För en månad sedan nominerades jag till Konung Gustaf V 90-årsfond - en stiftelse för ideell ungdomsveksamhet. Idag fick jag ett telefonsamtal.
Jag hade precis satt på musik i vardagsrummet. This girl is on fire strömmade ut genom högtalarna. Precis när bästa delen av låten skulle ta vid tog istället en gäll ringsignal över högtalarna. Nej! Jag tittade på den ringande displayen en stund. Ett telefonnummer jag inte kände igen. Jag tryckte på grön lur. En man presenterar sig och berättar att han ringer från Konung Gustaf V 90-årsfond. Jag trodde samtalet gällde en bekräftelse av att jag blivit nominerad. Längre in i samtalet förstod jag vad det egentliga syftet var. Att jag är mottagare av stipendiet.
Jag måste ha låtit förvånad, för det var precis vad jag var. Självklart glad, men förvånad. Att få ta emot detta stipendium var inget jag ens vågat hoppas på. Under kvällen har jag fått möjlighet att läsa nomineringen. Jag blir rörd. Vackert skrivet och stärkande ord. Mycket av min tid går och har alltid gått åt till ideellt arbete för barn och ungas möjlighet att växa och utvecklas. Därför vill jag rikta ett stort tack till Therese Hugosson som nominerat mig och värmt min själ med helt fantastiska beskrivningar. Tack för att du bekräftar att den ledare jag försöker vara också syns. Jag kommer att läsa beskrivningarna om och om igen, speciellt under svårare perioder.
Vi kan bli mycket bättre på att bekräfta varandra. Feedback är den bästa present vi kan få. Jag är glad över att ha fått en otroligt stor present, en prefekt 25-års present. Nu uppmanar jag dig. Bekräfta personerna runtom dig, berätta för dem vad de gör bra och ge dem således den billigaste och bästa gåva du kan ge. Bäst av allt är, du kommer må minst lika bra av att ge som att ta emot. Kanske till och med bättre.
Den 10 november kommer jag att ta emot stipendiet. Jag är fortfarande positivt överraskad.
