Fysiskt tillbaka från Japan

Hur kan jag förklara, hur kan jag förstå.

När jag knappt kan föreställa mig och få det att bestå.

Jag har levt i en saga, som varit så fin.

Nu är jag tillbaka i verkligheten, med OS, vardagen och många fotografin.

156 nya vänner världen runt. Tack Japan för denna chans!

En orange prick i mitten - det är jag. Denna dag har vi tävling och mitt lag vann! Tack vare det blev jag av med mig röst.
Att skrika när jag redan var hes var ingen bra idé. Kareoken på kvällen var nog också en bov till min försvunna röst.

Jag kom hem i torsdags kväll. Sen dess är jag trött redan kl 18.00 på kvällarna. Jag vaknar 06.00 på mornarna. När kan jag få sova ut? Ja, det kommer väl med tiden. Idag gjorde jag min första arbetsdag och oj vad Japan plötsligt kändes avlägset. Jag gjorde också en jobbintervju. Som utbildningssamordnare för internationella fredsutbildningar som mål. 

På något sätt är facebook nu en flykt tillbaka till Japan. Jag läser om det som mina nyfunna vänner lagt ut. Ser de kort som börjar publiceras. Hur mycket jag än försöker leva kvar i bubblan försöker jag nu skapa mig ett liv där bubblan alltid finns med. Där den påverkar mina beslut. Bygger mitt perspektiv och låter mig andas genom den. 

Jag har fått uppleva. Jag har fått lära. Om min och andras kulturer. Att jag skulle få lära så mycket om Sverige visste jag inte. Om min kultur och mitt sätt att tänka. 

Det snurrar fortfarande efter dagarna på båten. Snurrar efter vågorna men också efter upplevelserna. Jag tror inte det kommer sluta snurra på länge. Jag njuter så länge det varar och låter tankarna föra mig tillbaka. 

Idag delar jag med mig av det sista jag fick se av Japan. När vi satt på flyget, färdiga för att lyfta. Hur de som arbetade med flyget på marken stod på rad, vinkade och bugade när vi flög iväg. Det är Japan i ett nötskal. Vänliga, bugar alltid och tar alltid sig tid åt medmänniskan. Tack Japan.

Den vackra, underbara och grymma svenska delegation.

Låt mig smälta och jag kanske förstår. Jag kan berätta men lovar inte att ni kan förstå. I morgon kanske jag delar med mig av fler upplevelser, vem vet. Nu njuter jag av ost och goda mackor. Tack Sverige för den hårda osten!