3,5 år av universitetsstudier har lett till att jag nu är utbildad Kulturvetare. En Fil.kand i kulturstudier som det så fint heter.
Frågan är bara: Vad ska det nu bli av mig? och Har jag lärt mig något värt att ta med in i min framtid?
Varje dag frågar jag mig vad jag egentligen lärt mig och vad jag egentligen kommer att blir. Studierna har till största del handlat om kulturpolitik. Hur strukturen är uppbyggd, främs i Sverige men också inom EU, och hur pengarna fördelas. En utbildning som vänder sig främst till adminstrativ personal inom kultursektorn. Jag har skrivit och framfört en Musikteater för barn, skrivit en fallstudie om Kulturens Bildningsverksamhet, praktiserat hos en Kulturstrateg och skrivit en massa tentor.
SKRIVIT. Skrivit. skrivit. Hela dagen lång. tenta efter tenta. rapport efter rapport. Och allt har jag klarat. Jo, jag har nog lärt mig mycket när jag väl tänker efter.Vi har inte studerat arkivkunskap, museikunskap eller kurser för att kunna bli biblotikarie, som är "vanligast" inom kulturvetenskap. Jag vet också att mitt främsta mål här och nu inte är att utbilda mig inom den kategorin. Men vad jag egentligen har utbildat mig till är desto svårare att svara på. Jag vet vad jag inte kan, jag vet vad jag inte vill. Men vad jag vill, det har jag mindre koll på. I alla fall om jag ska ge dig ett kort svar. Det längre svaret är ett svar jag själv knappt förstår ibland. Det jag tror på är däremot att det är de mjuka värdena som är viktigast för mig. Att jag trivs, arbetar med människor, får utvecklas, tror på värderingarna och känner mig behövd.
Det känns underligt att inte återvända till skolans trygghet till hösten. Jag har inte riktigt förstått det. Kanske blir det mer verkligt dagen då mina vänner går till skolan men inte jag.
Men jag har faktiskt fått jobb.
Först ett fantastiskt sommarjobb som turistinformatör på Kils turistbyrå. Sen blir det Stockholm. På riktigt. Som projektledare för "Ungdomsinflytande NU!". Ett projekt för att stärka ungdomsinflytadet i kulturorganisationer. Häftigt. Så nu njuter jag av Kil. Njuter av Värmland. För att sedan klara av Stockholms höga tempo. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar