"Hjärta för Afrika" är en av de bästa sakerna som hänt mig under den senaste tiden. Resan till Afrika var självklart toppen men det var en annan lycka jag upplevde då. Nu har jag slitit med ett projekt som blev helt perfekt och när man som projektledare ser vad man åstadkommit går det inte att hålla tårarna borta. Jag lyckades och jag kommer att lyckas igen.
I torsdags anlände mina kära kursvänner till Kil och blev in slussade i mammas hus. Direkt alla hade kommit, utom Lisa som skulle komma senare, och jag och Linn gjort klart maten sa jag hej då och stack till universitetet för att vara på plats på en examinerande lektion. Jag var nog inte den bästa värden just vid det tillfället. Men de fattade vinken och kände sig som hemma.
På fredag förmiddag fick vi tillgång till lokalen för att börja ställa i ordning. 07.40 var vi på plats, fick nyckeln och såg oss runt. Vi hämtade utställningsväggar och jembetrummor, hängde upp tyger och gjorde klart till försäljarna, och smyckade scenen. Efter att vi var nöjda och hungern smög sig på åkte vi hem för att käka en mycket god pastasallad. Helgen har inte bara inneburit en mycket trevlig gemenskap och ett lyckat projekt utan också mycket god mat.
Jag somnade rund 01.30 kvällen till lördag då jag satt uppe och skrev på mina konferenciers kort om vad jag skulle säga. Med Busan som somnade intill mig lyckades jag ändå få några riktigt bra timmar med sömn innan den stora dagen. Vi var på plats i lokalen 07.00 för att fixa med projektorn och sedan soundchecka. Men att fixa med projektorn en timma som planerat blev inte riktigt så. Projektorbiten "löste" sig 14.45 (alltså 15 minuter innan konserten) med att Axel (ljudtekniker) slog på ljudet till ett bildspel uppe från ljudbordet samtidigt som Pernilla nere på scenen timade in att slå på bildspelet. Det var ett mycket oroväckande moment som var tvunget att fungera eftersom musiken var synkroniserad med bilderna. Mer spänning i vardagen kan man väl säga.
Utöver att det hela dagen krånglades med projektorn hade vi ett inte så bra genrep som drog över på tiden men det blev i alla fall gjort. När alla gick på lunch och jag stod osminkad i slitna kläder och håret uppsatt i en boll på huvudet knackar NWT mig på ryggen och ville intervjua och ta kort!! Ett kort tänkte jag, såhär? Det är inte rättvist. Men jag släppte ut håret, hann slänga på mig lite andra kläder och wola en av de bästa bilderna någon lyckats få på mig! artikeln kan ni läsa på : http://www.nwt.se/kil/article872622.ece . Så det blev inte så pjåkigt ändå.
Tiden rullade på och tiden för konsert började närma sig. Folk runtom mig sa att jag verkade lugn men i mitt huvud gick en ångmaskin på högsta varv. Fast det är en bra egenskap att inte visa det så jag får komma ihåg det till framtiden. Jag slängde i mig lite mat och vilade i 5 minuter innan jag gjorde i ordning mig med smink och kläder. Tiden gick...
Människor började säkerligen hitta till lokalen då jag hade missat att tänka på att skylta. De flockades runt försäljarna och tog sig lite att dricka och äta i cafét medan jag satt bakom scenen nervös och förväntansfull. 15.00 smög vi alla som skulle delta på scenen in och ställde oss bakom den sittande publiken som var helt ovetande om vad som komma härnäst. JAMBO!!! Konserten började med en välkomstlåt på Swahili där vi alla sjöng och dansade med glädje till gitarr, bas och jembetrumma. Konserten fortlöpte och tro det eller ej men timingen med projektorn och ljudet visade sig bli perfekt! jag babblade på som konferencier om ditten och datten och försökte förmedla en avslappnad stämning. De andra i kursen redovisade istället sina arbeten om barn, kvinnor och vatten. Mellan arbetena var det musik som spelades av Mickan och Klara och kören "Kören". Det var mycket stämningsfull musik som bröt av bra och det blev ett fint upplägg under hela konserten.
Försäljningen gick mycket bra och vi kunde köpa: choklad av "Ellens choklad", saker från kvinnogrupper i Afrika av "Sol sisters", matvaror av "Zaras skafferi" och ytterligar lite saker vi köpt med oss från Afrika.
Att som projektledare se vad man åstadkommit och det är något riktigt bra, det är pricken över i:et när man slitit hårt alldeles för länge. Jag var och är jättenöjd med hela projektet "Hjärta för Afrika" och ångrar inte ett ögonblick att jag dragit igång det och fått slita så mycket jag gjort. Man får sin belöning efteråt och det är man värd för att orka starta upp ytterligare ett projekt senare.
Det är många som gjort "Hjärta för Afrika" möjligt att genomföra och jag är i stort tack till alla dem, er! Det är allt från små sponsorer till dem som stått bredvid mig på scenen. Alla ska ha en cred för det de gjort och inte minst tack till alla i publiken som var där och upplevde denna förträffliga dag tillsammans med oss.
Ett extra stort tack vill jag rikta till mina underbara kursdeltagare som åkte hela vägen till lilla Kil för att vara med och dela med sig av sina erfarenheter. Jag blev rörd idag när det stod ett blombud utanför dörren med en vacker bukett tulpaner från dem alla. De har sagt åt mig att jag då tänker på allt, men jag måste säga samma sak, de tänker då verkligen på allt!
Ni kan också gå in på http://www.vf.se/nyheter/kil/anna-ordnar-heldag-till-forman-afrika för att läsa artikeln VF skrev om evenemanget någon vecka innan genomförandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar