Körslaget

För ni som varit uppmärksamma kommer en ny säsong av körslaget att visas på tv4 med start redan 20:e mars. Igår var det audition här i Karlstad! Rongedal, tvillingarna från Molkom, kommer att ha hand om en av körerna ochdet fanns inget slut i kön som ledde in till Värmlandsoperan. Jag och Axel var ändå där för att se hur en produktion av detta slag går till i TV. Det var kaos så jag vet inte om de får godkänt av mig. Först fylde vi i två papper som skulle lämnas vid audition. Nästa information var, sitt och vänta tills någon hämtar dig. Visst med så mycket folk! Vi gav det en och en halv timme sen tröttnade vi. De sa till oss att vid det senaste stället de varit på hade audition hållt på till över midnatt och vår sista buss till Arvika går 22.25 så vi skulle ändå inte ha stannat.
För er som är intresserade hur en TV produktion av detta slag går till:
När kön slingrar sig på trottoaren applåderar och hurrar TV igång månniskorna som står i den första delen för att få bra bilder i kameran. När klockan slagit 16.00 och dörrarna öppnas ska alla springa in. Eftersom detta misslyckades igår var hela kön tvungen att backa tillbaka ut och göra om "springa in" scenen. Sen vorde det allt för jobbigt för Rongedal att lyssna på alla dessa människor så du kommer först till en ensam person som lyssanar och säger Ja eller Nej. Ja betyder vidare till Rongedal och Nej gå hem. Hos Rongedal kan man få ett Ja, Kanske eller Nej. Ja betyder du är med i kören och måste stanna kvar tills allt är klart men du får lov att gå och äta om du säger till personalen innan. Kanske betyder att du kanske är med och måste stanna kvar tills slutet då du får besked men får gå och äta om du säger till personalen först. Nej betyder gå hem.

Jag och Axel gick på bio istället, snabba cash. Den var verkligen inte bra. Den borde inte få ha samma titel som boken för den var helt spegelvänd om man jämför med boken. Rörig och seg.

När klockan var 20.15 och bion var slut funderade vi på att gå tillbaka och ställa oss i kön men insåg att vi ändå inte skulle hinna in och sjunga för den första personen (där finns det heller inga kameror) så vu gick till tågstationen och hoppades på att detta tågkaos som har drabbat landet var på vår sida. Och det var det! Ett tåg som var 3 timmar försenat stod inne på perrongen och skulle precis börja rulla mot Arvika, jackopot! Då slapp vi sitta och vänta i två timmar.

Nu hoppas jag på samma tur ikväll då jag har lektion till kl 20.00 och måste vänta på tåget som går 22.25.

Klass 2 varning - Stanna inne!

Släng dig i väggen! Hur kan man stanna inne när vi har så mycket snö som kan bära ett par skidor.

I lördags rekommenderade många tidningar det svenska folket att stanna inne på grund av det hemska vädret. Som tur var var inte vädret i Branäs lika häftigt som mer söder ut. Helgen bestod av en dagstur till Branäs under lördagen och en konsert med Janne Shaffer och Johan Boding i söndags.

Branäs är perfekt för den som inte tycker om sittliftar. Som ajg ser det är det en nackdel att branäs har en gondol istället för en sittlift. Ja en fördel eftersom den kan köras vid dåligt väder också men en nackdel för mina stackars fötter. Det blev några extra pauser än vanligt för att fåp ner blodet i de hårt spända pjäxorna. Men så skönt att äntligen vara tillbaka i backarna efter detta lumpenår då jag inte fått åka skidor! Nu väntar jag på att klockan ska slå vecka 14 för mer skidåkning men denna gång i kära Trysil, som tradition.

R.I.P.

"Två svenska officerare dödades och en svensk soldat skadades när de besköts under patrullering på söndagen i Afghanistan. De döda och skadade ingick i ett skyttekompani ur den svenska Afghanistanstyrkan FS18. Den som sköt var en ung man som sökt men inte fått polistjänst, uppger en källa för TT" Gunnar Andersson, Johan Palmlöv
-Dagens nyheter-

Idag pryddes löpsedlarna av två Svenska officierare som fått ge sitt liv i kampen om fred i Afghanista. Detta skedde i går på eftermiddagen och sorgen har drabbat ett flertal svenskar. Vänner, familj, arbetskamrater och oss som vistades på Kavalleri kasern förra året. Det var två officierare som arbetade som befäl på K1 förra året och idag ser jag dem i tidningen, men inte vid liv. Det är underligt hur liten världen kan vara men ändå så farlig.

När man ser ett känt ansikte med ett välbekant namn tilltalar media mer än om det skulle vara en okänd person på fotot. För mig tilltalade artikeln mer än bara ännu ett dödsoffer. Det var två män som jag sett nästan varje dag under min tid som värnpliktig. 2 befäl som vistats på K1. Ändå om de inte var mina befäl har de gett mig ett ansikte för Sverige och försvarsmakten. Nu finns bara bilderna kvar. Alla tankar till nära och kära som mist en officer som kämpat för oss alla.


Nu hoppas vi alla på att Svenskarna som fortfarande kämpar på plats inte tappar hoppet utan fortsätter precis som de gjort för det de gör är betydelsefullt.

Tripp trapp trull

Många dagar har jag vaknat och känt att jag börjar bli gammal och måste börja plugga på riktigt. att jag inte kan vela längre och bestämma mig för vad jag vill bli. Annars kommer jag sitta där i skolbänken och vara äldst med minst nya idéer, för idéerna försvinner vän när man blir gammal, eller? Men nu när jag ser mig om i min nya klass är jag inte alls gammal. Många har tagit felsteg men tillslut hittat rätt. Om man inte satsar kommer man ingenvart. Sista anmälningsdatumet till höstterminen är det 15 april och min ansökan kommer vara fylld med intressanta utbildningar som jag känner för just nu, men om jag kommer ta en examen i just dessa ämnen är det bara tiden som vet.

Att har vandrat från en tonåring som leker livet till nu en nybliven 20 åring har gjort att jag börjat tänka mer. Visst det är bara siffror men vi människor är besatt av siffror och tid, det är det som styr våra liv och inte pengar som många tror. Jag har försökt laga mat, det har inte alltid gått bra men jag lär mig. Försökt se situationer i helhet och försökt att komma fram till något vettigt utan gott resultat. Nu har jag beslutat mig för att jag kommer leva precis som jag gjorde när jag var 19 år för det spelar ingen roll hur gammal vi är på pappret, det som spelar roll är hur gamla vi är i huvudet. Så att fastna i inre diskussioner är lätt men inte alltid så lätt att ta sig ut dem. Jag tillåter mig själv att sitta fast i en inre diskussion på tågen men när jag stigit av dem ser jag framåt istället, ser på dagens punkt på listan och gör alt jag kan för att kunna få ännu en lyckad dag.

Så efter en titt i mitt huvud önskar jag er en trevlig kväll och helg.
På återseende.