturen trängs med det dåliga samvetet i skolväskan.

  Men ett jobb kan också innebära hemsökta drömmar och att kunna gå hem utan att ta jobbet med sig är för många svårt. Det kan handla om ett tungt beslut som måste tas, arbete som ligger ogjort eller tankar inför kommande dag. Så hur jag än vrider och vänder på det hela kommer jag nog alltid att jobba 0-24, det är väl bara så vi människor funkar.

Nu har jag kommit fram till halvlek av detta årets sommarjobb och jag ska spendera pausen i Göteborg för att hälsa på Karin Stenqvist. Vad vi kommer att göra vet vi inte riktigt än, det beror lite på vädret. Men vi ska ta oss en sväng till Världskulturmuseet eftersom jag så gärna vill det, det finns några intressanta utställningar där nu.

Som avslutning på detta inlägg ger jag dig nu en tanke att fundera på, jobbar du 7-16 eller 0-24 egentligen?

Efter mina fem dagar i Liverpool stannade jag kvar i Norge tre dagar för att hälsa på Linn, från Afrika kursen. Hon bor ca en timmes bilfärd norr om Oslo i en av Norges vackra dalar som heter Gran. Det var ett bra avslut innan jobbet drog igång. I lördags åkte vi runt på tur. Första anhalten var vid en affär där de säljer Alpaca-ulls kläder och jag fick tag på en fin och riktigt varm tröja. Sen bar det iväg till ett gammalt glasbruk som numera är en turistattraktion. En av aktiviteterna man kunde välja på var att blåsa sitt eget glas. Jag nappade direkt då jag alltid fascinerats av glasblåsning. Nu har jag ett egetblåst glas hemma så om du kommer och hälsar på kan du få den stora äran att dricka saft ur det!


Här blåser de glas, för tillfället gör de rosa tallrikar



Vi avslutade kvällen med att äta på en fin restaurang precis vid vattnet. Det är en föredetta båt som blivit inbyggd i ett hus, svårt att förklara men det var riktigt gott och fint i alla fall.

 

Här sitter vi på båten och väntar på maten.

Jag och Linn i väntan på mat, visst är det fin utsikt !



Efter att ha blåst glas tog vi oss en glass och
satte oss nere på bryggan där solen värmde.


Spänningen är hög inför den kommande kvällen. Jag ska se på den sista Harry Potter filmen och har inte tänkt på det så mycket förrut men efter att ha läst och hört vad andra sagt om den kommer det nog bli känsligt. Det är faktiskt den sista filmen och jag minns när jag var yngre och mamma gjorde några tappra försök att läsa första boken som godnattsaga för oss. Dock tyckte jag inte att den var så intressant först och intresserade mig istället för den magiska berättelsen några senare år. Det positiva är att nu kan man se filmerna och läsa böckerna om och om igen och jämföra dem sinsemellan.

Liverpool

Idag sitter jag på Vänerhamn och gör min andra arbetsdag. Men jag drömmer mig tillbaka en vecka då jag istället var ute och promenerade i vackra Liverpool.

Det var min första resa, ensam.



Ett typiskt kvarter i Liverpool. Svårheten är
att hålla reda på vilken gata man nu bodde på,
allt ser så lika ut.



Jag valde att utmana regnet som faktiskt höll sig
med sin frånvaro under min promenad till
Sefton park. En fin park med mycket
fågelliv och grönska.

På onsdagen var Lina ledig och vi började dagen med en perfekt frukost på ett café i närheten av deras bostad. Efter att ha ätit upp den varma paninin lärde Lina mig att virka. Jag var riktift stolt då jag kom ihåg en del från skolans syslöjd. Sedan begav vi oss in till centrum för lite shopping.



Lina och Mia tog med mig till en av deras träffar med kyrkan på onsdag kväll. Jag valde en bra tajming eftersom denna veckan stod det tårtbakning på schemat. 12 tårtor smakades på, Självklart gjorde Mia en klassisk jordgubbstårta som kom på 2:a plats!



Lina och Mia granskar några av tårtorna.

Torsdagen återstod. Min sista dag i Liverpool och känslan av att jag precis kimmit dit kröp in under skinnet på mig. Lina skulle återigen jobba och Mia stannade hemma för att plugga. Men med mitt inte allt för bra lokalsinne vågade jag mig ändå ut för lite nya äventyr.



Om man är i Liverpool är det för många en självklarhet att man ser på fotboll. Men det finns inte i min värld, istället var det en självklarhet att besäka "The Beatles story" museumet på Albert Dock.




En av de första scenerna The Beatles uppträdde på var på en lite krog, deras stammiskrog. Rummet som kortet är taget i är en uppbyggt kopia av puben där man kunde sitta och lyssna på några godingar genom högtalarna.





På vägen hem från mitt besök på museet fick jag besök av en av kvarterskatterna.  



Jag och Mia avslutade dagen med Zumba! Mycket roligt sätt att träna på faktiskt. Min resa gick till sin ända och det enda som återstod var flygresan hem. Nu sitter jag här, belåten att ha vågat mig in på detta äventyr men också nyförälskad i en ny stad. Det var en trevlig resa som gärna kunnat vara längre men man ska alltid sluta när det är som roligast!

Jag ger mig själv cred för att varit så duktig och flugit och upptäckt Liverpool på egen hand! Med lite hjälp från Lina och Mia förståss :)

Resor

Nu har sommarens planer dragit igång för mig och kommer att täcka resterande tid fram tills universitetet börjar igen.

Den 30 Juni 06:15 kramade jag om Åsa och tackade för en trevlig vistelse i Oslo. Oavsett problem med smuts i kranvattnet var det 2 fina dagar med glädje och shopping. Min promenad från henne och Jacobs lägenhet till tunnelbanan var oroväckande lugn för att vara i kärnan av en storstad. Varken bilar, cyklar eller gående personer passerade mig. Självfallet var jag på ett av de finare områdena i Oslo men det kändes ändå så konstigt att staden fortfarande sov. På tunnelbanan var det lite mer liv men inte alls mycket, jag kan faktiskt säga att det är mer livat på en torsdagsmorgon i Arvika än i dessa kvarter i Oslo.
  Efter att ha kommit hem till Arvika och vilat upp mig över en natt var nästa anhalt Uddevalla. Jag, mamma och Maria tog bilen på fredag morgon för att hälsa på några vänner. På lördagen packade vi in oss i deras stora bil med 6 sittplatser och körde två mil i riktning mot Ullared. Det var stort och massa folk, mindre "skräp"-varor än jag trodde och en mycket intressant upplevelse. Jag fick med mig några användbara saker hem som bordsfläkt, våg, självuppblåsbart liggunderlag, ljus, choklad, örngott, muffinsform och massa annat. Jag fick också med mig några sällskapsspel såsom sänka skepp, Kalaha och något i stil med "market". Vi var alla trötta efter att ha gått så mycket och unnade oss en glass innan den två timmars långa återresan till Uddevalla började. På söndag morgon tog vi vårt pick och pack för att åter korsa länsgränsen till vackra Värmland.

Åter en natt hemma i Arvika men denna gången hann jag bara sova i 3 timmar innan klockan ringde för ytterligare ett äventyr. 4 Juli 05:00 kliar jag morgongruset ur ögonen och staplar mig fram till duschen, jag var så trött att jag satt ner när jag duschade. Men det svala vattnet fick mig att piggna till och jag var snart på fötterna igen. Dock har jag aldrig sovit så tungt som jag gjorde på tåget från Arvika till Oslo, inte ens de sprakande stationsutropningarna i högtalarna kunde väcka min livlösa kropp till liv. Väl framme i Oslo började väntan. Flygbussen till Torp flygplats tog ca 2 timmar och jag var i mycket god tid framme på flygplatsen för att vänta ytterligare några timmar på flyget mot Liverpool. Tack och lov för CD bokens uppkomst, den räddade verkligen min långa väntan under alla resor.
  Syftet med min resa till Liverpool är att hälsa på Lina då hon har bott här sen mars och kommer att stanna kvar till Augusti. Hon bor tillsammans med Mia som också hon är från Sverige. Väl på flygplatsen skulle Mia och Aled, från Liverpool, hämta upp mig med bil då Lina fortfarande jobbade. Men när jag febrilt letade efter ett bekant ansikte var det just Linas ansikte jag fann först. Hon hade lunch och vi väntade in att Mia och Aled skulle anlända. Till slut satt jag i bilen, lyxigt värre, och vi fick skjuts hem. Jag hade tänkt mig att första kvällen blir lugn och jag börjar packa upp mina saker men den blev raka motsatsen, dessutom till en bra motsats. Aled och Mia och några fler hade tänkt att se på bil, Transformer 3, så jag hängde på. Det var en kul start och en bra början på resten av veckan. Filmen var väl ingen hit men sällskapet och staden var härligt. 

Så nu sitter jag i Liverpool i ett fint och mysigt brittiskt kvarter. Små gator fyllda av parkerade bilar med långa längder av hus som pryder gatornas båda sidor. Tyvärr läcker himlen idag och vädret lockar mig inte ut på gatorna. Men jag ska ge vädret en utmaning med ett paraply!