Påverkansarbete - ej förgäves

Jag blev överraskad, besviken och tom. 

I torsdags började huvudet snurra. Kils kommun ville lägga ner bild- och musikklasserna på högstadiet i Kil. Ingen utredning fanns. Ingen utvärdering hade gjorts. Ska 15 års verksmahet bara spolas bort utan att ens ha utretts? Nej, något måste göras! tänkte jag.

Det började med ett samtal till Frida Johansson och sen var hjulet igång. Twittrande, insändare, elektronisk namnlista och facebookmail och grupper bildades. Min Londonresa blev till ett påverkansarbete genom iPaden. Varje morgon och kväll under helgens vistelse i London skrev och mailade jag. Nu vet vi att arbetet inte gjorts förgäves. 

Idag på sammanträdet för barn och utbildningsnämnden skulle beslut om ev. nerläggning av bild- och musikklasser tas upp. Jag besökte det offentliga nämndemötet för att lyssna till det ärende som intresserade mig. 30 sekunder var allt jag behövde i mötesrummet. Jag fick reda på att ärendet bordläggs för dagen, inget beslut kommer tas. Det ska alltså utredas mer innan det tas till beslut. "Ni" kommer att få komma in med förslag, eller liknande, var också något jag snappade upp under dessa få sekunder. Vilka "Ni" är återstår och ser.

Tack och lov att inte ett så stort beslut kan slinka igenom så lätt. Cred till Barn och utbildningsnämnden i Kils Kommun som gjort invånarnas röst hörd!

Nu hoppas jag på att ärendet får en rättvis och ordentlig utredning. Om det i sin tur pekar på att klasserna bör läggas ner, ja då kommer inte jag säga emot. Men som det såg ut inför dagens beslut fanns ingen sådan rättvis utredning. 

Insändaren kan ni läsa i både VF och NWT:

VF 121212

NWT 121211

Signerat av fd Bild- och musikklasselever genom Frida Johansson och Anna Edlund

För er som ännu inte skrivit på namnlistan för bevarandet av bild- och musikklasser i Kils kommun så är det bara att göra det här: Namninsamlingslista

Reseberättelse: Del 1 South Africa

6 länder och makalöst många nya upplevelser. Hur kan jag beskriva allt så att ni förstår, känner och kan uppleva 

en del av det fantastiska äventyr vi varit med om? Jag har känt efter och låtit resan sjunka in. Nu kan jag inte 

vänta mer. Jag vill dela med mig, försöka beskriva hur fantastiskt det var.

Detta är Del 1 av 6 

Om min och Axels expeditionsresa till Afrika. 

Läs, se, blunda och sup in en annan atmosfär. 

South Africa.

Lätt sömnberusade efter den 20 timmars långa flygresan kliver vi av i Kapstaden, Sydafrikas huvudstad. Flygresan har givit oss blandade känslor. Spänningsfyllda och nyfikna på vad resan skall komma att erbjuda blandas med tankar såsom; vad i hela friden har vi gett oss in på och kommer vi att ta oss hem?

Vi hade 3 dagar själva i Kapstaden innan etappen skulle dra igång. Eftersom vi verkligen INTE skulle åka bil under resan (det var det enda fordonet vi färdades i under expeditionen) valde vi självklart att hyra bil dessa tre dagar. Vi turistade runt genom att besöka Boulders beach med dess vackra pingviner, Cape point där de stora haven möts och åt god mat längst stadens strandpromenad. Turistdagarna byttes abrupt mot den första natten i tältet. En tuff och blåsig natt tillsammans med våra blivande resenärer. Inte mycket sömn och klockan ringde allt för tidigt för att klassas som en semester. Morgonens timmar gick åt till att lära sig bilens all säkerhet. Allt från hur vi ska sätta oss ner i campingstolarna till att vi absolut inte får "glöda" bilen flera gånger efter varandra innan vi startar motorn, då går det inte att starta bilen mer. Första stoppet blev en, enligt Afrikas mått mätt, lyxig mataffär. För oss en vanlig stor Coop affär. Nödprovianter, basvaror och desinfektionsservetter inhandlades. Mataffärer av denna sort insåg vi under resans gång vara sällsynt. Vi fick oss en mjukstart.

Om man reser i Sydafrika är vingårdar ett måste. Vi bockade av ett par vingårdar under en och samma dag. Gott som mindre gott vin fick vi prova och en och annan 30 kr flaska slank med efter besöken. Apelsinträdsodlingarna svichade vi förbi en efter en. Till slut var frestelsen för stor och vi stannade till för att smyga oss över ett av staketen. 10 apelsiner blev resultatet av dagens mindre goda gärning. Den bästa apelsin jag någonsin smakat!

Vem har sagt att Afrika är kallt? Jag stod och höll i ett underställ när jag packade. Tänkte: Det kanske kan vara bra att ha för jag är ju ändå frusen av mig. Sen sa en annan del av mig: Men du ska ju till Afrika! Och understället lämnades kvar. Det skulle jag inte ha gjort. Kalla nätter och heta dagar. Mössan var min bäst vän. Den stannade kvar på huvudet långt in på dagen innan solen värmt upp min frusna kropp. 

Sydafrika gick fort. Vi skyndade oss igenom detta civiliserade land på 4 dagar. Sen var vi framme vid Namibias gräns.

Boulders beach

Första natten i tältet.

Etapp 5 gänget

På en av vingårdarna

Första bushcampen

Vi fann en härlig badplats där vi stannade och åt lunch mellan de svalkande doppen.

Kor på besök under den andra bushcampen. Tror vi sov i en kohage..

Mot Namibia på Sydafrikas raksträckor.

Slutdestination Gabon

6 veckor i Afrika. En resa med både glädje, hårt arbete och regniga dagar. Vi har gjort allt från att skratta oss till tårar, funnit nya vänner och puttat bilarna upp för leriga vägar i Kongos djupa regnskog. Stundvis har det sett mörkt ut. Kommer vi komma fram i tid? Hur lång sträcka måste vi gå bredvid bilarna och putta dem i rätt riktning? Var inte tanken att sitta i bilarna och köra genom den fantastiska regnskogen?

Sydafrika-Gabon har gett oss all slags natur. Öken, savann, berg, tropiskt, regnskog och regnperiod

Nu har vi landat på vår slutdestination Libreville - Gabon. En modern huvudstad med många flashiga byggnader. Innan vi kom fram hade vi bott i bushen i över 1 vecka utan någon riktig dusch eller toa. Vi var måttligt rena och längtade efter att få ställa oss i en dusch. När vi börjat leta efter ett bra hotell når den stora nyheten oss - Libreville är utan vatten på grund av en stor vattenläcka. Jag kände mig som Askkungen, så nära men ändå inte: "vad är en dusch i Libreville? Fuktig, blöt och alldeles alldeles underbar!" måttligt glada hittar vi till slut ett hotell ägt av några kineser. Det blir vårt sista boende för denna resan. 

Nu har vi fått duscha, sovit gott och ätit god mat. Det är dags att säga hej då till Afrika för denna gång och flyga hem till kalla Sverige. En sista dag i Libreville återstår. Den ska vi ta väl hand om. 

Ett äventyr är inget äventyr utan en rejäl utmaning. Detta har varit ett äventyr!

Tvätta händerna under rinnande vatten

Vi startade Angola med alldeles för lite vatten i dunkarna. Våtservetter blev vår dagliga tvätt. Grusvägen som ledde oss in i landet bjöd ej på några affärer med vatten. Vi ransonerade det lilla vattnet vi hade kvar och kunde fylla upp en halvliter var. Vi övernattade i en himba by och fick följa med dem till deras vattenhål. Underbart flodvatten fyllde vi i våra dunkar. Sen började ransoneringen med mat. Vägen var mindre bra och det tog lång tid innan vi nådde en stad med mataffär. Och så kom det mer problem... Bankomaterna ville inte ta emot våra kort. Angola är inte ett billigt land som vi trodde, näst intill samma priser på allt som i Sverige. 

Nu i Benguela, en storstad i Angola, tvättar jag händerna med tvål under rinnande vatten. Vi har fått ut lite pengar och dricker massor av vatten. Staden ligger vid en vit sandstrand och är lagomt stor. Vi bor på ett guesthous som också driver en engelsk skola. Portugisiskan sitter inte riktigt där den ska men vi tar oss fram med kroppsspråket. 

Angola gav oss en grusig start. Lite vatten och dyr levnad. Nu är Angola värme. Inga turister syns till och vi har till och med fått eloge för att vi lyckats ta oss hit som turister. I morgon fortsätter vi mot huvudstaden Luanda. 

Så gå nu och tvätta händerna under rinnande vatten med tvål och känn hur skönt det är att bli ren!

Här får ni lite randomisering bilder från resan. Lite himba folk, baubaträd och fin utsikt. Självklart bjuder jag på en giraffbild från Etosha nationalpark också. 

Nu sätter vi Angola i siktet

Efter att ha avklarat den "lätta" delen av resan har vi sovit en sista natt tillsammans med kor i Namibias torra landskap. Nu i soluppgången rullar vi in i Angola, också kallat Afrikas Nord Korea. Med blandade känslor ser jag fram emot detta land. Efter Angolas självständighet blev landet mer öppet och det var lättare att passera in och ut ur landet. Med tiden har det dock blivit svårare att få visum och således svårare att komma in i landet. Det är en av förtjusningarna med vår resa till Angola. Anledningen till att vi har fått visum är att vi reser med ett resebolag, www.4x4expedition.se som är ett litet privatföretag. Det kommer också vara svårare att bushcampa och vi får vara tysta när vi slår läger. Vissa delar av Angola kommer vi inte ens välja att svänga av vägen då det finns risk för gamla minor. Men de ställena är väl kartlagda och vi tar det säkra före det osäkra.

Namibia, före detta tillhörande Sydafrika, påminner mycket om Sydafrika. Landskapet har gått får berg till öken till savann och ju nordligare vi kommer desto mer grönska ser vi. Små knähöga buskar i södra Namibia blir till 2 meters buskage i norra Namibia. De växer lika tätt och det går likadana kor på båda ställena.

The big five är avklarat! Förutom att ha sett elefant och lejon igen lyckades vi se leopard och noshörning 2 gånger. Buffel såg jag i Tanzania och kan därför stolt nog bocka av alla Big five djuren. Möjligheten kom till mig när vi besökte nationalparken Etosha i norra Namibia. Det häftigaste var när vi på kvällen satt vid vattenhålet och 17 giraffer strosade fram, drack lite vatten och sedan skingrades för fortsatt vandring.

Helgen vi spenderade i Windhoek, Namibias huvudstad, var över förväntan. Jag bär med mig mötena med Esther och hennes vänner. En underbar kvinna som sliter för att stärka sitt land.


Tack och Hej Namibia!

Ps. Glöm inte att följa oss på www.4x4expediton.se under fliken blogg. Där bloggar det nästan varje dag om vår expedition Sydafrika-Gabon. Ds.

Afrika levererar

Från Namibia.

Jag mår bra. Jag trivs. Jag är i Afrika!

Cape point - godahoppsudden. Boulders beach - pingviner. Vinprovningar. Fishriver Canyon. Sossuslevt - sanddyner Buchcamping på savann, högt berg och i storstad. Några saker vi hängt med. I morgon drar vi vidare till Etosha nationalpark.

Är nu i Windhoek, Namibias huvudstad. Har under helgen låtit bilarna vila och människorna ha kul på egen hand. Vi har mött en kvinna vid namn Esther som har visat oss runt och bjudit med oss till en grillfest. Riktig afrikansk grillfest. Påminde på ett positivt sätt om Sveriges raggarträffar.

Att sova i tält under stjärnfall himmel är underbart. Det ha varit en grym start på resan och jag är inte det minsta nervös över vad som komma skall.

Lite bilder som ni kan njuta av.

Ett sista inlägg innan Afrika

En helg i kulturens tecken genom konferens med Kulturens Bildningsverksamhet fick mig på andra tankar men nu är jag tillbaka i Värmland och det finns inget som kan få mig på andra tankar och gömma undan resfebern. Det är inte lätt att stilla nerverna. Men snart bär det av och då bär det av ordentligt! Det ska bli riktigt spännande att bila genom 6 av Afrikas länder, sova i taktält med nya människor och allt gör jag tillsammans med Axel.

51 nya dagar av mitt liv startar i morgon. Mobilen lämnar jag hemma. Internet vet jag inte om jag kommer att nå men om jag väl gör det lovar jag er att ni kommer kunna läsa om resan här. 

Jag tipsar om att besöka 4x4 Expeditions blogg för en kontinuelig uppdatering om resan. Den uppdateras näst intill varje dag. Det är företaget vi åker med och om ni har tur lägger de upp en bild där vi är med. De har också en facebooksida de uppdaterar med information om resan. Sök på 4x4 expedition för att komma åt den.

På Återseende!

Vågat eller helt galet?

Klockan 21.00 den 11 september sätter vi oss på planet i Stockholm. Det ska ta oss till Kapstaden som ligger i Sydafrika. Det är där vårt äventyr börjar. 

Hemkommen igen den 1 november är ännu ett äventyr avslutat. Genom öken, savann och regnskog. Över floder, berg och bortspolade vägar. Vi kommer till att börja med färdas längs Skeleton coast, befolkningen i Namibia kallar det "The land God made in anger".   Avslutningsvis korsar vi ekvatorn med jeepen som tagit oss genom 6 av Afrikas länder. 

Resan är en expeditionsresa där vi reser tillsammans med 8 till. Vi kommer att färdas med 3 stycken jeepar som också är utrustade med robusta tält på taket för nattens timmar. Buschcamp blir vår vardag.

Att bo i en låda blir vår vardag.

Vakna till naturen blir vår vardag.

Möta varje ny dag i ett annat land blir vår vardag.

Äventyret blir vår vardag i 7 veckor.

När resan är avslutad kommer vi att ha åkt 7500 km. Från Kapstaden till Libreville i Gabon. 

Sydafrika. Namibia. Angola. Demokratiska republiken Kongo. Kongo Brazzaville. Gabon.

Resfebern börjar krypa sig på...

Jobb. 2 resor. 5 möten. Flytt...

...och lite till.

Framtiden

"Är den del av tidslinjen som ännu inte inträffat"

Att ta studenten var kul. Att idag se studenter ta studenten ger mig en otrygg känsla. Det var där det egna livet började. Det var där ovissheten började. idag har jag ingen aning om vart jag är om 1 år. Hela tiden har jag levt i skolans trygga hand. Nu är det bara mig det hänger på. Hela livet hänger på mig. 

Jag har ett år kvar på Kulturvetarprogrammet vid Karlstad Universitet. Det är ett år av valbar termin och C-uppsatts. Alltså bara ämnen där jag själv väljer vart och vad jag ska plugga. Till hösten kommer jag ha praktik. Då är jag i Kil. Till våren? har ingen aning. 

Det jag vet är att jag tycker om nuet. Jag blickar alltid framåt till en hållpunkt. Studenten var långe en stor hållpunkt för mig. 
Min hållpunkt just nu - Afrikaresan. Fram tills dess ska jag bara bocka av några delmål...

Jobb: Att sitta på kontor under sommaren är inte den roligaste sysselsättningen. Men att kunna ha ett bra jobb att gå till är skönt. Som tidigare arbetar jag på Vänerhamn i Karlstad. Det blir många timmar på tåg och få timmar hemma. Fördelen att vara fri från studier är att när jag kommer hem kan jag göra vad jag vill med gott samvete. Det finns ingen bok som måste läsas, inga hemtentor att skriva och ingen överhängande känsla inför betygsresultat. Bara jag och lugnet. 

2 resor: Lugnet för mig betyder däremot "fyll upp tiden med annat än plugg". Jobb på vardagarna och uppbokade helger är rutin. Första helgen i augusti bär det av till Barcelona på en kortvisit som far bjuder på. Hela familjen med respektive kommer följa med så vi blir totalt 8 personer. Två helger efter det har jag äntligen lyckats lösa ut min MUCK present från far. Jag, far och syrra drar till Edingburg för att lyssna till Edlingburg military tattoo - tattooernas tattoo.

5 möten: Detaljplanering inför Studenttisdag - höstens händelse på UNO för studenter. Kulturens Region mitt arbetsmöte, RUM förundsstyrelse, RUM heldag med Värmlands distrikt och slutligen helgträff med alla förtroendevalda i Kulturens bildningsverksamhet. Det känns att sommarens avtagande av möten börjar närma sig sitt slut. 

Flytt: Från Arvika till Kil. Ja tro det eller ej men för en kort period blir jag Kilsbo igen. Axel är färdigutbildad och söker jobb i större städer. Jag kommer, efter resan, att praktisera i Kil. Som student finns det då inget hållbart argument till att själv bekosta en lägenhet i Arvika när alla vägar är leder till Kil. 


...sen bär det av till Afrika.
Följ min blogg med Bloglovin

En helg i Göteborg

Solen sken och vi utrustade oss för värme, jag och Karin. Vi satte oss i bilen för att köra mot Borås men i Borås avtog vår förhoppning om värme. Molnen prydde den blå himlen och solen valde att vila sig bakom dess prydliga form. Efter lite bittert gnäll över att det kommer bli en kylig dag tog vi klivet ur bilen och gick med raska steg mot entrén till Borås Djurpark. Senare under dagen visade det sig att trotsa vädret i fel kläder inte alltid är fel. Vi avslutade dagen med en glass i solsken. 

Det blev en gnutta exotisk helg. Djur i all ära men djur i bur är inte riktigt min smak. Däremot, utrotningshotade arter i en djurpark som jobbar med att plantera ut fler djur - det gillar jag! Borås jobbar aktivt med arter som idag hotas av att inom en snar framtid utrotas. Nyligen har media  uppmärksammat noshörningens skatt som vissa gör allt för att få tag på. Noshörningen är ett farligt vilddjur men det stoppar inte alla tjuvskyttar från att gå till attack för priset av ett noshörningshorn. Till och med ett museum i Malmö har valt  att gömma undan sin uppstoppade noshörning för att minska risken till inbrott. I Borås har de höjt säkerheten genom att ha kamerabevakning dygnet runt där noshörningarna vistas. 

Att se djur ute i det vilda är en av mina största förhoppningar inför den kommande Afrika resan. Jag hoppas på många fina stunder, dock inte med katternas katt - tigern. Jag får nöja mig med resterande djur som Afrika bjuder på, inte minst sagt Giraffen. Men ännu är inte resan här. Innan dess ska jag ha avklarat jobb, 2 resor, 4 möten och flytt. Sen drar vi den 11 september och hoppas att Sverige hälsar oss välkommen hem igen den 1 november.

Men gör det då !

Drömmar är viktiga. Drömmar är viktiga att Uppfylla.


Många gånger har jag drömt mig bort. Bort till ett annat land. Där jag reser många mil i en bil. En bil som färdas över savann, genom regnskog och på obefintliga vägar. Vägar som tar mig till nya platser. Platser att minnas för livet. 

En resa värd att minnas. Med stjärnhimlen som närmste granne under dygnets mörka timma. Med vinden susandes i tältduken och jag inslumrandes till det magiska djurlivet. Ett äventyr genom 6 länder.

Tänk att få släppa allt. Allt där hemma för att en stund försvinna bort. Bort för att komma hem igen. Hem till nya äventyr.

Att endast drömma leder ingenvart om man inte tar det till nästa nivå - Att göra. Jag har endast drömt om resan. Inte på ett sätt den kommer uppfyllas. Inte på ett sätt där jag finns med. Varför? Jo, det finns problem; Pengar, Tidsnöd och För-bra-för-att-vara-sant känslor. Länge har jag pratat om denna fantastiska resa med nära och kära. Jag har pratat om den som en dröm. En dröm som kommer att förbli en dröm. Tills en dag då jag väcktes ur min dröm av en väns kloka ord: "Men gör det då!"

Tankarna började rulla. Varför inte? Om jag vill det riktigt riktigt mycket finns det inte några hinder i vägen. Hinder är till för att hoppa över. Så jag började hoppa. Hoppa ända fram tills nu. Jag hoppar fortfarande. Hoppar över hinder som tar mig framåt. Fram till min dröm som har öppnat en dörr på glänt. Snart är jag där. Där för att slita bort dörren som så länge varit stängd. Ibland stannar jag upp för att skriva på papper till visum. Sen fortsätter jag hoppa. I detta nu hoppar jag för ett visum till Gabon.

Jag drar till Afrika. Till Afrika på en expeditionsresa. Jag har med mig min sambo Axel. Vi drar till Afrika. Till Afrika på vår efterlängtade expeditionsresa.

Vi drar till Afrika

Bilderna hämtade från: www.4x4expedition.se

12 dagar och allt är annorlunda

Det började en dag i mars. Jag var antagen till utbildningen Värdebaserat Ledarskap. En utbildning som med facit i hand har gett mig mer än jag någonsin anat. Mer kunskap, mer värme, mer tro och mer vänner. Nu ska jag ta med mig alla nya insikter och värderingar för att implementera det i min vardag. Det kommer att bli en utmaning som jag med glädje åtar mig. 

Då, i mars, visste jag att det vara en omtalad utbildning.
Nu vet jag att det är en grym utbildning.

Då visste jag att jag skulle avvara 4 av mina helger åt den.

Nu vet jag att det är mina bäst investerade helger.

Då visste jag att jag skulle träffa nya inspirerande människor.
Nu vet jag att jag har fått nya inspirerande vänner.

Då visste jag ingenting om starka värderingar.
Nu söker jag svar på hur jag bäst jobba genom mina värderingar.

Då var jag anna. 
Nu är jag Anna.

Det finns bara ett ord nästan tillräckligt starkt för att beskriva min lycka. TACK.
Genom möten mellan människor skapas underverk. Jag har fått varit med om hejdlöst mycket underverk under endast 12 dagar.

This is just the beginning.

Nu återstår bara den enkla biten, att skaka hand med Hans majestät konungen den 11 april 2013. 

Att leda sig själv

Övning

•  Ta fram en av dina händer
• Räkan upp 5 viktiga personer i ditt liv, en för varje finger
• Vilka får du fram?
• Svårt att bestämma sig?
  

 Det finns mycker att lära, mycket jag vill göra. Jag har fått chansen att gå en fantastisk utbildning som heter Värdebaserat ledarskap. En utbildning i ledarskap. Ledarskap som bottnar i mina värdringar. Ingen ledare kommer undan med att de leder genom sina värderingar. Utbildningen består av 4 kurshelger där vi först fick lära oss Att leda i grupp. Sen fortsatte vi med Att leda för mångfald och senast jobbade vi med Att leda sig själv.

Vilka viktiga personer valde du på din hand?

Valde du dig själv? 

Troligen inte.

Vi fick samma fråga på den senaste kurshelgen. Jag valde heller inte mig själv. Varför ska jag står i fokus när det är andra som är viktiga i mitt liv? Jag själv är också en viktig person i mitt liv. Det är viktigt att jag lär känna mig själv för att kunna lära känna andra. Denna kurshelg satte vi oss själva på tummen. Vi satte oss själva i fokus för att koncentrera oss på vår utveckling, inte gruppens, utan vår egna utveckling.

Kursen har gett många nya funderingar och öppnat upp för nya kommunikationssätt. Alla har vi värderingar. Det är bara att leta fram dem och lära sig förstå sitt beteende i olika situationer. Då kan man börja jobba med sina styrkor och svagheter.

En ledare som är medveten om sitt beteende är en ledare som vet vad den går för.

Genom att bli medveten om sitt beteende ser man också hur andras beteende är och kan således som ledare uppfylla deras behov.

En sådan ledare vill Jag bli

Visby och Beridna högvakten

I måndags marscherade årets första beridna högvakt mot slottet för att göra dagens vaktavlösning. Jag var på plats i tisdags för att se deras andra insats.

En fin tradition som varje år väcks till liv och lockar hundra tusentals tureister till Sveriges huvudstad. Ett år fick jag chansen att spela till häst i den beridna högvakten. Det var ett händelserikt år. Svetten dröp många gånger under varma sommardagar iklädd uniform.

Att sitta till häst genom Stockholm stad är inte alltid så glamoröst som det ser ut. Dagen börjar tidigt med att vårda och tvätta hästen inför den kommande högvakten. Lunch serveras i god tid innan lunchtider, allt för att hinna vara klar för avmarsch ca 11.00. Högvakten är bara en av dagens rutiner. När man återigen är tillbaka i stallet väntas högvaktsmacka för påfyllning av energi och sedan börjar häst och utrustningsvård. För en dragonmusiker slutar dagen runt 16.00.

Sittbenen får sig också en ny upplevelse. I alla fall när man sitter upp 4:e dagen i rad, då känner man att man lever

Men vad gör det när man fått varit med om en så stor tradition och upplevelse för livet. 

                 

Ett ordförandemöte i Visby och en dröm blev uppfylld. Nu har jag äntligen fått åka till Gotland och dess Visby som jag så länge velat gjort. 

Som nybliven ordförande i Kulturens bildningsverksamhet Region Mitt bjöd helgen på det första ordförandemötet. Ordförandeskapet är nytt för mig men efter att det senaste året exploderat i styrelsearbete ser jag det som en rolig utmaning. För ett år sedan hade jag knappt nuddat vid något styrelsearbete tidigare. Idag sitter jag som ordförande i Kultuerns bildningsverksamhet Region Mitt, sekreterare i RUM - Riksförbundet Unga Musikanter Värmlands distrikt och suppleant i RUM:s förbundsstyrelse. Snacka om allt på en gång.

Barnteater

 Flickan som tappade bort rösten

I lördags var det dags för teater igen. Förra teminen arbetade vi i grupp och fick välja själva vad vi ville göra. Min grupp valde att skriva en barnteater. Sagt och gjort. Vi skrev manuset som utmynnade i ett musikäventyr i en symfoniskog. den 3 december spelade vi två föreställningar i sagorummet på Karlstad stadsbibliotek. Vi fick erbjudande om att komma tillbaka och spela hos dem och då på arenan. Självklart tackade vi ja till erbjudandet att få spela på en "riktig" scen!

Så i lördags lyckades hela 88 personer att ta sig till arenan för att se på vår musikteater. Det gick jättebra och publiken var mycket nöjd, likaså vi.

Nu är det dags att lägga det roliga åt sidan och börja koncentrera sig på verkligheten igen, skolan. Vi läser just nu en kurs som heter kulturens villkor. Det är en intressant men krävande kurs med flertalet inlämningsuppgifter som tär på krafterna. I helgen ska jag också påbörja min nya ledarutbildning som heter Värdebaserat ledarskap. Den äger rum på Sigtuna folkhögskola under totalt 4 helger. Till första helgen ska vi beskriva en av våra drömmar genom att göra en affisch om oss där vi har uppnått drömmen. Nu bråkar jag med fråga:

Vad är egentligen min dröm?


Att jag inte exakt vet vart jag kommer att få mitt leverbröd ifrån är både spännande och irriterande. Ibland tröttnar jag på att jag vill hålla på med "något inom kultur" då ett yrke som "jag vill bli lärare" skulle var mer konkret. Men sen påminner jag mig själv om alla gånger då jag har fått verka med kulturen och vilken energi den gett mig. Det är rätt val, ändå om det känns som en lång väg att gå.

Så vart ni kommer se mig i framtiden, det vet varken du eller jag ;)

Gör en god gärning

Visst vill vi alla på något sätt vara en vinnare...

Har du tänkt på vad mycket glad energi du får om du gör en god gärning. Har du tänkt på vad mycket bra energi du kan ge en annan person genom en enkel god gärning. Har du tänkt på vad glad du blir när du får en hjälpande hand sträckt mot dig. Om inte, dags att börja ge så kommer du också att få!

En god gärning kan handla om det mesta. Det kan vara allt från att hjälpa till i det vanliga vardagsarbetet, hjälpa en stressad kollega på jobbet eller bidra med pengar till välgörenhet.
En god gärning är vad Du gör det till. 

Mina senaste goda gärningar värmer fortfarande min själ. I torsdags när jag tog bilen från universitetet tidigare än räknat gav jag min P-biljett till en annan bilägare. Jag såg det inte som någon uppoffring eftersom jag ändå skulle åka därifrån men mannen blev mycket glad och tackade gott. Igår när jag var på väg ut från lägenheten höll en äldre dam på att krångla sig in i sin trappuppgång med sin rullator. Utan att tänka på det gick jag fram, frågade "vill du ha hjälp" och bar upp rullatorn för trappstegen och in i trapphuset. Ingen särskild uppoffring från min sida men när damen la sin hand på min axel och med ett leende sa "tack snälla du" förstod jag att jag hjälpt henne med något för mig enkelt men för henne ett vardagsproblem. Med mina enkla handlingar spred jag värme till människor runt mig men också energi till mig själv.

En god gärning gör någon annan glad och på samma gång ger dig en värmande energi.

Tänk om du skulle få en P-biljett av en annan bilförare som ska lämna parkeringen, blir du glad av det?
Tänk om du ovetande tappade ena vanten och någon som upptäckte händelsen kom springande med den till dig, blir du glad av det?

Gör goda gärningar till ett vanligt beteende i din vardag.

 -  Så ut i världen och gör goda gärningar, du blir då en vinnare hos dig själv och andra   -

Hjärta för Afrika - hur gick det?

Kommer ni ihåg Härta för Afrika jag arrangerade i Mars 2011? Ett välgörenhetsprojekt för att samla in pengar till vattentunnor som skulle monteras upp i Kenya. Som jag tidigare skrivit fick vi in hela 18150 kronor som skulle räcka till 3 tunnor á 6000 liter. Nu har jag äntligen fått en lite rapport om hur det har gått med monteringen. Det står nu 3 tunnor färdiga för att samla in regnvatten och det blev lite pengar över som de delade upp på kvinnogrupperna. Nu i mars kommer det att vara en svensk grupp på samma ställe som tunnorna monterats upp och de har lovat att kolla in dem åt oss, om jag har tur tar de till och med ett kort på någon av tunnorna.

Än en gång tackar jag alla som hjälpt till omed att göra detta projekt verkligt. Det har mitt dittills största evenemang jag arrnagerat på egen hand men det skulle aldrig ha gått utan all hjälp. Så tack till mina kurskamrater, Kören, Frida Johansson och alla andra onämnda men ack så viktiga.