En arena. En publik.

Mycket övning och mycket exercis. Resultatet blev 5 föreställningar på Tattoo i Bremen. 5 lyckade föreställningar där vi gav publiken allt vi hade och de lika mycket tillbaka. Det var kul att vara tillbaka i samma kläder som i lumpen. Samma gamla M90 grön uniform och samma gamla ståtliga M/Ä paraduniform. Blåa och med hästsvans på hjälmen Tog vi över showen i 11 minuter och 30 sekunder. 

Bremen - sagan om musikanterna från Bremen.
Under någon timma var vi turister.
Gick runt på Bremens kullerstensgator
och njöt av den vackra och gamla staden.
Här är beviset på att musikanterna verkligen finns! 

Vi träffades vid lunch på en måndag. Uthämtning av uniform och en stund till att hälsa på hästarna på K1 var vår start. Efter att ha stationerat oss på Karlbergs slott var övningen i full gång. Buss till Ursvik och kvällen spenderades med att förstå oss på vårt figurativa marschprogram. Med en slag av hopplös känsla kröp jag ner i sängen och slocknade snabbt. Att sätta ihop ett figurativt marschprogram på bara några dagar är ingen lätt match. Vi hade en hård träning framför oss. Tisdagen gick i övandets fotspår. Natten hade faktiskt gett hjärnan tid att bearbeta och allt gick mycket bättre. Kanske fanns det en chans att vi 3 dagar senare skulle kunna stå på en arena fylld med publik och utföra vårt jobb. Tanken närmade sig men var ännu långt borta. Ytterligare en natt passerade. Vi hade filmat det sista repet för att under hela onsdagens bussfärd kunna öva mentalt under vår resa ner till Bremen. 

Och så var vi där. Vår egen reptid på arenan. Där stod vi med tomma läktare en dag innan föreställning. Då förstod man, det är på riktigt. I morgon kommer vi stå på exkat samma ställe men då skulle inte läktarna va tomma. Massband tillhör alla slags tattoo tillställningar, likaså detta tattoo. Massbandsrepet var lika långdraget som vanligt. Hundratals musiker och en dirigent som tror sig kunna nyansera ett massband. Ett massband är ett massband, så är det bara. Inget massband kan ha samma dynamik och samspel som en dirigent vill åstadkomma. Man ska vara glad över om det låter hyfsat bra och det gjorde det. 

Redo för föreställning i klädd den kära M/Ä:n.
 Uniformen var populär bland de andra banden
då den skilde sig mycket från deras.

Fredag. Föreställning. Fest. Äntligen, nu gäller det. Kommer publiken tycka om vårt framträdande? Det skilde sig mycket från de andra som var mer show en militärisk marschexercis. Vi gick hem, verkligen hem hos publiken! 

Lördagen till ära hade jag far och syster på besök. De såg den bästa av de bästa föreställningarna, lördag kväll. Nöjda och en aning stolta var de allt. Far flög hem till Sverige och syrran tillbaka till London där hon är au pair. På grund av den otroligt lilla flygplatsen och deras metod att stänga den mellan varje flyg hade syrran ingen möjlighet att sitta och vänta på sitt. Då var vi istället en aning olagliga och jag smusslade in henne backstadge. I vår egna VIP louge fick hon återigen se en lyckad föreställning.

Putsa putsa och åter putsa. Det var vad våra
pauser tillägnandes.

Vilken adrenalin man får att att uppträda på detta sätt. En intensiv men ack så underbar vecka fick jag vara med om. Pumpande adrenalin och exercis på hög nivå, häl ont och känningar i ryggen. Nu efter några veckor i Sverige drömmer jag mig tillbaka för att finna samma energi i studierna som under den veckan. Min C-uppsats väntar på att påbörjas.

Neun und neunzig luftballong repeteras i idrottshallen vid Karlsbergs slott. En låt som publiken tyckte mycket om.