Dröm om bostad

Hela denna veckan har jag haft intensiva drömmar om bostad. Tre nätter har jag drömt att vi flyttat men att jag inte gillat den nya lägenheten och i natt drömde jag att vår lägenhet helrenoverades.

Det är många intensiva drömmar och jag är nästan tröttare när jag vaknar än jag lägger mig. Ibland kommer jag in i perioder då jag verkligen kommer ihåg drömmarna i detalj och har ibland svårt att skilja på om de är sanna eller ej. I morse var jag tvungen att fråga Axel om han hade missat sin buss till Ingesund eftersom jag hade drömt det och det kändes så äkta, men det hade han inte. Undrar vad som ger upphov till dessa drömmar för vi kollar inte på ny lägenhet just nu. Dock håller vi på att kolla på lägenhet i Paris för att semestra där en vecka i sommar, kanske är det det som spökar till det för min ljuva sömn som är allt ifrån ljuv.

Idag var jag och hämtade ett paket från Bokus innehållande fyra böcker om kul

turpolitik. Det är ämnet i skolan just nu och det är mycket intressant. Jag kommer snarast dyka in i en 500 sidor tjock bok som är lika stor som ett A4 ark med artiklar skrivna av forskare inom kulturpolitik. Under denna tiden i skolan ska jag försöka dränka mig i texter om just kulturpolitik eftersom det är mycket intressant och relevant för min framtid inom kultursektorn.

Igår såg jag också en intervju på kulturnyheterna om en pappa som uppfostrar sina barn med Bamse som förebild eller liknande Gud symbol då Bamse är en solidarisk björn som vill alla gott. Nått att tänka på kanske...

Kulturarv?

Gamla Real rivs - musikskolan lämnar Folkets Hus - nwt.se - Ditt Värmland, just nu!

I NWT:s artikel, som ni kan läsa om ni klickar på länken ovan, slås det fast att Sannerudsskolan ska rustas upp och moderniseras. Det betyder också att musikskolan kommer att flytta in i de nya lokalerna och lämna gamla Folkets Hus. Att Folkets Hus i sin tur kommer att kunna bli ett kulturhus i Kil gläder mig och jag hoppas att de planerna kommer att hålla i sig så inte den historiska byggnaden också måste räkna sina sista dagar.

För att göra plats år den nya moderniserade skolan kommer Real att bli ett med den plana marken och skolan som många kilsbor har gemensamt blir blott ett minne gott. Gott? Hur gott är det att riva en historisk gemensam plats?

Att gå eller ha gått i skolan är gemensamt för alla i Sverige. Det är en plats vi alla passerar i olika generationer och där vi alla har skapat många minnen. Jag kan sitta hemma och diskutera med mina morföräldrar om deras skoltid då Real var en viktig del av deras liv. När jag själv tassade med mina tonårs ben i Sannerudsskolans långa korridor var Real redan då byggnaden som bar på en lång historia. Att ha lektioner i Real var för mig något speciellt då jag visste att till och med mina morföräldrar har kånkat på skolböckerna upp för stentrapporna, likaså jag gjorde då. Tänk vad mycket de tysta väggarna har att berätta om de kunde tala.

Det är kanske inte den fräschaste byggnaden i stan. Inte heller den smidigaste. Och absolut inte den modernaste. Är det då ett kulturarv som kommer berövas kilsborna framöver när den moderna världen gör intrång på Reals historiska plats?