Växjö

Och så var näst sista resan med våra fyrbenta vänner slut.

01.30 la jag mig i sängen för att sova i natt. En lång bussresa och därefter lasta ur hästar tar sin tid. I går hade vi två uppträdanden på stora torget i Växjö. Ett för allmänheten och ett där jordbruksministrar från EU fanns på plats. När man är ute på en resa tillsammans med hästarna läggs stora delen av tiden på hästarna. Natt till söndag bodde de på en ridskola som låg lite utanför Växjö. De verkade trivas och gilla läget. Vi bodde på hotell med en underbar säng, dock sov jag inte så bra eftersom det var lördag kväll och folk stod och skrek under vårt fönster.

Under lördagkvällen träffade jag min vän Anna-Sara från Kil som nu bor i Växjö sedan 1 månad tillbaka, hon jobbar som ungdomsledare i missionskyrkan nu. Det var riktigt kul att träffa henne och se hur hon hade det för det var mycket länge sedan sist. När man bor ihop med samma människor hela tiden och gör allting tillsammans dygnet runt är det skönt att ibland komma bort och träffa vänner från kära Värmland.

Idag har vi en sådan strödag igen, lagomt kul. Vi vårdade av utrustningen som vi haft i helgen och hängde tillbaka in i högvaktskammaren. Nu ska vi ha stämrep men eftersom vår stämledare inte är här ska vi ha det 17.30 i kväll. Så då passade jag på att uppdatera bloggen.

Jo det här med organisationer som inte fungerar var det också... Just nu är jag trött på allt som inte funkar, ska det vara så svårt! För att vi ska få mat i matsalen måste ett av våra befäl beställa maten till oss. Detta har befälet missat flera gånger och de som jobbar i matsalen är måttligt trötta på det. Vi blir utan man i dag och får istället äta på restaurang! Jag åt lövbigg till lunch, mums! Ibland kan det vara en fördel men oftast en nackdel. Att göra allt på de smidigaste och enklaste sättet är inte försvarsmakten så bra på alltid. Det gör att man blir väldigt trött på att ingenting är planerat, det bara verkar som det. Bara för att det är försvarsmakten ska allt krånglas till lite extra. T.ex. när vi bodde på hotel under helgen skulle hela bussen urlastas för att minska stöldrisk. Stövlarna som alla kämpat med att putsa upp stod längst bak i bussen och jag frågade om de inte kunde stå kvar där eftersom de bara skulle bli förstörda om vi bar in och ut dem i onödan. Vem tar ett par stövlar? Men eftersom allt skulle urlastas var vi tvugna att ta dem med oss också, idiotiskt tycker jag.

Nu ska jag rycka upp mig och öva lite istället för att sitta här och ödsla tid.