"Efter dagens aktivitet - fothögvakt - har de äntligen nått sin första muck, högvaktsmuck. Detta år har Livgardets dragonmusikkår genomfört hela 55 högvakter varav 45 till häst och 10 till fots. I den strålande Stockholmssolen och svala höstdagen kommer nu LDK-09 marschera fram en sista gång över yttre borggården. Ni som befinner er på slottet kl. 12.00 kommer inte glömma hur tonerna från både marsch trummorna, trumpeterna och de andra glänsande instrument studsar från vägg till vägg i ett evigt eko. Med en elegant genomförd vaktparad avslutar LDK nu sitt år vid slottets alla vaktparader. El dou dou kommer att genomföras vid obelisken efter avslutad vaktparad. En låt som de tagit med sig från resan till Belgien och som alltid kommer finnas kvar hos dem som ett minne från detta år. Tiden är nu knapp och när soldaterna rycker ut 11 december är det dags för LDK-10 att påbörja som utbildning som beriden musiksoldat och göra ett lika gott resultat som alltid."
Skribent: Anna Edlund
onsdag 28 oktober 2009
torsdag 22 oktober 2009
Minnesritt
Idag har vi haft våran minnesritt, det är en extra lång ridtur som man gör sent på året för att minnas. Vi hade våran idag på eftermiddagen. Både hopp och galopp provade vi på. Förr har vi aldrig galopperat utomhus men idag gjorde vi det ett antal gånger och jag flög givetvis av en av gångerna, tappade balansen och vips så låg jag på backen. Inga skador förutom min hjälm som nu har skrapmärken av Orkans hov som slog till mig. Denna vecka är det väldigt lugnt på K1 eftersom många är hemma på permiss, det betyder att hästarna måste ridas av dagplutonen men eftersom de är så få så har vi hjälpt till att rida två ridpass. Med Kapten Victor som instruktör har jag nu klivit upp några hack i min ridutbildning! Skönt att ha ett befäl som är soppas pedagogisk som han är under lektionen! Jag hoppas på att de behöver hjälp någon men gång så jag får rida mer :)
I morgon ska vi repa och repa och åka hem! Permiss under helgen, nackdel - jag ska skriva högskoleprov på lördag och det kommer gå mindre bra. Men vad gör det, jag gör det gratis och det är en erfarenhet att bära med sig.
Nu har vi endast en högvakt kvar, det känns att det börjar närma sig slutet för gott. Jag försöker hitta en häst i Arvika som söker medryttare för att inte mista den underbara stunden på hästryggen men framförallt letar jag lägenhet i Arvika.
I morgon kommer jag inte komma upp ur sängen för jag kommer ha sådan träningsvärk, 4-5 timmars ridning känns.
I morgon ska vi repa och repa och åka hem! Permiss under helgen, nackdel - jag ska skriva högskoleprov på lördag och det kommer gå mindre bra. Men vad gör det, jag gör det gratis och det är en erfarenhet att bära med sig.
Nu har vi endast en högvakt kvar, det känns att det börjar närma sig slutet för gott. Jag försöker hitta en häst i Arvika som söker medryttare för att inte mista den underbara stunden på hästryggen men framförallt letar jag lägenhet i Arvika.
I morgon kommer jag inte komma upp ur sängen för jag kommer ha sådan träningsvärk, 4-5 timmars ridning känns.
söndag 18 oktober 2009
Fot högvakt nummer 8
Två högvakter avklarade under helgen och två återstår. I går var jag mamma och syrra på musikalen My fair lady på orcarsteatern i Stockholm. Den är att rekommendera! Mycket trevlig och rogivande för alla åldrar.
En vecka återstår innan nästa permiss. 2 dagar GSU, i morgon ska vi skjuta pistol hela dagen! 1 högvakt på Onsdag och Rep-Rid torsdag fredag. Det blir troligen våra två sista ridlektioner, synd...Övandet inför finalkonserterna 14-15 pågår för fullt. Det är svår reportuar men jag hoppas jag lyckas sätta allt så jag känner mig nöjd efter konserterna.
I fredags hade vi en konsert i Oxelösunds kyrka, inte den bästa jag gjort men mitt solo jag har i sista låten satt mer än perfekt! har alla sagt, själv kommer jag knappt ihåg hur det lär för jag var så nervös :) Hoppas jag sätter det lika bra på finalkonserterna också.
Så var det högskoleprov till helgen. Typiskt att jag anmält mig till det där provet. Det är säkert lärorikt att göra det men just nu känns det som jag inte kommer pricka ett enda rätt, det återstår och se.
Nu ska jag ladda inför morgondagens pistolskjutning! Ha de gött!
En vecka återstår innan nästa permiss. 2 dagar GSU, i morgon ska vi skjuta pistol hela dagen! 1 högvakt på Onsdag och Rep-Rid torsdag fredag. Det blir troligen våra två sista ridlektioner, synd...Övandet inför finalkonserterna 14-15 pågår för fullt. Det är svår reportuar men jag hoppas jag lyckas sätta allt så jag känner mig nöjd efter konserterna.
I fredags hade vi en konsert i Oxelösunds kyrka, inte den bästa jag gjort men mitt solo jag har i sista låten satt mer än perfekt! har alla sagt, själv kommer jag knappt ihåg hur det lär för jag var så nervös :) Hoppas jag sätter det lika bra på finalkonserterna också.
Så var det högskoleprov till helgen. Typiskt att jag anmält mig till det där provet. Det är säkert lärorikt att göra det men just nu känns det som jag inte kommer pricka ett enda rätt, det återstår och se.
Nu ska jag ladda inför morgondagens pistolskjutning! Ha de gött!
onsdag 14 oktober 2009
Kammarmusikkonsert
Kvällen bjöd på en kammarmusikkånsert i riddarhuset med de anställda ur LDK. En mycket fin konsert så ni som inte var där missade något!
Igår tog vi kort med häst inne på K1. Förhoppningsvis blir bilderna tillräckligt bra för att man vill ta hem och framkalla som ett minne. Det var riktigt blåsigt och kallt så jag hoppas de blir bra.
En hägvakt idag. Det är mycket tråkigare att berätta om en fothögvakt eftersom det är ingenting som händer, inga hästar som brallar eller så. Det mest spännande idag var att det snöade i morse när vi vaknade :) Uderbart! Snart åker skidorna på för säsongen.
I morgon är det helkårsrep på hovstallet inför kyrkokonsert i Oxelösund på fredag kväll, vi får väl se hur det går...
Jag vet inte om jag berättat den tragiska nyheten än att det inte blir någon Monaco resa alls. Vi skulle ha spelat på prinsens 50-års fest men nu har han ställt in hela kalaset. Min slutsats leder till att han fått femtioårs kris och inte vill fylla år mer men vem vet.
Nu är klockan alldeles för mycket för mig så det är dags att krypa till kojs. God natt allesammans
Igår tog vi kort med häst inne på K1. Förhoppningsvis blir bilderna tillräckligt bra för att man vill ta hem och framkalla som ett minne. Det var riktigt blåsigt och kallt så jag hoppas de blir bra.
En hägvakt idag. Det är mycket tråkigare att berätta om en fothögvakt eftersom det är ingenting som händer, inga hästar som brallar eller så. Det mest spännande idag var att det snöade i morse när vi vaknade :) Uderbart! Snart åker skidorna på för säsongen.
I morgon är det helkårsrep på hovstallet inför kyrkokonsert i Oxelösund på fredag kväll, vi får väl se hur det går...
Jag vet inte om jag berättat den tragiska nyheten än att det inte blir någon Monaco resa alls. Vi skulle ha spelat på prinsens 50-års fest men nu har han ställt in hela kalaset. Min slutsats leder till att han fått femtioårs kris och inte vill fylla år mer men vem vet.
Nu är klockan alldeles för mycket för mig så det är dags att krypa till kojs. God natt allesammans
måndag 12 oktober 2009
60 pinnar muck!
Nu är det endast 2 månader kvar tills jag blir riktig civilist igen. Tiden rullar på. Idag har vi skjutit från 200 m och det var lite svårare än 100. I morgon ska vi prova på pansarskott, spännande.
Vill också tacka alla som grattulerat mig på min födelsedag, TACK! Det blev en riktigt lyckad och fin dag.
Nu måste jag öva... Kram
Vill också tacka alla som grattulerat mig på min födelsedag, TACK! Det blev en riktigt lyckad och fin dag.
Nu måste jag öva... Kram
måndag 5 oktober 2009
Uppdatering av bilder
Efter en natt med kamouflage
Här var min sovplats, knäppetältet också kallad ensamma vargen, choklad är bra att ha :)
Ser ni Lorentzon???
Efter en trafikolycka på sjukvårdsutbildningen
Jag har skadat huvudet! Vi tränade på att linda i ett sår...
Jag mitt under en marsch
Vårt tält som vi spenderade 5 nätter i
Nilsson med isärplockat vapen framför sig
Konsert på holmen i Norrköping, de fyllde 400 år
Jag redo för sista konserten med hästarnasöndag 4 oktober 2009
891010
Till helgen är jag hemma och kommer ha öppet hus för alla som vill komma.
På lördag blir jag gammal och grå, fyller 20 år.
Du är välkommen hem till mig den 10/10 från kl 16.00. Det bjuds på paj och tårta för de intresserade. Det är bara att ringa på dörrklockan så öppnar jag.
MVH
Anna
Från Skogen till Stora mässen
I fredags hade vi en spelninge på stora mässen här på K1. En stor spridning på dagen, från att legat i knäppetält med stridsmålning på natten till att spela på stora mässen, det är inte illa. Här är vi flexibla!
Helgen har gett två fothögvakter till folket, i morgon en GSU dag på skjutbanan.
Helgen har gett två fothögvakter till folket, i morgon en GSU dag på skjutbanan.
GSU - grundläggande soldatutbildning
Tillbaka på K1 med många nya erfarenheter, var beredd på ett långt inlägg.
En spännande upplevelse är nu förbi. Om du ställer frågan "var det kul" vet jag inte vad jag ska svara. Ja det var kul när vi marscherade med tung packning, ja det var kul när vi byggde upp tälten och inte visste hur många nätter vi skulle sova där, ja det var kul när ryggen och fötterna började göra riktigt ont efter några marscher, ja det var kul när vi rev tältet 05.00 i regn. Visst har det varit en upplevelse som jag nu i efterhand inte velat gå miste om även om ryggen fortfarande värker. Gruppen blir tightare och man lär sig se nya ljusa delar i livet, vi har det inte så svårt som vi tror.
Måndag och tisdag har jag redan berättat om, sedan dess har jag inte haft tillgång till dator för att uppdatera er där hemma i de varma husen. Nu sitter jag på logementet och ska försöka sammanfatt allt från onsdagen till fredagen då det riktiga äventyret ägde rum.
Onsdag 23/9
Efter att fått ut vapnen och lärt oss de olika delarnas namn var det nu dags att dygnet runt ha dem med oss. Onsdagen startar med årets första marsch till den nya förläggningen. Dessa två veckor har gått ut på att vi inte något skall veta, operation ovisshet som det heter i Löjtnant Johansens mun. Inga frågor besvarades och inte heller avslöjades något, vi kunde endast gissa vad som komma skall. En tid och plats var det enda vi fick. Sen var det bara att gilla läget. Min gruppchef, Ewnert, fick en karta och plats. På med packning och så började vandringen. När man marscherar gör man alltid en paus efter tio minuter för att sätta packningen rätt om den klämmer åt. Sedan fortsätter man att gå i ca 50 min och 10 min paus igen osv. Som tur var gick vi som max en timma i sträck så vi behövde inte tänka så mycket på extra pauser.
När vi kom fram var det dags för mat, ISO-kärl (Isolerings kärl). Vi slapp grön påse och allt vad det heter för ISO kärl är mycket billigare, och godare kan jag tänka mig. Nackdelen med ISO är att man måste diska efter sig, det är ju vanlig mat som man öser ner i sitt egna kärl.
Tält dags, två 12 mannatält skulle nu vara grunden till vår förläggning. En latrin byggdes 100 meter bort, ett minfält sattes upp och två pissgropar vid vardera tält grävdes. Minorna var larmminor som lös upp och tjöt där fienden snubblat på tråden. Latrinen blev faktiskt mysig, bättre än ett illaluktande dass.
Eldställningar: när man är ute i fält jobbar man stridsparsvis så man kan hjälpa varandra om något händer. Samma gäller när man ska besätta eldställningar. Om en fiende skulle komma måste alla besätta sina eldställningar och hålla vakt. Två och två får man en angiven plats där man ska befinna sig vid hot. Jag och Stenqvist var ett ultimat par. Efter att ha byggt klart allt tränade vi på att besätta eldställningar, vi satt i tälten och Löjtnant ropade besätt eldställningar och alla rusade ut till angiven plats. Detta tränade vi på om och om igen. På natten har man en kamin i tältet för att få upp värmen och hålla ute kylan. En timme och en kvart vardera satt vi uppe på natten för att passa elden. Det var en charm i det hela, varmt och mysigt. Elden knastrade där man satt och drack varm choklad och åt mackor som var rostade på kaminen. Det gick att vänja sig vid timmen vid kaminen.
Första natten i tältet var värst. När jag precis hade somnat gick en mina och alla var tvungna att besätta eldställningar, på med alla saker fort och dra med sig stridsutrustningen inklusive vapen, ut i kylan! Denna sridsutrustning som alltid ska vara på och detta vapen som inte får släppas med blicken, man kan spy på alla saker.
Skogen är då vacker i sitt nattsken. Borsta tänderna med en stjärnklar himmel och skogens sus är mycket bättre än ett badrum, rekommenderar skogen i dess lägen då den är som finast.
Torsdag 24/9
06.00 ännu en mina går och alla kommer ur sovsäcken mycket fort. Minibusstur till Livgardet där vi under två dagar ska ha utbildning i Glock 17(pistol) tillsammans med AMP. Jag kände mig som en gangster där jag stod med min pistol i hölstret beredd på att dra och skjuta mot fienden. Marsch tillbaka till lägret och sedan iordningställande av tält eftersom det regnat mitt på dagen. När vi sedan skulle lägga oss på kvällen var man spänd på att något djur skulle utlösa ytterligare en larmmina men där jag satt och var orolig för att behöva rusa upp ur den vara sovsäcken kom jag att tänka på en sak: det är lika bra att ta läget som det är just nu och sova lugnt för man vet aldrig om det kommer hända något så det är ingen ide att ta ut något i förväg. Så måste man tänka som en brandman också tror jag, det är ingen ide att gå och oroa sig i onödan, om det kommer ett larm kommer det ett larm och då gör man det bästa av situationen.
Fredag 25/9
Löning på fredag. Förmiddagen gav teori i säkerhetsbestämmelser på hur man ska beter sig säkrast med vapen. Vi skrev två prov där alla var tvungna att ha rätt för att få skjuta AK5.
Ytterligare en marsch till skjutbanan där vi sköt pistol. Krama om och tryck av mjukt så sitter kulan mitt i låret, tillräckligt skadligt för att fienden ska överleva men inte fortsätta vara ett hot. Hej då till AMP och marsch tillbaka till förläggningen för mat och åter en kväll i tält.
Lördag 26/9
Minibuss till skjutbanan ”sofiero” för att skjuta med vår AK5 Cesar för första gången. Det var på tiden nu efter att ha burit runt på den hela tiden, usla vapen! Vi började på utomhusbanan för att ställa in siktet rätt. AK5 är mycket lättare att skjuta med än pistol, mindre rekyl och lättare att sikta. På eftermiddagen lyxade vi till det lite och använde oss av inomhusbanan. Då slipper man gå fram till tavlan för att markera och se vart man träffat, inomhus finns det monitorer vid allas skjut plats! Hur skönt som helst. Känslan av att träffa mitt i prick nästan hela tiden är lite läskigt, tänk vad lätt det är att döda, jag hade bara skjutit i några timmar och träffade redan mitt i prick! Det är helt sjukt, vapen borde förbjudas… Men kul är det, på rätt nivå. Det gick faktiskt riktigt bra för mig att skjuta, vi sköt enligt en skjutbok där man kan få vackra medaljer om man skjuter bra=prisskjutning. Jag var bäst bland tjejerna J och en av de bästa över lag, det trodde jag aldrig.
Efter att fått leka lite på banan väntade marschen tillbaka till förläggningen. Riktigt trevlig promenad med vacker utsikt och alla höst träd som sken upp med hjälp av solen. Man kan inte klaga på läget i alla fall.
Söndag 27/9
Sofiero inomhusbanan väntade på oss, från förläggningen med minibuss och skjutandet började direkt. Vi fortsatte med prisskjutning och ISO mat till lunch. På eftermiddagen gav vi upp skjutandet tidigare än vi trodde, man blir trött i huvudet av att hålla på hela dagen. Med minibuss ytterligare en gång, skönt, åkte vi tillbaka till förläggningen och ställde genast upp. Gruppcheferna fick nya direktiv, plats och karta. Det var dags för ett dopp… Efter viss många dagar i fält måste man tvätta sig ordentligt för att undvika otrevliga sjukdomar, nu var det vår tur. Vi gick oss varma till sjön och slängde slant om vilka som skulle bada först, tjejerna eller killarna. Vi hade turen med oss och fick den första tiden. Av med alla kläder, handduk och vapnet i handen och sen ett dopp i den iskalla sjön. Uppfriskande och underbart vackert! Kvällssolen sken över sjön och vi kunde inte haft en bättre kväll med det vädret och det uppfriskande doppet. Ett minne för livet. Efter doppet satt vi och grillade korv runt en varm eld. Ett riktigt bra avslut. Befälen sa givetvis att det gått halvtid i fält men vi trodde dem inte, och det visade sig senare att vi hade rätt. Marsch tillbaka till förläggningen för att sova ytterligare en natt i tält. Nästa morgon skulle vi upp 05.00.
Måndag 28/9
Som vi misstänkte, vi skulle riva förläggningen i mörker denna tidiga morgon. Vi hade haft riktigt tur med vädret hela veckan, det hade endast kommit en regnskur mitt på dagen en dag men nu… Regnet öste ner när jag gick ut från tältet och det blev till att packa ihop med regnkläder på, allt blött. Och till uppställningen slutade det regna! En marsch till Livgardet där vi sedan gjorde omprov på de frågor vi inte klara på säkerhetsprovet. Mat i matsalen!!!! Underbart skönt. På eftermiddagen skulle vi använda oss av skjutbanan men det var beredskapsövning och det går före allt så vi fick gå tillbaka och vårda saker som vi hade haft i fält. Sedan kommer pricken över i:et, Löjtnant Johansen fick en perfekt ide om att vi skulle springa hinderbanan i stridsutrustningen, yippie… Jobbigt och sandigt men eftersom vi tävlade i lag hjälptes i åt och det blev faktiskt kul.
Tillbaka på ett logement med säng värmde hjärtat gott, den natten sov vi alla djupt.
Tisdag 29/9
När tiden i tält tagit slut hade vi alla mer energi på dagarna, dock inte mycket mer men lite. Morgonen las på eget rep, det behövdes kan man säga. Vi hade inte spelat på 5 dagar och det kändes när man tog de första tonerna. Men sakta och säkert gick det framåt.
Eftermiddagen bjöd på marsch till skjutbana och teori på plats av Sergeant Linfeldt. När man strider räcker det inte med att kunna skjuta mitt i prick på en skjutbana, man måste kunna smyga i skogen och gå i olika formationer. Vi lärde oss att smyga, krypa på alla fyra, åla oss fram och hasa oss fram så tyst som möjligt. Stridskollon, skyttelinje och plog var några nya ord som vi lärde oss.
Skjutbanan nästa, utomhus med skymning. På sätt och vis var det lättar att skjuta ute för det var klarare ljus. Men tiden gick och det mörknade. Vi provade på att använda såkallade spårljus då skottet lyses upp, spännande och coolt. När det hade blivit för mörkt avmarscherade vi tillbaka till Livgardet med en vit ficklampa fram och en röd bak, precis som det ska vara.
Onsdag 30/9
Egen överspelning på morgonen plus ett innebandy pass, det var länge sedan.
Teori i skogen med Sergeant Linfeldt, repetition och nya saker. ”Bössa mössa mask, töm tarm task” är en ramsa att komma ihåg innan strid.
Minibuss till inomhus skjutbanan där de vanliga rutinerna följdes, sedan en varm dusch och mjuk säng.
Torsdag 1/10
Sjukvårdsutbildning.
Efter ca 9 månader i lumpen får vi nu sjukvårdsutbildning. Det var verkligen på tiden. LABCDE kanske någon känner igen. Det är den grundläggande regeln där man kan ge en skadad person första hjälpen. De flesta vet nog ungefär hur en sjukvårdsutbildning med första hjälpen ser ut. Det som var bra med den här utbildningen var att vi fick prova på det mesta praktiskt. Någon i gruppen spelade att den hade en skada och sedan var det upp till resterande att hjälpa den skadade. När det var jag som skådespelade fick jag låna en vapenrock där det satt fast en kniv i vänstra armen. Tyvärr gjorde mina vänner fel och drog ur kniven innan de plåstrade om mig, det ska man inte göra får då blöder det mer, så vi lärde oss något nytt.
På eftermiddagen gick vi igenom trafikolyckor och även här gjorde vi allt praktiskt. Jag var en svårt skadad chaufför som hade krockat ordentligt, var inte vid medvetandet och hade ett sår i pannan. Det gick knappast att hålla sig för skratt när alla jobbar på med en runtom, kul och lärorikt.
För att höja vår utbildning ett snäpp fick vi också lära oss Hjärt och lungräddning, visst har man gjort det i skolan ett par gånger men det behövs repetition. Nu har jag intyg på att jag gått den utbildningen.
Torsdag 1/10 och Fredag 2/10
18.oo torsdag kväll stod vi uppställda med stridsutrustning innerligt förväntansfulla på kvällens drama. V fick en grönpåse och ett kitt med maskeringsfärg vardera till alla stridspar. En kort promenad till närmsta skog där vi på tio minuter skulle maskera oss med färg och växter. Riktigt kul att kleta på färg i ansiktet men ack så obekvämt när det stelnat. Karta och plats och inget mer. Marschen var igång och vi hade ingen aning om hur länge vi skulle vara uppe denna natt. Framme vid punkt ett skulle vi skjuta ner fiender med spårljus. Efter denna övning i mörkret kom nästa plats. Marschen fortsatte längs en grusväg där endast månens starka sken lyste upp vägen åt oss. Det var nästan fullmåne och en mycket vacker kväll. Framme vid punkt två satte vi oss i igelkottsformation för att hålla koll. Tysta som små djur frös vi i väntan på nya direktiv. Vi hör någon komma gåendes och vi vågar knappt andas. Stadig takt. Det är fler. Någon rör sig på vägen 10 meter ifrån oss. Kommer de anfalla, vad ska vi göra då? Pulsen stiger. Det är ca 7 personer som i stadig takt marscherar förbi endast 10 meter ifrån oss. Hur länge till kan jag hålla andan… De går förbi, eller. Ja det gör de. De fortsätter förbi. Skönt. Det var bara en helt annan grupp som inte hade något med oss att göra. Vad skulle vi gjort om de anfallit oss, riktat vapnet och sagt pang pang som vi övat på eller… Ja ja nu var det ingen fara men läskigt var det i alla fall. Vi fortsatte vänta och hörde sedan en minibuss närma sig. Johansen ropade på oss och vi klev fram. Nu var det dags för nästa övning, knäppetält…
Klockan är närmare 23.00 och där står vi mitt i skogen med ett knäppetält fastspänt på vår ryggsäck och en kniv i skärpet. Nu skulle vi bygga upp vårt knäppetält som är ett enmammatält utrustat med endast en presenning. Man binder upp ett hörn i ett träd, letar pinnar för att sätta fast de andra hörnen i backen och slanor för att fint böja en båge för att hålla tältet uppe. Detta är svårt som det är men ännu svårare i mörker. 00.00 när jag äntligen fått upp tältet hyfsat, tillräckligt för att kunna krypa in, satte jag på mig underställ och sprang en liten rundtur. Innan man kryper ner ska man vara varm för att sedan med hjälp av sovsäck och liggunderlag behålla värmen. När jag kryper ner river jag nästan hela tältet. 03.00 skulle väckarklockan ringa. Jag som absolut inte har svårt för att sova på konstiga ställen tänkte att det blir lätt att sova här men icke sa nicke. Jag hade en rot i ryggen och låg och skakade hela natten. Det var frost den natten. Lyckades slumra till lite men det blev inte mycket till sömn. När väckarklockan äntligen ringde tog jag en kopp med varm choklad, det värmde gott. 04.00 Uppställning och punkt tre var Livgardet. Sista marschen! På plats tvättade vi av oss färgen i ansiktet och inväntade bussen som skulle ta oss tillbaka till kära kavalleri kasern. Bussresan gick riktigt fort eftersom jag sov hela tiden.
Så glad som jag var i fredags har jag aldrig varit när jag klev in genom valvet till K1. Skönt att vara här, och framför allt att träffa hästarna igen. Nu är det bara att vänta på nästa permission som är nästa helg…
En upplevelse som inte glöms i första taget, skönt att ha det överstökat. Man ser med nya ögon på vissa saker, som t.ex. kudden!
En spännande upplevelse är nu förbi. Om du ställer frågan "var det kul" vet jag inte vad jag ska svara. Ja det var kul när vi marscherade med tung packning, ja det var kul när vi byggde upp tälten och inte visste hur många nätter vi skulle sova där, ja det var kul när ryggen och fötterna började göra riktigt ont efter några marscher, ja det var kul när vi rev tältet 05.00 i regn. Visst har det varit en upplevelse som jag nu i efterhand inte velat gå miste om även om ryggen fortfarande värker. Gruppen blir tightare och man lär sig se nya ljusa delar i livet, vi har det inte så svårt som vi tror.
Måndag och tisdag har jag redan berättat om, sedan dess har jag inte haft tillgång till dator för att uppdatera er där hemma i de varma husen. Nu sitter jag på logementet och ska försöka sammanfatt allt från onsdagen till fredagen då det riktiga äventyret ägde rum.
Onsdag 23/9
Efter att fått ut vapnen och lärt oss de olika delarnas namn var det nu dags att dygnet runt ha dem med oss. Onsdagen startar med årets första marsch till den nya förläggningen. Dessa två veckor har gått ut på att vi inte något skall veta, operation ovisshet som det heter i Löjtnant Johansens mun. Inga frågor besvarades och inte heller avslöjades något, vi kunde endast gissa vad som komma skall. En tid och plats var det enda vi fick. Sen var det bara att gilla läget. Min gruppchef, Ewnert, fick en karta och plats. På med packning och så började vandringen. När man marscherar gör man alltid en paus efter tio minuter för att sätta packningen rätt om den klämmer åt. Sedan fortsätter man att gå i ca 50 min och 10 min paus igen osv. Som tur var gick vi som max en timma i sträck så vi behövde inte tänka så mycket på extra pauser.
När vi kom fram var det dags för mat, ISO-kärl (Isolerings kärl). Vi slapp grön påse och allt vad det heter för ISO kärl är mycket billigare, och godare kan jag tänka mig. Nackdelen med ISO är att man måste diska efter sig, det är ju vanlig mat som man öser ner i sitt egna kärl.
Tält dags, två 12 mannatält skulle nu vara grunden till vår förläggning. En latrin byggdes 100 meter bort, ett minfält sattes upp och två pissgropar vid vardera tält grävdes. Minorna var larmminor som lös upp och tjöt där fienden snubblat på tråden. Latrinen blev faktiskt mysig, bättre än ett illaluktande dass.
Eldställningar: när man är ute i fält jobbar man stridsparsvis så man kan hjälpa varandra om något händer. Samma gäller när man ska besätta eldställningar. Om en fiende skulle komma måste alla besätta sina eldställningar och hålla vakt. Två och två får man en angiven plats där man ska befinna sig vid hot. Jag och Stenqvist var ett ultimat par. Efter att ha byggt klart allt tränade vi på att besätta eldställningar, vi satt i tälten och Löjtnant ropade besätt eldställningar och alla rusade ut till angiven plats. Detta tränade vi på om och om igen. På natten har man en kamin i tältet för att få upp värmen och hålla ute kylan. En timme och en kvart vardera satt vi uppe på natten för att passa elden. Det var en charm i det hela, varmt och mysigt. Elden knastrade där man satt och drack varm choklad och åt mackor som var rostade på kaminen. Det gick att vänja sig vid timmen vid kaminen.
Första natten i tältet var värst. När jag precis hade somnat gick en mina och alla var tvungna att besätta eldställningar, på med alla saker fort och dra med sig stridsutrustningen inklusive vapen, ut i kylan! Denna sridsutrustning som alltid ska vara på och detta vapen som inte får släppas med blicken, man kan spy på alla saker.
Skogen är då vacker i sitt nattsken. Borsta tänderna med en stjärnklar himmel och skogens sus är mycket bättre än ett badrum, rekommenderar skogen i dess lägen då den är som finast.
Torsdag 24/9
06.00 ännu en mina går och alla kommer ur sovsäcken mycket fort. Minibusstur till Livgardet där vi under två dagar ska ha utbildning i Glock 17(pistol) tillsammans med AMP. Jag kände mig som en gangster där jag stod med min pistol i hölstret beredd på att dra och skjuta mot fienden. Marsch tillbaka till lägret och sedan iordningställande av tält eftersom det regnat mitt på dagen. När vi sedan skulle lägga oss på kvällen var man spänd på att något djur skulle utlösa ytterligare en larmmina men där jag satt och var orolig för att behöva rusa upp ur den vara sovsäcken kom jag att tänka på en sak: det är lika bra att ta läget som det är just nu och sova lugnt för man vet aldrig om det kommer hända något så det är ingen ide att ta ut något i förväg. Så måste man tänka som en brandman också tror jag, det är ingen ide att gå och oroa sig i onödan, om det kommer ett larm kommer det ett larm och då gör man det bästa av situationen.
Fredag 25/9
Löning på fredag. Förmiddagen gav teori i säkerhetsbestämmelser på hur man ska beter sig säkrast med vapen. Vi skrev två prov där alla var tvungna att ha rätt för att få skjuta AK5.
Ytterligare en marsch till skjutbanan där vi sköt pistol. Krama om och tryck av mjukt så sitter kulan mitt i låret, tillräckligt skadligt för att fienden ska överleva men inte fortsätta vara ett hot. Hej då till AMP och marsch tillbaka till förläggningen för mat och åter en kväll i tält.
Lördag 26/9
Minibuss till skjutbanan ”sofiero” för att skjuta med vår AK5 Cesar för första gången. Det var på tiden nu efter att ha burit runt på den hela tiden, usla vapen! Vi började på utomhusbanan för att ställa in siktet rätt. AK5 är mycket lättare att skjuta med än pistol, mindre rekyl och lättare att sikta. På eftermiddagen lyxade vi till det lite och använde oss av inomhusbanan. Då slipper man gå fram till tavlan för att markera och se vart man träffat, inomhus finns det monitorer vid allas skjut plats! Hur skönt som helst. Känslan av att träffa mitt i prick nästan hela tiden är lite läskigt, tänk vad lätt det är att döda, jag hade bara skjutit i några timmar och träffade redan mitt i prick! Det är helt sjukt, vapen borde förbjudas… Men kul är det, på rätt nivå. Det gick faktiskt riktigt bra för mig att skjuta, vi sköt enligt en skjutbok där man kan få vackra medaljer om man skjuter bra=prisskjutning. Jag var bäst bland tjejerna J och en av de bästa över lag, det trodde jag aldrig.
Efter att fått leka lite på banan väntade marschen tillbaka till förläggningen. Riktigt trevlig promenad med vacker utsikt och alla höst träd som sken upp med hjälp av solen. Man kan inte klaga på läget i alla fall.
Söndag 27/9
Sofiero inomhusbanan väntade på oss, från förläggningen med minibuss och skjutandet började direkt. Vi fortsatte med prisskjutning och ISO mat till lunch. På eftermiddagen gav vi upp skjutandet tidigare än vi trodde, man blir trött i huvudet av att hålla på hela dagen. Med minibuss ytterligare en gång, skönt, åkte vi tillbaka till förläggningen och ställde genast upp. Gruppcheferna fick nya direktiv, plats och karta. Det var dags för ett dopp… Efter viss många dagar i fält måste man tvätta sig ordentligt för att undvika otrevliga sjukdomar, nu var det vår tur. Vi gick oss varma till sjön och slängde slant om vilka som skulle bada först, tjejerna eller killarna. Vi hade turen med oss och fick den första tiden. Av med alla kläder, handduk och vapnet i handen och sen ett dopp i den iskalla sjön. Uppfriskande och underbart vackert! Kvällssolen sken över sjön och vi kunde inte haft en bättre kväll med det vädret och det uppfriskande doppet. Ett minne för livet. Efter doppet satt vi och grillade korv runt en varm eld. Ett riktigt bra avslut. Befälen sa givetvis att det gått halvtid i fält men vi trodde dem inte, och det visade sig senare att vi hade rätt. Marsch tillbaka till förläggningen för att sova ytterligare en natt i tält. Nästa morgon skulle vi upp 05.00.
Måndag 28/9
Som vi misstänkte, vi skulle riva förläggningen i mörker denna tidiga morgon. Vi hade haft riktigt tur med vädret hela veckan, det hade endast kommit en regnskur mitt på dagen en dag men nu… Regnet öste ner när jag gick ut från tältet och det blev till att packa ihop med regnkläder på, allt blött. Och till uppställningen slutade det regna! En marsch till Livgardet där vi sedan gjorde omprov på de frågor vi inte klara på säkerhetsprovet. Mat i matsalen!!!! Underbart skönt. På eftermiddagen skulle vi använda oss av skjutbanan men det var beredskapsövning och det går före allt så vi fick gå tillbaka och vårda saker som vi hade haft i fält. Sedan kommer pricken över i:et, Löjtnant Johansen fick en perfekt ide om att vi skulle springa hinderbanan i stridsutrustningen, yippie… Jobbigt och sandigt men eftersom vi tävlade i lag hjälptes i åt och det blev faktiskt kul.
Tillbaka på ett logement med säng värmde hjärtat gott, den natten sov vi alla djupt.
Tisdag 29/9
När tiden i tält tagit slut hade vi alla mer energi på dagarna, dock inte mycket mer men lite. Morgonen las på eget rep, det behövdes kan man säga. Vi hade inte spelat på 5 dagar och det kändes när man tog de första tonerna. Men sakta och säkert gick det framåt.
Eftermiddagen bjöd på marsch till skjutbana och teori på plats av Sergeant Linfeldt. När man strider räcker det inte med att kunna skjuta mitt i prick på en skjutbana, man måste kunna smyga i skogen och gå i olika formationer. Vi lärde oss att smyga, krypa på alla fyra, åla oss fram och hasa oss fram så tyst som möjligt. Stridskollon, skyttelinje och plog var några nya ord som vi lärde oss.
Skjutbanan nästa, utomhus med skymning. På sätt och vis var det lättar att skjuta ute för det var klarare ljus. Men tiden gick och det mörknade. Vi provade på att använda såkallade spårljus då skottet lyses upp, spännande och coolt. När det hade blivit för mörkt avmarscherade vi tillbaka till Livgardet med en vit ficklampa fram och en röd bak, precis som det ska vara.
Onsdag 30/9
Egen överspelning på morgonen plus ett innebandy pass, det var länge sedan.
Teori i skogen med Sergeant Linfeldt, repetition och nya saker. ”Bössa mössa mask, töm tarm task” är en ramsa att komma ihåg innan strid.
Minibuss till inomhus skjutbanan där de vanliga rutinerna följdes, sedan en varm dusch och mjuk säng.
Torsdag 1/10
Sjukvårdsutbildning.
Efter ca 9 månader i lumpen får vi nu sjukvårdsutbildning. Det var verkligen på tiden. LABCDE kanske någon känner igen. Det är den grundläggande regeln där man kan ge en skadad person första hjälpen. De flesta vet nog ungefär hur en sjukvårdsutbildning med första hjälpen ser ut. Det som var bra med den här utbildningen var att vi fick prova på det mesta praktiskt. Någon i gruppen spelade att den hade en skada och sedan var det upp till resterande att hjälpa den skadade. När det var jag som skådespelade fick jag låna en vapenrock där det satt fast en kniv i vänstra armen. Tyvärr gjorde mina vänner fel och drog ur kniven innan de plåstrade om mig, det ska man inte göra får då blöder det mer, så vi lärde oss något nytt.
På eftermiddagen gick vi igenom trafikolyckor och även här gjorde vi allt praktiskt. Jag var en svårt skadad chaufför som hade krockat ordentligt, var inte vid medvetandet och hade ett sår i pannan. Det gick knappast att hålla sig för skratt när alla jobbar på med en runtom, kul och lärorikt.
För att höja vår utbildning ett snäpp fick vi också lära oss Hjärt och lungräddning, visst har man gjort det i skolan ett par gånger men det behövs repetition. Nu har jag intyg på att jag gått den utbildningen.
Torsdag 1/10 och Fredag 2/10
18.oo torsdag kväll stod vi uppställda med stridsutrustning innerligt förväntansfulla på kvällens drama. V fick en grönpåse och ett kitt med maskeringsfärg vardera till alla stridspar. En kort promenad till närmsta skog där vi på tio minuter skulle maskera oss med färg och växter. Riktigt kul att kleta på färg i ansiktet men ack så obekvämt när det stelnat. Karta och plats och inget mer. Marschen var igång och vi hade ingen aning om hur länge vi skulle vara uppe denna natt. Framme vid punkt ett skulle vi skjuta ner fiender med spårljus. Efter denna övning i mörkret kom nästa plats. Marschen fortsatte längs en grusväg där endast månens starka sken lyste upp vägen åt oss. Det var nästan fullmåne och en mycket vacker kväll. Framme vid punkt två satte vi oss i igelkottsformation för att hålla koll. Tysta som små djur frös vi i väntan på nya direktiv. Vi hör någon komma gåendes och vi vågar knappt andas. Stadig takt. Det är fler. Någon rör sig på vägen 10 meter ifrån oss. Kommer de anfalla, vad ska vi göra då? Pulsen stiger. Det är ca 7 personer som i stadig takt marscherar förbi endast 10 meter ifrån oss. Hur länge till kan jag hålla andan… De går förbi, eller. Ja det gör de. De fortsätter förbi. Skönt. Det var bara en helt annan grupp som inte hade något med oss att göra. Vad skulle vi gjort om de anfallit oss, riktat vapnet och sagt pang pang som vi övat på eller… Ja ja nu var det ingen fara men läskigt var det i alla fall. Vi fortsatte vänta och hörde sedan en minibuss närma sig. Johansen ropade på oss och vi klev fram. Nu var det dags för nästa övning, knäppetält…
Klockan är närmare 23.00 och där står vi mitt i skogen med ett knäppetält fastspänt på vår ryggsäck och en kniv i skärpet. Nu skulle vi bygga upp vårt knäppetält som är ett enmammatält utrustat med endast en presenning. Man binder upp ett hörn i ett träd, letar pinnar för att sätta fast de andra hörnen i backen och slanor för att fint böja en båge för att hålla tältet uppe. Detta är svårt som det är men ännu svårare i mörker. 00.00 när jag äntligen fått upp tältet hyfsat, tillräckligt för att kunna krypa in, satte jag på mig underställ och sprang en liten rundtur. Innan man kryper ner ska man vara varm för att sedan med hjälp av sovsäck och liggunderlag behålla värmen. När jag kryper ner river jag nästan hela tältet. 03.00 skulle väckarklockan ringa. Jag som absolut inte har svårt för att sova på konstiga ställen tänkte att det blir lätt att sova här men icke sa nicke. Jag hade en rot i ryggen och låg och skakade hela natten. Det var frost den natten. Lyckades slumra till lite men det blev inte mycket till sömn. När väckarklockan äntligen ringde tog jag en kopp med varm choklad, det värmde gott. 04.00 Uppställning och punkt tre var Livgardet. Sista marschen! På plats tvättade vi av oss färgen i ansiktet och inväntade bussen som skulle ta oss tillbaka till kära kavalleri kasern. Bussresan gick riktigt fort eftersom jag sov hela tiden.
Så glad som jag var i fredags har jag aldrig varit när jag klev in genom valvet till K1. Skönt att vara här, och framför allt att träffa hästarna igen. Nu är det bara att vänta på nästa permission som är nästa helg…
En upplevelse som inte glöms i första taget, skönt att ha det överstökat. Man ser med nya ögon på vissa saker, som t.ex. kudden!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)