Tre skåp som varit fullpackade med saker har nu lämnat ett tomrum efter sig. Minnena har flugit ut och blir nu ett minne för en annan soldat.
2 dagar återstår av min tid i Stockholm. Jag har upplevt någonting speciellt som få får vara med om. Jag har stolt ridit över Stockholms gator. Marscherat på Svensk såsom Belgisk mark, med ära. Legat och skakat under en pressenig, första frostnatten 2009. Gått gått och gått, upp för trappor och ute i Kungsängens djupa skogar. 2 fältveckor och 97 trappsteg har satt sina spår och detta år kommer följa med mig i livet för evigt. Detta år är ingenting man glömmer i första taget. Vi har bott, bråkat, svettats, jobbat, spelat och skrattat ihop. Många befäl har sagt att under lumpen skaffar man vänner för livet, jag förstår vad de menar nu.
Det var skönt att tillsammans packa alla kläder i måndags kväll. Det var skönt att tillsammans lämna in all utrustning i tisdags. Det var skönt att se hur skåpen mer och mer öppnade sig. Det var skönt att lämna in instrumenten. Men det kommer vara tungt att tillsammans marschera ut genom valvet på fredag kl 12.15 för att inte komma tillbaka som värnpliktig igen. Men jag gör det i Hans Majestät Konungens namn för att lämna plats till ytterligare ett år med värnpliktiga musiksoldater i Livgardets daragonmusikkår.
Tack för mig
onsdag 9 december 2009
måndag 7 december 2009
När det lider...
mot jul eller ett slut, för mig både och.
10.00 ska vi ställa upp på yttre för att hämta ut vapnen en sista gång, men denna gång är det inte för att åka till skjutbanan utan för att vårda för nästa användare.
Jag var nere i stallet i morse och hälsade på Kaskad, en fin häst som jag kommer sakna mycket. Men eftersom han är en häst var han bara ute efter något gott att äta.
Nu genomför vi sista delen av en personlig utvärdering då vi sitter i grupp och sätter siffror på påståenden som inte alls passar in i vår utbildning. Men det är bara att bita ihop och utföra uppgiften, förhoppningsvis kommer någon ha nytta av den.
Under dagens ska vi också genomföra ett hörseltest för att jämföra med det vi gjorde när vi ryckte in för att se om hörseln försämrats.
I morgon är det vår tur att få det berömda gris vaccinet, så vi får väl se om alla kommer vara sjuka på onsdag.
12.15-12.30 på fredag lämnar vi kavalleri kasern som värnpliktig musiksoldat.
10.00 ska vi ställa upp på yttre för att hämta ut vapnen en sista gång, men denna gång är det inte för att åka till skjutbanan utan för att vårda för nästa användare.
Jag var nere i stallet i morse och hälsade på Kaskad, en fin häst som jag kommer sakna mycket. Men eftersom han är en häst var han bara ute efter något gott att äta.
Nu genomför vi sista delen av en personlig utvärdering då vi sitter i grupp och sätter siffror på påståenden som inte alls passar in i vår utbildning. Men det är bara att bita ihop och utföra uppgiften, förhoppningsvis kommer någon ha nytta av den.
Under dagens ska vi också genomföra ett hörseltest för att jämföra med det vi gjorde när vi ryckte in för att se om hörseln försämrats.
I morgon är det vår tur att få det berömda gris vaccinet, så vi får väl se om alla kommer vara sjuka på onsdag.
12.15-12.30 på fredag lämnar vi kavalleri kasern som värnpliktig musiksoldat.
söndag 6 december 2009
Slotts kyrkan
Sista konserten är nu förbi.
En julkonsert i Slotts kyrkan vid det kungliga slottet har genomförts under eftermiddagen. Fullsatta kyrkobänkar fick höra Livgardets dragonmusikkår i sin helhet sista gången för i år. De anställda kommer hålla en konsert till innan de går på ledighet men för oss värnpliktiga är det roliga slut. Det känns tungt att spela en sista gång eftersom det är otroligt roligt att sitta där och lira för full hals när man ser hur publiken njuter. Givetvis kommer jag få vara med om detta igen men inte på ett så ståtligt sätt som jag gjort detta år. Inte med ett tryck från högre stämmor. Inte i Modell äldre (M/Ä). Inte vid kungliga slottet. Inte känna den stolthet det är när man tillhör Livgardets dragonmusikkår. Men kamratförening är en fotsättning på det roliga.
Nu väntar fem dagar med vård och inlämning av materien innan jag sätter mig på tåget med en genomförd värnplikt i bagaget. Det känns tungt att lämna all vänskap, gemenskap, hästar och musik men ochså en lättnad att få komma hem och fortsätta göra livet mer spännande. Nu är det bara att tacka för ett underbart och påfrestande år men också så framåt mot ljusa tider. Det ska bli skönt att komma hem och fortsätta med ytterligare egenskaper upphämtade på vägen.
En julkonsert i Slotts kyrkan vid det kungliga slottet har genomförts under eftermiddagen. Fullsatta kyrkobänkar fick höra Livgardets dragonmusikkår i sin helhet sista gången för i år. De anställda kommer hålla en konsert till innan de går på ledighet men för oss värnpliktiga är det roliga slut. Det känns tungt att spela en sista gång eftersom det är otroligt roligt att sitta där och lira för full hals när man ser hur publiken njuter. Givetvis kommer jag få vara med om detta igen men inte på ett så ståtligt sätt som jag gjort detta år. Inte med ett tryck från högre stämmor. Inte i Modell äldre (M/Ä). Inte vid kungliga slottet. Inte känna den stolthet det är när man tillhör Livgardets dragonmusikkår. Men kamratförening är en fotsättning på det roliga.
Nu väntar fem dagar med vård och inlämning av materien innan jag sätter mig på tåget med en genomförd värnplikt i bagaget. Det känns tungt att lämna all vänskap, gemenskap, hästar och musik men ochså en lättnad att få komma hem och fortsätta göra livet mer spännande. Nu är det bara att tacka för ett underbart och påfrestande år men också så framåt mot ljusa tider. Det ska bli skönt att komma hem och fortsätta med ytterligare egenskaper upphämtade på vägen.
fredag 4 december 2009
K1:s högtidsdag
Till minne av slaget vid lund 1676, ett av de blodigaste slagen som stått på nordens mark. Striden stod mellan dansk armé på ca 13 000 under Kristian V:s ledning och Sveriges armé på ungefär 8 000 soldater under Karl XI:s ledning. Det var knappt att Sverige tog hem segern men med en klok kung i spetsen och en mindre klok dansk armé som tolkade Sveriges stora underläge som ett överläge blev Sverige till slut segrare av Skåne. Segern baserades på små tillfälligheter. Ca 9 500 stupade och däribland endast 3 000 Svenskar.
Vi har firat detta från 07.30 i morse då alla värnpliktiga satt uppradade i ridhuset för en traditions genomgång av händelsen. Under ceremonin, där alla på dragon bataljon deltog, hade också besök av en präst som tidigare år. Några psalmer ljöd över kavalleri kasern med röster från värnpliktiga såsom befäl.
Några traditionsenliga hästtävlingar hölls på eftermiddagen i ett större ridtält där 4. skvadron tävlade mot Liv skvadron. Första tävlingen var en duellhoppning med befäl. Hästarna var upptrissade och ett befäl föll av sin häst utan skador. Det var nästa så taket lyfte sig där skvadronerna skrek hejar rop nästan i takt. Kapten Isaksson tog hem segern för detta år. Andra tävlingen var sabelfäktning till häst. De red två mot varandra och det gick ut på att först skära av de två gurkorna som var placerade längs med banan och sedan sticka hål på två ballonger. Segraren i denna tävling var inte väntat, Kapten Victor som tagit hem segern ett antal år på raken. Sista tävlingen bestod av två värnpliktslag, ett från 4.skvadron och ett från Liv skvadron. Barbacka på hästen skulle de ta sig igenom en lite roligare bana, denna tävling kallades för "hurry skurry" och användes förr för att sysselsätta hästar och soldater i fält. Tyvärr slutade denna tävling med en lite mer illa avsittning, vet inte hur det gick med ryttaren som flög av men när vi lämnade ridhuset väntade de på en ambulans.
Den traditionsenliga dagen är nu genomför ännu ett år.
Vi har firat detta från 07.30 i morse då alla värnpliktiga satt uppradade i ridhuset för en traditions genomgång av händelsen. Under ceremonin, där alla på dragon bataljon deltog, hade också besök av en präst som tidigare år. Några psalmer ljöd över kavalleri kasern med röster från värnpliktiga såsom befäl.
Några traditionsenliga hästtävlingar hölls på eftermiddagen i ett större ridtält där 4. skvadron tävlade mot Liv skvadron. Första tävlingen var en duellhoppning med befäl. Hästarna var upptrissade och ett befäl föll av sin häst utan skador. Det var nästa så taket lyfte sig där skvadronerna skrek hejar rop nästan i takt. Kapten Isaksson tog hem segern för detta år. Andra tävlingen var sabelfäktning till häst. De red två mot varandra och det gick ut på att först skära av de två gurkorna som var placerade längs med banan och sedan sticka hål på två ballonger. Segraren i denna tävling var inte väntat, Kapten Victor som tagit hem segern ett antal år på raken. Sista tävlingen bestod av två värnpliktslag, ett från 4.skvadron och ett från Liv skvadron. Barbacka på hästen skulle de ta sig igenom en lite roligare bana, denna tävling kallades för "hurry skurry" och användes förr för att sysselsätta hästar och soldater i fält. Tyvärr slutade denna tävling med en lite mer illa avsittning, vet inte hur det gick med ryttaren som flög av men när vi lämnade ridhuset väntade de på en ambulans.
Den traditionsenliga dagen är nu genomför ännu ett år.
Audiens nummer 2
I onsdags besökte vi det kungliga slottet än en gång men denna gången på inre borggården och inte yttre. Det var dags för ambassadörerna att anlända till Sverige med ett kungligt välkomnande.
En audiens hålls varje gång det kommer några nya ambassadörer till Sverige, denna gång var det Mongoliet, Algeriet, Australien och Bahrain. Ambassadören med vänner kommer åkandes i häst och vagn till slottet, på yttre borggården möts de av tre fanfartrumpetare, på inre borggården av en mindre LDK uppsättning med Olle Hermansen, på sin häst Pirelli, som blåser trumpetsignal. När de stigit av och in i en stor hall möts de av ett jägarhorns klangliga eko. Upp för trappan finns en sextett redo för att spela luva toner. Sedan väntar vår kung. På vägen möts de av flera soldater och tjänstefolk i olika uniformer. När de till slut nått kungen och snackat ihop sig med honom i ca 15 min är det dags att fara. Förbi alla spelande toner igen och in i en svart limousine.
Så går en audiens till. Jag är placerad med den grupp LDK som står ute och spelar. Allt är faktiskt ett fint välkomnande och ett fint skådespel i historiskt perspektiv.
I år har vi genomfört två audienser, en tidigt i vår utbildning och en sent. Man märker resultat, allt flyter på nu.
Ännu en FS17 ceremoni hölls i går då vi var på plats. Delar ut styrkan från Afghanistan blev medaljerade och detta sändes i SVT Stockholms lokala nyheter för de intresserade.
En audiens hålls varje gång det kommer några nya ambassadörer till Sverige, denna gång var det Mongoliet, Algeriet, Australien och Bahrain. Ambassadören med vänner kommer åkandes i häst och vagn till slottet, på yttre borggården möts de av tre fanfartrumpetare, på inre borggården av en mindre LDK uppsättning med Olle Hermansen, på sin häst Pirelli, som blåser trumpetsignal. När de stigit av och in i en stor hall möts de av ett jägarhorns klangliga eko. Upp för trappan finns en sextett redo för att spela luva toner. Sedan väntar vår kung. På vägen möts de av flera soldater och tjänstefolk i olika uniformer. När de till slut nått kungen och snackat ihop sig med honom i ca 15 min är det dags att fara. Förbi alla spelande toner igen och in i en svart limousine.
Så går en audiens till. Jag är placerad med den grupp LDK som står ute och spelar. Allt är faktiskt ett fint välkomnande och ett fint skådespel i historiskt perspektiv.
I år har vi genomfört två audienser, en tidigt i vår utbildning och en sent. Man märker resultat, allt flyter på nu.
Ännu en FS17 ceremoni hölls i går då vi var på plats. Delar ut styrkan från Afghanistan blev medaljerade och detta sändes i SVT Stockholms lokala nyheter för de intresserade.
lördag 28 november 2009
Stockholm horse show
Efter en innebandy match mot de anställda ska vi nu till globen för att se på Stockholm horse show. Tyvärr blev det inget spelande som vi hade hoppats på men vi får nöja oss med att vara där och titta på galakonserten.
I morgon blir det julmarknad på liseberg för min del, sen kryssning. Nu ska jag fortsätta med att packa sista sakerna som jag ska ha med mig i morgon som mamma får ta med hem sen.
I morgon blir det julmarknad på liseberg för min del, sen kryssning. Nu ska jag fortsätta med att packa sista sakerna som jag ska ha med mig i morgon som mamma får ta med hem sen.
torsdag 26 november 2009
Last time
I morgon väntar oss en medaljceremoni för en Afghanistan styrka som kommit hem. En medalj ska nu pryda deras bröst för allt de gjort.
Har nu åkt min sista tågresa från Värmland till Stockholm under min värnplikt. Vi är lediga sön-tis men då är det kryssning som gäller! Ett sista gemensamt tillfälle med julbord och dans väntar oss mån-tis. På söndag kommer jag ta tåget till Göteborg för att möta upp syrran, hennes kille och mamma för att gå på den årliga traditionen, Lisebergs julmarknad. Det ska bli mysigt med lite julstämning.
På lördag ska vi till Globen för att titta på Stockholm house show. Tyvärr blev det inget spelande där i år som LDK brukar, det var lite för dyrt eftersom vi har för anställda i år.
Idag har jag sett Madelene och hennes kille när de klev in i sin flotta bil med privatchaufför. Sen fikade jag med Linnea Hjelm, Frida Andersson och Lina Sandström! Det var riktigt kul att träffa dom och prata lite med folk från "förr" om man kan säga så.
Frida Johansson hade önskemål om att se bilder från balen, har tillgång till en nu så det får räcka så länge :)
Har nu åkt min sista tågresa från Värmland till Stockholm under min värnplikt. Vi är lediga sön-tis men då är det kryssning som gäller! Ett sista gemensamt tillfälle med julbord och dans väntar oss mån-tis. På söndag kommer jag ta tåget till Göteborg för att möta upp syrran, hennes kille och mamma för att gå på den årliga traditionen, Lisebergs julmarknad. Det ska bli mysigt med lite julstämning.
På lördag ska vi till Globen för att titta på Stockholm house show. Tyvärr blev det inget spelande där i år som LDK brukar, det var lite för dyrt eftersom vi har för anställda i år.
Idag har jag sett Madelene och hennes kille när de klev in i sin flotta bil med privatchaufför. Sen fikade jag med Linnea Hjelm, Frida Andersson och Lina Sandström! Det var riktigt kul att träffa dom och prata lite med folk från "förr" om man kan säga så.
Frida Johansson hade önskemål om att se bilder från balen, har tillgång till en nu så det får räcka så länge :)
söndag 22 november 2009
Gott och blandat original
Ytterligare ett resmål att pricka av från min lista.
Nu är alla finalkonserter genomförda, mycket lyckat. Först besökte vi Eskilstuna och deras avlånga konsertlokal. För en vecka sedan var vi i Berwaldhallen i Stockholm. Och Denna vecka gjorde vi ett snabbt besök i det norra Sverige, specificerat Piteå. På musikhögskolan i Piteå genomförde vi en konsert på torsdags kväll i Acusticum, en mycket speciell lokal. Sedan gav vi en lunchkonsert på fredagen i skolans lite mindre aula.
Dessa konserter och lokalbyten har gett oss mycket erfarenhet. Ingen lokal är likt den andra och brass bandet låter olika i alla varianter. I en lokal sticker slagverket ut mer och får hålla ner volymen, i nästa är det tvärt om och de måste skruva upp volymen. Det har varit mycket roligt att ha fått spela detta finalkonsert program vid fler tillfällen än bara ett.
20 pinnar muck har nu passerat oss. I går hade vi vår avslutnings bal som gav mycket gott resultat med många bra talare och ett perfekt band. Jag var lite orolig för bandet "den flygande bokrullen" eftersom de spelar musikstilen klezmer och det är inte många som känner igen det. Men det blev en succé, http://www.denflygandebokrullen.nu/ om ni vill höra hur roligt vi hade det!
Sjöfartshuset gjrode ett otroligt jobb och maten smakade bra i allas munnar. Jag höll mitt tal till hästen eftersom jag suttit av flest gånger under det gångna året, jag hade tänkt att lägga upp talet här men har inte tillgång till det nu så det får bli vid ett annat tillfälle.
I eftermiddags var i och såg AMK:s finalkonsert i Berwaldhallen. Andra akten började med "Ferberliner reittermarsch", det kändes lite konstigt eftersom det är mer eller mindre en av våra största marscher. AMK skiljes sig mycket från oss sound mässigt eftersom de inte endast är brassare. Jag faller mer för den ljuva brassklangen men ingenting säger att de är mycket skickliga för det är de. Samspelt och tighthet är ingenting annat än vad AMK kan.
Nu väntar 3 dagars lugn i Värmland och sedan 15 pinnar muck!
Nu är alla finalkonserter genomförda, mycket lyckat. Först besökte vi Eskilstuna och deras avlånga konsertlokal. För en vecka sedan var vi i Berwaldhallen i Stockholm. Och Denna vecka gjorde vi ett snabbt besök i det norra Sverige, specificerat Piteå. På musikhögskolan i Piteå genomförde vi en konsert på torsdags kväll i Acusticum, en mycket speciell lokal. Sedan gav vi en lunchkonsert på fredagen i skolans lite mindre aula.
Dessa konserter och lokalbyten har gett oss mycket erfarenhet. Ingen lokal är likt den andra och brass bandet låter olika i alla varianter. I en lokal sticker slagverket ut mer och får hålla ner volymen, i nästa är det tvärt om och de måste skruva upp volymen. Det har varit mycket roligt att ha fått spela detta finalkonsert program vid fler tillfällen än bara ett.
20 pinnar muck har nu passerat oss. I går hade vi vår avslutnings bal som gav mycket gott resultat med många bra talare och ett perfekt band. Jag var lite orolig för bandet "den flygande bokrullen" eftersom de spelar musikstilen klezmer och det är inte många som känner igen det. Men det blev en succé, http://www.denflygandebokrullen.nu/ om ni vill höra hur roligt vi hade det!
Sjöfartshuset gjrode ett otroligt jobb och maten smakade bra i allas munnar. Jag höll mitt tal till hästen eftersom jag suttit av flest gånger under det gångna året, jag hade tänkt att lägga upp talet här men har inte tillgång till det nu så det får bli vid ett annat tillfälle.
I eftermiddags var i och såg AMK:s finalkonsert i Berwaldhallen. Andra akten började med "Ferberliner reittermarsch", det kändes lite konstigt eftersom det är mer eller mindre en av våra största marscher. AMK skiljes sig mycket från oss sound mässigt eftersom de inte endast är brassare. Jag faller mer för den ljuva brassklangen men ingenting säger att de är mycket skickliga för det är de. Samspelt och tighthet är ingenting annat än vad AMK kan.
Nu väntar 3 dagars lugn i Värmland och sedan 15 pinnar muck!
fredag 20 november 2009
torsdag 19 november 2009
Sweden air force
När kronans flyg tog oss från Bromma flygplats och genom de täta novembermolnen fick vi se solen för första gången på länge. En vacker sol som tänker titta in hos oss när tiden faller in igen.
Nu befinner jag mig på Piteås stadshotell inför kvällen konsert i Acusticum, en sal där du själv väljer akustik. Vi kör samma program som helgen och avslutar i morgon med en lunchkonsert. Jag hoppas på att få hinna se lite av skolan för det verkar intressant och fin.
maten väntar...
Nu befinner jag mig på Piteås stadshotell inför kvällen konsert i Acusticum, en sal där du själv väljer akustik. Vi kör samma program som helgen och avslutar i morgon med en lunchkonsert. Jag hoppas på att få hinna se lite av skolan för det verkar intressant och fin.
maten väntar...
lördag 14 november 2009
Värnplikts medlaj
Innan dagens finalkonsert hölls en kortare cermoni där alla värnpliktiga blev tilldelade sin värnplikts medlaj. Tidigt kan vissa tycka men för en musiker inom försvarsmakten är det en tradition att bära medaljen på finalkonserten. Lyckligtvis blev alla godkända och ingen blev nekad sin medalj. Nu väntar den stora finalkonserten i berwaldhallen i morgon kl 16.00. Där kommer min far, farfar och Axel befinna sig. Under kvällens föreställning i Eskilstunas konsertsal Lokomotivet befann sig mamma, mormor, morfar och syrra. Det blev en lyckad konsert med fullsatt publik!
Dagarna går och de sista stora punkterna är snart strukna. Visst längtar man till muck men nu under sluttampen njuter man av varje ögonblick och skratt. Vi har fått vara med om så mycket som jag aldrig någonsin kommer kunna göra om. Ett år fyllt av rik spänning och erfarenhet som jag stolt tackar för.
Nu kallar sängen inför morgondagens finalkonsert.
Dagarna går och de sista stora punkterna är snart strukna. Visst längtar man till muck men nu under sluttampen njuter man av varje ögonblick och skratt. Vi har fått vara med om så mycket som jag aldrig någonsin kommer kunna göra om. Ett år fyllt av rik spänning och erfarenhet som jag stolt tackar för.
Nu kallar sängen inför morgondagens finalkonsert.
måndag 9 november 2009
En helg fylld av ljuva toner
En resa till Värnamo har nu genomförts.
Under helgen har Värnamo fyllts av ljuva toner, allt från vassa kornetter till djupa tubor. I en festival fylld av musik från världens hörn har LDK spelat fanfarer för årets SM vinnare i Brassbands SM-09. Resan har gett mig nya erfarenheter i brassbands världen och ett samarbete med minibrass festival har förhoppnings vis fått upp ögonen för nya ungdomar som senare i livet ska söka till försvarsmakten som musiker.
Den största delen av helgen har vi lyssant på de tävlande lagen och bara glidit med, skönt att inte alltid stå på scenen själv. Vi gjorde ett samarbete med minibrass festivalen som ägde rum samtidigt. Under galakonserten på lördag kväll var det vi tillsammans med 70 unga musiker som öppnade andra avdelningen med papenheimer, narvamarsch och I´m in love with fairitale. Spännande att vara så många på samma gång!
Denna veckan är en intensiv repvecka inför helgens äventyr, finalkonsert. Just nu sitter jag och bloggar samtidigt som Stattin och Dufmats över "finlandia" rakt i mina öron! :)
Sjukdomen sprider sig. Snart kommer hela kåren ligga i sina sängar och hosta i takt. Vi alla är små risiga men vi har fått order om att äta vitlök så vi är friska till helgen! Det kommer nog går bra, hoppas jag.
Under helgen har Värnamo fyllts av ljuva toner, allt från vassa kornetter till djupa tubor. I en festival fylld av musik från världens hörn har LDK spelat fanfarer för årets SM vinnare i Brassbands SM-09. Resan har gett mig nya erfarenheter i brassbands världen och ett samarbete med minibrass festival har förhoppnings vis fått upp ögonen för nya ungdomar som senare i livet ska söka till försvarsmakten som musiker.
Den största delen av helgen har vi lyssant på de tävlande lagen och bara glidit med, skönt att inte alltid stå på scenen själv. Vi gjorde ett samarbete med minibrass festivalen som ägde rum samtidigt. Under galakonserten på lördag kväll var det vi tillsammans med 70 unga musiker som öppnade andra avdelningen med papenheimer, narvamarsch och I´m in love with fairitale. Spännande att vara så många på samma gång!
Denna veckan är en intensiv repvecka inför helgens äventyr, finalkonsert. Just nu sitter jag och bloggar samtidigt som Stattin och Dufmats över "finlandia" rakt i mina öron! :)
Sjukdomen sprider sig. Snart kommer hela kåren ligga i sina sängar och hosta i takt. Vi alla är små risiga men vi har fått order om att äta vitlök så vi är friska till helgen! Det kommer nog går bra, hoppas jag.
torsdag 5 november 2009
Brass SM Värnamo
Efter en Onsdag med träning i handgarnat och VPL rep ska vi idag förbereda oss inför resan till Värnamo som kommer ske under helgen. Där kommer SM i brassband hållas och vi ska spela på prisutdelning, tradition för LDK. Däremot kommer LDK:s kamratförening vara med och tävla, så vi håller väl tummarna!
Inför vår muck bal den 21 november ska vi ha en utbildningsmiddag som äger rum i kväll i lilla mässen. Vi klär upp oss och lär oss hur man beter sig på en finare fest eller bal. Nu ska vi tillbaka till hovstallet för ytterligare lite reptid.
Snart är det slutkonsert! 14 november i Eskilstuna och 15 november i Bergvallahallen. Det kommer bli en grymt bra konsert så missa inte den.
Inför vår muck bal den 21 november ska vi ha en utbildningsmiddag som äger rum i kväll i lilla mässen. Vi klär upp oss och lär oss hur man beter sig på en finare fest eller bal. Nu ska vi tillbaka till hovstallet för ytterligare lite reptid.
Snart är det slutkonsert! 14 november i Eskilstuna och 15 november i Bergvallahallen. Det kommer bli en grymt bra konsert så missa inte den.
onsdag 28 oktober 2009
Högvakt nummer 55
"Efter dagens aktivitet - fothögvakt - har de äntligen nått sin första muck, högvaktsmuck. Detta år har Livgardets dragonmusikkår genomfört hela 55 högvakter varav 45 till häst och 10 till fots. I den strålande Stockholmssolen och svala höstdagen kommer nu LDK-09 marschera fram en sista gång över yttre borggården. Ni som befinner er på slottet kl. 12.00 kommer inte glömma hur tonerna från både marsch trummorna, trumpeterna och de andra glänsande instrument studsar från vägg till vägg i ett evigt eko. Med en elegant genomförd vaktparad avslutar LDK nu sitt år vid slottets alla vaktparader. El dou dou kommer att genomföras vid obelisken efter avslutad vaktparad. En låt som de tagit med sig från resan till Belgien och som alltid kommer finnas kvar hos dem som ett minne från detta år. Tiden är nu knapp och när soldaterna rycker ut 11 december är det dags för LDK-10 att påbörja som utbildning som beriden musiksoldat och göra ett lika gott resultat som alltid."
Skribent: Anna Edlund
Skribent: Anna Edlund
torsdag 22 oktober 2009
Minnesritt
Idag har vi haft våran minnesritt, det är en extra lång ridtur som man gör sent på året för att minnas. Vi hade våran idag på eftermiddagen. Både hopp och galopp provade vi på. Förr har vi aldrig galopperat utomhus men idag gjorde vi det ett antal gånger och jag flög givetvis av en av gångerna, tappade balansen och vips så låg jag på backen. Inga skador förutom min hjälm som nu har skrapmärken av Orkans hov som slog till mig. Denna vecka är det väldigt lugnt på K1 eftersom många är hemma på permiss, det betyder att hästarna måste ridas av dagplutonen men eftersom de är så få så har vi hjälpt till att rida två ridpass. Med Kapten Victor som instruktör har jag nu klivit upp några hack i min ridutbildning! Skönt att ha ett befäl som är soppas pedagogisk som han är under lektionen! Jag hoppas på att de behöver hjälp någon men gång så jag får rida mer :)
I morgon ska vi repa och repa och åka hem! Permiss under helgen, nackdel - jag ska skriva högskoleprov på lördag och det kommer gå mindre bra. Men vad gör det, jag gör det gratis och det är en erfarenhet att bära med sig.
Nu har vi endast en högvakt kvar, det känns att det börjar närma sig slutet för gott. Jag försöker hitta en häst i Arvika som söker medryttare för att inte mista den underbara stunden på hästryggen men framförallt letar jag lägenhet i Arvika.
I morgon kommer jag inte komma upp ur sängen för jag kommer ha sådan träningsvärk, 4-5 timmars ridning känns.
I morgon ska vi repa och repa och åka hem! Permiss under helgen, nackdel - jag ska skriva högskoleprov på lördag och det kommer gå mindre bra. Men vad gör det, jag gör det gratis och det är en erfarenhet att bära med sig.
Nu har vi endast en högvakt kvar, det känns att det börjar närma sig slutet för gott. Jag försöker hitta en häst i Arvika som söker medryttare för att inte mista den underbara stunden på hästryggen men framförallt letar jag lägenhet i Arvika.
I morgon kommer jag inte komma upp ur sängen för jag kommer ha sådan träningsvärk, 4-5 timmars ridning känns.
söndag 18 oktober 2009
Fot högvakt nummer 8
Två högvakter avklarade under helgen och två återstår. I går var jag mamma och syrra på musikalen My fair lady på orcarsteatern i Stockholm. Den är att rekommendera! Mycket trevlig och rogivande för alla åldrar.
En vecka återstår innan nästa permiss. 2 dagar GSU, i morgon ska vi skjuta pistol hela dagen! 1 högvakt på Onsdag och Rep-Rid torsdag fredag. Det blir troligen våra två sista ridlektioner, synd...Övandet inför finalkonserterna 14-15 pågår för fullt. Det är svår reportuar men jag hoppas jag lyckas sätta allt så jag känner mig nöjd efter konserterna.
I fredags hade vi en konsert i Oxelösunds kyrka, inte den bästa jag gjort men mitt solo jag har i sista låten satt mer än perfekt! har alla sagt, själv kommer jag knappt ihåg hur det lär för jag var så nervös :) Hoppas jag sätter det lika bra på finalkonserterna också.
Så var det högskoleprov till helgen. Typiskt att jag anmält mig till det där provet. Det är säkert lärorikt att göra det men just nu känns det som jag inte kommer pricka ett enda rätt, det återstår och se.
Nu ska jag ladda inför morgondagens pistolskjutning! Ha de gött!
En vecka återstår innan nästa permiss. 2 dagar GSU, i morgon ska vi skjuta pistol hela dagen! 1 högvakt på Onsdag och Rep-Rid torsdag fredag. Det blir troligen våra två sista ridlektioner, synd...Övandet inför finalkonserterna 14-15 pågår för fullt. Det är svår reportuar men jag hoppas jag lyckas sätta allt så jag känner mig nöjd efter konserterna.
I fredags hade vi en konsert i Oxelösunds kyrka, inte den bästa jag gjort men mitt solo jag har i sista låten satt mer än perfekt! har alla sagt, själv kommer jag knappt ihåg hur det lär för jag var så nervös :) Hoppas jag sätter det lika bra på finalkonserterna också.
Så var det högskoleprov till helgen. Typiskt att jag anmält mig till det där provet. Det är säkert lärorikt att göra det men just nu känns det som jag inte kommer pricka ett enda rätt, det återstår och se.
Nu ska jag ladda inför morgondagens pistolskjutning! Ha de gött!
onsdag 14 oktober 2009
Kammarmusikkonsert
Kvällen bjöd på en kammarmusikkånsert i riddarhuset med de anställda ur LDK. En mycket fin konsert så ni som inte var där missade något!
Igår tog vi kort med häst inne på K1. Förhoppningsvis blir bilderna tillräckligt bra för att man vill ta hem och framkalla som ett minne. Det var riktigt blåsigt och kallt så jag hoppas de blir bra.
En hägvakt idag. Det är mycket tråkigare att berätta om en fothögvakt eftersom det är ingenting som händer, inga hästar som brallar eller så. Det mest spännande idag var att det snöade i morse när vi vaknade :) Uderbart! Snart åker skidorna på för säsongen.
I morgon är det helkårsrep på hovstallet inför kyrkokonsert i Oxelösund på fredag kväll, vi får väl se hur det går...
Jag vet inte om jag berättat den tragiska nyheten än att det inte blir någon Monaco resa alls. Vi skulle ha spelat på prinsens 50-års fest men nu har han ställt in hela kalaset. Min slutsats leder till att han fått femtioårs kris och inte vill fylla år mer men vem vet.
Nu är klockan alldeles för mycket för mig så det är dags att krypa till kojs. God natt allesammans
Igår tog vi kort med häst inne på K1. Förhoppningsvis blir bilderna tillräckligt bra för att man vill ta hem och framkalla som ett minne. Det var riktigt blåsigt och kallt så jag hoppas de blir bra.
En hägvakt idag. Det är mycket tråkigare att berätta om en fothögvakt eftersom det är ingenting som händer, inga hästar som brallar eller så. Det mest spännande idag var att det snöade i morse när vi vaknade :) Uderbart! Snart åker skidorna på för säsongen.
I morgon är det helkårsrep på hovstallet inför kyrkokonsert i Oxelösund på fredag kväll, vi får väl se hur det går...
Jag vet inte om jag berättat den tragiska nyheten än att det inte blir någon Monaco resa alls. Vi skulle ha spelat på prinsens 50-års fest men nu har han ställt in hela kalaset. Min slutsats leder till att han fått femtioårs kris och inte vill fylla år mer men vem vet.
Nu är klockan alldeles för mycket för mig så det är dags att krypa till kojs. God natt allesammans
måndag 12 oktober 2009
60 pinnar muck!
Nu är det endast 2 månader kvar tills jag blir riktig civilist igen. Tiden rullar på. Idag har vi skjutit från 200 m och det var lite svårare än 100. I morgon ska vi prova på pansarskott, spännande.
Vill också tacka alla som grattulerat mig på min födelsedag, TACK! Det blev en riktigt lyckad och fin dag.
Nu måste jag öva... Kram
Vill också tacka alla som grattulerat mig på min födelsedag, TACK! Det blev en riktigt lyckad och fin dag.
Nu måste jag öva... Kram
måndag 5 oktober 2009
Uppdatering av bilder
Efter en natt med kamouflage
Här var min sovplats, knäppetältet också kallad ensamma vargen, choklad är bra att ha :)
Ser ni Lorentzon???
Efter en trafikolycka på sjukvårdsutbildningen
Jag har skadat huvudet! Vi tränade på att linda i ett sår...
Jag mitt under en marsch
Vårt tält som vi spenderade 5 nätter i
Nilsson med isärplockat vapen framför sig
Konsert på holmen i Norrköping, de fyllde 400 år
Jag redo för sista konserten med hästarnasöndag 4 oktober 2009
891010
Till helgen är jag hemma och kommer ha öppet hus för alla som vill komma.
På lördag blir jag gammal och grå, fyller 20 år.
Du är välkommen hem till mig den 10/10 från kl 16.00. Det bjuds på paj och tårta för de intresserade. Det är bara att ringa på dörrklockan så öppnar jag.
MVH
Anna
Från Skogen till Stora mässen
I fredags hade vi en spelninge på stora mässen här på K1. En stor spridning på dagen, från att legat i knäppetält med stridsmålning på natten till att spela på stora mässen, det är inte illa. Här är vi flexibla!
Helgen har gett två fothögvakter till folket, i morgon en GSU dag på skjutbanan.
Helgen har gett två fothögvakter till folket, i morgon en GSU dag på skjutbanan.
GSU - grundläggande soldatutbildning
Tillbaka på K1 med många nya erfarenheter, var beredd på ett långt inlägg.
En spännande upplevelse är nu förbi. Om du ställer frågan "var det kul" vet jag inte vad jag ska svara. Ja det var kul när vi marscherade med tung packning, ja det var kul när vi byggde upp tälten och inte visste hur många nätter vi skulle sova där, ja det var kul när ryggen och fötterna började göra riktigt ont efter några marscher, ja det var kul när vi rev tältet 05.00 i regn. Visst har det varit en upplevelse som jag nu i efterhand inte velat gå miste om även om ryggen fortfarande värker. Gruppen blir tightare och man lär sig se nya ljusa delar i livet, vi har det inte så svårt som vi tror.
Måndag och tisdag har jag redan berättat om, sedan dess har jag inte haft tillgång till dator för att uppdatera er där hemma i de varma husen. Nu sitter jag på logementet och ska försöka sammanfatt allt från onsdagen till fredagen då det riktiga äventyret ägde rum.
Onsdag 23/9
Efter att fått ut vapnen och lärt oss de olika delarnas namn var det nu dags att dygnet runt ha dem med oss. Onsdagen startar med årets första marsch till den nya förläggningen. Dessa två veckor har gått ut på att vi inte något skall veta, operation ovisshet som det heter i Löjtnant Johansens mun. Inga frågor besvarades och inte heller avslöjades något, vi kunde endast gissa vad som komma skall. En tid och plats var det enda vi fick. Sen var det bara att gilla läget. Min gruppchef, Ewnert, fick en karta och plats. På med packning och så började vandringen. När man marscherar gör man alltid en paus efter tio minuter för att sätta packningen rätt om den klämmer åt. Sedan fortsätter man att gå i ca 50 min och 10 min paus igen osv. Som tur var gick vi som max en timma i sträck så vi behövde inte tänka så mycket på extra pauser.
När vi kom fram var det dags för mat, ISO-kärl (Isolerings kärl). Vi slapp grön påse och allt vad det heter för ISO kärl är mycket billigare, och godare kan jag tänka mig. Nackdelen med ISO är att man måste diska efter sig, det är ju vanlig mat som man öser ner i sitt egna kärl.
Tält dags, två 12 mannatält skulle nu vara grunden till vår förläggning. En latrin byggdes 100 meter bort, ett minfält sattes upp och två pissgropar vid vardera tält grävdes. Minorna var larmminor som lös upp och tjöt där fienden snubblat på tråden. Latrinen blev faktiskt mysig, bättre än ett illaluktande dass.
Eldställningar: när man är ute i fält jobbar man stridsparsvis så man kan hjälpa varandra om något händer. Samma gäller när man ska besätta eldställningar. Om en fiende skulle komma måste alla besätta sina eldställningar och hålla vakt. Två och två får man en angiven plats där man ska befinna sig vid hot. Jag och Stenqvist var ett ultimat par. Efter att ha byggt klart allt tränade vi på att besätta eldställningar, vi satt i tälten och Löjtnant ropade besätt eldställningar och alla rusade ut till angiven plats. Detta tränade vi på om och om igen. På natten har man en kamin i tältet för att få upp värmen och hålla ute kylan. En timme och en kvart vardera satt vi uppe på natten för att passa elden. Det var en charm i det hela, varmt och mysigt. Elden knastrade där man satt och drack varm choklad och åt mackor som var rostade på kaminen. Det gick att vänja sig vid timmen vid kaminen.
Första natten i tältet var värst. När jag precis hade somnat gick en mina och alla var tvungna att besätta eldställningar, på med alla saker fort och dra med sig stridsutrustningen inklusive vapen, ut i kylan! Denna sridsutrustning som alltid ska vara på och detta vapen som inte får släppas med blicken, man kan spy på alla saker.
Skogen är då vacker i sitt nattsken. Borsta tänderna med en stjärnklar himmel och skogens sus är mycket bättre än ett badrum, rekommenderar skogen i dess lägen då den är som finast.
Torsdag 24/9
06.00 ännu en mina går och alla kommer ur sovsäcken mycket fort. Minibusstur till Livgardet där vi under två dagar ska ha utbildning i Glock 17(pistol) tillsammans med AMP. Jag kände mig som en gangster där jag stod med min pistol i hölstret beredd på att dra och skjuta mot fienden. Marsch tillbaka till lägret och sedan iordningställande av tält eftersom det regnat mitt på dagen. När vi sedan skulle lägga oss på kvällen var man spänd på att något djur skulle utlösa ytterligare en larmmina men där jag satt och var orolig för att behöva rusa upp ur den vara sovsäcken kom jag att tänka på en sak: det är lika bra att ta läget som det är just nu och sova lugnt för man vet aldrig om det kommer hända något så det är ingen ide att ta ut något i förväg. Så måste man tänka som en brandman också tror jag, det är ingen ide att gå och oroa sig i onödan, om det kommer ett larm kommer det ett larm och då gör man det bästa av situationen.
Fredag 25/9
Löning på fredag. Förmiddagen gav teori i säkerhetsbestämmelser på hur man ska beter sig säkrast med vapen. Vi skrev två prov där alla var tvungna att ha rätt för att få skjuta AK5.
Ytterligare en marsch till skjutbanan där vi sköt pistol. Krama om och tryck av mjukt så sitter kulan mitt i låret, tillräckligt skadligt för att fienden ska överleva men inte fortsätta vara ett hot. Hej då till AMP och marsch tillbaka till förläggningen för mat och åter en kväll i tält.
Lördag 26/9
Minibuss till skjutbanan ”sofiero” för att skjuta med vår AK5 Cesar för första gången. Det var på tiden nu efter att ha burit runt på den hela tiden, usla vapen! Vi började på utomhusbanan för att ställa in siktet rätt. AK5 är mycket lättare att skjuta med än pistol, mindre rekyl och lättare att sikta. På eftermiddagen lyxade vi till det lite och använde oss av inomhusbanan. Då slipper man gå fram till tavlan för att markera och se vart man träffat, inomhus finns det monitorer vid allas skjut plats! Hur skönt som helst. Känslan av att träffa mitt i prick nästan hela tiden är lite läskigt, tänk vad lätt det är att döda, jag hade bara skjutit i några timmar och träffade redan mitt i prick! Det är helt sjukt, vapen borde förbjudas… Men kul är det, på rätt nivå. Det gick faktiskt riktigt bra för mig att skjuta, vi sköt enligt en skjutbok där man kan få vackra medaljer om man skjuter bra=prisskjutning. Jag var bäst bland tjejerna J och en av de bästa över lag, det trodde jag aldrig.
Efter att fått leka lite på banan väntade marschen tillbaka till förläggningen. Riktigt trevlig promenad med vacker utsikt och alla höst träd som sken upp med hjälp av solen. Man kan inte klaga på läget i alla fall.
Söndag 27/9
Sofiero inomhusbanan väntade på oss, från förläggningen med minibuss och skjutandet började direkt. Vi fortsatte med prisskjutning och ISO mat till lunch. På eftermiddagen gav vi upp skjutandet tidigare än vi trodde, man blir trött i huvudet av att hålla på hela dagen. Med minibuss ytterligare en gång, skönt, åkte vi tillbaka till förläggningen och ställde genast upp. Gruppcheferna fick nya direktiv, plats och karta. Det var dags för ett dopp… Efter viss många dagar i fält måste man tvätta sig ordentligt för att undvika otrevliga sjukdomar, nu var det vår tur. Vi gick oss varma till sjön och slängde slant om vilka som skulle bada först, tjejerna eller killarna. Vi hade turen med oss och fick den första tiden. Av med alla kläder, handduk och vapnet i handen och sen ett dopp i den iskalla sjön. Uppfriskande och underbart vackert! Kvällssolen sken över sjön och vi kunde inte haft en bättre kväll med det vädret och det uppfriskande doppet. Ett minne för livet. Efter doppet satt vi och grillade korv runt en varm eld. Ett riktigt bra avslut. Befälen sa givetvis att det gått halvtid i fält men vi trodde dem inte, och det visade sig senare att vi hade rätt. Marsch tillbaka till förläggningen för att sova ytterligare en natt i tält. Nästa morgon skulle vi upp 05.00.
Måndag 28/9
Som vi misstänkte, vi skulle riva förläggningen i mörker denna tidiga morgon. Vi hade haft riktigt tur med vädret hela veckan, det hade endast kommit en regnskur mitt på dagen en dag men nu… Regnet öste ner när jag gick ut från tältet och det blev till att packa ihop med regnkläder på, allt blött. Och till uppställningen slutade det regna! En marsch till Livgardet där vi sedan gjorde omprov på de frågor vi inte klara på säkerhetsprovet. Mat i matsalen!!!! Underbart skönt. På eftermiddagen skulle vi använda oss av skjutbanan men det var beredskapsövning och det går före allt så vi fick gå tillbaka och vårda saker som vi hade haft i fält. Sedan kommer pricken över i:et, Löjtnant Johansen fick en perfekt ide om att vi skulle springa hinderbanan i stridsutrustningen, yippie… Jobbigt och sandigt men eftersom vi tävlade i lag hjälptes i åt och det blev faktiskt kul.
Tillbaka på ett logement med säng värmde hjärtat gott, den natten sov vi alla djupt.
Tisdag 29/9
När tiden i tält tagit slut hade vi alla mer energi på dagarna, dock inte mycket mer men lite. Morgonen las på eget rep, det behövdes kan man säga. Vi hade inte spelat på 5 dagar och det kändes när man tog de första tonerna. Men sakta och säkert gick det framåt.
Eftermiddagen bjöd på marsch till skjutbana och teori på plats av Sergeant Linfeldt. När man strider räcker det inte med att kunna skjuta mitt i prick på en skjutbana, man måste kunna smyga i skogen och gå i olika formationer. Vi lärde oss att smyga, krypa på alla fyra, åla oss fram och hasa oss fram så tyst som möjligt. Stridskollon, skyttelinje och plog var några nya ord som vi lärde oss.
Skjutbanan nästa, utomhus med skymning. På sätt och vis var det lättar att skjuta ute för det var klarare ljus. Men tiden gick och det mörknade. Vi provade på att använda såkallade spårljus då skottet lyses upp, spännande och coolt. När det hade blivit för mörkt avmarscherade vi tillbaka till Livgardet med en vit ficklampa fram och en röd bak, precis som det ska vara.
Onsdag 30/9
Egen överspelning på morgonen plus ett innebandy pass, det var länge sedan.
Teori i skogen med Sergeant Linfeldt, repetition och nya saker. ”Bössa mössa mask, töm tarm task” är en ramsa att komma ihåg innan strid.
Minibuss till inomhus skjutbanan där de vanliga rutinerna följdes, sedan en varm dusch och mjuk säng.
Torsdag 1/10
Sjukvårdsutbildning.
Efter ca 9 månader i lumpen får vi nu sjukvårdsutbildning. Det var verkligen på tiden. LABCDE kanske någon känner igen. Det är den grundläggande regeln där man kan ge en skadad person första hjälpen. De flesta vet nog ungefär hur en sjukvårdsutbildning med första hjälpen ser ut. Det som var bra med den här utbildningen var att vi fick prova på det mesta praktiskt. Någon i gruppen spelade att den hade en skada och sedan var det upp till resterande att hjälpa den skadade. När det var jag som skådespelade fick jag låna en vapenrock där det satt fast en kniv i vänstra armen. Tyvärr gjorde mina vänner fel och drog ur kniven innan de plåstrade om mig, det ska man inte göra får då blöder det mer, så vi lärde oss något nytt.
På eftermiddagen gick vi igenom trafikolyckor och även här gjorde vi allt praktiskt. Jag var en svårt skadad chaufför som hade krockat ordentligt, var inte vid medvetandet och hade ett sår i pannan. Det gick knappast att hålla sig för skratt när alla jobbar på med en runtom, kul och lärorikt.
För att höja vår utbildning ett snäpp fick vi också lära oss Hjärt och lungräddning, visst har man gjort det i skolan ett par gånger men det behövs repetition. Nu har jag intyg på att jag gått den utbildningen.
Torsdag 1/10 och Fredag 2/10
18.oo torsdag kväll stod vi uppställda med stridsutrustning innerligt förväntansfulla på kvällens drama. V fick en grönpåse och ett kitt med maskeringsfärg vardera till alla stridspar. En kort promenad till närmsta skog där vi på tio minuter skulle maskera oss med färg och växter. Riktigt kul att kleta på färg i ansiktet men ack så obekvämt när det stelnat. Karta och plats och inget mer. Marschen var igång och vi hade ingen aning om hur länge vi skulle vara uppe denna natt. Framme vid punkt ett skulle vi skjuta ner fiender med spårljus. Efter denna övning i mörkret kom nästa plats. Marschen fortsatte längs en grusväg där endast månens starka sken lyste upp vägen åt oss. Det var nästan fullmåne och en mycket vacker kväll. Framme vid punkt två satte vi oss i igelkottsformation för att hålla koll. Tysta som små djur frös vi i väntan på nya direktiv. Vi hör någon komma gåendes och vi vågar knappt andas. Stadig takt. Det är fler. Någon rör sig på vägen 10 meter ifrån oss. Kommer de anfalla, vad ska vi göra då? Pulsen stiger. Det är ca 7 personer som i stadig takt marscherar förbi endast 10 meter ifrån oss. Hur länge till kan jag hålla andan… De går förbi, eller. Ja det gör de. De fortsätter förbi. Skönt. Det var bara en helt annan grupp som inte hade något med oss att göra. Vad skulle vi gjort om de anfallit oss, riktat vapnet och sagt pang pang som vi övat på eller… Ja ja nu var det ingen fara men läskigt var det i alla fall. Vi fortsatte vänta och hörde sedan en minibuss närma sig. Johansen ropade på oss och vi klev fram. Nu var det dags för nästa övning, knäppetält…
Klockan är närmare 23.00 och där står vi mitt i skogen med ett knäppetält fastspänt på vår ryggsäck och en kniv i skärpet. Nu skulle vi bygga upp vårt knäppetält som är ett enmammatält utrustat med endast en presenning. Man binder upp ett hörn i ett träd, letar pinnar för att sätta fast de andra hörnen i backen och slanor för att fint böja en båge för att hålla tältet uppe. Detta är svårt som det är men ännu svårare i mörker. 00.00 när jag äntligen fått upp tältet hyfsat, tillräckligt för att kunna krypa in, satte jag på mig underställ och sprang en liten rundtur. Innan man kryper ner ska man vara varm för att sedan med hjälp av sovsäck och liggunderlag behålla värmen. När jag kryper ner river jag nästan hela tältet. 03.00 skulle väckarklockan ringa. Jag som absolut inte har svårt för att sova på konstiga ställen tänkte att det blir lätt att sova här men icke sa nicke. Jag hade en rot i ryggen och låg och skakade hela natten. Det var frost den natten. Lyckades slumra till lite men det blev inte mycket till sömn. När väckarklockan äntligen ringde tog jag en kopp med varm choklad, det värmde gott. 04.00 Uppställning och punkt tre var Livgardet. Sista marschen! På plats tvättade vi av oss färgen i ansiktet och inväntade bussen som skulle ta oss tillbaka till kära kavalleri kasern. Bussresan gick riktigt fort eftersom jag sov hela tiden.
Så glad som jag var i fredags har jag aldrig varit när jag klev in genom valvet till K1. Skönt att vara här, och framför allt att träffa hästarna igen. Nu är det bara att vänta på nästa permission som är nästa helg…
En upplevelse som inte glöms i första taget, skönt att ha det överstökat. Man ser med nya ögon på vissa saker, som t.ex. kudden!
En spännande upplevelse är nu förbi. Om du ställer frågan "var det kul" vet jag inte vad jag ska svara. Ja det var kul när vi marscherade med tung packning, ja det var kul när vi byggde upp tälten och inte visste hur många nätter vi skulle sova där, ja det var kul när ryggen och fötterna började göra riktigt ont efter några marscher, ja det var kul när vi rev tältet 05.00 i regn. Visst har det varit en upplevelse som jag nu i efterhand inte velat gå miste om även om ryggen fortfarande värker. Gruppen blir tightare och man lär sig se nya ljusa delar i livet, vi har det inte så svårt som vi tror.
Måndag och tisdag har jag redan berättat om, sedan dess har jag inte haft tillgång till dator för att uppdatera er där hemma i de varma husen. Nu sitter jag på logementet och ska försöka sammanfatt allt från onsdagen till fredagen då det riktiga äventyret ägde rum.
Onsdag 23/9
Efter att fått ut vapnen och lärt oss de olika delarnas namn var det nu dags att dygnet runt ha dem med oss. Onsdagen startar med årets första marsch till den nya förläggningen. Dessa två veckor har gått ut på att vi inte något skall veta, operation ovisshet som det heter i Löjtnant Johansens mun. Inga frågor besvarades och inte heller avslöjades något, vi kunde endast gissa vad som komma skall. En tid och plats var det enda vi fick. Sen var det bara att gilla läget. Min gruppchef, Ewnert, fick en karta och plats. På med packning och så började vandringen. När man marscherar gör man alltid en paus efter tio minuter för att sätta packningen rätt om den klämmer åt. Sedan fortsätter man att gå i ca 50 min och 10 min paus igen osv. Som tur var gick vi som max en timma i sträck så vi behövde inte tänka så mycket på extra pauser.
När vi kom fram var det dags för mat, ISO-kärl (Isolerings kärl). Vi slapp grön påse och allt vad det heter för ISO kärl är mycket billigare, och godare kan jag tänka mig. Nackdelen med ISO är att man måste diska efter sig, det är ju vanlig mat som man öser ner i sitt egna kärl.
Tält dags, två 12 mannatält skulle nu vara grunden till vår förläggning. En latrin byggdes 100 meter bort, ett minfält sattes upp och två pissgropar vid vardera tält grävdes. Minorna var larmminor som lös upp och tjöt där fienden snubblat på tråden. Latrinen blev faktiskt mysig, bättre än ett illaluktande dass.
Eldställningar: när man är ute i fält jobbar man stridsparsvis så man kan hjälpa varandra om något händer. Samma gäller när man ska besätta eldställningar. Om en fiende skulle komma måste alla besätta sina eldställningar och hålla vakt. Två och två får man en angiven plats där man ska befinna sig vid hot. Jag och Stenqvist var ett ultimat par. Efter att ha byggt klart allt tränade vi på att besätta eldställningar, vi satt i tälten och Löjtnant ropade besätt eldställningar och alla rusade ut till angiven plats. Detta tränade vi på om och om igen. På natten har man en kamin i tältet för att få upp värmen och hålla ute kylan. En timme och en kvart vardera satt vi uppe på natten för att passa elden. Det var en charm i det hela, varmt och mysigt. Elden knastrade där man satt och drack varm choklad och åt mackor som var rostade på kaminen. Det gick att vänja sig vid timmen vid kaminen.
Första natten i tältet var värst. När jag precis hade somnat gick en mina och alla var tvungna att besätta eldställningar, på med alla saker fort och dra med sig stridsutrustningen inklusive vapen, ut i kylan! Denna sridsutrustning som alltid ska vara på och detta vapen som inte får släppas med blicken, man kan spy på alla saker.
Skogen är då vacker i sitt nattsken. Borsta tänderna med en stjärnklar himmel och skogens sus är mycket bättre än ett badrum, rekommenderar skogen i dess lägen då den är som finast.
Torsdag 24/9
06.00 ännu en mina går och alla kommer ur sovsäcken mycket fort. Minibusstur till Livgardet där vi under två dagar ska ha utbildning i Glock 17(pistol) tillsammans med AMP. Jag kände mig som en gangster där jag stod med min pistol i hölstret beredd på att dra och skjuta mot fienden. Marsch tillbaka till lägret och sedan iordningställande av tält eftersom det regnat mitt på dagen. När vi sedan skulle lägga oss på kvällen var man spänd på att något djur skulle utlösa ytterligare en larmmina men där jag satt och var orolig för att behöva rusa upp ur den vara sovsäcken kom jag att tänka på en sak: det är lika bra att ta läget som det är just nu och sova lugnt för man vet aldrig om det kommer hända något så det är ingen ide att ta ut något i förväg. Så måste man tänka som en brandman också tror jag, det är ingen ide att gå och oroa sig i onödan, om det kommer ett larm kommer det ett larm och då gör man det bästa av situationen.
Fredag 25/9
Löning på fredag. Förmiddagen gav teori i säkerhetsbestämmelser på hur man ska beter sig säkrast med vapen. Vi skrev två prov där alla var tvungna att ha rätt för att få skjuta AK5.
Ytterligare en marsch till skjutbanan där vi sköt pistol. Krama om och tryck av mjukt så sitter kulan mitt i låret, tillräckligt skadligt för att fienden ska överleva men inte fortsätta vara ett hot. Hej då till AMP och marsch tillbaka till förläggningen för mat och åter en kväll i tält.
Lördag 26/9
Minibuss till skjutbanan ”sofiero” för att skjuta med vår AK5 Cesar för första gången. Det var på tiden nu efter att ha burit runt på den hela tiden, usla vapen! Vi började på utomhusbanan för att ställa in siktet rätt. AK5 är mycket lättare att skjuta med än pistol, mindre rekyl och lättare att sikta. På eftermiddagen lyxade vi till det lite och använde oss av inomhusbanan. Då slipper man gå fram till tavlan för att markera och se vart man träffat, inomhus finns det monitorer vid allas skjut plats! Hur skönt som helst. Känslan av att träffa mitt i prick nästan hela tiden är lite läskigt, tänk vad lätt det är att döda, jag hade bara skjutit i några timmar och träffade redan mitt i prick! Det är helt sjukt, vapen borde förbjudas… Men kul är det, på rätt nivå. Det gick faktiskt riktigt bra för mig att skjuta, vi sköt enligt en skjutbok där man kan få vackra medaljer om man skjuter bra=prisskjutning. Jag var bäst bland tjejerna J och en av de bästa över lag, det trodde jag aldrig.
Efter att fått leka lite på banan väntade marschen tillbaka till förläggningen. Riktigt trevlig promenad med vacker utsikt och alla höst träd som sken upp med hjälp av solen. Man kan inte klaga på läget i alla fall.
Söndag 27/9
Sofiero inomhusbanan väntade på oss, från förläggningen med minibuss och skjutandet började direkt. Vi fortsatte med prisskjutning och ISO mat till lunch. På eftermiddagen gav vi upp skjutandet tidigare än vi trodde, man blir trött i huvudet av att hålla på hela dagen. Med minibuss ytterligare en gång, skönt, åkte vi tillbaka till förläggningen och ställde genast upp. Gruppcheferna fick nya direktiv, plats och karta. Det var dags för ett dopp… Efter viss många dagar i fält måste man tvätta sig ordentligt för att undvika otrevliga sjukdomar, nu var det vår tur. Vi gick oss varma till sjön och slängde slant om vilka som skulle bada först, tjejerna eller killarna. Vi hade turen med oss och fick den första tiden. Av med alla kläder, handduk och vapnet i handen och sen ett dopp i den iskalla sjön. Uppfriskande och underbart vackert! Kvällssolen sken över sjön och vi kunde inte haft en bättre kväll med det vädret och det uppfriskande doppet. Ett minne för livet. Efter doppet satt vi och grillade korv runt en varm eld. Ett riktigt bra avslut. Befälen sa givetvis att det gått halvtid i fält men vi trodde dem inte, och det visade sig senare att vi hade rätt. Marsch tillbaka till förläggningen för att sova ytterligare en natt i tält. Nästa morgon skulle vi upp 05.00.
Måndag 28/9
Som vi misstänkte, vi skulle riva förläggningen i mörker denna tidiga morgon. Vi hade haft riktigt tur med vädret hela veckan, det hade endast kommit en regnskur mitt på dagen en dag men nu… Regnet öste ner när jag gick ut från tältet och det blev till att packa ihop med regnkläder på, allt blött. Och till uppställningen slutade det regna! En marsch till Livgardet där vi sedan gjorde omprov på de frågor vi inte klara på säkerhetsprovet. Mat i matsalen!!!! Underbart skönt. På eftermiddagen skulle vi använda oss av skjutbanan men det var beredskapsövning och det går före allt så vi fick gå tillbaka och vårda saker som vi hade haft i fält. Sedan kommer pricken över i:et, Löjtnant Johansen fick en perfekt ide om att vi skulle springa hinderbanan i stridsutrustningen, yippie… Jobbigt och sandigt men eftersom vi tävlade i lag hjälptes i åt och det blev faktiskt kul.
Tillbaka på ett logement med säng värmde hjärtat gott, den natten sov vi alla djupt.
Tisdag 29/9
När tiden i tält tagit slut hade vi alla mer energi på dagarna, dock inte mycket mer men lite. Morgonen las på eget rep, det behövdes kan man säga. Vi hade inte spelat på 5 dagar och det kändes när man tog de första tonerna. Men sakta och säkert gick det framåt.
Eftermiddagen bjöd på marsch till skjutbana och teori på plats av Sergeant Linfeldt. När man strider räcker det inte med att kunna skjuta mitt i prick på en skjutbana, man måste kunna smyga i skogen och gå i olika formationer. Vi lärde oss att smyga, krypa på alla fyra, åla oss fram och hasa oss fram så tyst som möjligt. Stridskollon, skyttelinje och plog var några nya ord som vi lärde oss.
Skjutbanan nästa, utomhus med skymning. På sätt och vis var det lättar att skjuta ute för det var klarare ljus. Men tiden gick och det mörknade. Vi provade på att använda såkallade spårljus då skottet lyses upp, spännande och coolt. När det hade blivit för mörkt avmarscherade vi tillbaka till Livgardet med en vit ficklampa fram och en röd bak, precis som det ska vara.
Onsdag 30/9
Egen överspelning på morgonen plus ett innebandy pass, det var länge sedan.
Teori i skogen med Sergeant Linfeldt, repetition och nya saker. ”Bössa mössa mask, töm tarm task” är en ramsa att komma ihåg innan strid.
Minibuss till inomhus skjutbanan där de vanliga rutinerna följdes, sedan en varm dusch och mjuk säng.
Torsdag 1/10
Sjukvårdsutbildning.
Efter ca 9 månader i lumpen får vi nu sjukvårdsutbildning. Det var verkligen på tiden. LABCDE kanske någon känner igen. Det är den grundläggande regeln där man kan ge en skadad person första hjälpen. De flesta vet nog ungefär hur en sjukvårdsutbildning med första hjälpen ser ut. Det som var bra med den här utbildningen var att vi fick prova på det mesta praktiskt. Någon i gruppen spelade att den hade en skada och sedan var det upp till resterande att hjälpa den skadade. När det var jag som skådespelade fick jag låna en vapenrock där det satt fast en kniv i vänstra armen. Tyvärr gjorde mina vänner fel och drog ur kniven innan de plåstrade om mig, det ska man inte göra får då blöder det mer, så vi lärde oss något nytt.
På eftermiddagen gick vi igenom trafikolyckor och även här gjorde vi allt praktiskt. Jag var en svårt skadad chaufför som hade krockat ordentligt, var inte vid medvetandet och hade ett sår i pannan. Det gick knappast att hålla sig för skratt när alla jobbar på med en runtom, kul och lärorikt.
För att höja vår utbildning ett snäpp fick vi också lära oss Hjärt och lungräddning, visst har man gjort det i skolan ett par gånger men det behövs repetition. Nu har jag intyg på att jag gått den utbildningen.
Torsdag 1/10 och Fredag 2/10
18.oo torsdag kväll stod vi uppställda med stridsutrustning innerligt förväntansfulla på kvällens drama. V fick en grönpåse och ett kitt med maskeringsfärg vardera till alla stridspar. En kort promenad till närmsta skog där vi på tio minuter skulle maskera oss med färg och växter. Riktigt kul att kleta på färg i ansiktet men ack så obekvämt när det stelnat. Karta och plats och inget mer. Marschen var igång och vi hade ingen aning om hur länge vi skulle vara uppe denna natt. Framme vid punkt ett skulle vi skjuta ner fiender med spårljus. Efter denna övning i mörkret kom nästa plats. Marschen fortsatte längs en grusväg där endast månens starka sken lyste upp vägen åt oss. Det var nästan fullmåne och en mycket vacker kväll. Framme vid punkt två satte vi oss i igelkottsformation för att hålla koll. Tysta som små djur frös vi i väntan på nya direktiv. Vi hör någon komma gåendes och vi vågar knappt andas. Stadig takt. Det är fler. Någon rör sig på vägen 10 meter ifrån oss. Kommer de anfalla, vad ska vi göra då? Pulsen stiger. Det är ca 7 personer som i stadig takt marscherar förbi endast 10 meter ifrån oss. Hur länge till kan jag hålla andan… De går förbi, eller. Ja det gör de. De fortsätter förbi. Skönt. Det var bara en helt annan grupp som inte hade något med oss att göra. Vad skulle vi gjort om de anfallit oss, riktat vapnet och sagt pang pang som vi övat på eller… Ja ja nu var det ingen fara men läskigt var det i alla fall. Vi fortsatte vänta och hörde sedan en minibuss närma sig. Johansen ropade på oss och vi klev fram. Nu var det dags för nästa övning, knäppetält…
Klockan är närmare 23.00 och där står vi mitt i skogen med ett knäppetält fastspänt på vår ryggsäck och en kniv i skärpet. Nu skulle vi bygga upp vårt knäppetält som är ett enmammatält utrustat med endast en presenning. Man binder upp ett hörn i ett träd, letar pinnar för att sätta fast de andra hörnen i backen och slanor för att fint böja en båge för att hålla tältet uppe. Detta är svårt som det är men ännu svårare i mörker. 00.00 när jag äntligen fått upp tältet hyfsat, tillräckligt för att kunna krypa in, satte jag på mig underställ och sprang en liten rundtur. Innan man kryper ner ska man vara varm för att sedan med hjälp av sovsäck och liggunderlag behålla värmen. När jag kryper ner river jag nästan hela tältet. 03.00 skulle väckarklockan ringa. Jag som absolut inte har svårt för att sova på konstiga ställen tänkte att det blir lätt att sova här men icke sa nicke. Jag hade en rot i ryggen och låg och skakade hela natten. Det var frost den natten. Lyckades slumra till lite men det blev inte mycket till sömn. När väckarklockan äntligen ringde tog jag en kopp med varm choklad, det värmde gott. 04.00 Uppställning och punkt tre var Livgardet. Sista marschen! På plats tvättade vi av oss färgen i ansiktet och inväntade bussen som skulle ta oss tillbaka till kära kavalleri kasern. Bussresan gick riktigt fort eftersom jag sov hela tiden.
Så glad som jag var i fredags har jag aldrig varit när jag klev in genom valvet till K1. Skönt att vara här, och framför allt att träffa hästarna igen. Nu är det bara att vänta på nästa permission som är nästa helg…
En upplevelse som inte glöms i första taget, skönt att ha det överstökat. Man ser med nya ögon på vissa saker, som t.ex. kudden!
tisdag 22 september 2009
Ladda, patron ur
Nu har vi ägnat mycket mycket tid år vår nya dyrbarhet. Vi släpper den inte med blicken och den får till och med följa med in på toaletten! Ja, man får inte lämna vapnet. 1.25 meter max! Det är skönt att låsa in det igen efter en hel dags släpande. Idag har vi plockat isär det och lärt oss hur det funkar när en kula lämnar vapnet. Det gick väldigt bra för mig när vi på tid plockade isär och ihop vapnet, var först ett par gånger, riktigt kul! I morgon tror jag det blir skogen en stund och det ryktas om pistolutbildning på torsdag fredag. Det är roligare än vad jag trodde, hoppas tiden går fort och vi slipper göra allt tråkigt:)
måndag 21 september 2009
09-09-21 och dags för gröntjänst
Efter hela 9 månader befinner vi oss nu i Kungsängen för vår gröntjänst.
Vi hämtade ut vårt vapen, AK 5:a Cesar, sprillans nytt. Hela morgondagen kommer att gå åt till att lära sig ta isär och sätta ihop det igen. Det känns lite jobbigt att vara här och inte i K1 men några dagar ska vi nog överleva hoppas jag... Jag har ett lgaer med choklad så jag klarar mig nog :)
Nu sitter jag här och snörvlar, både allergi och förkylning, det är ju typiskt. Nu ska jag göra mig iordning och lägga mig tidigt! God natt i förskott
Vi hämtade ut vårt vapen, AK 5:a Cesar, sprillans nytt. Hela morgondagen kommer att gå åt till att lära sig ta isär och sätta ihop det igen. Det känns lite jobbigt att vara här och inte i K1 men några dagar ska vi nog överleva hoppas jag... Jag har ett lgaer med choklad så jag klarar mig nog :)
Nu sitter jag här och snörvlar, både allergi och förkylning, det är ju typiskt. Nu ska jag göra mig iordning och lägga mig tidigt! God natt i förskott
söndag 20 september 2009
Norrköping - en lyxrea
Ett gott slut gjordes med en fin resa till Norrköping. Nu har vi ställt in hästarna för gott, inge fler konserter tillsammans med våra fyrbenta djur. Synd men pm man ser tillbaka på året har det varit en erfarenhet för livet.
När vi anlände till norrköping stallades hästarna på en ridklubb i närheten av vårt hotell, smidigt och enkelt. Kaskad är som en helt annan häst då han inte är hemma i sin egna box. Jag kunde rykta honom utan att binda upp honom! Det skulle aldrig gå på K1.
Förutom att Fåglefeldts grimskaft gick sönder till Oxå och en lös häst sprang runt var allt lyckat. Hästarna fick lite spel och hoppade runt när Oxå var fri men de lugnade ner sig snabbt. Det är lite roligare när det händer något som denna gång bara ingen gör illa sig.
Vi red en parad till Holmens bruk där vi spelade en konsert eftersom Holmen fyller 400 år i år och de är en av sponsorerna till Beridna Högvakten. Sedan fortsatte paraden till Tyska torget där vi satte sista ridande figget. Kul men också sorgligt.
En lyxresa var det ja. Alla bodde på egna hotellrum, jag fick ett dubbelrum med grymt sköna sängar. Maten var den bästa hittils, till och med efterrätt! Spelningen i Norrköping är en av de få som vi får betalt för att genomföra. Oftast kostar en orkester som LDK, AMK eller MMK bara mat, logi och transport om jag inte miss-minner mig.
Nu är det gröntjänst i två veckor så jag säger hej då för en tid framöver!
onsdag 16 september 2009
The kung
Spelning för kungen börjar nu bli min vardag. I tisdags var det rixmötesöppnande och vi fanns på plats för att spela en liten trudilut. Kungen passerade oss två gånget då vi spelade Arméns paradmarsch. Han och Silvia gick först och sedan de tre syskona efter.
Det är inte varje dag man stöter på kungligheter men för oss börjar det bli en vana. I måndags nr vi åt middag på restaurang mötte vi prinsen i dörren på väg ut. Jag tänkte inte på att det var han förrän han passerat, pinsamt. När vi repar på hovstallet händer det att någon av syskona kommer gående förbi fönstret.
Så är livet för mig nu.
I morgon ska vi resa igen, till Norrköping med hästarna. Det blir uppdatering till helgen sen kommer det nog inte bli så mycket uppdateringar på någon eller några veckor för vi ska till Kungsängen och ha vårna GSU(grundläggande soldatutbildning) vecka 39 och 40. Men jag överlever så var inte oroliga :)
Det är inte varje dag man stöter på kungligheter men för oss börjar det bli en vana. I måndags nr vi åt middag på restaurang mötte vi prinsen i dörren på väg ut. Jag tänkte inte på att det var han förrän han passerat, pinsamt. När vi repar på hovstallet händer det att någon av syskona kommer gående förbi fönstret.
Så är livet för mig nu.
I morgon ska vi resa igen, till Norrköping med hästarna. Det blir uppdatering till helgen sen kommer det nog inte bli så mycket uppdateringar på någon eller några veckor för vi ska till Kungsängen och ha vårna GSU(grundläggande soldatutbildning) vecka 39 och 40. Men jag överlever så var inte oroliga :)
måndag 14 september 2009
Facebook träsket!
Då har man hamnat i facebook träsket, men det var bättre än jag trodde i alla fall.
Växjö
Och så var näst sista resan med våra fyrbenta vänner slut.
01.30 la jag mig i sängen för att sova i natt. En lång bussresa och därefter lasta ur hästar tar sin tid. I går hade vi två uppträdanden på stora torget i Växjö. Ett för allmänheten och ett där jordbruksministrar från EU fanns på plats. När man är ute på en resa tillsammans med hästarna läggs stora delen av tiden på hästarna. Natt till söndag bodde de på en ridskola som låg lite utanför Växjö. De verkade trivas och gilla läget. Vi bodde på hotell med en underbar säng, dock sov jag inte så bra eftersom det var lördag kväll och folk stod och skrek under vårt fönster.
Under lördagkvällen träffade jag min vän Anna-Sara från Kil som nu bor i Växjö sedan 1 månad tillbaka, hon jobbar som ungdomsledare i missionskyrkan nu. Det var riktigt kul att träffa henne och se hur hon hade det för det var mycket länge sedan sist. När man bor ihop med samma människor hela tiden och gör allting tillsammans dygnet runt är det skönt att ibland komma bort och träffa vänner från kära Värmland.
Idag har vi en sådan strödag igen, lagomt kul. Vi vårdade av utrustningen som vi haft i helgen och hängde tillbaka in i högvaktskammaren. Nu ska vi ha stämrep men eftersom vår stämledare inte är här ska vi ha det 17.30 i kväll. Så då passade jag på att uppdatera bloggen.
Jo det här med organisationer som inte fungerar var det också... Just nu är jag trött på allt som inte funkar, ska det vara så svårt! För att vi ska få mat i matsalen måste ett av våra befäl beställa maten till oss. Detta har befälet missat flera gånger och de som jobbar i matsalen är måttligt trötta på det. Vi blir utan man i dag och får istället äta på restaurang! Jag åt lövbigg till lunch, mums! Ibland kan det vara en fördel men oftast en nackdel. Att göra allt på de smidigaste och enklaste sättet är inte försvarsmakten så bra på alltid. Det gör att man blir väldigt trött på att ingenting är planerat, det bara verkar som det. Bara för att det är försvarsmakten ska allt krånglas till lite extra. T.ex. när vi bodde på hotel under helgen skulle hela bussen urlastas för att minska stöldrisk. Stövlarna som alla kämpat med att putsa upp stod längst bak i bussen och jag frågade om de inte kunde stå kvar där eftersom de bara skulle bli förstörda om vi bar in och ut dem i onödan. Vem tar ett par stövlar? Men eftersom allt skulle urlastas var vi tvugna att ta dem med oss också, idiotiskt tycker jag.
Nu ska jag rycka upp mig och öva lite istället för att sitta här och ödsla tid.
01.30 la jag mig i sängen för att sova i natt. En lång bussresa och därefter lasta ur hästar tar sin tid. I går hade vi två uppträdanden på stora torget i Växjö. Ett för allmänheten och ett där jordbruksministrar från EU fanns på plats. När man är ute på en resa tillsammans med hästarna läggs stora delen av tiden på hästarna. Natt till söndag bodde de på en ridskola som låg lite utanför Växjö. De verkade trivas och gilla läget. Vi bodde på hotell med en underbar säng, dock sov jag inte så bra eftersom det var lördag kväll och folk stod och skrek under vårt fönster.
Under lördagkvällen träffade jag min vän Anna-Sara från Kil som nu bor i Växjö sedan 1 månad tillbaka, hon jobbar som ungdomsledare i missionskyrkan nu. Det var riktigt kul att träffa henne och se hur hon hade det för det var mycket länge sedan sist. När man bor ihop med samma människor hela tiden och gör allting tillsammans dygnet runt är det skönt att ibland komma bort och träffa vänner från kära Värmland.
Idag har vi en sådan strödag igen, lagomt kul. Vi vårdade av utrustningen som vi haft i helgen och hängde tillbaka in i högvaktskammaren. Nu ska vi ha stämrep men eftersom vår stämledare inte är här ska vi ha det 17.30 i kväll. Så då passade jag på att uppdatera bloggen.
Jo det här med organisationer som inte fungerar var det också... Just nu är jag trött på allt som inte funkar, ska det vara så svårt! För att vi ska få mat i matsalen måste ett av våra befäl beställa maten till oss. Detta har befälet missat flera gånger och de som jobbar i matsalen är måttligt trötta på det. Vi blir utan man i dag och får istället äta på restaurang! Jag åt lövbigg till lunch, mums! Ibland kan det vara en fördel men oftast en nackdel. Att göra allt på de smidigaste och enklaste sättet är inte försvarsmakten så bra på alltid. Det gör att man blir väldigt trött på att ingenting är planerat, det bara verkar som det. Bara för att det är försvarsmakten ska allt krånglas till lite extra. T.ex. när vi bodde på hotel under helgen skulle hela bussen urlastas för att minska stöldrisk. Stövlarna som alla kämpat med att putsa upp stod längst bak i bussen och jag frågade om de inte kunde stå kvar där eftersom de bara skulle bli förstörda om vi bar in och ut dem i onödan. Vem tar ett par stövlar? Men eftersom allt skulle urlastas var vi tvugna att ta dem med oss också, idiotiskt tycker jag.
Nu ska jag rycka upp mig och öva lite istället för att sitta här och ödsla tid.
fredag 11 september 2009
Förberedelser inför Växjö
Nu har vi packat det mesta inför den långa och stora resan till Växjö som går av stapeln i morgon bitti. Laddar med en godispåse och kudde så kommer nog 7 timmar inte ta så lång tid. Sega dagar med rep och packning gör inte att tiden går fortare men helgen kommer gå riktigt fort. Det blir hotell! Mer information kommer efter helgens äventyr.
tisdag 8 september 2009
4:e Skvadrons muckarskiva
Så var man tillbaka på K1 efter en allt för kort ledighet. VI har spexat på 4:e skvadrons muckarskiva, mycket mycket uppskattat! Vi spelade en högvaktslösning där vi överdrev det mesta och nivån i matsalen blev bara högre och högre.
Nu väntar en tredje högvakt i morgon och sedan rep inför Växjö som är till helgen.
Håll utkik på youtube för det kommer nog komma upp en film från detta spex vi gjorde!
God natt
Nu väntar en tredje högvakt i morgon och sedan rep inför Växjö som är till helgen.
Håll utkik på youtube för det kommer nog komma upp en film från detta spex vi gjorde!
God natt
söndag 6 september 2009
Nr 2
Då var det dags för den andra fothögvakten. I går gick det relativt bra, bättre än vad jag trodde.
Idag kommer det gå bättre för nu vet vi exakt hur det fungerar. Det blir lite annorlunda när man inte sitter till häst på borggården men kul att prova både och.
Snart är det också dags för våra resor med hästarna. Växjö till helgen och Norrköping veckan därpå! Om ni har vägarna förbi får ni inte missa oss. Vi kommer inte vara full musikkår utan 16 hästar istället för 20. Det betyder att det finns två hornhästar och vi är tre ryttare. Jag rider i Norrköping och Stattin rider i Växjö så ni vet.
Idag kommer det gå bättre för nu vet vi exakt hur det fungerar. Det blir lite annorlunda när man inte sitter till häst på borggården men kul att prova både och.
Snart är det också dags för våra resor med hästarna. Växjö till helgen och Norrköping veckan därpå! Om ni har vägarna förbi får ni inte missa oss. Vi kommer inte vara full musikkår utan 16 hästar istället för 20. Det betyder att det finns två hornhästar och vi är tre ryttare. Jag rider i Norrköping och Stattin rider i Växjö så ni vet.
lördag 5 september 2009
Nr 1
Tack och hej lever pastej.
Då var det dags att börja gå själv. Ingen hästa och ingen träsmak i baken men ack så trötta musiker. Detta är premiärdagen för LDK 09:s fothögvakter. Intressant att en beriden mussikkår för en gångs skull inte har sina hästar med sig. Det kommer kännas tugnt i dag när jag står i follan och inte har man kära vän Kaskad med. Han får stå i stallet och vial istället, det tycker nog han är mycket bättre! Men här ska det då inte deppas! Vi ska spela lika vackert som alltid och ge publiken ett minne för livet.
Det känns ändå konstigt att vi har högvakt idag och så mycket extratid för annat, t.ex blogga. Om vi skulle göra en beriden högvakt skulle vi jobba i max fart från 8.00-16.00. Nu har vi ju massa ledig tid :) Vi kommer till och med att åka buss från slottet! Det är ju alldeles för slappt!
Då var det dags att börja gå själv. Ingen hästa och ingen träsmak i baken men ack så trötta musiker. Detta är premiärdagen för LDK 09:s fothögvakter. Intressant att en beriden mussikkår för en gångs skull inte har sina hästar med sig. Det kommer kännas tugnt i dag när jag står i follan och inte har man kära vän Kaskad med. Han får stå i stallet och vial istället, det tycker nog han är mycket bättre! Men här ska det då inte deppas! Vi ska spela lika vackert som alltid och ge publiken ett minne för livet.
Det känns ändå konstigt att vi har högvakt idag och så mycket extratid för annat, t.ex blogga. Om vi skulle göra en beriden högvakt skulle vi jobba i max fart från 8.00-16.00. Nu har vi ju massa ledig tid :) Vi kommer till och med att åka buss från slottet! Det är ju alldeles för slappt!
I trumpeten och musikens anda
Gårdagens kväll bjöd vi på en konsert på musikmusseet där "En dag i fält" och slagverk var temat. Vi startade hela konserten med Revelj som en tidig morgon, vi bjöd på trumpet-, och trum-signaler som en soldat förr kunde stöta på i fält. T.ex. uppställningssignal, eld, eld upphör, skritt fram, trav, galopp m.m. Några konsert stycken, puksalut, trumsalut och sist Tapto som en kväll alltid slutar med. Hela salen var fylld av stolar för publiken som skulle få uppleva en militärisk och intressant konsert men... Synd att det blev miss i annonseringen men några tappra själar var där och lyssnade till den beridna musikkåren till våra fyrbenta vänner stolarna.
söndag 30 augusti 2009
Med hästarna
I går var en stor dag för alla i LDK. Vår första resa med hästarna!
Gårdagen var en lång men rolig dag. Vi var igång i ca 19 timmar i sträck och det kändes i kroppen när man la sig för att sova kan jag säga. En resa till Uppsala med hästarna på släp gav ett utomordentligt resultat. Det var beridna högvaktens dag och Försvarsmusikcentrums dag på samma gång. Fråga mig inte varför vi var i just Uppsala men för det vet jag inte.
Tidig morgon började vi plocka med saker i stallet och rykta hästarna. Vid 9 var det dags för den stora händelsen, att lasta hästarna. Om man har tur går det fort men om man har otur kan det ta flera timmar. Vi hade tur! 18 hästar totalt. I vanliga fall är vi 22 eller 23 hästar men det fanns inte släp till alla så det blev en mindre musikkår denna gång.
När vi väl var framme i Uppsala och alla hade parkerat var det dags att lugna hästarna med lite hösilage. Medans de mumsade på sin mat han vi slänga i oss lite pastasallad till lunch. Sen var det bara att titta till hästarna igen. Om man har med hästarna på en resa blir det inte mycket till fritid. Det är kul men mycket jobb.
13.30 startade en parad som skulle ta oss till ett stort torg i Uppsala. Det kändes på hästarna att det var nya gator. Det var mer oroliga men det gick oväntat bra. På torget gjorde vi vårt hästfig och stod sedan uppstälda medans beridna högvakten lämnade över 4 nya hästar. En häst döpte de till Svensson!!! Stackars liten!
Efter paraden, av med alla sadlar och tillbaka med hästarna in i transporterna. Äta lite mat. Ut med hästarna och på med högvaktsutrustningen. Nu var det dags för den stora finalen. I den botaniska trädgården hade det riggats en scen, strålkastare och filmkameror. En konsert filmad av tv4 skulle nu gå av stapeln. Marinens musikkår, en värnpliktig orkester från finland och lite annat smått och gott var på plats. Men det var vi som var höjdpunkten. Först marscherar vi in och gör vårt fotfig tillsammans med drilltroppen och 20 minuter senare sitter vi på hästarna för att göra hästfiget. Skitcoolt att göra allt! Tyvärr är inte jag med och rider på kvällen eftersom det är färre hästar än på högvakterna och jag fick rida på dagen. Men jag tror att det kommer bli ett mycket bra TV program ändå, jag är med och marscherar i fitfiget om ni kan se vem jag är. Vad jag har hört ska det visas på TV4 plus den 12 september men mer vet jag inte.
Nu är jag hemma en kort sväng för att vila upp mig. Sen är det bara tuta och köra igen. på tisdag är vi på karlsborgs fästning för en liten konsert och sen tillbaka till Stockholm för rep inför fredagens konsert på musikmuseet. Här tar vi det inte lugnt :)
Haregött!
Gårdagen var en lång men rolig dag. Vi var igång i ca 19 timmar i sträck och det kändes i kroppen när man la sig för att sova kan jag säga. En resa till Uppsala med hästarna på släp gav ett utomordentligt resultat. Det var beridna högvaktens dag och Försvarsmusikcentrums dag på samma gång. Fråga mig inte varför vi var i just Uppsala men för det vet jag inte.
Tidig morgon började vi plocka med saker i stallet och rykta hästarna. Vid 9 var det dags för den stora händelsen, att lasta hästarna. Om man har tur går det fort men om man har otur kan det ta flera timmar. Vi hade tur! 18 hästar totalt. I vanliga fall är vi 22 eller 23 hästar men det fanns inte släp till alla så det blev en mindre musikkår denna gång.
När vi väl var framme i Uppsala och alla hade parkerat var det dags att lugna hästarna med lite hösilage. Medans de mumsade på sin mat han vi slänga i oss lite pastasallad till lunch. Sen var det bara att titta till hästarna igen. Om man har med hästarna på en resa blir det inte mycket till fritid. Det är kul men mycket jobb.
13.30 startade en parad som skulle ta oss till ett stort torg i Uppsala. Det kändes på hästarna att det var nya gator. Det var mer oroliga men det gick oväntat bra. På torget gjorde vi vårt hästfig och stod sedan uppstälda medans beridna högvakten lämnade över 4 nya hästar. En häst döpte de till Svensson!!! Stackars liten!
Efter paraden, av med alla sadlar och tillbaka med hästarna in i transporterna. Äta lite mat. Ut med hästarna och på med högvaktsutrustningen. Nu var det dags för den stora finalen. I den botaniska trädgården hade det riggats en scen, strålkastare och filmkameror. En konsert filmad av tv4 skulle nu gå av stapeln. Marinens musikkår, en värnpliktig orkester från finland och lite annat smått och gott var på plats. Men det var vi som var höjdpunkten. Först marscherar vi in och gör vårt fotfig tillsammans med drilltroppen och 20 minuter senare sitter vi på hästarna för att göra hästfiget. Skitcoolt att göra allt! Tyvärr är inte jag med och rider på kvällen eftersom det är färre hästar än på högvakterna och jag fick rida på dagen. Men jag tror att det kommer bli ett mycket bra TV program ändå, jag är med och marscherar i fitfiget om ni kan se vem jag är. Vad jag har hört ska det visas på TV4 plus den 12 september men mer vet jag inte.
Nu är jag hemma en kort sväng för att vila upp mig. Sen är det bara tuta och köra igen. på tisdag är vi på karlsborgs fästning för en liten konsert och sen tillbaka till Stockholm för rep inför fredagens konsert på musikmuseet. Här tar vi det inte lugnt :)
Haregött!
Blå hallen
Nu har det hänt så mycket att jag glömt blogga om vissa saker.
Den 20 Augusti hade vi en dag med 2 konserter. En konsert med fotfig på Solbacka. Ett väldigt fint ställe med grönt lanskap. Det är ett gammalt internat där bland annat Jan Guillou har gått. När vi anlände till Solbacka var det genast lunch. Pytt i panna i matsalen där gamla elever ätit. Det fanns gamla kort uppsatta på väggarna med bilder från tidigare tider och det kändes som man var mitt i filmen Ondskan. Mycket spännande att varit där! Och sen konserten, fotfig på en gräsmatta inför ÖB med gäster. En liten men trevlig tillställning.
Nästa resa denna dag gick till Blå hallen där nobelmiddagen hålls. Om ni sett nobelmiddagen på TV har ni sett en trapp där talaren står. I den trappen stod vi helt stilla i en timma på varsit trappsteg! Med blicken fäst långt borta i salen och svetten rinnande längs ansiktet gick en timme låååååååångsamt. Men vi klara det utan någon som svimmade. Jo sen har Prinsen gått 1 meter ifrån mig ! Denna tillställning hette "Water Price". Ett pris som delas ut till en person som gjort något bra för miljön. Det var någon filur från något land lång från oss som fick pris för att han ahde kommit på ett sätt att spola på som inte drar så mycket vatten om jag inte mins fel men jag kan ha fel...
Kul att ha spelat i blå hallen!
Sen var väl den dagen klar.
Den 20 Augusti hade vi en dag med 2 konserter. En konsert med fotfig på Solbacka. Ett väldigt fint ställe med grönt lanskap. Det är ett gammalt internat där bland annat Jan Guillou har gått. När vi anlände till Solbacka var det genast lunch. Pytt i panna i matsalen där gamla elever ätit. Det fanns gamla kort uppsatta på väggarna med bilder från tidigare tider och det kändes som man var mitt i filmen Ondskan. Mycket spännande att varit där! Och sen konserten, fotfig på en gräsmatta inför ÖB med gäster. En liten men trevlig tillställning.
Nästa resa denna dag gick till Blå hallen där nobelmiddagen hålls. Om ni sett nobelmiddagen på TV har ni sett en trapp där talaren står. I den trappen stod vi helt stilla i en timma på varsit trappsteg! Med blicken fäst långt borta i salen och svetten rinnande längs ansiktet gick en timme låååååååångsamt. Men vi klara det utan någon som svimmade. Jo sen har Prinsen gått 1 meter ifrån mig ! Denna tillställning hette "Water Price". Ett pris som delas ut till en person som gjort något bra för miljön. Det var någon filur från något land lång från oss som fick pris för att han ahde kommit på ett sätt att spola på som inte drar så mycket vatten om jag inte mins fel men jag kan ha fel...
Kul att ha spelat i blå hallen!
Sen var väl den dagen klar.
lördag 22 augusti 2009
Och tårta på det hela
För att fira sista högvakten hade Karlsson bakat en stor kladdkaka! Mums vad gott!
En mulen morgon som denna har aldrig existerat en högvaktsdag detta år. Typiskt. Sista högvakten och det ska var grå himmel med regnskyar. Men man få se det från den ljusa sidan, det blir inte för varmt i alla fall. Den korta sträckan till stallet gjorde oss alla genomvåta direkt. Detta är väl straffet för att vi sluppit en riktig regnskur på högvakterna under hela året. Löjtnant Johansen försökte göra oss på gott humör genom att citera dagens väderprognos, att vid 11-12 tiden skulle det spricka upp. Ingen trodde på honom eftersom det inte fanns en liten gnista på den gråa himlen. Men att deppa ihop är bara meningslöst. Vi äter lunch. Det regnar. Vi byter om. Det regnar. Vi bär ner instrumenten till stallet. Det regnar. Det kommenderas regnkappa på. Det regnar. Det kommenderas regnkappa av. Det regnar INTE. Och så fortsatte det sen, att inte regna. Som sagt det är ingen ide att deppa ihop innan man har facit i handen. Det kom inte en regndroppe till under hela dagen. Så den sista högvakten blev också regnfri. Detta är nog det mest lyckosamma år hittills med vädret.
Jo detta med bus som jag nämnde i går. Högvaktsbus på sista högvakten är en klassiker som har gett många tragedier. Vissa bus har till och med bestraffats med betalning eftersom det förstört den heliga ceremonin Men vårt bus var lite mer av det enkla, lite mer av det roliga och absolut lite mer av det intärna. När vi rider ut från borggården spelar vi alltid marschen "papenheimer" till avslag. I dag spelade vi en bit av "papenheimer" och sedan gick över i låten "El doudou" utan att Löjtnant Ahlbin visste något om det. Och varför är detta så speciellt? Jo denna "El doudou" var en låt vi spelade i Belgien. Detta var namnet på festivalen som ägde rum där nere och låten var på något sätt helig. Den gjorde varje själ glad och fick alla att klappa i takt, ung som gammal. En låt som satte sig fast hos varje musiker och som kommer följa med oss resten av livet. Detta bus var ett "lagomt bus", om jag ska använda Löjtnant Ahlbins ord. För publiken kunde det vara vilken låt som helst med vi fick i alla fall Löjtnant Ahlbin att dra på mungiporna. Jag tror vi gjorde mycket rätt i att spela den låten för resten av dagen var han på mycket gott humör ändå om låten hade fastnat på hjärnan.
När vi red hem från högvakten i dag tog vi en sväng till Riddarholmen där det firades en medeltidsdag. Vi spelade några trudilutter och red sedan hem från slottet för sista gången...
En stortorgskonsert baserat på marschmusik var pricken över i:et och det blev en lång dag med mycket spel. Men musiken är ännu inte slut. Hela denna kväll kommer vi höra dunkande ljud från Stadion, för de som har missat det är bandet Coldplay i Sverige för att fylla svenskars öron med ljuva toner.
Dagens händelse: För de intresserade har jag varit med på ett bröllopskort idag.
Jag och Stenqvist vandrade på gamla stans gator och där stod de, ett bröllopspar med ett helt fototeam. Eftersom vi är så stiliga i vår m/ä tillhörande havremått ville fotografen ha oss som smycke runt det lyckliga paret. En på varsin sida och där, smack så var vi bröllopsfotade.
Ja då hade man det avklarat också :)
En mulen morgon som denna har aldrig existerat en högvaktsdag detta år. Typiskt. Sista högvakten och det ska var grå himmel med regnskyar. Men man få se det från den ljusa sidan, det blir inte för varmt i alla fall. Den korta sträckan till stallet gjorde oss alla genomvåta direkt. Detta är väl straffet för att vi sluppit en riktig regnskur på högvakterna under hela året. Löjtnant Johansen försökte göra oss på gott humör genom att citera dagens väderprognos, att vid 11-12 tiden skulle det spricka upp. Ingen trodde på honom eftersom det inte fanns en liten gnista på den gråa himlen. Men att deppa ihop är bara meningslöst. Vi äter lunch. Det regnar. Vi byter om. Det regnar. Vi bär ner instrumenten till stallet. Det regnar. Det kommenderas regnkappa på. Det regnar. Det kommenderas regnkappa av. Det regnar INTE. Och så fortsatte det sen, att inte regna. Som sagt det är ingen ide att deppa ihop innan man har facit i handen. Det kom inte en regndroppe till under hela dagen. Så den sista högvakten blev också regnfri. Detta är nog det mest lyckosamma år hittills med vädret.
Jo detta med bus som jag nämnde i går. Högvaktsbus på sista högvakten är en klassiker som har gett många tragedier. Vissa bus har till och med bestraffats med betalning eftersom det förstört den heliga ceremonin Men vårt bus var lite mer av det enkla, lite mer av det roliga och absolut lite mer av det intärna. När vi rider ut från borggården spelar vi alltid marschen "papenheimer" till avslag. I dag spelade vi en bit av "papenheimer" och sedan gick över i låten "El doudou" utan att Löjtnant Ahlbin visste något om det. Och varför är detta så speciellt? Jo denna "El doudou" var en låt vi spelade i Belgien. Detta var namnet på festivalen som ägde rum där nere och låten var på något sätt helig. Den gjorde varje själ glad och fick alla att klappa i takt, ung som gammal. En låt som satte sig fast hos varje musiker och som kommer följa med oss resten av livet. Detta bus var ett "lagomt bus", om jag ska använda Löjtnant Ahlbins ord. För publiken kunde det vara vilken låt som helst med vi fick i alla fall Löjtnant Ahlbin att dra på mungiporna. Jag tror vi gjorde mycket rätt i att spela den låten för resten av dagen var han på mycket gott humör ändå om låten hade fastnat på hjärnan.
När vi red hem från högvakten i dag tog vi en sväng till Riddarholmen där det firades en medeltidsdag. Vi spelade några trudilutter och red sedan hem från slottet för sista gången...
En stortorgskonsert baserat på marschmusik var pricken över i:et och det blev en lång dag med mycket spel. Men musiken är ännu inte slut. Hela denna kväll kommer vi höra dunkande ljud från Stadion, för de som har missat det är bandet Coldplay i Sverige för att fylla svenskars öron med ljuva toner.
Dagens händelse: För de intresserade har jag varit med på ett bröllopskort idag.
Jag och Stenqvist vandrade på gamla stans gator och där stod de, ett bröllopspar med ett helt fototeam. Eftersom vi är så stiliga i vår m/ä tillhörande havremått ville fotografen ha oss som smycke runt det lyckliga paret. En på varsin sida och där, smack så var vi bröllopsfotade.
Ja då hade man det avklarat också :)
fredag 21 augusti 2009
Sista för gott
En sista beriden vaktparad kvar och sen är det roliga slut...
Nja inte riktigt kanske men det kommer skära hårt i hjärtat i morgon när jag sitter upp på hästen för sista gången innan en beriden vaktparad, kanske mitt livs sista. Inräknat morgondagens högvakt har jag ridit 41 av 45 stycken vilket jag tycker är mycket strongt gjort. Det är många gånger då man har känt trötthet inför en högvaktsdag då man har stigit upp med lungorna fyllad med en stor suck. Dessa dagar är nu över. Den stora turistattraktionen är slut för i år och för min del. Det har varit mig ett sant nöje att få kunna delta i dessa stora uppträdanden och jag kommer sakna dem på ett vördnande sätt.
Men hästarna lämnar vi inte än. Redan nästa vecka drar vi till Uppsala med hästarna på släp. Där kommer Försvarsmusikcentrums dag och beridna högvaktens dag. Första resan med hästar men inte sista. Växjö och Norrköping är två av de andra hållplatserna på vår Sverigeturné. Men sen blir det inge mer parad till häst, hittils.
Nu ska vi busa lite... berättar mer nästa gång.
Nja inte riktigt kanske men det kommer skära hårt i hjärtat i morgon när jag sitter upp på hästen för sista gången innan en beriden vaktparad, kanske mitt livs sista. Inräknat morgondagens högvakt har jag ridit 41 av 45 stycken vilket jag tycker är mycket strongt gjort. Det är många gånger då man har känt trötthet inför en högvaktsdag då man har stigit upp med lungorna fyllad med en stor suck. Dessa dagar är nu över. Den stora turistattraktionen är slut för i år och för min del. Det har varit mig ett sant nöje att få kunna delta i dessa stora uppträdanden och jag kommer sakna dem på ett vördnande sätt.
Men hästarna lämnar vi inte än. Redan nästa vecka drar vi till Uppsala med hästarna på släp. Där kommer Försvarsmusikcentrums dag och beridna högvaktens dag. Första resan med hästar men inte sista. Växjö och Norrköping är två av de andra hållplatserna på vår Sverigeturné. Men sen blir det inge mer parad till häst, hittils.
Nu ska vi busa lite... berättar mer nästa gång.
söndag 16 augusti 2009
4 högvaktspinnar kvar
Det rullar på med högvakt. Hästarna har nu vant sig liksom vi ryttare. Nu ska vi försöka njuta av de sista högvakterna och ta in solen på borggården.
Framför oss väntar en del nya konserter. På tisdag har vi en Vpl, värnplikts, spelning här på kasserngården. På torsdag väntar två konserter. På lördag väntar en högvakt, ridande konsert på riddarholmen och sedan stortorgskonsert på kvällen. Sen blir det nog lite party eftersom vi ridit sista högvakten för gott. Nästa helg ska vi på en liten tripp till Uppsala med hästarna! Det ska bli spännande!
Mina muskler är trötta efter en timme på gymmet så kvällen erbjuder övning och leta utbildning på internet inför våren.
Och sen en liten bild på det hela för
att förgylla tillvaron:
Detta är Ellish från London Zoo!
Framför oss väntar en del nya konserter. På tisdag har vi en Vpl, värnplikts, spelning här på kasserngården. På torsdag väntar två konserter. På lördag väntar en högvakt, ridande konsert på riddarholmen och sedan stortorgskonsert på kvällen. Sen blir det nog lite party eftersom vi ridit sista högvakten för gott. Nästa helg ska vi på en liten tripp till Uppsala med hästarna! Det ska bli spännande!
Mina muskler är trötta efter en timme på gymmet så kvällen erbjuder övning och leta utbildning på internet inför våren.
Och sen en liten bild på det hela för
att förgylla tillvaron:Detta är Ellish från London Zoo!
onsdag 5 augusti 2009
Nu räknar vi ner på händerna
Det är 9 beridna högvakter kvar detta år. För dig som inte haft vägarna förbi Stockholm än, det finns fortfarande hopp kvar!
Den var det de där 10 fothögvakterna vi ska ha. Det är så typiskt att vi måste gå så många fothögvakter när vi är den beridna musikkåren, men så går det när man har för generösa befäl som säger jag till det mesta. Det ska nog bli kul det med. En fothögvakt kommer inte att ta hela dagen i alla fall som vi är vana med. Från 08.00 på morgonen till 15.30 arbetar vi med och runt högvakten.
Här händer det inte så mycket mer än högvakter just nu. Vi har haft 5 i rad och får nu lite ledighet. Men till helgen kör vi igång igen! 2 högvakter 2 dagars ledighet och sen ytterligare 5 högvakter. Det känns att det lider mot sitt slut, skönt och hårt. Det är en otrolig känsla att rida in på borggården när den är propp full med folk från alla världens hörn. Jag kommer aldrig att få vara med om något liknande. Men för mycket av den goda kakan gör att man tappar smaken, det är samma sak med högvakterna. Man förstår inte hur pampigt det egentligen är när man känner träsmaken i baken.
Vi har mycket framför oss som t.ex. konsetrer, fothögvakter och den hittils bortglömda GSU:n, Grundläggande soldatutbildningen. Gröntjänsten, som den också kallas, kommer få sin start i slutet av september vad vi vet. Vi har ingen aning om hur mycket vi kommer ligga i fält eller hur många timmar vi kommer spendera på skjutbanan, det kommer med tiden. Visst ska det bli kul, i måttliga mängder. Det ska bli kul att få prova på livet som "riktig" soldat men för oss musiker kommer det också bara vara att prova på, mer hinner vi inte.
Nu ska jag hem och vila mig inför kommande högvakter. Om ni finns där bland alla människor på borggården ska jag spela extra högt för er :)
Den var det de där 10 fothögvakterna vi ska ha. Det är så typiskt att vi måste gå så många fothögvakter när vi är den beridna musikkåren, men så går det när man har för generösa befäl som säger jag till det mesta. Det ska nog bli kul det med. En fothögvakt kommer inte att ta hela dagen i alla fall som vi är vana med. Från 08.00 på morgonen till 15.30 arbetar vi med och runt högvakten.
Här händer det inte så mycket mer än högvakter just nu. Vi har haft 5 i rad och får nu lite ledighet. Men till helgen kör vi igång igen! 2 högvakter 2 dagars ledighet och sen ytterligare 5 högvakter. Det känns att det lider mot sitt slut, skönt och hårt. Det är en otrolig känsla att rida in på borggården när den är propp full med folk från alla världens hörn. Jag kommer aldrig att få vara med om något liknande. Men för mycket av den goda kakan gör att man tappar smaken, det är samma sak med högvakterna. Man förstår inte hur pampigt det egentligen är när man känner träsmaken i baken.
Vi har mycket framför oss som t.ex. konsetrer, fothögvakter och den hittils bortglömda GSU:n, Grundläggande soldatutbildningen. Gröntjänsten, som den också kallas, kommer få sin start i slutet av september vad vi vet. Vi har ingen aning om hur mycket vi kommer ligga i fält eller hur många timmar vi kommer spendera på skjutbanan, det kommer med tiden. Visst ska det bli kul, i måttliga mängder. Det ska bli kul att få prova på livet som "riktig" soldat men för oss musiker kommer det också bara vara att prova på, mer hinner vi inte.
Nu ska jag hem och vila mig inför kommande högvakter. Om ni finns där bland alla människor på borggården ska jag spela extra högt för er :)
tisdag 28 juli 2009
Tiden rullar på
Och så var man tillbaka i storstaden där hovar travar fram och sovmornarna är långt borta.
Fyra veckors ledighet var, när jag tänker tillbaka mycket lite. Jag skulle velat stanna kvar hemma och njuta Värmlandssolens sken. Men allt är då inte förgäves, det är samma sol som i Värmland.
Drygt en vecka in i militärlivet har nu gått med högvakter och Stockholm military Tattoo. 2 kvällsföreställningar på arme museets artellerigård ledde till publiksiffror över förväntat. Det fanns de stackare som inte ens kom in p.g.a fulla läktare.
I morgon far jag hemåt igen och återvänder på fredag. 5 högvakter i rad vänter oss med en konsert på stortorget under lördagen kl 18.00. Det blir en hetsk period men jag försöker tänka på att ju fler högvakter man gjort ju stoltare kommer man att vara när muck närmar sig.
En tripp ner till gymmet och sen ner i sängen, det är vad denna kväll har att bjuda på.
Soliga hälsningar från kungliga Stockholm
Fyra veckors ledighet var, när jag tänker tillbaka mycket lite. Jag skulle velat stanna kvar hemma och njuta Värmlandssolens sken. Men allt är då inte förgäves, det är samma sol som i Värmland.
Drygt en vecka in i militärlivet har nu gått med högvakter och Stockholm military Tattoo. 2 kvällsföreställningar på arme museets artellerigård ledde till publiksiffror över förväntat. Det fanns de stackare som inte ens kom in p.g.a fulla läktare.
I morgon far jag hemåt igen och återvänder på fredag. 5 högvakter i rad vänter oss med en konsert på stortorget under lördagen kl 18.00. Det blir en hetsk period men jag försöker tänka på att ju fler högvakter man gjort ju stoltare kommer man att vara när muck närmar sig.
En tripp ner till gymmet och sen ner i sängen, det är vad denna kväll har att bjuda på.
Soliga hälsningar från kungliga Stockholm
söndag 19 juli 2009
Sen redogörelse om Belgien
För de som har missat detaljen då vi befann oss i Belgien för att vara ett av ban
den i ett tattoo kan jag nu säga att vi var i Belgien 11-17 för att vara med i ett tattoo. Resan var en upplevelse som ger minnen för livet, framför allt med festivalen som ägde rum under samma tidpunkt.
den i ett tattoo kan jag nu säga att vi var i Belgien 11-17 för att vara med i ett tattoo. Resan var en upplevelse som ger minnen för livet, framför allt med festivalen som ägde rum under samma tidpunkt.
Fredagen den 12 vistades vi i en stad lite utanför Mons. Där ägde en en-dagsfestival rum med en stor tattoo föreställning på kvällen. Här har vi hunnit med en camouflage övning efter lunch. Nästan all lunch var friterad...
Nu har vi en liten parad under fredagen för att locka folk till den stora tattoo föreställningen på kvällen. Det var en helt ovärd parad eftersom vi gick på smågator och inga folk fanns där. Men det var en bra övning.
Här är vårat omklädningsrum. Det kändes som vi var djur instängda i en bur. Konserten på kvällen gick mycket bra och hade en cool invigning. Några fallskärmshoppare landade mitt på fotbollsplanen där vi lite senare nervöst gick vårt fig.
Dessa trötta människor vilar Lördagen efter premiären i Belgien. Här väntar vi på repetition på en stor fotbollsplan där den största tattoo föreställningen skulle äga rum senare under kvällen. Under denna kväll hade vi två svenska gäster i publiken, min far och Suzanne. De hade flugit efter oss till Belgien för att uppleva min utlandsresa under värnplikten. Det gjorde de rätt i för det var en fin resa med bra fr
amträdanden av oss. 
Grande spektakle som de kallade denna stora tattooföreställning.Repetition på fotbollsplanen. En orkester från Amerika, Belgien, Danmark, Rumänien, Turkiet och en gymnastgrupp från Frankrike. Och se vi från Sverige. En skönt blandad kulturell festival.
Varje dag hade vi ett spikat schema att följa. Repetitioner, Tattoo eller konsert. Vi var till några små byar gränsade till Mons för att spela en kort stående konsert. Alltid hamnade vi utanför en pub och alltid bjöd de in oss på dricka och chips innan bussen gick vidare. Små mysiga konserter som gjorde folket glada.
Den underbara hotellfrukosten med nutella är en av sakerna man saknar. Som tur är äter man inte sådan frukost varje dag. Då skulle man vara rund om magen!
Här står vi uppställda utanför vårt vackra fyrstjärniga hotell.
Ja det var en kort redogörelse om hur vi hade det i Belgien. Grymt kul var det i alla fall. Vi hade 2 tattoo föreställningar på torget två kvällar. Det var spännande eftersom vi hade ridstövlar och det var kullersten.
fredag 19 juni 2009
Legenden om "Sankt Göran och draken"
Året var långt innan vår födsel. Den ovälkommande draken anlände till en by utanför Mons i Belgien.Detta är det berömda slaget där riddaren Göran sticker ett spjut i draken och tystar honom för gott. Men än idag kan man uppleva detta slag på guldsand i staden Mons. Sedan 1300-talet har denna gröna och runda draken vaknat till liv varje år. Ett skådespel och en folkfest där 30.000 personer engagerar sig. Det kommer rsenärer från större delar av Belgien men också Frankrike. Vi fick äran att vara ett av banden i Tattoo föreställningarna som hölls under denna enorma folkfest. Innan vi anlände till Mons och fick förklarat för oss vad allt handlade om hade vi ingen aning om att vi var en del i en stor folkfest. En underbar upplevelse.
Om du är intresserad av legendens historia men inte orkar läsa dig till den är det bara att bege sig till Mons. Vi upplevde legenden med våra egna ögon, ja i alla fall en del av den då vi inte repade. 
Festen höll på från tidig morgon till sen kväll ända fram till det stora slaget. På kvällarna var torget fullt av människor och live musik. En veckas lång festival. Plastglas med öl låg slängda överallt och det luktade inte viol direkt, men kul hade då alla. Olika lekar och spel organiserades, eller mer dödslekar där en del var med för att slåss. Omoget.
Festen höll på från tidig morgon till sen kväll ända fram till det stora slaget. På kvällarna var torget fullt av människor och live musik. En veckas lång festival. Plastglas med öl låg slängda överallt och det luktade inte viol direkt, men kul hade då alla. Olika lekar och spel organiserades, eller mer dödslekar där en del var med för att slåss. Omoget.Alltså höll festandet på i flera dagar fram till lördagen då allt hände. När vi bestämde oss för att gå upp mot torget för att se en skymt av draken stötte vi på en parad där kyrkklockorna väckte en sorgsen stämning. Alla i paraden bar historiska kläder, både vuxna barn och hästar. Deras roll var att visa upp kyrkligaförsamlingar och vara en symbol för att det var de kristna som slogs mot draken. Eftersom legenden har ett par år på nacken var det kyrkan som hade styret under denna tid.
Med kyrkklockorna gällt ringande i bakgrunden och dessa ledsna ans
ikten fyllde Mons av en känsla som innan en sista strid. Obehagligt men mycket intressant att vara mitt i detta ålderdomliga skådespel. Paraden gick en slinga genom staden med slutstation på torget. Lastbilar körde fram gul sand och en stridszon på torget bildades. (Se bilden nedan.)
ikten fyllde Mons av en känsla som innan en sista strid. Obehagligt men mycket intressant att vara mitt i detta ålderdomliga skådespel. Paraden gick en slinga genom staden med slutstation på torget. Lastbilar körde fram gul sand och en stridszon på torget bildades. (Se bilden nedan.)
Inne i stridszonen befinner sig Sankt Göran på sin tappre häst, draken och hans beskyddare=människor som är utklädda till kor. Legenden har sina humoristiska hörn. Klockan 12.00 stupar draken och Sankt Göran får höra folkets jubel. Nu återstår bara den sista och farligaste delen. Den heliga vagnen. En mycket gammal vagn som blir äldre och rangligare med åren. Vagnen dras av 6 eller 8 grova hästar med heliga passagerare på. Drakens roll i spelet är till för att stoppa vagnen på sin färd och eftersom draken nu har stupat väntar bara den branta backen. Sägen säger att om vagnen inte lyckas komma upp kommer staden Mons ha otur i ett år framöver. Här kommer den läskiga biten i denna legend. Två år har de misslyckats med att få upp vagnen, år 1914 och 1940, de två världskrigen(1940 kom andra världskriget till Belgien). Så om man tror på legenden... Men ta det lugnt, de lyckades i år.
Publiken är mer än engagerad, de hjälper till med att ta kål på draken och få upp vagnen. Sen finns det de som står på drakens sida, men det goda vinner alltid.
Tyvärr missade vi draken när han befann sig stridslysten på torget. Vi hade lunch tid då men eftersom Mons har en egen lokalkanal där de visar hela händelseförloppet i repris efter repris missade vi inte någon detalj. 
Midsommar
En resa till Belgien är nu avbockad i min kalender. Grym resa!
Bilder och en sammanfattning om min upplevelse i Belgien kommer in sinom så håll ut...
Midsommar firar jag både i Kil och Skoghall. Blommor till bordet plockade jag i Kil och åt sedan midsommarlunch med släkten. God mat tillsammans med Axel och hans vänner med egen kock!Axels vän Daniel stod för kock kunskaperna. Nu uppdatering på blogg och tid för att njuta av den långa permissionen på 30 dagar! Underbart skönt. 17 Juli börjar allvaret igen och då har vi överlevt halva tiden.
Midsommar utan regn existerar självklart inte men hoppas ni haft ett lyckat firande ändå.
Bilder och en sammanfattning om min upplevelse i Belgien kommer in sinom så håll ut...
Midsommar firar jag både i Kil och Skoghall. Blommor till bordet plockade jag i Kil och åt sedan midsommarlunch med släkten. God mat tillsammans med Axel och hans vänner med egen kock!Axels vän Daniel stod för kock kunskaperna. Nu uppdatering på blogg och tid för att njuta av den långa permissionen på 30 dagar! Underbart skönt. 17 Juli börjar allvaret igen och då har vi överlevt halva tiden.
Midsommar utan regn existerar självklart inte men hoppas ni haft ett lyckat firande ändå.
lördag 13 juni 2009
Direkt fran Belgien
Har ar det fest sa det sprakar!
Hela staden Mons ror sig just nu pa gatorna for det ar fackeltag till stora torget. Tog precis en kort promenad med pappa och suz som ar har och kollar in vad jag har for mig. Det var tjockt med folk och man kom knappt fram. Om jag har forstatt ratt ar detta en tradition varje ar och i morgon kommer ett slag mot en drake att utspela sig med omkring 30 000 medverkande manniskor!
Jag visste inte att festivalen var sa stor innan jag satte mig pa planet till Bryssel.
Hela festivalen bygger pa en gammal legend dar befolkningen slass mot en drake som sedan stupar. Varje ar upprepas denna strid da daken dor pa "Grande Place", kl 12.00 i morgon. Slaget slutar med att alla drar upp en tung vagn, som ska forestalla draken, for en brant backe med hast hjalp och egen styrka. Om befolkningen tappar greppet om vagnen och draken inte lyckas komma fram till malet hamnar staden i en forbannelse harjar i ett ar. Staden kommer att drabbas av otur under ett helt ar. Oversergant Christensen berattade for mig att befolkningen i Mons har forlorat slaget mot draken 2 ar, 1914 och 1939... Slutsatsen lamnar jag till lasaren.
I kvall ar det fackeltag och smock fullt med folk. Jag kan inte forestalla mig hur mycket folk det kommer att vara i morgon eftersom det ar da det stora hander. Tank er Kils befolkning ganger 3, det ar valdigt mycket folk.
Och i morgon ar ocksa den stora dagen for oss. Den forsta och storsta Tattoo forestallningen ager rum pa en fotbollsstadio med stor publiklaktare.
16.30 kommer vi marschera ut for att representera vart kara land Sverige. Nationalsangen spelar vi alla rakryggade med stolthet.
Hela staden Mons ror sig just nu pa gatorna for det ar fackeltag till stora torget. Tog precis en kort promenad med pappa och suz som ar har och kollar in vad jag har for mig. Det var tjockt med folk och man kom knappt fram. Om jag har forstatt ratt ar detta en tradition varje ar och i morgon kommer ett slag mot en drake att utspela sig med omkring 30 000 medverkande manniskor!
Jag visste inte att festivalen var sa stor innan jag satte mig pa planet till Bryssel.
Hela festivalen bygger pa en gammal legend dar befolkningen slass mot en drake som sedan stupar. Varje ar upprepas denna strid da daken dor pa "Grande Place", kl 12.00 i morgon. Slaget slutar med att alla drar upp en tung vagn, som ska forestalla draken, for en brant backe med hast hjalp och egen styrka. Om befolkningen tappar greppet om vagnen och draken inte lyckas komma fram till malet hamnar staden i en forbannelse harjar i ett ar. Staden kommer att drabbas av otur under ett helt ar. Oversergant Christensen berattade for mig att befolkningen i Mons har forlorat slaget mot draken 2 ar, 1914 och 1939... Slutsatsen lamnar jag till lasaren.
I kvall ar det fackeltag och smock fullt med folk. Jag kan inte forestalla mig hur mycket folk det kommer att vara i morgon eftersom det ar da det stora hander. Tank er Kils befolkning ganger 3, det ar valdigt mycket folk.
Och i morgon ar ocksa den stora dagen for oss. Den forsta och storsta Tattoo forestallningen ager rum pa en fotbollsstadio med stor publiklaktare.
16.30 kommer vi marschera ut for att representera vart kara land Sverige. Nationalsangen spelar vi alla rakryggade med stolthet.
tisdag 9 juni 2009
Nationaldagen
Jag har då aldrig sett så mycket folk på ett och samma ställe som runt slottet under årets nationaldag. Det var riktigt kul att rida högvakt idag ändå om attl gick snett.
Som jag nämnde i förra inlägget sjukskrevs Krut för några dagar framöver. Men denna morgon verkade det inte som att han hade ont i ruggen och fick gå in i tjänst igen. Jag red Kaskad och Bjeluvouk red Krut. Hans sadel hade bytts ut till den gamla modellen och ett fårskinn kompletterade utrustninge för hästar som är känsliga. Men detta hjälpte inte stackars Krut. Han var inte lika jobbig som då jag red honom men han sparkade bakut och Kaskad vägrade att närma sig honom. Rättningen var inte den bästa idag kan man då säga. Linjen var inte så fin. Hästarna stod på rad, stor lucka, Krut, stor lucka och hästarna stod på rad. Andra gången vi ställde upp på linjen blev Kaskad så rädd att han tryckte ut två hästar bakom linjen. Då förstod Löjtnant att det inte funkade med Krut. Han gav order om att hon skulle sitta av från Krut och endast rida ut honom när högvakten var slut.
Stackars stackars Kaskad som nu är rädd för alla hästar till höger om honom. På vägen hem red Krut med Björk på ryggen längst bak i ledet. Björk var utan tvekan trött efter den turen så Krut hade krånglat. Kaslad red bredvid Husar och var allmänt rädd för honom ända tills han förstod att Husar inte var en farlig Krut.
Det blev en extra sightseeng genom Stockholm city eftersom bron vi brukar rida över var smäckad med folk, det gick inte att komma fram där. Men nya vägar är mycket uppskattade!
Nu tar jag en paus från bloggandet och far iväg till Belgien på Doudou Tattoo! Vi reser på torsdag och kommer tillbaka på onsdag. Sen väntar sommrledigheten medans hästarna är på grönbete.
Ha de gött alla som är kvar i Sverige!
Som jag nämnde i förra inlägget sjukskrevs Krut för några dagar framöver. Men denna morgon verkade det inte som att han hade ont i ruggen och fick gå in i tjänst igen. Jag red Kaskad och Bjeluvouk red Krut. Hans sadel hade bytts ut till den gamla modellen och ett fårskinn kompletterade utrustninge för hästar som är känsliga. Men detta hjälpte inte stackars Krut. Han var inte lika jobbig som då jag red honom men han sparkade bakut och Kaskad vägrade att närma sig honom. Rättningen var inte den bästa idag kan man då säga. Linjen var inte så fin. Hästarna stod på rad, stor lucka, Krut, stor lucka och hästarna stod på rad. Andra gången vi ställde upp på linjen blev Kaskad så rädd att han tryckte ut två hästar bakom linjen. Då förstod Löjtnant att det inte funkade med Krut. Han gav order om att hon skulle sitta av från Krut och endast rida ut honom när högvakten var slut.
Stackars stackars Kaskad som nu är rädd för alla hästar till höger om honom. På vägen hem red Krut med Björk på ryggen längst bak i ledet. Björk var utan tvekan trött efter den turen så Krut hade krånglat. Kaslad red bredvid Husar och var allmänt rädd för honom ända tills han förstod att Husar inte var en farlig Krut.
Det blev en extra sightseeng genom Stockholm city eftersom bron vi brukar rida över var smäckad med folk, det gick inte att komma fram där. Men nya vägar är mycket uppskattade!
Nu tar jag en paus från bloggandet och far iväg till Belgien på Doudou Tattoo! Vi reser på torsdag och kommer tillbaka på onsdag. Sen väntar sommrledigheten medans hästarna är på grönbete.
Ha de gött alla som är kvar i Sverige!
Krut denna Krut
Stallets snällaste häst i boxen ja. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva händelsen för att ge er en så klar bild som möjligt men föreställ er det värsta så har ni nog närmat er verkligheten...
4/6 blev jag tilldelad Krut för att rida högvakt. Jag har ridit högvakt med honom några gånger förrut och vet att han kan vara sur på hästarna runtom. Han har en högre grad och vill gärna visa det genom att sparkas och bitas. Men detta brukar gå bra bara man har koll på honom och säger till när det väl händer. Men denna dagen var inte den andra lik.
Allt börjar som vanligt. Krut rörde inte en fena i boxen, nästan inte i alla fall. Han är mer tråkig än rolig att rykta. Hos Kaskad händer det ändå en del och man är uppmärksam hela tiden. Sen är Kaskad finare än Krut också.
När vi red till slottet var allt frid och fröjd. In i follan gick allt bra och första låten "Narvamarsch" passerar, Krut slår och håller på med huvudet som han alltid gör men i dag lite extra. När han börjar grabba förbygeln som hänger runt halsen blir jag orolig, så brukar han aldrig hålla på. Hur mycket jag än rycker i honom slutar han inte men börjar istället rafsa med hovarna i backen. Vad är det med honom idag. Jag fortsätter att kämpa med att få honom att stå still men han blir bara värre och värre. Tillslut gör han sina vanliga angrepp mot hästarna runton som så snällt flytar på sig då han hugger. Hur mycket jag än säger till honom ger han sig inte och slutar så smånigom lyssna på mina kommandon. Jag sitter nästan helt hjälplös på Krut. Högvakten tickar på och när det blir vår tur att göra figet skrittar jag från follan fram med lättnad inom mig. Så länge vi skrittar gör Krut inget ovanligt. Men direkt vi stannar under figet flippar han ur. Det blir bara värre och värre. Från hugg mot hästarna runtom till kickar då han siktar med båda bakbena mot stackars Kaskad. Kaskad blir så rädd att han inte vågar närma sig Krut. Krut vägrar att stå still och gör det helt omöjligt för mig att spela, skit jag ville visa att jag kunde spela förstastämman själv! De två linjerna vi har i figet var helt omöjliga. Krut sparkar bakut stup i kvarten och lyssnar inte på mig när jag skänklar honom. Vad gör man i det läget. Jo hoppas på att ha kvar balansen och inte ramla av. VI fullföljer i alla fall figet med en galen Krut och en rädd Kaskad och Husar. Stackars hästar säger jag bara. Tillbaka i filla igen då, Krut ger sig inte och sparkar bakut ända tills högvakten är klar och vi ska rida ut. Till och med i "Papenheimer" då vi rider ut lyckas han få till en sista segerkick mot Kaskad. Jag hoppar av Krut så fort vi står stilla och lämnar över honom till någon annan. Det visade sig senare på dagen att han verkade ha väldigt ont i ryggen. Hans förbygel var väldigt trasig och blev utbytt mot en ny samtidigt som vi sjukskrev honom dagen därpå.
Det var inte det minsta kul att sitta på hästryggen en dag som denna. Visst när man har kontroll går det bra men när hästen slutar lyssna på kommandon och man känner sig helt hjälplös vill man helst av att sitta av så fort som möjligt. Denna dag ställde inte till det bara för mig utan också för ryttarna runtom som istället hade livrädda hästar. Men alla satt kvar ich ingen blev skadad. Krut lyckades få in en träff på Kaskad så att han fick en reva i benet men ingen farligt som tur var.
4/6 blev jag tilldelad Krut för att rida högvakt. Jag har ridit högvakt med honom några gånger förrut och vet att han kan vara sur på hästarna runtom. Han har en högre grad och vill gärna visa det genom att sparkas och bitas. Men detta brukar gå bra bara man har koll på honom och säger till när det väl händer. Men denna dagen var inte den andra lik.
Allt börjar som vanligt. Krut rörde inte en fena i boxen, nästan inte i alla fall. Han är mer tråkig än rolig att rykta. Hos Kaskad händer det ändå en del och man är uppmärksam hela tiden. Sen är Kaskad finare än Krut också.
När vi red till slottet var allt frid och fröjd. In i follan gick allt bra och första låten "Narvamarsch" passerar, Krut slår och håller på med huvudet som han alltid gör men i dag lite extra. När han börjar grabba förbygeln som hänger runt halsen blir jag orolig, så brukar han aldrig hålla på. Hur mycket jag än rycker i honom slutar han inte men börjar istället rafsa med hovarna i backen. Vad är det med honom idag. Jag fortsätter att kämpa med att få honom att stå still men han blir bara värre och värre. Tillslut gör han sina vanliga angrepp mot hästarna runton som så snällt flytar på sig då han hugger. Hur mycket jag än säger till honom ger han sig inte och slutar så smånigom lyssna på mina kommandon. Jag sitter nästan helt hjälplös på Krut. Högvakten tickar på och när det blir vår tur att göra figet skrittar jag från follan fram med lättnad inom mig. Så länge vi skrittar gör Krut inget ovanligt. Men direkt vi stannar under figet flippar han ur. Det blir bara värre och värre. Från hugg mot hästarna runtom till kickar då han siktar med båda bakbena mot stackars Kaskad. Kaskad blir så rädd att han inte vågar närma sig Krut. Krut vägrar att stå still och gör det helt omöjligt för mig att spela, skit jag ville visa att jag kunde spela förstastämman själv! De två linjerna vi har i figet var helt omöjliga. Krut sparkar bakut stup i kvarten och lyssnar inte på mig när jag skänklar honom. Vad gör man i det läget. Jo hoppas på att ha kvar balansen och inte ramla av. VI fullföljer i alla fall figet med en galen Krut och en rädd Kaskad och Husar. Stackars hästar säger jag bara. Tillbaka i filla igen då, Krut ger sig inte och sparkar bakut ända tills högvakten är klar och vi ska rida ut. Till och med i "Papenheimer" då vi rider ut lyckas han få till en sista segerkick mot Kaskad. Jag hoppar av Krut så fort vi står stilla och lämnar över honom till någon annan. Det visade sig senare på dagen att han verkade ha väldigt ont i ryggen. Hans förbygel var väldigt trasig och blev utbytt mot en ny samtidigt som vi sjukskrev honom dagen därpå.
Det var inte det minsta kul att sitta på hästryggen en dag som denna. Visst när man har kontroll går det bra men när hästen slutar lyssna på kommandon och man känner sig helt hjälplös vill man helst av att sitta av så fort som möjligt. Denna dag ställde inte till det bara för mig utan också för ryttarna runtom som istället hade livrädda hästar. Men alla satt kvar ich ingen blev skadad. Krut lyckades få in en träff på Kaskad så att han fick en reva i benet men ingen farligt som tur var.
måndag 1 juni 2009
Högvakt nummero 20
Ja då har man fyllt jämt i antal högvakter. Jag har ridit 20/22 högvakter hittills Nu har vi kört på med 5 på raken och har en dags uppehåll med rep och Fig i morgon men sen kör det igång igen. På onsdag rider jag också vad jag vet. Fredag däremot har vi konsert i Eskilstuna och Strängnäs, ska bli skönt med lite annat än bara högvakter. Detta blir de sista högvakterna innan sommarbetet. 6 juni firas givetvis på slottet med oss i täten och sedan skos hästarna av och släppa på ett grönt och skönt sommarbete. Vi får se hur många hästar som överlever denna sommaren. Det är vanligt att de kommer tillbaka med några sår eftersom det är i hagen det slåss om rang. Krut, eller den kokta moroten som jag kallar honom :), red jag idag. Han är en av de minsta och mest lugna hästarna i stallet när det gäller i boxen. Men i ledet ska han då bestämma över alla. Öronen bakåt och bits gärna. Man får vara alert hela tiden för att hinna dra i honom innan huggen träffar. Han är en riktig motsats till kära Kaskad. Som jag skrivit tidigare är inte Kaskad den mest populära hästen i stalle. Jättebra att rida med en galning i boxen. Nu går allt mycket bättre och jag är aldrig rädd numera när jag befinner mig hos honom. jag har lärt mig honom och han har lärt sig mig. han lyssnar och vågar inte säga emot för då vet han att han får ont.
Nu ska jag fortsätta studera lite politik inför söndagens första val för min del! God natt!
Nu ska jag fortsätta studera lite politik inför söndagens första val för min del! God natt!
lördag 30 maj 2009
Årets varmaste högvakt hittils men också den bästa
Efter en dag som denna sover man skönt.
Att stiga upp svettig på morgonen betyder att högvakten kommer bli en mardröm. Visst är det varmt att rida i full uniform när solen gassar som mest men också en underbar känsla. När termometern visar 24 grader rinner svetten från pannan redan inne på kaserngården. Varje vindpust är som att ta ett djupt andetag efter att ha varit under vatten. Låt solen skina och svetten rinna. LDK spelar i alla väder, vått som torrt!
Ja det var varmt idag och imorgon väntar en ännu varmare vad vi har hört. Det är en speciell känsla att rida i denna värmen, man bygger mer på sitt ego efter att ridit högvakt då instrumenten bländar som mest.
Idag hade vi en fotograf från LDK:s kamratförening som följde högvakten så om vi har tur kommer uppdaterade bilder på deras hemsida http://www.ldk.nu/. Besök den!
En sista punkt innan jag ska ockupera pianot:
Till senaste kommentaren, ja alla kan gå och spela...
Att stiga upp svettig på morgonen betyder att högvakten kommer bli en mardröm. Visst är det varmt att rida i full uniform när solen gassar som mest men också en underbar känsla. När termometern visar 24 grader rinner svetten från pannan redan inne på kaserngården. Varje vindpust är som att ta ett djupt andetag efter att ha varit under vatten. Låt solen skina och svetten rinna. LDK spelar i alla väder, vått som torrt!
Ja det var varmt idag och imorgon väntar en ännu varmare vad vi har hört. Det är en speciell känsla att rida i denna värmen, man bygger mer på sitt ego efter att ridit högvakt då instrumenten bländar som mest.
Idag hade vi en fotograf från LDK:s kamratförening som följde högvakten så om vi har tur kommer uppdaterade bilder på deras hemsida http://www.ldk.nu/. Besök den!
En sista punkt innan jag ska ockupera pianot:
Till senaste kommentaren, ja alla kan gå och spela...
torsdag 28 maj 2009
En sagolikt fruktansvärd dag
Konsert med AMK och TRK i lördags i Eskilstuna. Detta var en planerad TV inspelning som kommer att visas den 27 Augusti på SVT1. Rekommenderar att se konserten!
Som sagt, detta blev inte en bra dag som jag hade hoppats på...
Vi sätter oss på bussen som planerat 07.45 och färdas mot Eskilstuna. Som alla andra somnar jag också på bussen och vaknar då Löjtnant Ahlbil ropar i mikrofonen att det är 5 minuter kvar tills vi är framme. Under reans gång har vi fått utdelat två nya låtar och inte nog med detta, Löjtnant Ahlbin rabblar upp de marscher som vi ska spela i paraden kl 12.00. Detta är endast ryttarmarscher utantill. När vi har sittande konserter, som denna dag, använder vi oss bara av Valthornet och har därför inte med oss våra ridinstrument till Eskilstuna. Som tur var så är inte marscherna så svåra och det enda vi behöver göra är att tänka notbilden framför oss och en ton ner istället för den som står på papprena. Ja det är tillräckligt för komplicerat när låten har fler olika toner i sig än tre. Så det jag skulle göra i paraden var att spela på de ställen jag är säker på! Jag vill inte komma så oförberedd till en spelning när vi visste om att vi skulle spela låtar utantill tidigare. Vi hade till och med frågat vilka låtar vi skulle spela så att vi kunde öva på dem under permissionen. Detta gjorde mig fruktansvärt bitter. Jag vill kunna ha en chans att prestera mitt bästa på en spelning men denna dag var det omöjligt. Jo dessa noter vi fått på bussen skulle AMK ha skickat till oss måndagen innan då de landade på deras kontor. Nu var fallet att någon "glömde" att skicka noterna och vi fick dom samma dag som TV inspelning. De hade haft tre rep med dessa noter och vi inget. Detta ledde till att vi inte spelade på dessa låtar och AMK gjorde allt själv.
Tre scener stod uppbyggda. LDK till vänster, AMK hade scenen i mitten med tak och TRK till höger publiken sett. Man kände sig som en inhyrd orkester för att gästspela på en AMK konsert.
När vi riggade upp på vår scen hör jag hur Majoren i AMK pratar med ett av våra befäl. Problemet de diskuterade var att AMK Majoren inte visste vart våra fanfartrumpetare och bastromboner skulle stå under Olympic fanfaren. Slutresultatet blev att LDK:s musiker fick sitta tysta på sin plats och inte spela. De hade övat in noterna utantill och vissa fick reda på det dagen innan att detta skulle spelas utantill och pluggade hela kvällen. Hur kan man bara stryka musiker på det sättet när vi repat ihop det ett tidigare rep med AMK. Fruktansvärt själviskt! Det jag störde mig mest på var hur Major uttryckte sig: "Jag vet inte vart vi ska få plats med era fanfartrumpetare". Vaddå era? Det är väl vi som spelar mest fanfartrumpet eftersom det är det vi gör på häst! Helt sjukt tänkt! Jag tycker att deras fanfartrumpetare skulle bort, de kicksade mer än våra.
Sen var det denna soundcheck tid som alltid drar över. Vi var sist att soundchecka och AMK hade dragit över, givetvis. Så pausen innan genrep blev endast några minuters bensträckare för oss att samla energi. Synd att vi inte hann repa allt som var tänk men så är det väl i denna hårda bransch
Nu blev resultatet bra med konserten och allt men man satt där och kände att man inte var med i gänget och allt var riktat på AMK. Det är ju faktiskt TRK:s sista år! Ska inte det uppmärksammas något och ge dem en extra låt eller så? Det är inte första gången vi känner av denna känsla att inte vara med helt, vi ska försöka få något ändrat här och det tycker våra musiker befäl också. Men om inget händer protesterar vi mot samarbete med AMK, det är ju inge kul då!
Men se konserten den 27 Augusti på SVT1 den är faktiskt bra. Ytan döljer botten i det hela.
Som sagt, detta blev inte en bra dag som jag hade hoppats på...
Vi sätter oss på bussen som planerat 07.45 och färdas mot Eskilstuna. Som alla andra somnar jag också på bussen och vaknar då Löjtnant Ahlbil ropar i mikrofonen att det är 5 minuter kvar tills vi är framme. Under reans gång har vi fått utdelat två nya låtar och inte nog med detta, Löjtnant Ahlbin rabblar upp de marscher som vi ska spela i paraden kl 12.00. Detta är endast ryttarmarscher utantill. När vi har sittande konserter, som denna dag, använder vi oss bara av Valthornet och har därför inte med oss våra ridinstrument till Eskilstuna. Som tur var så är inte marscherna så svåra och det enda vi behöver göra är att tänka notbilden framför oss och en ton ner istället för den som står på papprena. Ja det är tillräckligt för komplicerat när låten har fler olika toner i sig än tre. Så det jag skulle göra i paraden var att spela på de ställen jag är säker på! Jag vill inte komma så oförberedd till en spelning när vi visste om att vi skulle spela låtar utantill tidigare. Vi hade till och med frågat vilka låtar vi skulle spela så att vi kunde öva på dem under permissionen. Detta gjorde mig fruktansvärt bitter. Jag vill kunna ha en chans att prestera mitt bästa på en spelning men denna dag var det omöjligt. Jo dessa noter vi fått på bussen skulle AMK ha skickat till oss måndagen innan då de landade på deras kontor. Nu var fallet att någon "glömde" att skicka noterna och vi fick dom samma dag som TV inspelning. De hade haft tre rep med dessa noter och vi inget. Detta ledde till att vi inte spelade på dessa låtar och AMK gjorde allt själv.
Tre scener stod uppbyggda. LDK till vänster, AMK hade scenen i mitten med tak och TRK till höger publiken sett. Man kände sig som en inhyrd orkester för att gästspela på en AMK konsert.
När vi riggade upp på vår scen hör jag hur Majoren i AMK pratar med ett av våra befäl. Problemet de diskuterade var att AMK Majoren inte visste vart våra fanfartrumpetare och bastromboner skulle stå under Olympic fanfaren. Slutresultatet blev att LDK:s musiker fick sitta tysta på sin plats och inte spela. De hade övat in noterna utantill och vissa fick reda på det dagen innan att detta skulle spelas utantill och pluggade hela kvällen. Hur kan man bara stryka musiker på det sättet när vi repat ihop det ett tidigare rep med AMK. Fruktansvärt själviskt! Det jag störde mig mest på var hur Major uttryckte sig: "Jag vet inte vart vi ska få plats med era fanfartrumpetare". Vaddå era? Det är väl vi som spelar mest fanfartrumpet eftersom det är det vi gör på häst! Helt sjukt tänkt! Jag tycker att deras fanfartrumpetare skulle bort, de kicksade mer än våra.
Sen var det denna soundcheck tid som alltid drar över. Vi var sist att soundchecka och AMK hade dragit över, givetvis. Så pausen innan genrep blev endast några minuters bensträckare för oss att samla energi. Synd att vi inte hann repa allt som var tänk men så är det väl i denna hårda bransch
Nu blev resultatet bra med konserten och allt men man satt där och kände att man inte var med i gänget och allt var riktat på AMK. Det är ju faktiskt TRK:s sista år! Ska inte det uppmärksammas något och ge dem en extra låt eller så? Det är inte första gången vi känner av denna känsla att inte vara med helt, vi ska försöka få något ändrat här och det tycker våra musiker befäl också. Men om inget händer protesterar vi mot samarbete med AMK, det är ju inge kul då!
Men se konserten den 27 Augusti på SVT1 den är faktiskt bra. Ytan döljer botten i det hela.
Snabb fakta
Fredag= Konsert i Västerås på RUM, Riksförbundets unga musikanter, festivalen. Sit-in-rep på morgonen där musiker fick komma bakom kulisserna hos LDK och repetera med oss. Ålder på deltagarna var dock för ung för att lyckas spel Ess stämmor i Valthorn istället för F som är vanligast. Premiär på stora torget i Västerås med vårt fot-fig. Det gick väl men alla premiärer har sina brister.
Lördag= Jag kommer att fylla smått och gott om denna dag i nästa inlägg... Det berhövs mer plats för denna dag än vad som ryms under "snabb fakta".
Söndag= Permis till Onsdag. Bakat äkta praliner med Axel, fikat med Clara, haft horn lektion med Pär Burman och sovit alldeles för lite.
Gårdagen= Rep-, och förrådsdag för oss värnpliktiga. Vi checkade så att alla hade rätt märken på alla uniformer inför vår Belgienresa!
Denna dags aktivitet= Högvakt enligt rutin med lite spralligare hästar eftersom de var lite ovana efter 8 dagars ledighet från högvakt. Denna dag invigde vi våra svarta regnkappor som vi stoltserade med på stan pga regnväder. Sedan gav vi gärnet med att vårda utrustning på rekordtid. En konsert väntade oss då vi skulle vara ombytta och klara 15.15. Bussarna tog oss till ett ställe som hade med försvarsmakten att göra, jag kommer alltså inte ihåg vart och vilka vi spelade för :) Det kan bli så när allt är stressigt. Konsert tillsammans med AMK iallafall. Och nu sitter jag här jättetrött och har ett par stövlar att putsa till morgondagens högvakt.
Lördag= Jag kommer att fylla smått och gott om denna dag i nästa inlägg... Det berhövs mer plats för denna dag än vad som ryms under "snabb fakta".
Söndag= Permis till Onsdag. Bakat äkta praliner med Axel, fikat med Clara, haft horn lektion med Pär Burman och sovit alldeles för lite.
Gårdagen= Rep-, och förrådsdag för oss värnpliktiga. Vi checkade så att alla hade rätt märken på alla uniformer inför vår Belgienresa!
Denna dags aktivitet= Högvakt enligt rutin med lite spralligare hästar eftersom de var lite ovana efter 8 dagars ledighet från högvakt. Denna dag invigde vi våra svarta regnkappor som vi stoltserade med på stan pga regnväder. Sedan gav vi gärnet med att vårda utrustning på rekordtid. En konsert väntade oss då vi skulle vara ombytta och klara 15.15. Bussarna tog oss till ett ställe som hade med försvarsmakten att göra, jag kommer alltså inte ihåg vart och vilka vi spelade för :) Det kan bli så när allt är stressigt. Konsert tillsammans med AMK iallafall. Och nu sitter jag här jättetrött och har ett par stövlar att putsa till morgondagens högvakt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)