Legenden om "Sankt Göran och draken"

Året var långt innan vår födsel. Den ovälkommande draken anlände till en by utanför Mons i Belgien.

Detta är det berömda slaget där riddaren Göran sticker ett spjut i draken och tystar honom för gott. Men än idag kan man uppleva detta slag på guldsand i staden Mons. Sedan 1300-talet har denna gröna och runda draken vaknat till liv varje år. Ett skådespel och en folkfest där 30.000 personer engagerar sig. Det kommer rsenärer från större delar av Belgien men också Frankrike. Vi fick äran att vara ett av banden i Tattoo föreställningarna som hölls under denna enorma folkfest. Innan vi anlände till Mons och fick förklarat för oss vad allt handlade om hade vi ingen aning om att vi var en del i en stor folkfest. En underbar upplevelse.

Om du är intresserad av legendens historia men inte orkar läsa dig till den är det bara att bege sig till Mons. Vi upplevde legenden med våra egna ögon, ja i alla fall en del av den då vi inte repade. Festen höll på från tidig morgon till sen kväll ända fram till det stora slaget. På kvällarna var torget fullt av människor och live musik. En veckas lång festival. Plastglas med öl låg slängda överallt och det luktade inte viol direkt, men kul hade då alla. Olika lekar och spel organiserades, eller mer dödslekar där en del var med för att slåss. Omoget.

Alltså höll festandet på i flera dagar fram till lördagen då allt hände. När vi bestämde oss för att gå upp mot torget för att se en skymt av draken stötte vi på en parad där kyrkklockorna väckte en sorgsen stämning. Alla i paraden bar historiska kläder, både vuxna barn och hästar. Deras roll var att visa upp kyrkligaförsamlingar och vara en symbol för att det var de kristna som slogs mot draken. Eftersom legenden har ett par år på nacken var det kyrkan som hade styret under denna tid.

Med kyrkklockorna gällt ringande i bakgrunden och dessa ledsna ansikten fyllde Mons av en känsla som innan en sista strid. Obehagligt men mycket intressant att vara mitt i detta ålderdomliga skådespel. Paraden gick en slinga genom staden med slutstation på torget. Lastbilar körde fram gul sand och en stridszon på torget bildades. (Se bilden nedan.)

Inne i stridszonen befinner sig Sankt Göran på sin tappre häst, draken och hans beskyddare=människor som är utklädda till kor. Legenden har sina humoristiska hörn. Klockan 12.00 stupar draken och Sankt Göran får höra folkets jubel. Nu återstår bara den sista och farligaste delen. Den heliga vagnen. En mycket gammal vagn som blir äldre och rangligare med åren. Vagnen dras av 6 eller 8 grova hästar med heliga passagerare på. Drakens roll i spelet är till för att stoppa vagnen på sin färd och eftersom draken nu har stupat väntar bara den branta backen. Sägen säger att om vagnen inte lyckas komma upp kommer staden Mons ha otur i ett år framöver. Här kommer den läskiga biten i denna legend. Två år har de misslyckats med att få upp vagnen, år 1914 och 1940, de två världskrigen(1940 kom andra världskriget till Belgien). Så om man tror på legenden... Men ta det lugnt, de lyckades i år.

Publiken är mer än engagerad, de hjälper till med att ta kål på draken och få upp vagnen. Sen finns det de som står på drakens sida, men det goda vinner alltid.

Tyvärr missade vi draken när han befann sig stridslysten på torget. Vi hade lunch tid då men eftersom Mons har en egen lokalkanal där de visar hela händelseförloppet i repris efter repris missade vi inte någon detalj.