Kenya, Nairobi

Klockan ar nu 08.20 och vi ligger tva timmar fore er.

Flygresan gick bra och vi kom fram pa eftermiddagen den 24/1 efter att ha vantat i tva timmar pa Addis Abeba, Etiopiens huvudstad dar vi bytte plan. Sammanlagt tog det 11 timmar att flyga om jag raknar bort tiden pa flygplatsen i Etiopien. Vi mellanlandade ocksa i Rom for att ta upp folk men vi gick inte av planet.

Nar vi val var framme i Nairobi lyckades vi alla hitta packningen och satte oss i de bestallda bilarna som tog oss till hotellet YMCA. Redan pa turen fran flygplatsen fick vi ta del av den nya kulturen och manniskor vandrade langs gatorna overallt. Vi sag ocksa en man som vallade kor pa ett litet gornomrade mellan gatorna. Har ar det ocksa vanstertrafik sa man maste tanka efter.
Jag trodde att det skulle vara mer blandade manniskor och inte bara morkhyade men jag har inte traffat pa manga vita och kanner mig darfor utittad nar man gar pa stan. Jag som inte ar sa for huvudstader langtar ut till landsbygden men Nairobi har en charm som anda lockar. Det finnsmyucket gront och manga trad i centrum och dofterna fran blommorna pa traden kvaver avgaslukten. Biltrafiken ar en historia i sig. De har rodljus men det verkar inte som de foljer dem. Det jag gillar mest ar trafikpoliserna somfinns overallt. De star i korsningar men ocksa vid vissa parkeringar for att hjalpa dig att backa ut och stoppa bilarna bakom. Annars ar trafiken rorig, jag ar glad over att jag inte kor sjalv. Den som kan tranga sig mest aker forst, sa ar det bara.

Efter att ha inkvarterat oss pa hotellet, dar jag sover i ett rum dar vi ar 8 personer, tog vi en promenad ner till stan for att inhandla kontantkort och mat. Jag har skaffat mig ett Kenyanskt nummer eftersom det ar billigare att ringa hem och det kostar bara 1 kr att skicka sms. Mat blev det pa en restaurang i narheten. Det var inte langt till hotellet men vi tog anda taxi hem eftersom det hade blivit morkt och det ar farligt att vistas pa gatorna da. Nairobi ar en farlig stad, det beror pa att landet i sig ar sa fattigt att det finns mycket brottslighet.

Igar hade vi en fullspackad dag med organisationen girlchild network som jobbar med att alla barnen ska fa en skolgang och att kvinnor ska komma ut i arbetslivet. Forst besokte vi en skola i ett omrade som de kallade for slom. Det var en skola som finansierades av saave the children. De flesta barnen pa skolan var hemlosa eller hade bara en foralder i livet. Skolan ar allt for dem och de ar i skolan fran 8 pa morgonen till 18 pa kvallen, tank om man hade en sadan entusiasm for skolan i Sverige! Barnen kom och motte oss och vi blev inskuffade i deras lilla morka byggnad. Dar upptradde de for oss med teater, sang och dans som ocksa vifick vara med i. Det var gladje och skratt hela tiden. Efter allt fint valkomnande gick barnen ut och lekte pa garden och vi tog en rundvandring i skolan. Det var sma klassrum men alla larare var mycket stolta over det lilla de hade och det gav barnen en mojlighet till utbildning. Lararna var inte utbildade men fick en mojlighet att fa en liten lon och mat pa skolan nar de jobbade dar. Det kravet som finns ar att de sjalva maste ha gatt i skolan. Detta gav dem en mojlighet till overlevnad.
Nar vi val kom ut pa garden och skulle halsa pa barnen var de jattenyfikna pa oss. En del hade inte ens sett vit hy och alla ville kanna pa vara hander. Jag satte mig pa huk bland alla barnen och fick snabbt barn runt mig som blev faschinerade av haret som, for dem, var lent. Kande mig som en docka bland alla men det var kul att kunna gladja barn som har det svart bara genom att visa sig. Gatorna var jordstampade likasa golvet i skolsalarna. De hade en toalettsom de var mycket stolta over och vatten fanns i en stor tank. Det ar fschinerande att se gladjen i dessa manniskor som har sa otroligt lite. Jag kommer aldrig glomma det stallet.
Skolan heter Vessel of Hope Center och star verkligen for namnet tycker jag, skolan ger verkligen hopp och ett nytt lov for bade barnen och lararna. Omradet skolan ligger i heter Kayole, kanske gar det att hitta pa kartan?

Tyvarr var vi tvungna att lamna alla barnen (de var runt 3-14 ar) och aka vidare till nasta stalle, som sagt det var ettfullspackat schema. Vi sa Asante sana, som betyder tack, och akte ivag.
Vagarna var haliga och daliga, fordelen med det var att de inte kunde kora fort for det skulle de nog ha gjort annars. Men vi skumpade runt i bilen och tittade oss runt overallt. Hela tiden sag vi sma "affarer" dar manniskor salde allt fran egentillverkade mobler till gamla cykeldelar. Det var en buissnes som var stor i fororterna till Nairobioch jag ar heltsaker pa att vi kommer fa se mer av det. Ja nasta stalle var en statlig skola. Marcy, forestandaren fran gorchild network som var med oss hela dagen, ville visa oss kontrasterna. Och ja det var verkligen kontraster! Det var en fin skola, inte som vara men mycket fin anda. Det var som denna skola ja trodde att skolorna skulle se ut. Vi blev inslussade i personalrummet och en grupp barn komin och upptradde for oss. Denna grupp var speciell for de hade studerat barnens rattigheter och kunnde saledes argumentera mot det som var fel, men om de gor det eller ej vet vi inte, de sa i alla fall att de gor det. SKolan heter Tambaya schooloch liggber i omradet Dandora, detta ar inte ett slumomrade.
Nar barnen gick ut pa lunch skulleviforflyttaoss tillen annan lokal. Det varinte latt nar barn rusade fram doratt halsapaoss, alla ville ocksa vara med pa kort och sallde sig darfor garna framfor kameran. Men val inne i den nya lokalen fick vi traffa en grupp vuxna manniskor som studerade pa skolan. De fick lara sig att skriva sin namnteckning sa att de kunde skriva pa ett sa kallat microlan som ar tillfor att starta upp egen verksamhet med sitt hantverk. Det var en man och resten kvinnor i gruppen.

Efter att ha lamnat den statliga skolan som var en promary school, man kan jamfora det med var lag och mellanstadie, akte vi for att ata lunch. Det blev pa ett fint hotell och vi fick treratters inklusive dryck for ca 85 kr per skalle, inte dumt.

Och till dagens sista hallplats. Det var ocksa i en forort till Nairobi som ocksa var valdigt fattig men inte slum. Vi traffade en kvinnogrupp fran Kasarani och det de hade gemensamt i denna gruppvar att de alla var positiva till HIV/aids. Efter att ha forlorat familjemedlemmar da de inte ville umgas med dem ville de anda ha en samhorighet och denna grupp startades. Den ar tillfor att man ska kunna kanna sigtrygg i att ga ut sompositiv, att veta vad man ska gora at saken och samla in pengar. De gor eget hantverk som de sedan saljer for att fa in lite pengar. Det var en mycket drivande grupp med mycket livsglod som hade lart sig att leva med det. De uppfostrade sina barn och levde anda ett vankligt liv. Det var kul att samtala med dem och de stallde ocksa fragor om oss och hur det sag ut med HIV/aids i Sverige. Detsom forvanade dem mycket varatt omman ar positiv i Sverige garman oftastinte utmed det, barakandisar. De blev valdigt forvanade over det.
De bjod pa gladjande sang men tillslutt varvi tvugna att ta farval och lamna for att aka tillbaka till hotellet.

Det fick at mycket tid i bilen da det ar mycket trafik och daliga vagar, men det gjorde inget eftersom man far se mycket da.

Det var en lang dag igar men mycket intressant. Tvarr ville man ha mer tid pa varje stalle for attkomme monniskorna merin pa djupenmen vi blev slussade fran stalle till stalle. Idag kommer det att bli lugnare tror jag. Vi ska ut tull Kibera som ar den stora slummen har. Det bor over en miljon manniskor dar sominte lever pa nagonting. Det kommer att bli acklingt att se men mycket larorikt tror jag.

I morgon aker vi fran hotellet YMCA for att bo tre natter i en liten by som heter Rongo. Det ligger nastan vid Viktoriasjon. Dar kommer jaginte ha tillgang tillinternet men pa sondag ar jag tillbaka i Nairobi for att sova en natt och pa mandag bar det av till Tanzania. Men Rongo var de. Vad jag vet ska vi bersoka lite skolor och forhoppningsvis sova i en familj en natt. Jag ser framemot att lamna staden och kommaut lite mer pa landsbyggden.

Sen far jag valinte glommaatt rapportera om vadret. VI halkar inte runt har och nar vi visar barnen kortpa sveriges sno tappar de hakan. Det ar inte sa jattevarmt faktiskt, jag har langbyxor och T-shirt, fast vi har halltoss mycket i skuggan. Idag blir det mer solsa jag maste ga uppoch smorja in mig. Pa natterna ar det lite kallt om man inte har tacket pa sig men det ar skont, jag gillar inte att det ar for varmt nar man ska sova. Men i Tanzania kommer detbli varmare sa vi far njuta nu.

Nu ar klockan 9.12 och vi ska ivag 10.00 sa jag maste upp och smorja in mig.

Lite uppdatering, men det kommer ta ett tag tills jag kan gora nasta uppdatering tror jag. Ha det bra tills dess och ta hand om snon!