"Två svenska officerare dödades och en svensk soldat skadades när de besköts under patrullering på söndagen i Afghanistan. De döda och skadade ingick i ett skyttekompani ur den svenska Afghanistanstyrkan FS18. Den som sköt var en ung man som sökt men inte fått polistjänst, uppger en källa för TT" Gunnar Andersson, Johan Palmlöv
-Dagens nyheter-
Idag pryddes löpsedlarna av två Svenska officierare som fått ge sitt liv i kampen om fred i Afghanista. Detta skedde i går på eftermiddagen och sorgen har drabbat ett flertal svenskar. Vänner, familj, arbetskamrater och oss som vistades på Kavalleri kasern förra året. Det var två officierare som arbetade som befäl på K1 förra året och idag ser jag dem i tidningen, men inte vid liv. Det är underligt hur liten världen kan vara men ändå så farlig.
När man ser ett känt ansikte med ett välbekant namn tilltalar media mer än om det skulle vara en okänd person på fotot. För mig tilltalade artikeln mer än bara ännu ett dödsoffer. Det var två män som jag sett nästan varje dag under min tid som värnpliktig. 2 befäl som vistats på K1. Ändå om de inte var mina befäl har de gett mig ett ansikte för Sverige och försvarsmakten. Nu finns bara bilderna kvar. Alla tankar till nära och kära som mist en officer som kämpat för oss alla.
Nu hoppas vi alla på att Svenskarna som fortfarande kämpar på plats inte tappar hoppet utan fortsätter precis som de gjort för det de gör är betydelsefullt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar