I NWT:s artikel, som ni kan läsa om ni klickar på länken ovan, slås det fast att Sannerudsskolan ska rustas upp och moderniseras. Det betyder också att musikskolan kommer att flytta in i de nya lokalerna och lämna gamla Folkets Hus. Att Folkets Hus i sin tur kommer att kunna bli ett kulturhus i Kil gläder mig och jag hoppas att de planerna kommer att hålla i sig så inte den historiska byggnaden också måste räkna sina sista dagar.
För att göra plats år den nya moderniserade skolan kommer Real att bli ett med den plana marken och skolan som många kilsbor har gemensamt blir blott ett minne gott. Gott? Hur gott är det att riva en historisk gemensam plats?
Att gå eller ha gått i skolan är gemensamt för alla i Sverige. Det är en plats vi alla passerar i olika generationer och där vi alla har skapat många minnen. Jag kan sitta hemma och diskutera med mina morföräldrar om deras skoltid då Real var en viktig del av deras liv. När jag själv tassade med mina tonårs ben i Sannerudsskolans långa korridor var Real redan då byggnaden som bar på en lång historia. Att ha lektioner i Real var för mig något speciellt då jag visste att till och med mina morföräldrar har kånkat på skolböckerna upp för stentrapporna, likaså jag gjorde då. Tänk vad mycket de tysta väggarna har att berätta om de kunde tala.
Det är kanske inte den fräschaste byggnaden i stan. Inte heller den smidigaste. Och absolut inte den modernaste. Är det då ett kulturarv som kommer berövas kilsborna framöver när den moderna världen gör intrång på Reals historiska plats?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar