torsdag 28 maj 2009

En sagolikt fruktansvärd dag

Konsert med AMK och TRK i lördags i Eskilstuna. Detta var en planerad TV inspelning som kommer att visas den 27 Augusti på SVT1. Rekommenderar att se konserten!

Som sagt, detta blev inte en bra dag som jag hade hoppats på...

Vi sätter oss på bussen som planerat 07.45 och färdas mot Eskilstuna. Som alla andra somnar jag också på bussen och vaknar då Löjtnant Ahlbil ropar i mikrofonen att det är 5 minuter kvar tills vi är framme. Under reans gång har vi fått utdelat två nya låtar och inte nog med detta, Löjtnant Ahlbin rabblar upp de marscher som vi ska spela i paraden kl 12.00. Detta är endast ryttarmarscher utantill. När vi har sittande konserter, som denna dag, använder vi oss bara av Valthornet och har därför inte med oss våra ridinstrument till Eskilstuna. Som tur var så är inte marscherna så svåra och det enda vi behöver göra är att tänka notbilden framför oss och en ton ner istället för den som står på papprena. Ja det är tillräckligt för komplicerat när låten har fler olika toner i sig än tre. Så det jag skulle göra i paraden var att spela på de ställen jag är säker på! Jag vill inte komma så oförberedd till en spelning när vi visste om att vi skulle spela låtar utantill tidigare. Vi hade till och med frågat vilka låtar vi skulle spela så att vi kunde öva på dem under permissionen. Detta gjorde mig fruktansvärt bitter. Jag vill kunna ha en chans att prestera mitt bästa på en spelning men denna dag var det omöjligt. Jo dessa noter vi fått på bussen skulle AMK ha skickat till oss måndagen innan då de landade på deras kontor. Nu var fallet att någon "glömde" att skicka noterna och vi fick dom samma dag som TV inspelning. De hade haft tre rep med dessa noter och vi inget. Detta ledde till att vi inte spelade på dessa låtar och AMK gjorde allt själv.

Tre scener stod uppbyggda. LDK till vänster, AMK hade scenen i mitten med tak och TRK till höger publiken sett. Man kände sig som en inhyrd orkester för att gästspela på en AMK konsert.

När vi riggade upp på vår scen hör jag hur Majoren i AMK pratar med ett av våra befäl. Problemet de diskuterade var att AMK Majoren inte visste vart våra fanfartrumpetare och bastromboner skulle stå under Olympic fanfaren. Slutresultatet blev att LDK:s musiker fick sitta tysta på sin plats och inte spela. De hade övat in noterna utantill och vissa fick reda på det dagen innan att detta skulle spelas utantill och pluggade hela kvällen. Hur kan man bara stryka musiker på det sättet när vi repat ihop det ett tidigare rep med AMK. Fruktansvärt själviskt! Det jag störde mig mest på var hur Major uttryckte sig: "Jag vet inte vart vi ska få plats med era fanfartrumpetare". Vaddå era? Det är väl vi som spelar mest fanfartrumpet eftersom det är det vi gör på häst! Helt sjukt tänkt! Jag tycker att deras fanfartrumpetare skulle bort, de kicksade mer än våra.

Sen var det denna soundcheck tid som alltid drar över. Vi var sist att soundchecka och AMK hade dragit över, givetvis. Så pausen innan genrep blev endast några minuters bensträckare för oss att samla energi. Synd att vi inte hann repa allt som var tänk men så är det väl i denna hårda bransch

Nu blev resultatet bra med konserten och allt men man satt där och kände att man inte var med i gänget och allt var riktat på AMK. Det är ju faktiskt TRK:s sista år! Ska inte det uppmärksammas något och ge dem en extra låt eller så? Det är inte första gången vi känner av denna känsla att inte vara med helt, vi ska försöka få något ändrat här och det tycker våra musiker befäl också. Men om inget händer protesterar vi mot samarbete med AMK, det är ju inge kul då!

Men se konserten den 27 Augusti på SVT1 den är faktiskt bra. Ytan döljer botten i det hela.

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej! Första gången jag kommenterar ett inlägg, även om jag följt din blogg sedan inryck.. är själv före detta ldk:are och kan bara säga att jag känner igen mig så otroligt mycket i det du skriver här.. amk lyckas alltid "sabba" för de andra kårerna, var med om det flera ggr under mitt år i lumpen, och det är alltså bara att vänja sig.. tyvärr.. men bli inte bitter.. det kan kännas motigt, men när man väl sitter på hästryggen igen förstår man att deras beteende bara verkar komma ut någon slags avundsjuka.. att sitta till häst och framföra högkvalitativ musik är något unikt.. fortsätt hålla huvudet högt och sträck lite extra på dig när du rider upp på slottet nästa gång.. vem som helst kan gå och spela.. glöm inte det..