Alldeles, alldeles underbar!!

"Vad är en bal på slottet om inte ... alldeles, alldeles underbar" Den repliken känner ni säkert igen från disneyfilmen Askungen. Om ni tar den känslan hon förmedlar när hon säger "underbar" och subtraherar med ett glädjeskrik och en lyckobomb som sprängs inombords, då kanske ni förstår en tiondel av den känslan jag hade när jag efter konserten tog det första steget ut ur konsertlokalen. Jag hade så mycket glädje och energi så jag haffade Pernilla (en kursdeltagare) som var närmast och kramade sönder henne. Alla som varit med och gjort konserten så bra som den blev stod framför mig med ett leeende på läpparna men jag lyckades bara harkla fram några osammanhängande ord och glädjeruset svepte över mig helt. Men jag tror mitt budskap gick fram för det var nog ingen som kunde missa att jag svävade på ett litet moln av lycka.

"Hjärta för Afrika" är en av de bästa sakerna som hänt mig under den senaste tiden. Resan till Afrika var självklart toppen men det var en annan lycka jag upplevde då. Nu har jag slitit med ett projekt som blev helt perfekt och när man som projektledare ser vad man åstadkommit går det inte att hålla tårarna borta. Jag lyckades och jag kommer att lyckas igen.

I torsdags anlände mina kära kursvänner till Kil och blev in slussade i mammas hus. Direkt alla hade kommit, utom Lisa som skulle komma senare, och jag och Linn gjort klart maten sa jag hej då och stack till universitetet för att vara på plats på en examinerande lektion. Jag var nog inte den bästa värden just vid det tillfället. Men de fattade vinken och kände sig som hemma.

På fredag förmiddag fick vi tillgång till lokalen för att börja ställa i ordning. 07.40 var vi på plats, fick nyckeln och såg oss runt. Vi hämtade utställningsväggar och jembetrummor, hängde upp tyger och gjorde klart till försäljarna, och smyckade scenen. Efter att vi var nöjda och hungern smög sig på åkte vi hem för att käka en mycket god pastasallad. Helgen har inte bara inneburit en mycket trevlig gemenskap och ett lyckat projekt utan också mycket god mat.

Jag somnade rund 01.30 kvällen till lördag då jag satt uppe och skrev på mina konferenciers kort om vad jag skulle säga. Med Busan som somnade intill mig lyckades jag ändå få några riktigt bra timmar med sömn innan den stora dagen. Vi var på plats i lokalen 07.00 för att fixa med projektorn och sedan soundchecka. Men att fixa med projektorn en timma som planerat blev inte riktigt så. Projektorbiten "löste" sig 14.45 (alltså 15 minuter innan konserten) med att Axel (ljudtekniker) slog på ljudet till ett bildspel uppe från ljudbordet samtidigt som Pernilla nere på scenen timade in att slå på bildspelet. Det var ett mycket oroväckande moment som var tvunget att fungera eftersom musiken var synkroniserad med bilderna. Mer spänning i vardagen kan man väl säga.

Utöver att det hela dagen krånglades med projektorn hade vi ett inte så bra genrep som drog över på tiden men det blev i alla fall gjort. När alla gick på lunch och jag stod osminkad i slitna kläder och håret uppsatt i en boll på huvudet knackar NWT mig på ryggen och ville intervjua och ta kort!! Ett kort tänkte jag, såhär? Det är inte rättvist. Men jag släppte ut håret, hann slänga på mig lite andra kläder och wola en av de bästa bilderna någon lyckats få på mig! artikeln kan ni läsa på : http://www.nwt.se/kil/article872622.ece . Så det blev inte så pjåkigt ändå.

Tiden rullade på och tiden för konsert började närma sig. Folk runtom mig sa att jag verkade lugn men i mitt huvud gick en ångmaskin på högsta varv. Fast det är en bra egenskap att inte visa det så jag får komma ihåg det till framtiden. Jag slängde i mig lite mat och vilade i 5 minuter innan jag gjorde i ordning mig med smink och kläder. Tiden gick...

Människor började säkerligen hitta till lokalen då jag hade missat att tänka på att skylta. De flockades runt försäljarna och tog sig lite att dricka och äta i cafét medan jag satt bakom scenen nervös och förväntansfull. 15.00 smög vi alla som skulle delta på scenen in och ställde oss bakom den sittande publiken som var helt ovetande om vad som komma härnäst. JAMBO!!! Konserten började med en välkomstlåt på Swahili där vi alla sjöng och dansade med glädje till gitarr, bas och jembetrumma. Konserten fortlöpte och tro det eller ej men timingen med projektorn och ljudet visade sig bli perfekt! jag babblade på som konferencier om ditten och datten och försökte förmedla en avslappnad stämning. De andra i kursen redovisade istället sina arbeten om barn, kvinnor och vatten. Mellan arbetena var det musik som spelades av Mickan och Klara och kören "Kören". Det var mycket stämningsfull musik som bröt av bra och det blev ett fint upplägg under hela konserten.

Försäljningen gick mycket bra och vi kunde köpa: choklad av "Ellens choklad", saker från kvinnogrupper i Afrika av "Sol sisters", matvaror av "Zaras skafferi" och ytterligar lite saker vi köpt med oss från Afrika.

Att som projektledare se vad man åstadkommit och det är något riktigt bra, det är pricken över i:et när man slitit hårt alldeles för länge. Jag var och är jättenöjd med hela projektet "Hjärta för Afrika" och ångrar inte ett ögonblick att jag dragit igång det och fått slita så mycket jag gjort. Man får sin belöning efteråt och det är man värd för att orka starta upp ytterligare ett projekt senare.

Det är många som gjort "Hjärta för Afrika" möjligt att genomföra och jag är i stort tack till alla dem, er! Det är allt från små sponsorer till dem som stått bredvid mig på scenen. Alla ska ha en cred för det de gjort och inte minst tack till alla i publiken som var där och upplevde denna förträffliga dag tillsammans med oss.

Ett extra stort tack vill jag rikta till mina underbara kursdeltagare som åkte hela vägen till lilla Kil för att vara med och dela med sig av sina erfarenheter. Jag blev rörd idag när det stod ett blombud utanför dörren med en vacker bukett tulpaner från dem alla. De har sagt åt mig att jag då tänker på allt, men jag måste säga samma sak, de tänker då verkligen på allt!

Ni kan också gå in på http://www.vf.se/nyheter/kil/anna-ordnar-heldag-till-forman-afrika för att läsa artikeln VF skrev om evenemanget någon vecka innan genomförandet.

En fullspäckad vecka

Sitter på universitetet med en engelsk bok om globalisering på 500 sidor bredvid mig. Det är underlaget till nästa tenta som skall skrivas.

Veckan jag har framför mig är fullspäckad av allt möjligt och förhoppningsvis blir det ett riktigt bra slut med "Hjärta för Afrika". Idag väntar en eftermiddagslektion, sen blir det direkt till Kil för att sätta upp de sista affischerna och försöka få tag på ICA:s butikschef. Sen hoppas jag att jag hinner tillbaka till Karlstad för att se på bio med Axel, man måste hinna slappna av ibland så bio är bra.

På torsdag anländer alla klasskompisar från den globala distanskursen som jag var till Afrika med. Vi kommer att bo hemma hos mamma för där finns det tillräckligt mycket utrymme och nära till Kil arena. Under tiden hemma i Kil ska vi planera det sista inför lördagen och gå igenom allas fördjupningsarbeten.

Jag ska göra de sista sakerna, finputsa och sammanställa vad vi har kvar att göra och vad som ska göras på lördag.

Sen ska jag iväg till Volvo Arvika för att lära mig deltidsjobbet som receptionist som jag fått. Det är inte så betungande arbetsuppgifter där det viktigaste är att svara i växeln och koppla vidare. Men två dagar åt denna vecka går till det ändå.

Jag har alltså en vecka framför mig som kommer få mig att känna att jag lever!! Men lite fart ska det allt vara ibland :)

Vi ses på lördag!!

VF

Anna ordnar heldag till förmån för Afrika Värmlands Folkblad

Igår publicerades en artikel i Kilsnytt i VF om "Hjärta för Afrika" och på www.kil.se kan du i kalendern läsa om evenemanget och dess öppetider. Nu börjar det sprida sig och jag ser hur personer stannar till vid affischen för att läsa om vad det egentligen är. Sista repet med kören görs på Söndag och sen finns det ingen återvändo, snart smäller det!

När man har tagit på sig att annordna ett helt nytt projekt där man ska skapa egna ramar är man fast. Jag går jämt och ständigt och funderar, funderar och funderar, vad kan jag göra bättre? Hur ska rekvisitan se ut? Vem gör vad? Och inte minst, vad i hela friden ska jag ah på mig för kläder när ja gär konfrencier???
Ja som ni ser finns det små såsom stora problem men alla är lika viktiga för att få den perfekta touchen i slutet.

Nu ska jag försöka släppa tankarna en liten stund (men det tror jag inte pa att jag kan) och jobba bort lite pappaer på Vänerhamn.

Hjärta för Afrika

Två veckor kvar innan det smäller! Affischen är klar och jag har fått den upptryckt, nu saknas bara att de ska upp på alla möjliga ställen. För att se affischen gå in på Frida Johanssons bogg (du hittar den här på min sida i spaleten till höger under rubriken "Läsvärt") då jag inte lyckats då till filformatet och publicerat den här än, den är riktigt snygg!

Programmet börjar närma sig färdigt och inom sinom tid kanske jag publicerar det här, det beror på om vi vill hålla det hemligt eller ej.

Just nu sitter jag på Vänerhamn efter att fått hoppat in och jobba tre dagar. Men studierna springer ifatt mig och helgen går åt till en massa pluggande och ett besök på CCC. Jag, Klara och Adam (hennes kille) ska se på Mia Skäringes standup "Dyngkåt och hur helig hsom heslst". Det ska bli skönt att bara luta sig tillbaka och släppa alla andra tankar.

Solen börjar sticka fram och värmen sprider sig i den snart bortglömda vinter. Men än vill jag inte ha vår, än vill jag inte lägga ifrån mig halsduken, jag vill ta några åk i Trysil innan! vecka 13 hoppas jag på att kunna ta lite uppehåll från att plugga på tentamen för att åka med släkten på den årliga skidresan till Trysil, men först ska ett stor välgörenhetprojekt klaras av!!!