Från att ha bada i turkost vatten med ca 35 grader i luften på en strand lika vit som snö blev vi bemötta av ett vackert vinterparadis med blå himmel och en sol som gjorde snön till det vackraste glittret jag någonsin sett. Att jag hellre väljer ett vinterlandskap istället för ett varmt och fuktigt Afrika är självklart men att jag lite då och då åker till Afrika för att avnjuta deras vackra natur och röda jord har aldrig varit ett hinder. Jag har fått vara med om händelser som har gjort avtryck på mig för resten av livet. Jag ska aldrig mer klaga över att tvättstugan ligger två kvarter bort och fyra våningar upp när kvinnorna i Afrika måste hämta vatten, hugga ved, värma upp vatten och tvätta allt för hand till en stor familj. Jag känner mig mer tacksam för de enkla och självklara saker som jag använder dagligen.
Under tiden på Bigwa har vi fått möta många kvinnor som jobbar tillsammans för att stärka sin position i samhället men också lära sig att tjäna pengar själv. Som jag skrivit tidigare hade vi ett möte med fyra masajkvinnor, det var nog det mest spännande jag varit med om under resan. Det var ett otroligt stort utbyte mellan våran och deras kultur och det är svårt att förklara hur det känns att sitta öga mot öga med en kvinna som lever för dagen under de livsvillkor som de gör.
Vi besökte ett barnhem som drivs av nunnor. Barnen som finns på barnhemmet har mist sin mor på något sätt, endera har hon dött vid graviditeten eller av någon annan vanlig orsak som aids eller malaria. Barnen bor på barnhemmet och uppfostras av nunnorna under de första fem åren i livet. Sedan kan de återvända till någon släkting, om det finns någon, men andra stannar också kvar.
För att ha sett så många nergångna platser under vår resa såg detta barnhem riktigt bra ut. Det som barnen saknade var dock kärlek. Barnhemmet drivs t.ex. genom donationer som vi, som kommer och hälsar på ibland. Det finns också personer som bor nära barnhemmet som kommer och hälsar på då och då, detta för att barnen ska kunna få kärlek. Just nu hade barnhemmet 54 barn på ca 10 vuxna. Vi stannade på barnhemmet och lekte med barnen i 2 timmar, det var många glada barn och de var inte rädda för främlingar, tvärtom de var jätteglada!
På eftermiddagen fick jag sitta med under en körrepetition. Den var på swahili så jag förstod inte vad de pratade om men mycket gick att lista ut. De sjöng två tvåstämmiga sånger och jag hoppas på att kunna använda mig av materialet jag spelat in. Under hela resan har jag haft med mig en inspelningsapparat för att ta med mig en del av deras kultur hem och förhoppningsvis kunna använda den i mitt kommande evenemang.
Jag upplevde att de inte använder lika mycket pedagogik som vi gör. Läraren sjöng och de fick härma. Jag använder mig av samma teknik men när det är deras tur hjälper jag kören genom mitt kroppsspråk och visar vart t.ex pauserna är. Jag upplevde att de inte använder sig av samma pedagogik och inte berömmer när det är rätt, bara säger till när det är fel. Repet slutade i att alla blev ovänner, lärarna och eleverna höjde rösten mot varandra men eleverna gjorde det också mot varandra. Alla skingrades och där satt jag kvar helt omedveten om vad samtalet handlat om. Fast vi måste tänka på att det är ett land där man lättare höjer rösten utan att det betyder lika mycket som om vi skulle höja rösten mot någon här. Det kan ha varit så att det inte var någon stor sak det handlade om men vad vet jag. Det var ändå intressant att sitta med och lyssna under repet.
Vår sista anhalt efter att bott på Bigwa under 5 nätter var Zanzibar. Vi åkte buss till Dar es salam för att åka färja över till Zanzibar. När vi väl var framme och fått våra hotellrum, efter många om och men då de redan hade hyrt ut rummen till 10 andra vita som de trodde var vi, tog vi oss ett kvällsbad i det turkosa havet. Det var som att landa i en film, den vita stranden och det turkosa vattnet var som taget ur en film, helt overkligt men ändå befann vi oss där.
Tiden på Zanzibar var till för att smälta alla intryck och ta det lugnt. Vi ville också passa på att få lite färg då det inte har hunnits med under resans gång. När man vistas i Afrika håller man sig gärna i skuggan då det är så otroligt varmt i solen. Men efter en dag brände jag söner mig och vistades endast i skuggan dagen efter. Jag har fortfarande känningar på flera ställen på kroppen men hoppas på att det inte kommer flagna bort. Sista dagen åkte några av oss in till "huvudstaden" Stone town för att göra av med de sista pengarna.
Resan hem gick som planerat och flyget landade på arlanda 9.00 igår. Dock har hag kommit in i Afrikarytmen. Man måste lära sig att allt går inte så fort som väntat. Vi är väldigt bortskämda hör i Sverige med all service i alla affärer och på hotell. Där gå allt mycket långasammare och ingen stressar över huvud taget.
Jag har varit med om upplevelser som jag aldrig trott jag skulle upplevt. Jag har sett hur människor som lever på minsta möjliga levnadsvillkor kämpar för livet och tackar Gud för det lilla de har. Jag har sett hur kvinnor kämpar med att bära vatten och hur barnen glatt springer till skolan. Jag har sett familjens styrka att hålla alla nära sig och ta nytta av naturen runt sig. Jag har sett hur torkan förstör för hela landets befolkning och djur. Jag har sett storstädernas kostymnissar och deras höga tempo. Jag har sett ett nytt land med andra livsvillkor än dem jag är van vid, ett land som kämpar för att ta sig uppåt i hierarkin. Jag har sett viljan att förbättra men också hur människorna gett upp hoppet på statens hjälp. Jag har sett hur barn leker med självbyggda leksaker som betyder allt för dem. Jag har sett kärleken som finns i alla människor och gjälden man kan dela tillsammans i alla situationer. Jag har sett hur människorna stannar till och hjälper den som fått punktering, hur de med lite extra pengar hjälper de fattigare och vad den vackra naturen kan uppfylla mig. Jag har sett Öst Afrikas underbara land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar