Moshi i Tanzania

Nu har vi natt malet Tanzania! Jag sjalv att det verkar vara ett trevligare land. VI befinner oss i Moshi dar vi har utsikt over Kilimanjaro, inte sa dumt kan man saga!

Sa efter vi lamnat Nairobi for forsta gangen akte vi som sagt ut till Rongo som ar en liten by i narheten av Victoriasjon. Turen dit gjordet i en buss kallad dalladallas, vi hade det mycket rymligt och kunde stracka ut oss under den langa resan. Det tog ca 8 timmar att ta sig dit. En sak man maste veta om Kenya, Tanzania ocksa tror jag, ar att den snabba service vi ar vana med i Sverige inte existerar har. Om du vill att den bestallda bussen ska komma 8.00 maste du saga att den ska vara pa plats 9.00, da kommer den forhoppningsvis till 8.00. Sa vi ar verkligen bortskamda i Sverige med den snabba servicen, ocksa i mataffarerna gar det mycket langsamt. Manga ganger har vi fatt suttit och vantat, det ar bara att vanja sig. Men det roliga ar att chaufforerna sa att det bara skulle ta 4 timmar till Rongo, det gjorde det inte! Som sagt, det ar bara att vanja sig med det.
Val i Rongo nagra minuter innan solen gick ner, den gar ner runt 19.00, mottes vi av vara kontaktperson Cicilia som ar ca 63 ar och hennes vaninnor som vi senare hade som guider i familjerna som vi bodde i. Det var ett mysigt boende med lugn och ro, mycket skona att slappna av lite. Dagen efter vi kom fram till Rongo delade vi upp oss i 3 grupper. Jag Hanna och Anna besokte en skola och internat for dova personer. St Frances var en privatskola pa primary niva, lag och mellanstadie for oss, den besoktes av Sara, Maria, Pernilla och Petra. Den sista skolan var Rongos egna kommunala skola pa primary niva, den besoktes av Linn, Jolin och Lisa. Vi fick alla intressanta upplevelser men jag kan bara tala for den dova skolan. Det som faschinerade mig mest var dansuppvisningen som de holl for oss efter att vi tagit del av nagra lektioner. De dansade traditionella danser och kunde kanna rytmen fran trummorna, de var otroligt rytmiska och det var verkligen en spannade upplevelse!
Pa eftermiddagen bwegav vi oss ut i familjerna, jag och Linn var som sagt i Homabay och hade utsikt ovet Victoriasjon. Vi bodde hos en stor familj som var farmarbetare och fiskare. De hade maga stora planer for att kunna utoka sitt arbete och fa in mer pengartill komuniteten som de jobbade ihop med, men sjalvklart saknade de pengar for att kunna fardigstalla projekten. Det var en otrolig upplevelse att bo hos en familj, men det var ocksa skont att komma tillbaka till duschen. Tyvarr ar jag, som svensk, for bekvam att bo som de gjorde men vi hamnade anda i en familj dar de hade det hyggligt fint. Jag och Linn foch en varsin sang medan andra grupper fick dela pa sang dar de var. Pa morgonen efter att vi atit, pratat och sovit hemma hos familjen gocj jag och Linn ut pa en 4 timmars promenad mred fyra av killarna fran kommuniteten. De visade oss sin farm, sin fiskebat och fiskefabriken. De visade oss deras ideer som de ville forverkliga och som de holl pa att spara pengar till for att forverkligar. Vi hade en intressant diskussion med den om att separera eller skilja sig, for dem ar det mycket sallsynt. Att skilja sig gor man nastan inte men att separera kan man gora. For mig ar orden samma sak men i Kenya har det tva olika betydelser. Separera betyder att man lamnar varandra, man ar fortfarande gift men man tar ett uppehall kan man saga. Sa om 5-40 ar kan man valja att hitta tillbaka till varandra. Om frun dor under tiden som man har separerat tillhor kroppen anda mannen som hon lamnat. De tycker det ar helt galet att skilja sig men att en man har fler fruar ar daremot okej, i mitt huvude gar inte den matematiken ihop. Om en man vill ta en ny fru har inte den nuvarande frun nagot att saga till om.
Som hade vi det mycket rymligt i dalladalla bilarna mellan Nairobi och Rongo, men nar vi akte ut till familjerna tog vi de lokala dalladalla bussarna och de var desto trangre. I min buss knodde de in 23 persner dar det bara fanns saten for 13 st. Men Sara och Pernilla akte i en lika stor bil dar de knodde in over 30 personer, helt sjukt! Varan bil havererade pa vag till Homabay och vi fick vanta pa annan transport efter vagen. Tillbaka till Rongo gick det daremot bra utan nagon haverering.
Men nog pratat om det. Efter att ha lamnat familjerna och sovit utterligare en natt i Rongo avslutade vi med frukost hos kontaktpersonen Cecilias stora hus. Vi vantade ocksa pa vara bussar som skulle ta oss tillbaka, de kom 2 timmar for sent.
Efter en natt till i Nairobi gav vi oss ivag till Tanzania och nu ar vi har. I Moshi glanser Kilimanjaro och varan morgontur var en vandring i foten av Kilimanjaros underbara terrang. Det var sma stigar som gick up och ner mellan alla berg och dalar. Efter en timma kom vi fram till ett vattenfall pa 86 meter dar vi ocksa badade fotterna. Det var smaltvatten fran Kilimanjaro och darfor mycket kallt. Linn och Louise hoppade daremot i och tog sig ett mycket snabbt dopp. Vi satt och smaskade pa lite lunch mitt i forsen pa en stor torr sten, inte fel att hora vattnet forsa runt oss. Nu pa eftermiddagen har vi haft lite egen tid och vi har shoppat lite sovenirer. Jag fick med mig en sjal, men det har jag egentligen valdigt maga av!
I morgon ska vi besoka en organisation som hjalper hemlosa barn har i Moshi.