Nu har sommarens planer dragit igång för mig och kommer att täcka resterande tid fram tills universitetet börjar igen.
Den 30 Juni 06:15 kramade jag om Åsa och tackade för en trevlig vistelse i Oslo. Oavsett problem med smuts i kranvattnet var det 2 fina dagar med glädje och shopping. Min promenad från henne och Jacobs lägenhet till tunnelbanan var oroväckande lugn för att vara i kärnan av en storstad. Varken bilar, cyklar eller gående personer passerade mig. Självfallet var jag på ett av de finare områdena i Oslo men det kändes ändå så konstigt att staden fortfarande sov. På tunnelbanan var det lite mer liv men inte alls mycket, jag kan faktiskt säga att det är mer livat på en torsdagsmorgon i Arvika än i dessa kvarter i Oslo.
Efter att ha kommit hem till Arvika och vilat upp mig över en natt var nästa anhalt Uddevalla. Jag, mamma och Maria tog bilen på fredag morgon för att hälsa på några vänner. På lördagen packade vi in oss i deras stora bil med 6 sittplatser och körde två mil i riktning mot Ullared. Det var stort och massa folk, mindre "skräp"-varor än jag trodde och en mycket intressant upplevelse. Jag fick med mig några användbara saker hem som bordsfläkt, våg, självuppblåsbart liggunderlag, ljus, choklad, örngott, muffinsform och massa annat. Jag fick också med mig några sällskapsspel såsom sänka skepp, Kalaha och något i stil med "market". Vi var alla trötta efter att ha gått så mycket och unnade oss en glass innan den två timmars långa återresan till Uddevalla började. På söndag morgon tog vi vårt pick och pack för att åter korsa länsgränsen till vackra Värmland.
Åter en natt hemma i Arvika men denna gången hann jag bara sova i 3 timmar innan klockan ringde för ytterligare ett äventyr. 4 Juli 05:00 kliar jag morgongruset ur ögonen och staplar mig fram till duschen, jag var så trött att jag satt ner när jag duschade. Men det svala vattnet fick mig att piggna till och jag var snart på fötterna igen. Dock har jag aldrig sovit så tungt som jag gjorde på tåget från Arvika till Oslo, inte ens de sprakande stationsutropningarna i högtalarna kunde väcka min livlösa kropp till liv. Väl framme i Oslo började väntan. Flygbussen till Torp flygplats tog ca 2 timmar och jag var i mycket god tid framme på flygplatsen för att vänta ytterligare några timmar på flyget mot Liverpool. Tack och lov för CD bokens uppkomst, den räddade verkligen min långa väntan under alla resor.
Syftet med min resa till Liverpool är att hälsa på Lina då hon har bott här sen mars och kommer att stanna kvar till Augusti. Hon bor tillsammans med Mia som också hon är från Sverige. Väl på flygplatsen skulle Mia och Aled, från Liverpool, hämta upp mig med bil då Lina fortfarande jobbade. Men när jag febrilt letade efter ett bekant ansikte var det just Linas ansikte jag fann först. Hon hade lunch och vi väntade in att Mia och Aled skulle anlända. Till slut satt jag i bilen, lyxigt värre, och vi fick skjuts hem. Jag hade tänkt mig att första kvällen blir lugn och jag börjar packa upp mina saker men den blev raka motsatsen, dessutom till en bra motsats. Aled och Mia och några fler hade tänkt att se på bil, Transformer 3, så jag hängde på. Det var en kul start och en bra början på resten av veckan. Filmen var väl ingen hit men sällskapet och staden var härligt.
Så nu sitter jag i Liverpool i ett fint och mysigt brittiskt kvarter. Små gator fyllda av parkerade bilar med långa längder av hus som pryder gatornas båda sidor. Tyvärr läcker himlen idag och vädret lockar mig inte ut på gatorna. Men jag ska ge vädret en utmaning med ett paraply!
Den 30 Juni 06:15 kramade jag om Åsa och tackade för en trevlig vistelse i Oslo. Oavsett problem med smuts i kranvattnet var det 2 fina dagar med glädje och shopping. Min promenad från henne och Jacobs lägenhet till tunnelbanan var oroväckande lugn för att vara i kärnan av en storstad. Varken bilar, cyklar eller gående personer passerade mig. Självfallet var jag på ett av de finare områdena i Oslo men det kändes ändå så konstigt att staden fortfarande sov. På tunnelbanan var det lite mer liv men inte alls mycket, jag kan faktiskt säga att det är mer livat på en torsdagsmorgon i Arvika än i dessa kvarter i Oslo.
Efter att ha kommit hem till Arvika och vilat upp mig över en natt var nästa anhalt Uddevalla. Jag, mamma och Maria tog bilen på fredag morgon för att hälsa på några vänner. På lördagen packade vi in oss i deras stora bil med 6 sittplatser och körde två mil i riktning mot Ullared. Det var stort och massa folk, mindre "skräp"-varor än jag trodde och en mycket intressant upplevelse. Jag fick med mig några användbara saker hem som bordsfläkt, våg, självuppblåsbart liggunderlag, ljus, choklad, örngott, muffinsform och massa annat. Jag fick också med mig några sällskapsspel såsom sänka skepp, Kalaha och något i stil med "market". Vi var alla trötta efter att ha gått så mycket och unnade oss en glass innan den två timmars långa återresan till Uddevalla började. På söndag morgon tog vi vårt pick och pack för att åter korsa länsgränsen till vackra Värmland.
Åter en natt hemma i Arvika men denna gången hann jag bara sova i 3 timmar innan klockan ringde för ytterligare ett äventyr. 4 Juli 05:00 kliar jag morgongruset ur ögonen och staplar mig fram till duschen, jag var så trött att jag satt ner när jag duschade. Men det svala vattnet fick mig att piggna till och jag var snart på fötterna igen. Dock har jag aldrig sovit så tungt som jag gjorde på tåget från Arvika till Oslo, inte ens de sprakande stationsutropningarna i högtalarna kunde väcka min livlösa kropp till liv. Väl framme i Oslo började väntan. Flygbussen till Torp flygplats tog ca 2 timmar och jag var i mycket god tid framme på flygplatsen för att vänta ytterligare några timmar på flyget mot Liverpool. Tack och lov för CD bokens uppkomst, den räddade verkligen min långa väntan under alla resor.
Syftet med min resa till Liverpool är att hälsa på Lina då hon har bott här sen mars och kommer att stanna kvar till Augusti. Hon bor tillsammans med Mia som också hon är från Sverige. Väl på flygplatsen skulle Mia och Aled, från Liverpool, hämta upp mig med bil då Lina fortfarande jobbade. Men när jag febrilt letade efter ett bekant ansikte var det just Linas ansikte jag fann först. Hon hade lunch och vi väntade in att Mia och Aled skulle anlända. Till slut satt jag i bilen, lyxigt värre, och vi fick skjuts hem. Jag hade tänkt mig att första kvällen blir lugn och jag börjar packa upp mina saker men den blev raka motsatsen, dessutom till en bra motsats. Aled och Mia och några fler hade tänkt att se på bil, Transformer 3, så jag hängde på. Det var en kul start och en bra början på resten av veckan. Filmen var väl ingen hit men sällskapet och staden var härligt.
Så nu sitter jag i Liverpool i ett fint och mysigt brittiskt kvarter. Små gator fyllda av parkerade bilar med långa längder av hus som pryder gatornas båda sidor. Tyvärr läcker himlen idag och vädret lockar mig inte ut på gatorna. Men jag ska ge vädret en utmaning med ett paraply!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar