Arbetet fortgår

Tiden i Afrika börjar nu lägga sig hos mig och jag börjar nästan förstå att jag har besökt Kenya och Tanzania. Men än behöver det smältas.

Arbetet med välgörenhetsprojektet fortgår och jag ser bara en positiv framtid. På facebook har Frida lyckats fixa en egen sida till Hjärta för Afrika men också ett evenemang. Så gå in och läs, sök bara på Hjärta för Afrika så hittar ni båda delarna. Jag håller på att knapra ihop ett konsertprogram men har inte riktigt bestämt mig än hur det ska se ut så ni får hålla ut lite till. Men annars är det mest "det-som-måste-göras" saker som jag pysslar med, allt jobb som ingen ser och det som är grunden till ett bra arrangemang.

Den stora nyheten just nu är vår underbara affisch som Lisa Sundström, från kursen, och hennes vän Therese Eliasson har lyckats knapa ihop. Jag kommer att lägga upp den här lite senare fast det är svårt att se då jag inte kan göra bilden större än de bilderna från Afrikaresan.

För övrigt är det självklart mycket plugg nu i skolan eftersom jag varit borta i tre veckor men jag kämpar på och är glad över att kunna sitta hemma och plugga samtidigt som VM syns på TV:n!

Projektet vi samlar in pengar till är ett vattenprojekt där vi har som mål att kunna köpa stora tunnor som rymmer ca 6000 liter vatten och som en familj kan klara sig på efter en regnperiod. Detta gör att de slipper gå långt för att hämta vatten, mer information den 19/3.

Har kopierat in texten om välgörenhetsprojektet från vår facebooksida:

Startdatum	19/3-2011
Plats	KilArena, Industrigatan 1 665 33
Om	Ett välgörenhetsprojekt till för att uppmärksamma Afrikas svårigheter med- Vatten

Beskrivning	Välkommen till ett välgörenhetsprojekt med afrikansk stämning. Vi bjuder på konsert, fotoutställning, fairtradeförsäljning och café. Under en studieresa till Kenya och Tanzania har 10 kvinnor i olika åldrar och från olika delar av Sverige fyllt den osynliga erfarehetsryggsäcken för att ta med sig minnen hem till Sverige. De har studerat kvinnor och barn och lärt känna landet mer på djupet. Du kommer att kunna ta del av ett spännande återberättande blandat med intressant information genom att befinna dig i KilArena klockan 15.00 den 19/3-2011. Nu vill VI sprida det vi sett och visa er det vi upplevt. Jag, Anna Edlund, har valt att arrangera ett evenemang för att ge er möjligheten att se, lyssna och smaka på en helt annan kultur. I Sverige är det en självklarhet, vrid på kranen, slå på diskmaskinen eller spola toaletten. Men i Afrika är det en börda. Hämta vatten, koka upp till varmvatten, vattna plantor, hämta vatten igen osv. Vart vi än vände oss på vår resa såg vi svårigheterna i rent vatten, och vatten som inte fanns nära till hands. Vi upplevde själva, när vi bodde hos en familj, hur kvinnorna dagligen sliter med att bära vatten och hur många farmar bara torkar ut. Genom detta evenemang vill vi hjälpa familjerna vi mött genom att samla in pengar till en stor tunna, som rymmer 500 liter vatten, till varje familj. Under de stora regnperioderna kommer familjerna kunna samla upp vatten som rinner ner från deras tak med hjälp av tunnan. Genom att äga en tunna slipper familjen hämta 500 liter vatten efter varje regnperiod. Vi vill hjälpa, vill du?
Allmän information	Missa inte "Hjärta för Afrika", den 19/3-2011 i KilArena. Ett välgörenhetsprojekt där du kan höra om vår resa, uppleva lite av Afrikas kultur och skänka pengar till förmån för Afrika. Evenemanget består av en konsert, fotoutställning, fairtradeförsäljning och café. Det kommer att vara öppet hus på Kil arena mellan 14.00 och 18.00 då du kan ta del av fotoutställningen, försäljningen och cafét. Klockan 15.00 börjar konserten och försäljningen tar en paus. Under konserten kommer du kunna uppleva afrikansk såsom svensk musikkultur men också lyssna till vår reseberättelse och övrig intressant information. Så tveka inte, ge ditt hjärta till Afrika för en liten stund!
Vision	Att dela med oss av de nya erfarenheterna och upplevelserna från vår resa till Kenya och Tanzania. Också att underlätta för familjer i Kenya genom att samla in pengar till vattentunnor.
Priser/utmärkelser	Gratis! Frivilligt utträde för den som vill skänka pengar till vattentunnor i Kenya.

Lite mer bilder från resan

Nu krånglar jag lite eftersom det tar lååång tid om jag ska sitta och byta plats på alla bilder. De sista bilderna från resan ligger högst upp så börja läs från slutet, lite hjärngympa!

Planeringen med evenemanget har också dragit igång så jag påminner er än en gång boka upp den 19/3 för att befinna er i Kil arena. Där kommer det bjudas på mer informationer från resan.

Avslutningsvis har jag ett kort över Stone town, den enda och största staden på Zanzibar. Tre av oss hade åkt in dagen innan för att bo en natt i stan. Vi befinner oss på detta kortet på taket där frukosten serverades, härlig utsikt.

Ett vykort?

När vi anlände till Zanzibar var det som att hamna i ett fotografi. Turkost vatten, fuktig luft och de härliga båtarna. Stranden lika vit som snö. Det härliga var också att det var en relativt tom strand utan uppradade solstolar.

Sen vill jag ju dela med mig av min toaupplevelse. Denna toalett var till för oss gäster på Bigwa. Under de första dagarna var det helt okej, men sedan började det lukta. När man har gjort det man vill på toaletten tar man en skopa vatten och häller över så det rinner ner, då har man spolat.

Här är kranen som ger vatten åt otroligt många hushåll. En av dagarna var det brunt vatten som sipprade ur, det får man räkna med.

Ett övergripande problem i hela Tanzania och Kenya är vattenbristen. Här ser ni hur människor flera kilometer ifrån kommer och hämtar vatten till sitt hushåll. Män, kvinnor som barn samlas runt vattenkranen.

Inte dumt att ha en utsikt som denna precis i anslutning till skolan som Bigwa har.

Vackra färger på skolan Bigwa. De blåa dörrarna bakgrunden leder in till våra sovrum. Det är sent på resan men som ni ser har jag inte fått så mycket färg. Det blir inte så mycket sol eftersom man inte orkar vara ute i solen pga värmen.

Härliga djur, eller hur?

Vid ett vatenhål stannade vi till för att ta en lätt lunch. En buss med Kineser eller Japaner stannade också till för att skåda de mäktiga flodhätarna. Jag kunde inte hålla fingrarna borta när de ställde sig på rad och började fota, kanske stämmer vissa fördommar...

Titta noga! Det var det mest häftigaste vi fick se, en lejonhona som diar sin unge! Ser ni?

En dag i djurens värld. Här står vi under en enorm slags kaktus och väntar på att få åka in i nationalparken Mikumi.

Masajkvinnornas uppträdande i de traditionella dräkterna, de spred otroligt mycket glädje till alla.

Under det stora mötet som för kvinnogrupperna spelades det på dessa trummr som gav ifrån sig härliga rytmer.

Väl på Bigwa blev vi välkomnade av alla undebara kvinnor i sina färglada kangas. Det bjöds på sång dans och blommor.

Bussresan från Moshi till Morogoro, Bigwa, gav flera fina vyer. Här passerar vi en liten by mitt i grönskan.

Från balkongen i Moshi där storgatan gick utanför och Kilimanjaro strålade som en tavla i bakgrunden.

Det mest fängslande i Tanzania var självklart den eldröda jorden som så fint stämde in med all grönska.

Som sagt helt underbart!

Promenaden till vattenfallet med smältvatten från Kilimanjaro var underbart härlig.

Frammer i Moshi och första anhalten i Tanzania med utsikt över Kilimanjaro!

Påväg tillbaka från Rongo till Nairobi såg jag också mina första vilda giraffer!

Den lugna och sköna platsen vi sov på i Rongo, vandrarhemmet som styrdes av nunnorna.

Lorna, kvinnan i familjen som vi bodde hos, tar sig en bit mat. Innan resan var jag lite orolig för maten men det skulle jag aldrig ha varit. De har sina nationalrätter som ugali, chapati och någon böngryta. Jag smakade brödet Chapati och det var riktigt gott, böngrytan var också god! Ni ser böngrytan under Lornas arm, den gröna sörjan. De har, som ni ser, många olika grytor med något som alltid passar smaken. Familjen vi bodde hos hade haft svenskar hos sig förrut och längst ner i höger i bilden ser ni köttbullar! Ett bidrag från Sverige, lite kryddigare än hemma men riktigt goda!

De privata fiskebåtarna ser lite annorlunda ut, detta kort är taget nere vid Victoriasjön.

Under vår fyratimmars vandring för att se familjens farm och by mötte vi också några inte mogna apelsiner hängandes i träden. Tanka sig, jag so trodde de bara fanns gula färdiga i mataffärerna !

En bananklase i ett bananträd. VIsste ni att bananträden växer till sinn fulla längd på ett år och kan sedan inte användas. Man planterar nya bananträd varje år.

En vy i familjen som jag och Linn bodde i, en underbar utsikt över Victoriasjön.

Äntligen hemma

Äntligen hemma är ett bra program och det är skönt att äntligen vara hemma också.

Från att ha bada i turkost vatten med ca 35 grader i luften på en strand lika vit som snö blev vi bemötta av ett vackert vinterparadis med blå himmel och en sol som gjorde snön till det vackraste glittret jag någonsin sett. Att jag hellre väljer ett vinterlandskap istället för ett varmt och fuktigt Afrika är självklart men att jag lite då och då åker till Afrika för att avnjuta deras vackra natur och röda jord har aldrig varit ett hinder. Jag har fått vara med om händelser som har gjort avtryck på mig för resten av livet. Jag ska aldrig mer klaga över att tvättstugan ligger två kvarter bort och fyra våningar upp när kvinnorna i Afrika måste hämta vatten, hugga ved, värma upp vatten och tvätta allt för hand till en stor familj. Jag känner mig mer tacksam för de enkla och självklara saker som jag använder dagligen.

Under tiden på Bigwa har vi fått möta många kvinnor som jobbar tillsammans för att stärka sin position i samhället men också lära sig att tjäna pengar själv. Som jag skrivit tidigare hade vi ett möte med fyra masajkvinnor, det var nog det mest spännande jag varit med om under resan. Det var ett otroligt stort utbyte mellan våran och deras kultur och det är svårt att förklara hur det känns att sitta öga mot öga med en kvinna som lever för dagen under de livsvillkor som de gör.

Vi besökte ett barnhem som drivs av nunnor. Barnen som finns på barnhemmet har mist sin mor på något sätt, endera har hon dött vid graviditeten eller av någon annan vanlig orsak som aids eller malaria. Barnen bor på barnhemmet och uppfostras av nunnorna under de första fem åren i livet. Sedan kan de återvända till någon släkting, om det finns någon, men andra stannar också kvar.

För att ha sett så många nergångna platser under vår resa såg detta barnhem riktigt bra ut. Det som barnen saknade var dock kärlek. Barnhemmet drivs t.ex. genom donationer som vi, som kommer och hälsar på ibland. Det finns också personer som bor nära barnhemmet som kommer och hälsar på då och då, detta för att barnen ska kunna få kärlek. Just nu hade barnhemmet 54 barn på ca 10 vuxna. Vi stannade på barnhemmet och lekte med barnen i 2 timmar, det var många glada barn och de var inte rädda för främlingar, tvärtom de var jätteglada!

På eftermiddagen fick jag sitta med under en körrepetition. Den var på swahili så jag förstod inte vad de pratade om men mycket gick att lista ut. De sjöng två tvåstämmiga sånger och jag hoppas på att kunna använda mig av materialet jag spelat in. Under hela resan har jag haft med mig en inspelningsapparat för att ta med mig en del av deras kultur hem och förhoppningsvis kunna använda den i mitt kommande evenemang.

Jag upplevde att de inte använder lika mycket pedagogik som vi gör. Läraren sjöng och de fick härma. Jag använder mig av samma teknik men när det är deras tur hjälper jag kören genom mitt kroppsspråk och visar vart t.ex pauserna är. Jag upplevde att de inte använder sig av samma pedagogik och inte berömmer när det är rätt, bara säger till när det är fel. Repet slutade i att alla blev ovänner, lärarna och eleverna höjde rösten mot varandra men eleverna gjorde det också mot varandra. Alla skingrades och där satt jag kvar helt omedveten om vad samtalet handlat om. Fast vi måste tänka på att det är ett land där man lättare höjer rösten utan att det betyder lika mycket som om vi skulle höja rösten mot någon här. Det kan ha varit så att det inte var någon stor sak det handlade om men vad vet jag. Det var ändå intressant att sitta med och lyssna under repet.

Vår sista anhalt efter att bott på Bigwa under 5 nätter var Zanzibar. Vi åkte buss till Dar es salam för att åka färja över till Zanzibar. När vi väl var framme och fått våra hotellrum, efter många om och men då de redan hade hyrt ut rummen till 10 andra vita som de trodde var vi, tog vi oss ett kvällsbad i det turkosa havet. Det var som att landa i en film, den vita stranden och det turkosa vattnet var som taget ur en film, helt overkligt men ändå befann vi oss där.

Tiden på Zanzibar var till för att smälta alla intryck och ta det lugnt. Vi ville också passa på att få lite färg då det inte har hunnits med under resans gång. När man vistas i Afrika håller man sig gärna i skuggan då det är så otroligt varmt i solen. Men efter en dag brände jag söner mig och vistades endast i skuggan dagen efter. Jag har fortfarande känningar på flera ställen på kroppen men hoppas på att det inte kommer flagna bort. Sista dagen åkte några av oss in till "huvudstaden" Stone town för att göra av med de sista pengarna.

Resan hem gick som planerat och flyget landade på arlanda 9.00 igår. Dock har hag kommit in i Afrikarytmen. Man måste lära sig att allt går inte så fort som väntat. Vi är väldigt bortskämda hör i Sverige med all service i alla affärer och på hotell. Där gå allt mycket långasammare och ingen stressar över huvud taget.

Jag har varit med om upplevelser som jag aldrig trott jag skulle upplevt. Jag har sett hur människor som lever på minsta möjliga levnadsvillkor kämpar för livet och tackar Gud för det lilla de har. Jag har sett hur kvinnor kämpar med att bära vatten och hur barnen glatt springer till skolan. Jag har sett familjens styrka att hålla alla nära sig och ta nytta av naturen runt sig. Jag har sett hur torkan förstör för hela landets befolkning och djur. Jag har sett storstädernas kostymnissar och deras höga tempo. Jag har sett ett nytt land med andra livsvillkor än dem jag är van vid, ett land som kämpar för att ta sig uppåt i hierarkin. Jag har sett viljan att förbättra men också hur människorna gett upp hoppet på statens hjälp. Jag har sett hur barn leker med självbyggda leksaker som betyder allt för dem. Jag har sett kärleken som finns i alla människor och gjälden man kan dela tillsammans i alla situationer. Jag har sett hur människorna stannar till och hjälper den som fått punktering, hur de med lite extra pengar hjälper de fattigare och vad den vackra naturen kan uppfylla mig. Jag har sett Öst Afrikas underbara land.

Mikumi

Igar hade vi en otrolig dag. Vi fick vara med pa en otroligt stor festlighet dar manga kvinnogrupper deltog. Det var over 100 pers, men fler ocksa! Det var dans och musik, till och med vi vagade upptrada med tva latar som vi repat in dagen innan. Gladjen fanns overallt och ropen kom med korta mellanrum. De hade lite forsaljnig for varandra som vi ocksa lyckades fa med oss nagra saker fran, smycken gjorda av masajer t.ex. Det var en ny kvinnogrupp pa 4 masajer som var dar. Det hade tagit den 12 timmar att ta sig dit, ga, motorcykel och bil. 3 av dem har aldrig akt nagot fordon sa det var mycket nytt for dem. Pa kvallen fick vi chansen att sitta och samtala med dem och fraga hur de har det hemma hos sig och om vad de tyckte om denna festlighet som agt rum. De var overlyckliga som de beskrev det och kommer langta mycket till nasta gang det ager rum. De hade ocksa fatt bestallningar pa varor som de skulle hem och gora. For de pebgar de tjanat in under dagewn skulle de spendera pa att kopa en get eller tva, sa att det i framtiden blir fler. Vi gav dem varsin almanacka fram sverige och de var mycket fashinerade av korten.
Idag har vi besokt nationalparken Mikumi och vi har sett allt fran (pumba) vardsvin och giraffer till en lejonhopna som diade sin unge. Nar vi satt och at lunck vid ett vattenhal horde vi flodhastarna lite da och da men vi hade ocksa utsikt over massor av giraffer som vandrade lugt langt bort i fjarran, det ar ett harligt lugn de har, och det ar nog den basta lunchen jag nagonsin atit!

I morgon ska vi besoka ett barnhem och jag ska fa se nar en kor ovar, ska bli kul att se hur de lar ut.

Morogoro

Igar akte vi stor buss till Morogoro. Det tog oss ca 7,5 timmar att komma fram. Under farden plockade chaufforen upp forsaljare som gick och salde allt fran vatten och snacks till skonhetsprodukter. Han som salde skonhetsprodukter stallde sig mitt i gangen och hade en visning av vad ha hade for varor med sig, han gormade over hela bussen nar vi forsokte sova. Men vad gor man om man inte har TV shpo, anvander lansbussarna?

Jorden ar mycket mycket rodare har i Tanzania och de gorna vaxterna langs vagarna ar roda for allt damm fram bilarna. Men vi kom fram till busstationen och blev upphamtande av en mindre buss som skulle ta oss ut till Bigwa, var systerskola. Forsaljarna var helt galna anr det kom en stor buss till bussterminalen och sprang fram till fonstrena sa vi nastan inte kom ur bussen. Men val pa Bigwa blev vi mycket mycket varmt valkomnade av massa kvinnor som sjong. Nar bussen svangde upp mot skolan sag vi hur de stod och dansade och valkomnade oss. Det var flera kvinnogrupper pa plats for att saga hej. Idag ska vi ocksa mota dem efter att ha besokt en organisation som fungerar som en liten advokatbyra, man kan ga hit och fa rad om vad lagen sager, for de fattiga ar det gratis.

I morgon ska vi till Safari sa det ska bli kul!

Bilder i oordning

For att forsta vart bilderna kommer ifran, las inlagget jag gjort innan detta inlagget.

En liten samlingsplats utanfor huset som jag och Linn sov over i.
Jag framfor det underbara vattenfallet.

Har bodde vi i Rongo, lugnt och rofyllt.

Sahar roker man en fisk i Kenya, fick se det pa varan 4 timmarsvandring hos familjen.

Tre av killarna fran kolinin som visade oss runt. En del av deras farm ser ni i bakgrunden. Det svaraste ar att vattna men de har farmen nara en alv.

En lektionssal i skolan for dova. De sitter runt for att kunna se varandra.

Kommer inte ihag vad det heter men man tror att hela jordens befolkning kommer harifran, man har hittat de aldsta benrasterna har. Underbar utsikt!

Utsikt ovet Victoriasjon fran familjen som jag och Linn bodde i. Det grona i vattnet ar den giftiga hyasinten.

Huset Lona, var guid, bodde i. Vi bodde i hennes kusins hus som lag lite langre upp och var storre.

Pa dovskolan nar tjejerna upptrader for ass.

Moshi i Tanzania

Nu har vi natt malet Tanzania! Jag sjalv att det verkar vara ett trevligare land. VI befinner oss i Moshi dar vi har utsikt over Kilimanjaro, inte sa dumt kan man saga!

Sa efter vi lamnat Nairobi for forsta gangen akte vi som sagt ut till Rongo som ar en liten by i narheten av Victoriasjon. Turen dit gjordet i en buss kallad dalladallas, vi hade det mycket rymligt och kunde stracka ut oss under den langa resan. Det tog ca 8 timmar att ta sig dit. En sak man maste veta om Kenya, Tanzania ocksa tror jag, ar att den snabba service vi ar vana med i Sverige inte existerar har. Om du vill att den bestallda bussen ska komma 8.00 maste du saga att den ska vara pa plats 9.00, da kommer den forhoppningsvis till 8.00. Sa vi ar verkligen bortskamda i Sverige med den snabba servicen, ocksa i mataffarerna gar det mycket langsamt. Manga ganger har vi fatt suttit och vantat, det ar bara att vanja sig. Men det roliga ar att chaufforerna sa att det bara skulle ta 4 timmar till Rongo, det gjorde det inte! Som sagt, det ar bara att vanja sig med det.
Val i Rongo nagra minuter innan solen gick ner, den gar ner runt 19.00, mottes vi av vara kontaktperson Cicilia som ar ca 63 ar och hennes vaninnor som vi senare hade som guider i familjerna som vi bodde i. Det var ett mysigt boende med lugn och ro, mycket skona att slappna av lite. Dagen efter vi kom fram till Rongo delade vi upp oss i 3 grupper. Jag Hanna och Anna besokte en skola och internat for dova personer. St Frances var en privatskola pa primary niva, lag och mellanstadie for oss, den besoktes av Sara, Maria, Pernilla och Petra. Den sista skolan var Rongos egna kommunala skola pa primary niva, den besoktes av Linn, Jolin och Lisa. Vi fick alla intressanta upplevelser men jag kan bara tala for den dova skolan. Det som faschinerade mig mest var dansuppvisningen som de holl for oss efter att vi tagit del av nagra lektioner. De dansade traditionella danser och kunde kanna rytmen fran trummorna, de var otroligt rytmiska och det var verkligen en spannade upplevelse!
Pa eftermiddagen bwegav vi oss ut i familjerna, jag och Linn var som sagt i Homabay och hade utsikt ovet Victoriasjon. Vi bodde hos en stor familj som var farmarbetare och fiskare. De hade maga stora planer for att kunna utoka sitt arbete och fa in mer pengartill komuniteten som de jobbade ihop med, men sjalvklart saknade de pengar for att kunna fardigstalla projekten. Det var en otrolig upplevelse att bo hos en familj, men det var ocksa skont att komma tillbaka till duschen. Tyvarr ar jag, som svensk, for bekvam att bo som de gjorde men vi hamnade anda i en familj dar de hade det hyggligt fint. Jag och Linn foch en varsin sang medan andra grupper fick dela pa sang dar de var. Pa morgonen efter att vi atit, pratat och sovit hemma hos familjen gocj jag och Linn ut pa en 4 timmars promenad mred fyra av killarna fran kommuniteten. De visade oss sin farm, sin fiskebat och fiskefabriken. De visade oss deras ideer som de ville forverkliga och som de holl pa att spara pengar till for att forverkligar. Vi hade en intressant diskussion med den om att separera eller skilja sig, for dem ar det mycket sallsynt. Att skilja sig gor man nastan inte men att separera kan man gora. For mig ar orden samma sak men i Kenya har det tva olika betydelser. Separera betyder att man lamnar varandra, man ar fortfarande gift men man tar ett uppehall kan man saga. Sa om 5-40 ar kan man valja att hitta tillbaka till varandra. Om frun dor under tiden som man har separerat tillhor kroppen anda mannen som hon lamnat. De tycker det ar helt galet att skilja sig men att en man har fler fruar ar daremot okej, i mitt huvude gar inte den matematiken ihop. Om en man vill ta en ny fru har inte den nuvarande frun nagot att saga till om.
Som hade vi det mycket rymligt i dalladalla bilarna mellan Nairobi och Rongo, men nar vi akte ut till familjerna tog vi de lokala dalladalla bussarna och de var desto trangre. I min buss knodde de in 23 persner dar det bara fanns saten for 13 st. Men Sara och Pernilla akte i en lika stor bil dar de knodde in over 30 personer, helt sjukt! Varan bil havererade pa vag till Homabay och vi fick vanta pa annan transport efter vagen. Tillbaka till Rongo gick det daremot bra utan nagon haverering.
Men nog pratat om det. Efter att ha lamnat familjerna och sovit utterligare en natt i Rongo avslutade vi med frukost hos kontaktpersonen Cecilias stora hus. Vi vantade ocksa pa vara bussar som skulle ta oss tillbaka, de kom 2 timmar for sent.
Efter en natt till i Nairobi gav vi oss ivag till Tanzania och nu ar vi har. I Moshi glanser Kilimanjaro och varan morgontur var en vandring i foten av Kilimanjaros underbara terrang. Det var sma stigar som gick up och ner mellan alla berg och dalar. Efter en timma kom vi fram till ett vattenfall pa 86 meter dar vi ocksa badade fotterna. Det var smaltvatten fran Kilimanjaro och darfor mycket kallt. Linn och Louise hoppade daremot i och tog sig ett mycket snabbt dopp. Vi satt och smaskade pa lite lunch mitt i forsen pa en stor torr sten, inte fel att hora vattnet forsa runt oss. Nu pa eftermiddagen har vi haft lite egen tid och vi har shoppat lite sovenirer. Jag fick med mig en sjal, men det har jag egentligen valdigt maga av!
I morgon ska vi besoka en organisation som hjalper hemlosa barn har i Moshi.