onsdag 5 augusti 2009

Nu räknar vi ner på händerna

Det är 9 beridna högvakter kvar detta år. För dig som inte haft vägarna förbi Stockholm än, det finns fortfarande hopp kvar!

Den var det de där 10 fothögvakterna vi ska ha. Det är så typiskt att vi måste gå så många fothögvakter när vi är den beridna musikkåren, men så går det när man har för generösa befäl som säger jag till det mesta. Det ska nog bli kul det med. En fothögvakt kommer inte att ta hela dagen i alla fall som vi är vana med. Från 08.00 på morgonen till 15.30 arbetar vi med och runt högvakten.

Här händer det inte så mycket mer än högvakter just nu. Vi har haft 5 i rad och får nu lite ledighet. Men till helgen kör vi igång igen! 2 högvakter 2 dagars ledighet och sen ytterligare 5 högvakter. Det känns att det lider mot sitt slut, skönt och hårt. Det är en otrolig känsla att rida in på borggården när den är propp full med folk från alla världens hörn. Jag kommer aldrig att få vara med om något liknande. Men för mycket av den goda kakan gör att man tappar smaken, det är samma sak med högvakterna. Man förstår inte hur pampigt det egentligen är när man känner träsmaken i baken.

Vi har mycket framför oss som t.ex. konsetrer, fothögvakter och den hittils bortglömda GSU:n, Grundläggande soldatutbildningen. Gröntjänsten, som den också kallas, kommer få sin start i slutet av september vad vi vet. Vi har ingen aning om hur mycket vi kommer ligga i fält eller hur många timmar vi kommer spendera på skjutbanan, det kommer med tiden. Visst ska det bli kul, i måttliga mängder. Det ska bli kul att få prova på livet som "riktig" soldat men för oss musiker kommer det också bara vara att prova på, mer hinner vi inte.

Nu ska jag hem och vila mig inför kommande högvakter. Om ni finns där bland alla människor på borggården ska jag spela extra högt för er :)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tjena tjejen!!
Upp med hakan!! Pappa kommer den 16'e :-)
Synd att det kanske blir den sista jag får se med dig. Men det är klart, en av fotisarna ska jag väl hinna med också.
Välkommen hem till Värmland i helgen.
//Pappa

Frida sa...

Det brukar väl vara så, att först efteråt så värdesätter man det som man har eller gör. Även om solen gassar på, regnet öser ner och stövlarna känns trängre än någonsin, tänk på varje högvakt som den sista. Då tror jag du mer kommer uppskatta det häftiga i vad det egentligen är.
Stor kram!