På söndag blir det konsert med galet många artister. Vi samarbetar med ytterligare en kör, ett spelmanslag och Andreas Jonsson och David Ringholm Heder. Det kommer bli en grym konsert! 14.00 i KilArena som showkonsert och 18.00 på hembygdsgillet i Karlstad som cafékonsert. Välkomna!
Första mötet innan jag blev körledare för kören "Kören" i Kil satt vi hemma på altan hos ordföranden. De var några vänner som ville sjunga tillsammans men de saknade en körledare. 20 år och lagomt nervös över att leda vuxna människor sa jag "okej, vi testar ett halvår så får vi se sen". Mina direktiv som körledare var: inga psalmer som i kyrkokörer utan bara roliga låtar. Jag frågade dem vad de hade för mål med övningen. Förutom att de ville ha kul och sjunga tillsammans var det väl mest körfesterna som lockade. Att stå på scen och sjunga inför publik, ja det ville de helst slippa.
Nu har det gått 3 år och jag jublar efter varje körövning, ja i alla fall inombords för jag är helt slut på energi 20.00 på söndagskvällarna. Åren har fyllts av sång, skratt och massa körfester. Men det där med att inte stå på scen, det höll jag inte med om från första början. Jag har lyckats lura upp dem flera gånger:
"Hjärta för Afrika" var deras scenpremiär, och oj vad nervösa de var men vad bra det gick! De var grundstommen i välgörenhetsprojektet "Hjärta för Afrika" som jag arrangerade. De sjöng på swahili, dansade till trummor och lärde publiken att klappa på 3:an och 4:ans gångertabell.
Näst ut var en gudstjänst i Hammarö där vi stod för sången. Församlingen bjöd på svensk folkmusik och faktiskt en psalm, nämligen a macing grace. Kören godkände ändå att sjunga den världskända låten.
En adventskonsert kom hack i häl. Tanken var att välkomna personer som var nyfikna på att börja sjunga i kören men som inte vågat sig till ett av repen.
Konserten efter det fick de verkligen känna på vilken körledare de valt. En vacker söndag på vårkanten välkomnade jag dem som vanligt till dagens körövning. Men denna gång hade jag också en nyhet med mig. Det vi skulle öva på under denna körövning skulle vi nämligen uppträda med på öppen scen i Östra Ämtervik nästkommande söndag. Livet måste fyllas med lite utmaningar tyckte jag så jag sålde in idén. Otroligt nog nappade de på idén och vi började repa för fullt. Så, nästkommande söndag stod vi där och sjöng om skomakaren från Sunne. Publiken jublade och vi ropades upp som extranummer för hela den öppna scen.
Med galenskaper kring den öppna scen blev nästa framträdande mer på hemmaplan. Vi gjorde ytterligare en adventskonsert då det var så trevligt gången innan. Detta ville vi också göra som en tradition. Så håll ögonen öppna inför december 2013.
Och på söndag står vi på KilArena igen tillsammans med många andra sångare och musiker i stor konsert med Simon and Garfunkel på repertoaren.
För en van körsångare kanske det inte låter som så många uppträdanden. Men eftersom de flesta i kören är nya sångare och nya med att stå på scen är detta många konserter, inte minst några galna sådana. Att stå på scen för första gången kanske inte ett stort projekt som"Hjärta för Afrika" lämpar sig så bra till. Men vi har bevisat att det går. Till en början bestod kören av ca 15-20 personer som på något sätt kände ordföranden. Den första presentationsrundan blev därför väldigt rolig. Idag består kören av 25-30 personer som har hamnat där av andra anledningar än att de känner ordföranden. Kören har alltså spridit sig.
Tänk vad modig min kör har varit. Det är inte lätt att ha en körledare som mig, man får vara med om mycket utanför sin comfort zone. Men jag är glad över att ha utmanat dem och mig själv och ångrar inget av det en enda sekund. De har fått göra massa konstiga övningar på repetitionerna och jag har flera gånger lurat upp dem på scen. Mitt mål med kören har varit just detta, att utmana dem och visa att de kan och vågar mer än vad de tror. Det har varit kul att sjunga tillsammans men inte minst att ha fått vara ledare för en grupp som lyssnat och tagit till sig alla mina utmaningar. Ibland undrar jag själv vad jag har gett dem för övningar. Jag har växt otroligt mycket som ledare under dessa år och tro mig, de har visat mig att rädslan inte kan stoppa en för att göra det som är kul!
Nu på söndag gör jag den sista konserten som officiell körledare för denna underbara kör. Känslorna är många. Jag fokuserat på att konserten blir grym men vill egentligen inte att den ska ta slut. Det här är ju kul! Men som snart nyexaminerad Kulturvetare och kille med fast jobb i Stockholm är Värmland inte rätt ställe för mig just nu. Jag tar med mig många lärdomar och går ut i livet med ett större självförtroende. En hemlighet oss emellan, jag tror att de har lärt mig mer om mig själv än vad jag lärt dem under dessa 3 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar